Fakta

Den 35:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Zagreb i Jugoslavien (nuvarande huvudstad i Kroatien) den 5:e maj 1990. Detta var Jugoslaviens första arrangemang av Eurovision sedan landet började tävla i början av 1960-talet. Duon Helga Vlahović Brnobić & Oliver Mlakar var programledare och Igor Kuljerić var chefsdirigent.

Startfältet utgjordes av 22 länder vilka var samma som hade tävlat året innan.

Åldersregel sågs över

Inför 1990 års tävling såg EBU över den så kallade åldersregeln i tävlingen. Innan hade det inte funnits någon lägsta åldersgräns för att delta, vilket bland annat hade möjliggjort att en 13-årig Sandra Kim kunde vinna för Belgien 1986, men även att länder kunde skicka personer under 16 år att tävla. Efter kritik mot att två barn tävlat året innan beslöt sig EBU för att införa 16-årsgräns i tävlingen. I och med det förblir Sandra Kim den yngsta vinnaren i Eurovisions historia.

Ny teknik mellan orkester och playback

1990 införde EBU en ny teknik då man hade både orkester men även förinspelad musik, så kallad playback. Under det första scenframträdandet, som var Spaniens bidrag, blev det problem med medhörningen mellan det förinspelade och livemusiken, varför sångarna i Azúcar Moreno fick ta om sitt nummer.

Italien vann för andra gången

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt poängskalan (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. Högst totalpoäng fick Italiens Toto Cutugno med ”Insieme: 1992” som därmed tog hem Italiens Eurovision-seger sedan 1964. Segerpoängen blev 149 vilket var 17 mer än Frankrike och Irland som fick dela på andraplatsen i och med att de uppnådde samma totalpoäng.

Sveriges grupp Edin-Ådahl var aldrig med i matchen utan fick några blygsamma tvåor och sexor. Totalt räckte det till 16:e plats. Även för Finland och Norge gick det dåligt som bägge slutade sist med åtta poäng vardera.

Fakta

Den 36:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Rom i Italien den 4:e maj 1991. Initialt var det dock tänkt att finalen skulle hållas i Sanremo men av säkerhetsskäl fick man flytta kalaset till huvudstaden.

Programledare för sändningen var de två tidigare italienska Eurovision-vinnarna Gigliola Cinquetti & Toto Cutugno, som även medverkade med att uppträda med sina forna Eurovision-vinnarlåtar. Bruno Canfora var programmets chefsdirigent.

Tyskland tävlade istället för Västtyskland

Precis som de tre senaste åren deltog 22 länder, varav 21 hade tävlat året innan. Nederländerna hoppade av då finalen ägde rum på samma dag som en nationell minnesdag. Deras plats i startfältet lämnades tom men övertogs av Malta som därmed gjorde ESC-comeback efter 16 år.

Det här året var också det första året då Tyskland tävlade som ett enat land. Fram till året innan hade man tävlat som Västtyskland men efter Berlinmurens fall hade Väst- och Östtyskland enats till ett land efter mer än 40 år som skilda stater.

Sverige vann igen – men med en hårsmån

Varje lands jury delade ut poäng till tiofavoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Sverige representerades åter av Carola, som gjort stor succé 1983, och den här gången var hon återigen favorit till vinsten med sin ”Fångad av en stormvind”. Det fanns såklart utmanare och den största utmanaren skulle bli Frankrikes Amina med ”C’est le dernier qui a parlé qui a raison” som efter poängomröstningen delade förstaplatsen med Sverige.

EBU fick därmed ta till skiljereglerna som vid den här tiden sade att man först skulle räkna vem som hade fått flest 12-poängare, sedan antalet 10-poängare, sedan antalet 8-poängare osv. nedåt till dess att någon hade fått flest i kategorierna. Nu visade det sig att bägge bidragen hade fått lika många 12-poängare men Sverige hade fått fler 10-poängare och därför gick segern till Carola. Men, om regler som antogs 12 år senare hade gällt hade Frankrike vunnit då man istället räknar hur många poänggivande länder varje bidrag har fått poäng från. I den kategorin hade Frankrike fått poäng från ett land mer.

Allra sist blev Österrikes Thomas Forstner och det med noll poäng. Han hade tävlat för Österrike bara tre år tidigare och då kommit på femte plats i den finalen.

Fakta

Den 37:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Malmö i Sverige den 9:e maj 1992 med Harald Treutiger & Lydia Cappolicchio som programledare och Anders Berglund som chefsdirigent.

