« Eurovision 2022 | Eurovision 2024 » |
EUROVISION 2023. Den 67:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest är planerad att äga rum i Liverpool i Storbritannien den 9:e, 11:e och 13:e maj 2023. Det är sagt att 37 länder kommer att delta i tävlingen, vilket är den lägsta deltagarmängden sedan Eurovision 2014.
Värdskapet till Storbritannien istället för Ukraina
Storbritannien agerar värdnation för tävlingen på uppdrag av fjolårets vinnare Ukraina. Att Ukraina själva inte får ta hand om värdskapet beror på ett beslut som EBU tog under sommaren 2022, främst med anledning av Ukrainas mycket dåliga säkerhetspolitiska läge som varit sedan slutet av februari 2022. Däremot tillåts Ukraina vara med och tävla och landets representant blir direktkvalificerad till finalen tillsammans med resterande länder i ”Big Five” (där även Storbritannien ingår).
Det är inte första gången som Storbritannien hoppar in som värdnationer åt länder som av olika skäl inte kan vara värdnation för tävlingen året därpå. Den här gången blir den femte gången av de totalt nio där landet arrangerar. Däremot är det första gången som Eurovision arrangeras i staden Liverpool, något som blev klart efter en budningsprocess under sommaren och hösten 2022.
Startfältet
• Semifinalerna
Semifinal 1
|
|
Norge: Alessandra – ”
Malta: The Busker – ”
Serbien: Luke Black – ”
Lettland: Sudden Lights – ”
Portugal: Mimicat – ”
Irland: Wild Youth – ”
Kroatien: Let 3 – ”
Schweiz: Remo Forrer – ”
Israel: Noa Kirel – ”
Moldavien: Pasha Parfeny – ”
Sverige: Loreen – ”
Azerbajdzjan: TuranTuralX – ”
Tjeckien: Vesna – ”
Nederländerna: Mia Nicolai & Dion Cooper – ”
Finland: Käärijä – ”
Semifinal 2
|
|
Danmark: Reiley – ”
Armenien: Brunette – ”
Rumänien: Theodor Andrei – ”
Estland: Alika – ”
Belgien: Gustaph – ”
Cypern: Andrew Lambrou – ”
Island: Diljá – ”
Grekland: Victor Vernicos – ”
Polen: Blanka – ”
Slovenien: Joker Out! – ”
Georgien: Iru – ”
San Marino: Piqued Jacks – ”
Österrike: Teya & Salena – ”
Albanien: Albina & Familja Kelmendi – ”
Litauen: Monika Linkytė – ”
Australien: Voyager – ”
• Finalen
|
|
Frankrike: La Zarra – ”
Italien: Marco Mengoni – ”
Spanien: Blanca Paloma – ”
Storbritannien: Mae Muller – ”
Tyskland: Lord of the Lost – ”
Ukraina: Tvorchi – ”
Notering
* Storbritannien och Ukraina har i kraft av att de är värdnation respektive fjolårets vinnarland fått tilldelade startnummer genom lottning. Resterande direktkvalificerade länder (Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland) samt de 20 länder som kvalar in från semifinalerna kommer istället att få lotta om de ska tävla i finalens första eller andra starthalva innan tävlingsproducenterna sätter startordningen. Dessa lottningar äger rum inför och under tävlingsveckan och startordningen släpps natten mot den 12:e maj.
Mer fakta
Värdskapet flyttat från Ukraina till StorbritannienEn kort tid efter att den ukrainska gruppen Kalush Orchestra hade vunnit Eurovision 2022 bidraget “Stefania” beslutade EBU att Ukraina inte skulle få stå värd för Eurovision 2023. Detta med anledning av den mycket oroliga säkerhetspolitiska situation som landet befann sig i då i kombination med ekonomiska och logistiska skäl. Istället inleddes samtal med TV-bolaget BBC i Storbritannien, i och med att Storbritannien hade blivit tvåa i 2022 års final, och ungefär en månad senare bekräftade BBC att de hade accepterat erbjudandet att stå värd för tävlingen. Däremot sades det att sändningarna kommer att produceras ihop med ukrainska UA:PBC (för att få en ukrainsk prägel på sändningarna) och dessutom blir Ukraina direktkvalificerade till finalen. Upplagan blir således en brittisk-ukrainsk samproduktion som produceras i Liverpool i Storbritannien.
