Det första som slog mig när jag hörde låten var hur duktig sångare Nemo faktiskt är. Att skifta mellan olika musikstilar är inte lätt, men här görs det utan att det känns rörigt. Om man t.ex. jämför med Grekland som är raka motsatsen så känns övergångarna mellan de olika stilarna mer naturliga här. I Ukraina känns rappen opassande, medan här känns Nemos övergång till rap väldigt naturlig. Det är verkligen välproducerat. Men produktionen kvittar om artisten inte kan leverera, vilket Nemo verkligen gör. Schweiz har blandat och gett de senaste åren. Man har lyckats ta topplaceringar men också försvunnit helt. Nu går man in i tävlingen som förhandsfavorit och en Topp 3 placering känns fullt realistisk. Det är inte något jag personligen hade lagt min röst på, men jag förstår att det tilltalar en bred publik.

Betyg (0–5):

Jag är egentligen inget fan av att blanda olika stilar i en låt men här på nåt sätt så passar det ihop. Nemo är en otrolig artist och kan hen sjunga alla toner live så kan det här bli hur bra som helst. Klädvalet kan dock diskuteras men det kanske är så att allt klär en skönhet. Detta är nog det bidrag jag ser fram emot mest att få se live.

Betyg (0–5):

Äntligen kommer semifinal 2 igång på allvar. Schweiz har varit lite av en sovande jätte sedan efter Gjon’s Tears, och jag tycker man har hittat helt rätt här. Det finns så himla mycket jag tycker är så härligt med denna låt. Man har verkligen prickat in årets trend som också är en grej jag tycker fler borde göra i musik, nämligen att bryta mot varenda tänkbar oskriven regel kring hur en låt ska låta. Falsettsång, rap, opera, överstämmor, drum’n’bass-smatter och stråkar i ett och samma stycke. Och även här lyckas man få allt att hänga ihop samtidigt som man ändå blir helt golvad när övergångarna sker. Sen uppskattar jag väldigt mycket Nemos budskap i låten, om utmaningarna med att först inse att Nemo är, och sen kommer ut som, icke-binär. För samtidigt som jag vet att historien är helt och hållet hens – så kan jag på något vis ändå känna att jag kan relatera till det även om jag inte varit i samma situation. Jag hoppas verkligen att Nemo kan leverera detta live. Schweiz kommer bli riktigt farliga om de får alla bitar på plats med Nemos insats och med scennumret.

Betyg (0–5):

The Code med Nemo är en spännande, modern och experimentell låt som skiljer sig från det vanliga Eurovision-soundet. Texten verkar ha en djupare mening och utforskar olika teman. Tyvärr är jag personligen inte helt övertygad av låten, men jag uppskattar det modiga försöket. Nemo och Schweiz bidrag sticker verkligen ut och detta sägs vara en av de stora vinnarkandidaterna om man ska gå efter vad spelbolagen säger. Senaste ESC-vinsten för Schweiz kom 1988 när Celine Dion vann med ”Ne partez pas sans moi”. Totalt har man 2 vinster sedan tidigare. Man vann även den allra första upplagan år 1956 med Lys Assia och hennes ”Refrain”. Kanske blir det tredje gången gillt?

Betyg (0–5):

Mon dieu, vilken låt! Schweiz bidrag verkar ha allt! Nemo med fantastisk röst, stråkpartier som får en att rysa, trumtakter som smittar huvudnickandet till att bryta ut på nolltid. Att det också innehåller en rap, en BRA rap för sammanhanget (ja, jag brukar inte vara jättesåld på pratsång) så känns det som att Schweiz har skrapat hem full pott på lotten. Det här är en vinnarkandidat för mig.

Betyg (0–5):

PANELEN TILLSAMMANS.
37 poäng (av 50 möjliga)