Det här var Sveriges tredje Eurovision-arrangemang i ordningen och dessutom fick ytterligare en ny stad i sammanhanget stå värd efter Stockholm (1975) och Göteborg (1985). Finalen hölls på Malmö Isstadion och scenen var utformad som ett vikingaskepp.

Sista gången som Jugoslavien medverkade som en nation i Eurovision

Inte mindre än 23 länder deltog då Nederländerna gjorde comeback och inga länder som tävlat året innan hoppade av. Upplagan blev dock den sista där Jugoslavien tävlade som ett land, från och med 1993 skulle flera av delrepublikerna som vid den här tiden hade blivit egna stater börja tävla i Eurovisionen. I den jugoslaviska uttagningen var det bara en uttagning inom Serbien och Montenegro om vilken artist man skulle skicka. Dessa två länder skulle också återkomma i tävlingen men inte förrän i ESC 2004.

Alla engelskspråkiga länder i toppen

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt poängskalan (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Storbritannien hade inte haft så imponerande resultat de två första åren på 1990-talet, och för att lyckas vinna skickade man artisten Michael Ball som blev en av favoriterna till segern. Men Irland var snäppet vassare och de skickade Linda Martin som hade parat ihop sig med Eurovision-mästaren Johnny Logan på låtskrivarsidan, och vips fick Irland sin fjärde ESC-seger! Storbritannien hamnade därför åter på en andraplats. Ytterligare ett engelskspråkigt land kom trea, nämligen Malta.

Bottenplacering för värdnationen

På hemmaplan för Sverige var det Christer Björkman med låten ”I morgon är en annan dag” som tävlade. På den tiden var han artist och hade som största dröm att få stå på Eurovision-scenen och representera Sverige vilket också skedde, men resultatet blev bara en näst sistaplats. Det förblev Sveriges dittills sämsta slutplacering på mer än ett decennium.

Fakta

Den 38:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i den lilla orten Millstreet på Irland den 15:e maj 1993. Staden hade vid tillfället endast 1500 invånare, vilket gjorde den till den minsta värdstaden någonsin i Eurovision-sammanhang. Fionnuala Sweeney var programledare och Noel Kelehan var chefsdirigent.

Ex-jugoslaviska länder gjorde debut

Det hade börjat hända saker i världen i både krig- och fredskonflikter, bland annat på Balkan där republiken Jugoslavien från sommaren 1991 hade börjat upplösas. Även Sovjetunionen hade upplösts och dess länder hade blivit fria.

Hos flera av de länder som blivit fria stater växte intresset att delta i tävlingen. Dessvärre fanns det inte plats för alla att delta den här gången varför EBU införde en separat semifinal med sju länder som ville debutera där tre av dessa länder röstades vidare till Eurovisionstartfältet. Länderna som tävlade om dessa platser var Bosnien-Hercegovina, Estland, Kroatien, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Ungern.

Regel om antalet deltagande länder infördes

I och med att Jugoslavien inte deltog men inga andra länder som tävlat året innan hoppade av i kombination med de tre semifinalvinnarna tävlade hela 25 länder i startfältet, vilket var nytt rekord. För att hålla antalet länder runt den siffran till kommande år beslöts att länderna i 1993 års topp 19 skulle garanteras platser i startfältet 1994 vilket gjorde det öppet för 6 länder att tillkomma startfältet.

Irland vann på hemmaplan

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt poängskalan (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

När alla poäng hade delats ut var det Irland som värdnation som hade vunnit igen, vilket blev fjärde gången som ett land på hemmaplan vann Eurovisionfinalen. Återigen lämnades Storbritannien som tvåa medan Schweiz blev trea. Schweiz’ tredjeplats blev för övrigt landets bästa placering till och med 2019 då man blev fyra eller 2021 (då man återigen kom trea).

Belgiens Barbara Dex med låten ”Iemand als jij” kom sist.

Hur gick det då för Sverige?

Gruppen Arvingarna, som tävlade med sin ”Eloise”, blev efter poängutdelningen sjua vilket garanterade att Sverige skulle få tävla i Eurovision 1994.

Fakta

Den 39:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 30:e april 1994 med Cynthia Ní Mhurchú & Gerry Ryan som programledare och Noel Kelehan som chefsdirigent.

Irland stod värd för andra året i rad vilket för övrigt var första gången någonsin som ett värdland som vunnit på hemmaplan kunde göra det. Alla tidigare gånger hade vinnarländerna avsagt sig uppdraget, med möjligt undantag för 1969 då Spanien vann på hemmaplan tillsammans med tre länder där det blev en omröstning om vilket land som skulle få värdskapet.

