PANELENS PROJEKT. Som en avslutning på säsongen 2026 genomför vi vår Best of-serie där vi väljer ut favoritbidrag från säsongens nationella uttagningar som aldrig fick åka till Eurovision Song Contest. I det här projektet är det vår skribent Robban som presenterar sin topplista och denna gång handlar det om bidragen på plats 12–7.
Så har Robban valt sina favoriter
Av de 35 länder som deltog i Eurovision 2026 i Wien valde en majoritet av dem ut artist- och tävlingsbidrag genom publika uttagningar där jury- och/eller publikröster avgjorde vilken låt som skulle vinna. Därtill fanns det ett flertal bidrag i varje uttagning som inte fick någon Eurovisionplats och det är bland dem som Robban har fått välja ut sina favoriter. Reglerna är enkla – han har valt en favoritlåt per land som varken vann eller blev tvåa. Därefter har han rangordnat dessa låtar efter sin favoritordning och motiverar sina val.
Notera att samtliga länder som valde internt inklusive länder som bara valde artist eller låt i en uttagning är inte med i projektet.
För att göra redovisningen mer spännande publicerar vi resultatet från sista till första plats i fyra delar i följande fördelning: plats 24–19, plats 18–13, plats 12–7 och plats 6–1.
Topplistan plats 12–7
Plats 12. 
Rumänien
Wrs
”All the Way”
Jag välkomnar Rumänien tillbaka till Eurovisionvärlden efter att landet stått över de två senaste upplagorna. I årets uttagning fanns bland annat WRS med, Rumäniens representant i Eurovision 2022. Jag gillade honom redan då med Llámame och blev glad över att se honom tillbaka i tävlingssammanhang.
All the Way är en dansant och medryckande poplåt som bjuder på samma energi och karisma som gjorde WRS så populär för några år sedan. Även om jag inte tycker att låten når riktigt samma nivåer som Llámame är det en stark uppföljare som visar att han fortfarande vet hur man levererar en modern och radiovänlig poplåt. Härliga dans-skills från både WRS och dansarna på scenen.
I ett startfält som jag överlag tyckte var ganska slätstruket stack WRS ut som ett av de självklara toppnamnen. Låten har ett skönt driv, är lätt att ta till sig och får mig på gott humör varje gång jag hör den.
Trots det räckte det bara till en 6:e plats i finalen, vilket jag tycker var i underkant för ett av de starkare bidragen i uttagningen.
Plats 11. 
Montenegro
Đurđa
”Dominos”
Montenegro har under de senaste åren ofta satsat på mer traditionella och lågmälda bidrag, men i år fastnade jag istället för den fartfyllda poplåten Dominos med Đurđa. Dessutom har bidraget en svensk koppling genom låtskrivaren Melanie Wehbe, vilket kanske också förklarar varför låten känns så bekant för svenska Eurovision-fans.
Jag var helt såld på Dominos redan från första lyssningen. Det är en välproducerad poplåt med en tydlig refräng och ett sound som påminner om skandinavisk radiopop. Faktum är att den känns som ett starkt Melodifestival-bidrag som av någon anledning aldrig blev uttagen.
Kan lätt föreställa mig en hel arena sjunga med i refrängen.
Inför finalen hoppades jag att Montenegro skulle välja ett mer uptempo-bidrag efter flera år av ballader och lugnare låtar. För mig var Dominos det självklara valet.
Trots det slutade Đurđa först på 9:e plats av 15 bidrag, vilket jag tycker var betydligt lägre än vad låten förtjänade.
Plats 10. 
Malta
Stefan Galea
”Pose”
Malta brukar bjuda på flera starka bidrag i sin uttagning MESC, och i år var min favorit Stefan Galea med den moderna poplåten Pose. Låten kombinerar ett modernt sound med orientaliska inslag, vilket gör att den sticker ut från mängden och får en egen identitet.
Stefan är en artist som jag har följt under många år. Sedan debuten i MESC 2016 har han återkommit flera gånger till tävlingen, och jag har alltid uppskattat hans bidrag. Årets bidrag tycker jag är hans starkaste hittills.
Pose är en självsäker och medryckande poplåt som handlar om att våga ta plats, vara sig själv och stå i centrum utan att be om ursäkt för det. Den starka refrängen tillsammans med de orientaliska tonerna gör att låten känns både modern och minnesvärd.
Tyvärr föll inte bidraget tittarna och juryn tillräckligt mycket i smaken. Stefan Galea slogs ut redan i semifinalen och tog sig aldrig vidare till finalen, vilket jag tycker var ett av de mer överraskande resultaten i årets maltesiska uttagning.
