« Eurovision på 1950-talet

Eurovision på 1970-talet »

Den femte upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Royal Festival Hall i London, Storbritannien den 29:e mars 1960 med Katie Boyle som programledare.

Egentligen var det Nederländerna som skulle stå värd i och med deras vinst i Eurovision 1959, men då det nederländska TV-bolaget nyligen stått värd (1958) ville man inte stå värd så snabbt igen varför frågan gick över till BBC i Storbritannien.

13 länder deltog vilka var samtliga från året innan samt Luxemburg som gjorde comeback och Norge som debuterade.

Det här året hade de flesta länder skickat med varsin dirigent till orkestern, så chefsdirigenten (i det här fallet Eric Robinson) behövde bara dirigera för Storbritannien och Luxemburg.

Nytt jurysystem

Resultatet avgjordes av varje lands jurygrupp bestående av tio personer där respektive jurymedlem fick ge en röst till sin favoritlåt. Poängen delades sedan ut i klumpsummor där ett bidrag kunde få som mest 10 poäng från juryn. Som vanligt fick juryn inte rösta på sitt eget lands bidrag.

Fransk seger

Det blev Frankrike som tog hem segern det här året vilket blev landets andra seger sedan 1958 och dessutom var det fjärde året på raken landet kom topp tre. Värdnationen Storbritannien hamnade på andra plats medan Monaco blev trea. Den sistnämnda fick således lite revansch efter den nesliga sistaplatsen året innan.

Sveriges Siw Malmkvist och hennes ”Alla andra får varann” lyckades bara skrapa ihop fyra poäng och kom därför på delad tionde plats med Danmark.

Den sjätte upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Cannes, Frankrike den 18:e mars 1961 med Jacqueline Joubert som programledare och Franck Pourcel som chefsdirigent. Det var andra gången som Frankrike stod värd för tävlingen.

Fler länder än någonsin deltog det här året, inte mindre än 16 bidrag framfördes! Bland dessa ingick de 13 länder som tävlat året innan samt att Finland, Spanien och Jugoslavien gjorde debut.

I och med att Finland deltog tävlade nu fyra av fem nordiska länder i Eurovision. Islands debut skulle dock dröja 25 år till…

Frankrike var värd igen

Frankrike hade vunnit året innan och ville/kunde stå värd trots att man hade vunnit 1958 och arrangerat tävlingen bara två år tidigare. Finalen ägde också lustigt nog rum på samma plats som förra gången även om tävlingsplatsen Palais des Festivals et des Congrès var ny och att man hade byggt upp en större scen.

Luxemburgsk seger

Det blev Luxemburg som tog hem segern i 1961 års Eurovision Song Contest, vilket var landets första vinst i detta sammanhang. Storbritannien blev för andra året på raken tvåa, medan Schweiz kom på tredje plats.

Den nedåtgående placeringstrenden för Sveriges del fortsatte. Sverige skickade Lill-Babs med låten ”April April” som kom på 14:e plats. För andra året på raken kom Sverige tredje sist i en Eurovision-final.

Den sjunde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Villa Louvigny i Luxemburg den 18 mars 1962 med Mireille Delannoy som programledare och Jean Roderès som chefsdirigent.

Startfältet utgjordes för andra året i följd av 16 länder då denna upplaga blev den första där inget land hoppade av, debuterade eller gjorde comeback.

Nytt poängsystem

En nyhet för året blev däremot att poängsystemet sågs över. Varje lands jury utgjordes av tio medlemmar som denna gång skulle rösta fram en gemensam topp 3. Juryns vinnare fick 3 poäng, tvåan 2 poäng och trean 1 poäng. Juryn kunde ge sina poäng till vilket land som helst utom det egna landets bidrag.

Det nya systemet gjorde att bidrag kunde hamna på noll poäng vilket också blev fallet för inte mindre än fyra länder. Det här året blev även det första (men inte det sista) där bidrag också fick noll poäng som slutresultat.

Fransk seger – igen

Frankrike hade vunnit 1958 och 1960 och fick nu sin tredje vinst på fem år. Dessutom var det tredje året på raken som vinnarlåten framfördes på franska. Monaco blev tvåa och värdnationen Luxemburg blev trea.