Det här är för övrigt också den senaste ESC-upplagan som har ägt rum i april månad, alla andra har alltid producerats någon gång i maj månad.

Deltagarregel införd

Då fler och fler länder ville vara med och tävla i Eurovisionen hade EBU sedan föregående år infört en slags markering för att inte ha allt för många tävlande länder samma år. Det innebar att länder som ett år placerade sig sämre fick avstå tävlan året därpå för att möjliggöra att fler länder kunde tävla. Det här året sattes spärren på de sju länder som placerat sig sämst i finalen 1993. Däremot kunde spärren sänkas till fem länder efter att både Italien och Luxemburg tackat nej till att delta igen.

Med de nya länder som tillkommit stannade antalet deltagare på 25 länder i detta startfält.

Irland vann åter på hemmaplan – Polen blev tvåa

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Poängomröstningen blev spännande och slutade med att Irland vann – för tredje året i rad. Något sådant hade aldrig hänt förut och det var även landets sjätte ESC-seger! På andra plats hamnade debuterande Polen ungefär 60 poäng efter Irland, landets dittills bästa placering, medan Tyskland blev fyra. Även debuterande Ungern hamnade högt och slutade fyra.

Under poängutdelningen visades för första gången poängpresentatörerna i bild, tidigare år hade de ringt in via telefon.

Sverige först ut och fick mittenplacering

Duon Marie Bergman och Roger Pontare representerade Sverige med låten ”Stjärnorna”. De fick också inleda hela finalen på samma sätt som Herreys hade gjort tio år tidigare, men till skillnad från då blev det ingen vinst utan bidraget hamnade på 13:e plats, men trots det garanterades Sverige en plats i startfältet året därpå.

Absolut sist, dessutom med noll poäng blev istället Litauen, som var ett av de debuterande länderna.

Fakta

Den 40:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 13:e maj 1995. För tredje året på raken stod Irland värd för tävlingen vilket också var unikt. Programledare för sändningen var Mary Kennedy och uppdraget som chefsdirigent blev den här gången delat mellan Noel Kelehan och Proinnsías Ó Duinn.

Att stå värd för Eurovision tre år i rad tog på TV-bolaget RTÉ:s ekonomi men man klarade ändå av att hålla i arrangemanget, och den här gången behövde man inte oroa sig över att behöva göra det en fjärde gång i följd då värdlandets bidrag hamnade ungefär i mitten av finalstartfältet.

Länder som fick avstå respektive komma tillbaka

De sju länder som kommit sämst till i finalen 1994 (Estland, Finland, Litauen, Nederländerna, Rumänien, Schweiz och Slovakien) fick av EBU:s regelskäl avstå tävlan i Eurovision 1995. Detta möjliggjorde att Belgien, Danmark, Israel, Slovenien och Turkiet, vilka tävlade 1993 och som fick avstå 1994 års tävling av samma skäl, kunde återvända 1995.

För att behålla att finalen inte skulle pågå i mer än tre timmar beslöt sig EBU för att bara låta 23 länder tävla i 1995 års final. Eftersom varken Italien eller Luxemburg visade intresse för att återvända behövde man inte säga nej till fler länder av de som behövt avstå 1994.

Norskt guld, spanskt silver och svenskt brons

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Tio år efter att Bobbysocks tagit hem Norges första ESC-seger var det dags igen, denna gång med gruppen Secret Garden och deras ”Noctune”. På andra plats hittade sig  Spaniens Anabel Conde med ”Vuelve conmigo” in medan Sveriges Jan Johansen med ”Se på mig” kom på tredje plats.

Allra sist blev Tyskland som bara fick 1 poäng. Det kan även tilläggas att både Polen och Ungern som bägge fått väldigt bra placeringar året innan fick nöja sig med 18:e respektive 22:a plats det här året.

Fakta

Den 41:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Oslo i Norge den 18:e maj 1996 med Ingvild Bryn och Morten Harket som programledare samt Frode Thingnæs som chefsdirigent. Det var andra gången som Norge arrangerade och första gången finalen hölls i Oslo.

Semifinalkval avgjorde finalstartfältet

För att avgöra vilka bidrag som skulle få tävla i 1996 års final hölls ett hemligt semifinalkval med alla länder som ville delta, undantaget värdnationen Norge. En juryröstning där alla länders jurygrupper fick avgöra 22 bidrag som fick göra värdlandet sällskap i finalen. Totalt blev det 23 finalister. De länder som röstades ut var Danmark, Israel, Nordmakedonien, Rumänien Ryssland, Tyskland och Ungern, samtidigt som Estland, Finland, Nederländerna, Schweiz och Slovakien fick komma tillbaka igen.

