Fakta

Den 45:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest hölls i Stockholm i Sverige den 13:e maj 2000, vilket också blev den första Eurovisionen som ägde rum på det nya millenniet 2000-talet. Duon Kattis Ahlström och Anders Lundin valdes ut till programledare för finalen.

Förinspelad musik, Big Four och telefonröstning

Tävlingen fortsatte att ha så kallad förinspelad musik till alla bidrag och dessutom var det även detta år fritt fram att sjunga på vilket språk man ville där 14 bidrag framfördes på engelska.

Något annat som infördes det här året var att alla länder skulle ha telefonröstning som resultat. Jurygrupper fick bara användas som backup vilket också skedde i ett par fall. Varje lands tittarröstning avgjorde tio favoritbidrag som fick poäng enligt skalan (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Man kunde inte rösta på det land man ringde från.

Från och med det här året fick även Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland automatiska finalplatser i startfältet oavsett slutplacering året innan. Detta för att de betalade mer pengar till EBU. Dessa fyra länder skulle komma att gå under beteckningen ”The Big Four” som från 2011 bytte namn till ”The Big Five” när Italien gjorde comeback.

24 länder kom till start – Lettland debuterade

Finland, Makedonien, Rumänien, Ryssland och Schweiz hade alla fått avstå att delta i Eurovision 1999 p.g.a. den regel som fanns att länderna med sämst poängsnitt skulle tvingas avstå tävlingen ett år för att inte finalen skulle ha allt för många bidrag. I Rysslands fall gällde dock att TV-bolaget ej hade sänt finalen 1998 varför de inte fick delta 1999. Men nu var samtliga tillbaka igen! Samtidigt innebar det att Bosnien-Hercegovina, Litauen, Polen, Portugal och Slovenien, som alla deltagit år 1999, inte fick delta i 2000 års Eurovision.

Grekland, Slovakien och Ungern, som hade ställt upp tidigare år, valde att inte delta p.g.a. ekonomiska skäl. Detta gjorde bland annat att en plats lämnades öppen som Lettland fick. Det var för övrigt deras första Eurovision som de medverkade i.

Dansk seger och rysk andraplats

Det hade gått 37 år sedan Danmark senast hade vunnit en Eurovision, och år 2000 skulle det hända igen. Detta efter att den danska duon Olsen Brothers med låten ”Fly on the Wings of Love” vann med 195 poäng. På andra plats hamnade Rysslands sångerska Alsou med låten ”Solo” och på tredje plats hamnade debuterande Lettland med gruppen Brainstorm och låten ”My star”.

Sveriges representant på hemmaplan var Roger Pontare, som fick tävla för Sverige för andra gången sedan 1994. Han och hans låt ”When Sprits Are Calling My Name” (som översatts från svenska med titeln ”När vindarna viskar mitt namn”) hamnade på sjunde plats i totaltabellen.

Belgiens Nathalie Sorce med ”Envie de vivre” hamnade sist med ynka två poäng.

Fakta

Den 46:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Köpenhamn i Danmark den 12:e maj 2001. Finalen hölls på fotbollsarenan Parken vilket gjorde att arenan kunde ta in närmare 35000 besökare, något som blev ett nytt publikrekord!

23 länder i finalen

Bosnien-Hecegovina, Grekland, Litauen, Polen, Portugal och Slovenien hade alla fått avstå att delta i Eurovision 2000 p.g.a. den regel som fanns att länderna med sämst poängsnitt skulle tvingas avstå tävlingen ett år för att inte finalen skulle ha allt för många bidrag. Men nu var alla tillbaka i leken igen! Detta innebar att Belgien, Cypern, Finland, Nordmakedonien, Rumänien, Schweiz och Österrike, som alla deltagit år 2000, inte fick delta i 2001 års Eurovision.

Telefon-, jury- eller mixat resultat

EBU hade sedan slutet av 1990-talet bestämt att varje tävlingslands resultat skulle avgöras genom telefonröstning och bara juryröstning i nödfall. Men 2001 infördes en förfinad regel som sade att länder fick välja om de ville bara ha telefonresultatet eller ett resultat mellan jury- och tittarröstning som kombinerades. Skulle inget av dessa funka fick juryn användas som backup. Tre länder (Grekland, Kroatien och Malta) testade det nya mixade systemet.

Som vanligt delade varje deltagarland ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Estlands första vinst – någonsin

Estland var ett av de länder som hade debuterat på 1990-talet efter att landet blivit fri stat från Sovjetunionen. Resultatmässigt hade det gått sådär i Eurovisionen, men år 2001 vände oturen till succé när Tanel Padar, Dave Benton & 2XL sjöng hem Estlands första seger någonsin.

Omröstningen blev dock mycket spännande då det länge såg ut som att det danska hemmaplansbidraget ”Never Ever Let You Go”, framfört av Rollo & King, skulle ta hem en till dansk seger, men på slutet gick alltså Estland gick om och vann. På tredjeplatsen hamnade den svenskgrekiska duon Antique med låten ”Die For You”. Detta var Greklands första medaljplats i Eurovisionen!

Sverige skickade det här året gruppen Friends med låten ”Listen To Your Heartbeat” (översatt från svenska med originaltiteln ”Lyssna till ditt hjärta”) som slutade på femte plats.

Bästa placeringarna i slutet av startordningen

Det är noterbart att 7 av 10 bidrag i topp 10 tävlade i finalens andra halva (startnummer 14-23), däribland att topp 3 hade startnummer 20, 22 och 23. Samtidigt var det omvända när det gällde botten tio-placeringarna, där 6 av 10 bidrag hade fått ett startnummer mellan 1 och 10.

Det bör tilläggas att alla startnummer fördelades ut genom en lottning.