Sverige representerades av Inger Berggrens ”Sol och vår” som hamnade på sjunde plats.

Den åttonde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i London i Storbritannien den 23 mars 1963 med Katie Boyle som programledare och Eric Robinson som chefsdirigent.

För tredje gången i Eurovisions historia förlades tävlingen till ett land som inte vunnit året innan och detta till följd av att fjolårsvinnarna Frankrike inte hade råd att arrangera så snabbt igen.

16 länder ställde upp i tävlingen vilka var samtliga som tävlat de två senaste åren. Således var det inga debutanter, avhopp eller comebacker den här gången heller.

Ännu ett nytt poängsystem

EBU valde att förändra jurysystemet igen då varje lands jury utökades från tio till tjugo personer samt utökade antalet poäng till fem stycken i valörerna 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Varje lands jury skulle således internt komma överens om vilka fem bidrag som skulle få dessa poäng. De fick rösta på vem som helst utom det egna landets bidrag.

Första vinsten för Danmark

Omröstningen i finalen blev både spännande och jämn, men det var till sist Grethe & Jørgen Ingmann med sin ”Dansevise” som vunnit med 42 poäng. Med bara två poäng efter hamnade Schweiz och ytterligare tre poäng bakom dem hamnade Italien.

I och med att poängvalörerna som jurygrupperna delade ut var få till antalet blev flera bidrag utan poäng, däribland Sveriges representant Monica Zetterlund. Det var för övrigt första gången Sverige kommit på sistaplats i Eurovision Song Contest.

Den nionde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Köpenhamn, Danmark den 21 mars 1964 med Lotte Wæver som programledare och Kai Mortensen som chefsdirigent.

Det var första gången som tävlingen förlades i ett nordiskt land och även första gången då Sverige inte deltog, vilket var till följd av en artiststrejk som omöjliggjorde att Sveriges Radio-TV kunde hålla i någon ESC-uttagning. Däremot sändes finalen i svensk TV med Sven Lindahl som kommentator.

Även om Sverige inte deltog utgjordes startlistan av 16 länder då det var första gången som Portugal deltog. Debuten slutade dock med en sistaplats utan poäng. Övriga länder som tävlat året innan (ej Sverige) tävlade igen.

Nytt poängsystem – igen

För tredje Eurovisionen i följd förändrades poängsystemet igen. Bland annat skulle varje lands jurygrupp nu återigen utgöras av tio personer och de fick bara dela ut poäng till maximalt tre bidrag. Däremot fick de välja om utdelningen skulle ske till tre länder i valörerna 5, 3 och 1 poäng eller till två länder i valörerna 6 och 3 poäng. Alla länder valde dock att ge poäng till tre länder.

Ingen jurygrupp kunde ge poäng till det egna landets tävlingsbidrag.

Italiensk seger

Det blev Italiens Gigliola Cinquettis ”Non ho l’età” som vann med en totalsumma på hela 49 poäng, vilket kan jämföras med tvåan som fick 17 poäng (en differens på 32 poäng!). Tvåan blev för övrigt Storbritannien, som nu hade börjat bli en fena på att komma tvåa (till och med detta år hade man fått in fyra andraplatser på 6 år). På tredje plats hamnade Monaco.

I och med att jurygrupperna delade ut så pass få poäng blev fyra länder (Portugal, Jugoslavien, Schweiz och Västtyskland) utan poäng.

Den tionde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Neapel i Italien den 20 mars 1965 med Renata Mauro som programledare och Gianni Ferrio som chefsdirigent.

För tiden rekordmånga länder deltog, däribland Sverige som gjorde comeback efter avhoppet året innan och Irland som debuterade. I och med att ingen av de länder som tävlat året innan hoppade av stannade deltagarssiffran på 18 länder, vilket var nytt rekord.