Tidigare gånger då ESC har ägt rum i annat land än vinnarländerVid några tillfällen genom Eurovisions historia har det hänt att länder som vunnit inte har kunnat arrangera året därpå. Fram till 2023 hade det hänt sammanlagt 6 gånger och handlade i de flesta fallen om ekonomiska skäl och ibland även av logistiska skäl eller avsaknad av regel att vinnarlandet arrangerar nästa tävling. Nedan är en kort sammanfattning om vilka upplagor det gällde och vilka länder som tog över värdskapet i deras ställe. – 1957: finalen ägde rum i Frankfurt i Tyskland trots att Schweiz vunnit året innan. Att Schweiz inte fick arrangera tävlingen berodde mycket på att vid den här tiden saknades regeln om att värdskapet i första hand går till fjolårets vinnarland. Den regeln tillkom först ett par år senare. Schweiz hade vunnit upplagan 1956 som för övrigt var Eurovisions premiärupplaga! – 1960 & 1963: två finaler som ägde rum i London i Storbritannien, vilket var en följd av att Nederländerna respektive Frankrike hade vunnit respektive arrangerat nyligen varför de av ekonomiska skäl inte kunde ta hand om värdskapet dessa två år. – 1972 & 1974: två finaler som ägde rum i Edinburgh respektive Brighton i Storbritannien, den här gången efter det att Monaco samt Luxemburg tackat nej till att arrangera efter sina segrar. I Monacos fall handlade det främst att de inte kunde arrangera av logistiska skäl medan det i Luxemburgs fall handlade om att landet hade vunnit två år i rad och det luxemburgska TV-bolaget hade helt enkelt inte råd att arrangera två tävlingar i följd. Det kan tilläggas här att Storbritannien arrangerade även 1977 års final även om de då arrangerade efter sin seger med Brotherhood of Man 1976. – 1980: finalen ägde rum i Haag i Nederländerna efter att Israel vunnit två år på raken. I likhet med Luxemburgs fall handlade det även här om ekonomiska skäl som stoppade det israeliska nationella TV-bolaget att kunna arrangera ytterligare en tävling i följd. Även Spanien och Storbritannien (som blev tvåa respektive sjua i finalen 1979) tillfrågades av EBU men båda avböjde att vara värdnation den gången.
Regeljustering kring förinspelad körsångSedan Eurovision 2021 har EBU tillåtit att ESC-bidrag framförs med förinspelad körsång men från och med 2023 får körsången bara vara förinspelad om det gäller s.k. övrig körsång. Det innebär att all körsång som ska backa upp huvudsånginsatserna måste genomföras live antingen på eller bakom scenen.
Förändring i omröstningsförfarandetFrån och med det här året kommer semifinalerna inte längre att avgöras av både jury- och tittarröster i tävlingsländerna. Istället är det bara tv-tittarna som får 100 procent makt att bestämma vilka bidrag som ska kvala in till finalen. Däremot blir det jury- och tittarröstning i finalen. En annan nyhet är att personer som befinner sig i länder som inte deltar i årets upplaga ges möjlighet att onlinerösta på sina favoritbidrag i både semifinalerna och finalen. Onlineröstningen blir som en slags extra tittargrupp vilket gör att tittarna får lite mer makt än jurygrupperna i finalen.
Programledarkvartett i LiverpoolUnder Eurovision 2023 kommer det att bli fyra personer som är programledare för tävlingen: Alesha Dixon, Hannah Waddingham, Julia Sanina och Graham Norton. Den sistnämnda kommer dock endast vara med i finalen då han också kommenterar sändningen för BBC:s tv-tittare tillsammans med Mel Geidroyc. I semifinalerna kommer duon Scott Mills och Rylan att kommentera för BBC. Utöver programledarna för sändningarna kommer den ukrainska TV-personligheten Timur Miroshnychenko, tidigare programledare för Junior ESC och ESC 2017 samt ESC-kommentator för Ukraina, som blir Eurovisions korrespondent på plats i värdstaden i maj. Programledare för den så kallade öppningsceremonin på turkosa mattan blir i år Liverpool-profilen Sam Quek. |
|