Fakta

Den 47:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Tallinn i Estland den 25:e maj 2002. Det var första gången någonsin som ett baltiskt land fick stå värd för Eurovisionen, och den här upplagan blev även den första att använda en slogan något som sedan har varit återkommande i de flesta Eurovisioner.

24 länder i finalen

Belgien, Cypern, Finland, Nordmakedonien, Rumänien, Schweiz och Österrike fick åter tävla i Eurovisionen, samtidigt som Island, Irland, Nederländerna, Norge, Polen och Portugal fick avstå eftersom att de hade kommit sämst till året innan. Topp 17 från 2001 års final fick tävla igen 2002 medan övriga länder tillsattes via den kvot om att de hade fått avstå tävlan året innan.

Under poängomröstningen delade varje deltagarland ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Telefon-, jury- eller mixat resultat

Även i den här tävlingsupplagan tillät EBU att länderna fick själva välja om de ville ha 100 procent telefonröstning eller delad jury- och telefonröstning som resultat för sitt land. Om inget av dessa funkade skulle enbart en backupjury ha använts. Det här året valde 11 länder telefonresultat, sju länder hade mixat resultat och fem länder hade juryresultat.

Popdominans i toppstriden

Lettland hade ESC-debuterat två år tidigare och tog nu hem landet hem sin första seger tack vare sångerskan Marie N:s ”I Wanna”. På andra plats, endast 12 poäng efter Lettland, hamnade Maltas Ira Losco och hennes ”7th Wonder”. Tredjeplatsen blev en delad historia mellan Storbritanniens Jessica Garlicks ”Come Back” och hemmaplanbidraget (alltså Estland) ”Runaway” som framfördes av den svenska artisten Anna Sahlene (här under artistnamnet Sahlene).

Sverige skickade musikgruppen Afro-Dite (Gladys del Pilar, Blossom Tainton Lindquist och Kayo Shekoni) som med sin ”Never Let It Go” hamnade på åttonde plats.

På sista plats med endast 7 poäng kom Danmarks Malene Mortensen med ”Tell Me Who You Are”. Danmarks sistaplats kan förvisso ha varit lite antiklimax med tanke på att landet var värdnation bara ett år tidigare – och då under större delen av omröstningen faktiskt utmanat om segern.

Fakta

Den 48:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Riga i Lettland den 24:e maj 2003. Det var andra året på raken som ett baltiskt land fick stå värd för Eurovisionen och för tiden rekordmånga länder deltog i tävlingen. Totalt 26 för att vara exakt.

Programledare för finalen var duon Marie N (som vunnit Eurovision året innan) och Renārs Kaupers.

Sista året med bara finalkväll

Sedan 1990-talet hade fler länder velat vara med och tävla i Eurovision samtidigt som EBU av tidsskäl (för att inte få för långa sändningstimmar) begränsat antalet deltagande länder till runt 25 deltagare per år. Men i samband med finalomröstningen det här året meddelade EBU:s dåvarande högste ansvarige Sara Yuen att från och med ESC 2004 skulle alla länder som ville få vara med och tävla då tävlingen införde en semifinal inför finalen. Exakt hur det programmet skulle gå till redovisades inte vid tillfället, men blev uppenbart till året därpå.

Rekordmånga länder i finalen

Från början var det tal om att samtliga bottenländer i finalen 2002 inte skulle få delta i det här årets final. Men när det skulle sammanställas deltagarlistor visade det sig att bara fem av dem (Danmark, Finland, Litauen, Nordmakedonien och Schweiz) fick avstå. Detta innebar att topp 19 i finalen 2002 välkomnades att delta även i 2003 års final. Utöver dem fick Island, Irland, Nederländerna, Norge, Polen och Portugal återvända, vilket också skedde.

Det här innebar att hela 26 länder kom till start, vilket var ett nytt rekord. Även om en semifinal infördes året därpå, vilket markant ökade antalet deltagare i tävlingen, så skulle det dröja ända till 2012 års final innan det på nytt var 26 länder i en och samma Eurovision-final.

Finaldramat mellan topp 3

I omröstningen delade varje land ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Själva omröstningen blev omåttligt spännande i sin upplösning då det fram till den sista omröstningen inte var givet vem som skulle vinna. Ledningen hade nämligen gång på gång växlat mellan Turkiet, Belgien och Ryssland och inför sista omröstningen, då Slovenien skulle redovisa sina poäng, ledde Belgien knappt före Turkiet och Ryssland. Belgien fick förvisso 3 poäng från Slovenien, men då Turkiet fick 10 poäng så gick de om och vann. Även om Ryssland fick Sloveniens tolvpoängare så räckte det inte till mer än tredjeplatsen.

Det blev alltså Turkiets representant Sertab som med sin ”Everyway That I Can” tog hem segern i finalen med 167 poäng, två poäng före Belgiens Urban Trad och deras ”Sanomi”. Bara en poäng efter dem kom Rysslands tjejduo t.A.T.u. med ”Ne ver’, ne boysia”. Sverige skickade duon Fame som kom på en femteplats med 107 poäng.

Storbritanniens fiasko

På allra sista plats i finalen – dessutom utan ett enda poäng från något land – hamnade Storbritanniens duo Jemini. Det här var landets första sistaplats någonsin som kom efter ett par år av dåliga slutplaceringar. Under större delen av Eurovision på 1900-talet kunde Storbritannien annars ses som en stormakt med idel topplaceringar år efter år, men efter millennieskiftet hade de bra placeringarna uteblivit med några få undantag. Det här skulle också komma att bli en återkommande trend för Storbritannien som skulle fortsätta att få sämre slutplaceringar under 2000- och 2010-talet…