Poängsystemet förfinades

EBU valde att behålla jurysystemet från året innan, vilket innebar att varje lands jurys tio medlemmar skulle komma överens om de skulle ge poäng till tre bidrag i valörerna 5, 3 och 1 poäng eller om de skulle ge två bidrag poäng i valörerna 6 och 3 poäng. Juryn kunde också ge ett bidrag 9 poäng men det var det ingen jury som gjorde.

Sverige gjorde att EBU införde språkregel

Fram till det här året hade EBU inte haft någon regel om vilket/vilka språk som tävlingsbidragen skulle framföras på. Men då Sveriges artist Ingvar Wixell valde att framföra sitt bidrag på engelska istället för svenska infördes en språkregel till året därpå som begränsade länderna till att bara framföra sina bidrag på sitt lands officiella språk.

Trots den engelska översättningen blev det inte någon succé för Ingvar Wixell, utan han stannade på tionde plats med 6 poäng.

Luxemburg tog hem sin andra seger

Det blev Luxemburg som vann, vilket var andra gången sedan 1961 som de tog hem en seger. Vinnarlåten”Poupée de cire, poupée de son” som framfördes av France Gall kom även att bli en stor hit runt om i Europa det året.

Storbritannien hamnade ånyo på andraplatsen vilket var deras femte andraplats sedan debuten 1957. En notering kan göras att de gick ut på startnummer 2, ett startnummer som genom hela Eurovision har varit otursförföljt utan en enda vinst. Efter den här upplagan skulle det dröja nästintill 32 år (!) innan startnummer 2 skulle få uppleva att vara nära vinsten igen.

Även denna gång blev flera bidrag utan poäng, i det här fallet Belgien, Finland, Spanien och Västtyskland.

Den 11:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Villa Louvigny i Luxemburg på rekordtidiga 5 mars 1966. Programledare var Josiane Chen medan Jean Roderès var chefsdirigent.

Jämfört med fjolåret var startlistan på 18 länder intakt i och med att det inte blev några debuter, avhopp eller comebacker. Däremot hade det kunnat blivit ett sent avhopp från Italien på grund av en konflikt under repetitionerna men det blev inget av det.

Nya tävlingsregler infördes

EBU införde det här året en s.k. språkregel vilket innebar att alla deltagarländer var tvungna att framföra sina tävlingsbidrag på ett eller flera av sitt lands officiella språk. Denna regel var kvar fram till 1998 med undantag för ett par år under 1970-talet.

En annan regel som infördes var att jurygrupperna numer fick ha musikexperter, vilket inte hade varit tillåtet under några tidigare upplagor. I vanlig ordning fick varje lands jury också dela ut poäng till tre bidrag i valörerna 5, 3 och 1 poäng.

Österrike tog hem sin första seger

Sångaren Udo Jürgens hade representerat Österrike två år på raken, och detta år kom han tillbaka för en tredje vända. Och då tog han juryn med storm och vann med sitt bidrag ”Merci, Chérie”, vilket var den första segern för Österrikes del. Den andra segern skulle komma att dröja i 48 år…

Sverige lyckades för första gången bra i tävlingen då Lill Lindfors & Svante Thuresson sjöng till sig andraplatsen med sin ”Nygammal vals”. Det skulle också komma att bli Sveriges högsta placering fram till ABBA:s vinst i Brighton 1974.

Tredjeplatsen gick till Norge, som därmed också tog sin dittills högsta placering sedan debuten 1960. Det här skulle också komma att bli den högsta placeringen för Norge på nästan 20 år.

Monaco och Italien fick dela på sistaplatsen utan att få ett enda poäng alls.

Den 12:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Wien i Österrike den 8:e april 1967 med Erica Vaal som programledare och Johannes Fehring som chefsdirigent. Det var första gången som Österrike stod värd för tävlingen, och finaldatumet kom att bli det dittills senaste sedan den första upplagan (som hade final i maj).

Efter flera år med att länder deltagit utan att hoppa av skulle 1967 års upplaga få ett avhopp från Danmark. Resterande 17 länder som deltagit året innan fanns dock med på startpallen denna gång. Danmark skulle för övrigt avstå ESC-tävlan fram till slutet av 1970-talet.