Modellen med en semifinal var bara tillfällig även om det skulle återintroduceras igen åtta år senare. Åren däremellan användes en tidigare beräkningsmodell gällande vilka länder som skulle få delta och vilka som skulle få avstå tävlandet.

Big Four-grunden på grund av semifinalens resultat

Vi ska också säga det att i och med resultatet att Tyskland röstades ut i semifinalen var en av grunderna till det ”Big Four”-system (senare ”Big Five”) infördes från år 2000 som garanterar fyra (numera fem) länder finalplatser oavsett slutplacering året innan. Detta för att dessa länder bidrar mest ekonomiskt till tävlingen.

Röstningssystem

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. Det här var dock sista gången som alla länder bara hade juryröstning, från och med 1997 års tävling började modellen med telefonröstning att användas istället, om än i början i en mindre form.

Själva omröstningen visades i ett slags ”Blue room” i en digital 3D-figur.

Åter Irland i fokus

Irland hade vunnit Eurovision tre år i rad mellan 1992 och 1994 och stått värd för alla Eurovisioner mellan 1993 cch 1995. Senast man hade ståt värd hade som sagt Norge vunnit men nu blev det åter irländskt guld. Detta var Irlands sjunde seger i Eurovision, vilket är ett rekord som stod sig fram till 2023 då Sverige kom ikapp.

Värdlandet Norge skulle inte visa sig sämre de heller, då representanten Elisabeth Andreassen skulle bli tvåa. Sverige skickade gruppen One More Time som slutade på tredje plats, vilket var samma som Jan Johansen fått året innan. På sistaplatsen blev det också ett nordiskt land, i det här fallet Finland som fick endast 9 poäng.

Fakta

Den 42:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 3:e maj 1997. För fjärde gången inom loppet av fem år stod Irland värd för tävlingen men det skulle sedan bli slut på arrangemang för en lång tid framåt.

Inget semifinalkval, ny regel tillsattes

För att garantera att inte mer än 25 länder deltog per år införde EBU en poängsnitträkning för att avgöra vilka länder som skulle få tävla respektive få avstå tävlan. Det hela gick ut på att EBU räknade ut alla länders poängsnitt under de senaste åren och de länder med sämst snitt fick avstå tävlan för ett år. Regeln sade också att för kommande år skulle de fem länder med sämst poängsnitt årligen tvingas avstå tävlan. Däremot behövde länder som hade stått över ett år inte behöva genomgå det kommande årets beräkning.

På grund av Yom HaShoah, som inföll på Eurovisionfinalen, valde Israel att inte delta, vilket gjorde att Bosnien-Hercegovina fick vara med. Dessutom återkom Italien efter några års uppehåll, även om det bara skulle visa sig vara ett engångsbesök på många år framöver.

Sammanlagt deltog 25 länder där Danmark, Italien, Ryssland, Tyskland och Ungern gjorde comeback. Detta gjorde att Belgien, Finland och Slovakien fick avstå tävlan 1997.

Telefonröstning införs

Efter 40 ESC-upplagor införde EBU för första gången telefonröstning i tävlingen, dock endast på prov i fem länder för att se hur resultatet skulle te sig. Länderna som provade detta var Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike. Från och med året därpå skulle telefonröstning bli mer eller mindre en standard.

I övrigt delade varje land ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Mycket engelska bidrag i toppen

Irland stod förvisso värd, men det blev brittiskt guld i form av Katrina and the Waves med ”Love Shine a Light”. Storbritannien lyckades vinna med hela 227 poäng, vilket för den tiden var nytt poängrekord! Värdnationens representant Marc Roberts med låten ”Mysterious Woman” blev tvåa och Turkiets Şebnem Paker & Grup Ethnic med ”Dinle” blev trea. På delad sista plats hamnade Norges Tor Endresen med låten “San Francisco” och Portugals Célia Lawson med låten “Antes do adeus“, bägge helt poänglösa.

Sveriges representant, gruppen Blond med låten ”Bara hon älskar mig”, slutade på 14:e plats med 36 poäng.

Fakta

Den 43:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Birmingham, Storbritannien den 9:e maj 1998. Radarparet Terry Wogan och Ulrika Jonsson var programledare för sändningen, där den förstnämnde också kommenterade finalen för BBC:s tittare.

För senaste gången fanns det en officiell språkregel i tävlingen, alltså att bidragen skulle framföras på sitt lands officiella språk, samt liveorkester. Den allra sista chefsdirigenten var Martin Koch.

