Inför Eurovision 2026 – Ukraina

Inför Eurovision 2026, som ägde rum i Wien i Österrike, presenterade vi Ukrainas representant i tävlingen. Från början allokerades bidraget att tävla i den andra semifinalen den 14:e maj med startnummer 12 av 15. Bidraget röstades sedan vidare till finalen.

Innan vi går in på våra kommentarer och betygsättningar ska du först få bekanta dig med representanten inklusive hur Ukraina gjorde sitt val till Wien. När det sedan gäller själva betygsättningen delar varje panelmedlem ut varsin poäng mellan noll och fem (halvpoäng förekommer) och fem av oss kommenterar också vad de tycker om låten.

Fakta

Artist

Leléka

Låt

”Ridnym”

Låtskrivare

Adama Cefalu, Jakob Hegner, Viktoriia Leleka, Yaroslav Dzhus

Vem är Leléka?

Den ukrainska sångerskan Viktoria Leléka är född den 10:e november 1990 i Pershotravensk i Ukraina men är numera baserad i Berlin i Tyskland. År 2016 bildade hon en folkjazzgrupp som fick hennes efternamn (Leléka) bestående av henne själv, Robert Wienröder, Thomas Kolarczyk och Jakob Hegner. Det blev ganska snabbt en succé och det blev ett albumsläpp.

Efter detta har Leléka synts till i ett antal olika sammanhang bland annat i musikprojektet Donbasgrl. Nu i höstas valdes hon ut att tävla i Ukrainas Eurovisionuttagning Vidbir 2026 med låten ”Ridnym” som hon skrev ihop med Adama Cefalu, Jakob Hegner och Yaroslav Dzhus. Låten framförs på ukrainska och engelska och blev vinnaren av uttagningsfinalen.

PS: I år fyller ju Eurovisionen 70 år. Om du vill veta mer om vilka bidrag som Ukraina har skickat genom tiderna ska du klicka här. Där kan du också se vilka favoriter vi har haft genom åren som gått.

Panelens åsikter och betyg

Ukraina har alltid varit ett av mina favoritländer i Eurovision. Förra året var de mina personliga favoriter!

I år så är de i min topp-4. Leléka är en helt underbar artist som verkligen får ut sin sångröst i denna låt. Jag tror också att i låten så kommer den längsta noten tas i ESC-historien. Skulle inte överraska mig om Ukraina slutar inom topp-10 i år igen.

Betyg (0–5):

Ukraina fortsätter på sitt vinnande koncept – halvtråkiga ballader. Av någon märklig anledning går det ändå alltid hem hos folket i stugorna. Så det är inte konstigt att Ukraina alltid lämnar tävlingen med en hög placering. I en tävling full av ballader tycker jag inte denna utmärker sig speciellt mycket från alla andra. Även om hennes framträdande i den nationella finalen var tråkigt så ska man aldrig underskatta Ukrainas förmåga att leverera snygga nummer när det väl gäller.

Betyg (0–5):

Många fans brukar klaga på att Sverige alltid skickar samma låt till Eurovision år efter år. Numera tycker jag man kan ställa den saken till Ukraina istället, inte minst i år. Förvisso är det inget som helst fel på låten men för min del fäster den inte alls. Den bara pågår och pågår och går aldrig i mål. Men, det är ju Ukraina vi talar om och då blir det finalplats oavsett vad jag tycker. Däremot har jag andra favoriter i just detta startfält.

Betyg (0–5):

Man skulle kunna beskriva årets ukrainska bidrag som lugnt och finstämt. Dessvärre blir det inte på det här trollbindande sättet. Istället känns bara låten allmänt seg att lyssna på. Istället för magiskt så blir stämningen bara konstig.

Även om jag ogillar låten är jag dock 100% säker på att Ukraina går raka vägen till final. Kunde de vinna sin semifinal förra året med sitt kanske sämsta bidrag någonsin vore det direkt orealistiskt om Leléka inte kvalificerade sig.

Men man kan ju alltid hoppas på ett mirakel…

Betyg (0–5):

Nej, Ukrainas bidrag tilltalar mig inte alls i år. Det känns som ett helt fel val från den nationella uttagningen, särskilt med tanke på vad som faktiskt fanns att välja på. Det bästa i låten är utan tvekan det etniska, ukrainska partiet – det där korta ögonblicket där man hör landets musikaliska identitet glimma till. Det är just den delen resten av låten borde ha byggt vidare på.

Istället faller helheten snabbt i glömska, bortsett från den där kristallkrossande tonen som sticker ut mer än den egentligen förtjänar. Det är som om låten famlar efter en riktning men aldrig riktigt hittar hem.