Jurypoängen ändras igen

EBU valde att gå tillbaka till det tidigare systemet med att låta jurygrupperna ha tio poäng per jury att fördela ut till bidragen istället för att ha fasta poängsummor. Detta innebar att varje lands jury fördelade ut poängen som de själva ville, vilket också ökade möjligheten för att färre bidrag skulle hamna på noll poäng. Dock blev ett land (Schweiz) utan poäng.

Brittisk vinst efter många andraplatser

På tio års tävlande (1957-1966) hade Storbritannien lyckats med bedriften att bli tvåa vid fem av dessa tillfällen, nen 1967 släppte det helt och landet tog hem sin efterlängtade första seger. Detta tack vare sångerskan Sandie Shaw och hennes ”Puppet on a String”. Därmed skulle Storbritannien få arrangera sin första Eurovision efter en vinst. Tidigare hade de stått värd två gånger på uppdrag av andra vinnarländer.

Sverige skickade sångaren Östen Warnerbring som efter många försök i den nationella uttagningen äntligen fick chansen att tävla i Eurovision. Poängen här var dock inte maximal och det blev en åttondeplats när alla jurypoäng hade delats ut.

Den 13:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i London, Storbritannien med för tredje gången Katie Boyle som programledare. Chefsdirigenten hade dock bytts ut till Norrie Paramor.

De 17 länder som hade tävlat året innan deltog även det här året. Således blev det ett år där inga comebacker, debuter eller avhopp gjordes.

Finalen ägde rum den 6:e april vilket var den den andra gången i tävlingens historia som finalen avgjordes i den månaden.

Jurygruppernas medlemmar hade även det här året uppgiften att ge varsin poäng till det bidrag som man gillade bäst i startfältet. Man kunde rösta på vilket bidrag som helst utom det egna landets låt.

Första spanska vinsten

På hemmaplan ville Storbritannien vinna igen och skickade den för tiden största stjärnan av de alla, Cliff Richard. Det var också nära att han skulle vinna med med en marginal på en poäng gick Spaniens Massiel med ”La, la, la” om och vann. Detta var Spaniens första vinst i tävlingen sedan deras debut i början av decenniet. På tredje plats hamnade Frankrike.

Sverige skickade sångaren Claes-Göran Hederström som med sin ”Det börjar verka kärlek, banne mej” tog Sverige till en hedrande femteplats.

Allra sist blev Finland och Nederländerna som fick varsin poäng, vilket däremot var den första upplagan på flera år där inget bidrag blev utan poäng på resultattavlan.

Den 14:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Madrid, Spanien den 29:e mars 1969. Laurita Valenzuela var programledare och Augusto Algueró var chefsdirigent.

16 av de 17 länder som tävlade i 1968 års Eurovision deltog den här gången, det enda land som hoppade av var Österrike. Inga andra länder debuterade eller gjorde comeback på den sista Eurovisionen på decenniet 1960-talet.

Samma juryröstning som innan

Omröstningen utgjordes även denna gång av jurygrupper som representerade de tävlande länderna. Varje lands jury hade tio medlemmar som fick ge en poäng till sin favorit. De kunde rösta på vilken låt som helst förutom det egna landets bidrag….

…vilket ledde till en tie-break på förstaplatsen

För när alla poäng hade delats ut visade det sig att fyra länder hade fått 18 poäng och delade på förstaplatsen. Detta var unikt då det aldrig tidigare hade hänt och då det vid tiden inte fanns någon skiljeregel fick alla fyra länder dela på vinsten. Man fick även i ett senare skede göra en lottning om vem av de fyra länderna som skulle få ta hand om värdskapet för 1970 års final.

I och med detta blev inga andra länders bidrag korade till tvåa eller trea.

Sverige skickade Tommy Körberg med låten ”Judy, min vän”, som hamnade på nionde plats av 16 tävlande. Ytterligare en svensk artist fanns med i detta startfält. Det handlade om Siw Malmkvist som tävlade för Västtyskland. Hon och Tommy hamnade på samma slutplacering.

På sistaplats med 1 poäng hamnade Norges Kirsti Sparboe med ”Oj, oj, oj, så glad jeg skal bli”.