25 länder kom till start – men fler ville delta

EBU:s regelverk tillät bara 25 länder i finalen och ånyo tillämpades det poängsnitt som hade använts året innan för de senaste tävlingsupplagorna. Det innebar att Belgien, Finland, Israel, Rumänien och Slovakien fick delta igen samtidigt som Bosnien-Hecegovina, Danmark, Island, Ryssland och Österrike inte fick delta. Italien skulle ha varit garanterade en finalplats men de ville inte vara med (och stannade dessutom hemma från tävlingen till 2011).

Det blev även en debut av Nordmakedonien som egentligen debuterade redan 1996 men 1998 blev första gången som de fick vara med och tävla. På grund av den då rådande namnkonflikten (landet kallade sig då bara för Makedonien och hamnade i konflikt med Grekland som har en region med samma namn) fick landet gå under epitetet FYROM eller Forna jugoslaviska republiken Makedonien. Det fick de göra ända fram till 2019 då landet officiellt bytte namn.

Telefonröstning införs permanent

Efter att EBU testade telefonröstning i finalen 1997 infördes detta nu permanent. Däremot sades det att backupjurys skulle finnas ifall något skulle ha havrererat. Fyra länder i startfältet (Rumänien, Slovakien, Turkiet och Ungern) hade bara juryröstning, alla andra hade telefonröstning.

Varje land delade poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Israelisk vinst – efter 19 års väntan

Israel valde att skicka artisten Dana International till Eurovision med låten ”Diva” som slutade som vinnare det här året 19 år efter att landet senast vann. Det blev dock ingen seger med marginal då tvåan Imaani, som framförde Storbritanniens bidrag, hamnade bara 6 poäng efter Israel. På tredje plats hamnade Maltas Chiara, endast en poäng efter Storbritannien.

Sveriges representant var sångerskan Jill Johnson, som med sin låt ”Kärleken är” plockade hem tiondeplatsen i finalen. Samtidigt fick Schweiz infinna sig i att komma sist och det med noll poäng.

Fakta

Den 44:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Jerusalem i Israel den 29:e maj 1999. Detta var den sista upplagan på decenniet 1990-talet samt den sista på 1900-talet. Tävlingen skulle dock fortsätta in på det nya millenniet.

Programledare för showen var Dafna Dekel, Yigal Ravid och Sigal Shachmon, och därmed var det första gången en trio var programledare i Eurovision-sammanhanget.

Ingen orkester och slopad språkregel

Arrangörslandet valde att slopa orkestern i programmet, vilket gjorde att alla bidrag framfördes till förinspelad musik. Alla sånginsatser skulle dock göras live-on-stage. Denna funktion har fortsatt i alla upplagor därefter.

En annan regel som också slopades var den så kallade språkregeln som tidigare bundit alla länder att endast sjunga på sitt lands officiella språk. Regeln hade varit aktiv alla år sedan år 1966, med undantag för några år på 1970-talet.

Ytterligare en regel som infördes från och med det nya millenniet (året därpå) var införandet av att låta Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland vara direktkvalificerade till Eurovision-finalerna oavsett slutplacering året innan. Detta för att dessa fyra länder bidrar mest ekonomiskt till tävlingen.

23 länder kom till start…

… däribland Bosnien-Hercegovina, Danmark, Island och Österrike, som alla hade fått avstå deltagande året innan. Dessutom gjorde Litauen comeback efter fem års frånvaro. Lettland skulle ha debuterat, men avstod i sista stund. Ungern ville inte heller delta, varför Portugal fick chansen och tog den sista deltagarplatsen i startfältet.

Varje land delade poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Respektive röstningsberättigat land kunde rösta på vilka bidrag de ville utom sitt eget lands bidrag.

Sverige och Island i topp

Sverige skickade Charlotte Nilsson, numera Perrelli, till Eurovisionen med den traditionella schlagerlåten ”Take Me To Your Heaven”. Låten hade dock vunnit på svenska i Melodifestivalen, men Sverige tog tillfället i akt att översätta låten till engelska inför Eurovisionen. Kanske var detta ett genidrag eftersom låten också vann finalen! Därmed hade Sverige fått sin fjärde seger genom tiderna och skulle få stå värd för den första Eurovisionen på det nya millenniet.

Men det var inte bara Sverige som kom högt, för närmaste konkurrent var Islands Selma som var 18 poäng från att gå om Sverige. Men det blev trots allt Islands dittills högsta placering och det skulle dröja drygt tio år innan de fick uppleva något liknande igen.

Spanien fick avsluta decenniet med att komma sist, men som tidigare nämnt fick de kvarstå i tävlan året därpå tack vare den nya regeln.