Plats 9. 
Albanien
Rigersa Loka
”Albanian Heart”
Albaniens Festival i Këngës brukar domineras av dramatiska ballader och låtar framförda helt på albanska. Därför stack Rigersa Loka ut lite extra med Albanian Heart, ett medryckande pop-bidrag som fastnade hos mig redan vid första lyssningen.
Bakom låten står Darko Dimitrov, en välkänd låtskrivare i Eurovision-sammanhang som genom åren varit inblandad i flera framgångsrika ESC-bidrag. Det märks också i produktionen, som känns både modern och professionell. Låten har en stark refräng och ett driv som gör den lätt att ta till sig samtidigt som den behåller en tydlig albansk identitet.
Noterbart är att både titeln och delar av texten framförs på engelska, något som inte hör till vanligheterna i Festival i Këngës där bidragen traditionellt framförs på albanska. Det gav låten en mer internationell känsla och gjorde att den stack ut ytterligare i startfältet.
För mig var Albanian Heart ett av de mest lättillgängliga och minnesvärda bidragen i årets upplaga av Festival i Këngës. Därför blev jag förvånad över att den inte placerade sig högre i resultatlistan.
Rigersa Loka slutade på en snöplig 17:e plats i finalen av 23 möjliga.
Plats 8. 
Moldavien
Catalina Solomac
”Pink Margarita”
Moldavien gjorde comeback i Eurovision efter ett års uppehåll. Både deras ESC-bidrag och nationella uttagningsbidrag brukar sällan göra mig besviken och i år var inget undantag. Min favorit blev färgstarka Catalina Solomac med Pink Margarita, en låt som verkligen höjer stämningen från första stund.
Det här är en uptempo-låt med massor av energi, en skön rytm, tung basgång och kännbar percussion som gör det svårt att sitta still. Redan efter första lyssningen satte sig refrängen, och ju fler gånger jag hörde låten desto mer uppskattade jag dess smittsamma energi. Det är en riktig partyrökare som känns som gjord för en stor Eurovision-scen.
För första gången valde Moldavien att arrangera sin nationella final i en större arena inför en stor publik, vilket gav tävlingen en helt annan inramning än tidigare år. Tyvärr var sånginsatsen sådär och vissa toner satt inte riktigt där de skulle. Trots det lyckades hon ändå ta en pallplats, vilket säger en hel del om hur populär både hon och låten var bland tittarna.
Samtidigt har låten en somrig och avslappnad känsla som gör att den sticker ut bland många av de mer seriösa bidragen i uttagningen. Pink Margarita är kanske inte årets mest avancerade låt rent musikaliskt, men den levererar en feststämning som få andra bidrag lyckades matcha.
Catalina Solomac slutade på 3:e plats i finalen av 16 bidrag.
Plats 7. 
Österrike
Sidrit Vokshi
”Wenn Ich Rauche”
I Österrikes nationella uttagning Vienna Calling – Wer singt für Österreich? bjöd Sidrit Vokshi på en av kvällens mest känsloladdade stunder med den avskalade pianoballaden “Wenn ich rauche”.
Det här är en låt som inte försöker imponera med storslagna produktioner eller överarbetade arrangemang. Istället bygger den på enkelhet, närvaro och känsla. Pianot ligger som en mjuk, men stadig grund, och låter Sidrits röst stå helt i centrum. Det är där styrkan verkligen ligger i den direkta, nästan nakna leveransen av text och känsla.
Sidrit Vokshi har en sångröst som bär både tyngd och värme, och i “Wenn ich rauche” lyckas han skapa en intim atmosfär som känns mer som ett personligt samtal än en tävlingslåt på en stor scen. Det finns en tydlig sårbarhet i uttrycket, där nostalgi och ensamhet sipprar igenom varje fras.
Titeln “Wenn ich rauche” betyder “När jag röker” förstärker just den känslan av ensamhet och stillastående tid. Rökningen blir inte själva ämnet, utan snarare en symbolisk paus, ett återkommande ögonblick där tankarna får ta över när minnen av en förlorad relation gör sig påminda. Det är i dessa vardagliga, nästan triviala stunder som låtens emotionella kärna verkligen träder fram.
Textmässigt rör sig låten i ett emotionellt landskap av saknad och eftertanke, där små detaljer och inre bilder används för att förstärka känslan av tomhet. Det gör att låten känns igenkännbar snarare än dramatisk och det är just där styrkan ligger.
Samtidigt kan den här avskalade approachen också vara dess begränsning i en tävling som Eurovision. I ett startfält fullt av mer dynamiska och sceniska bidrag hade “Wenn ich rauche” riskerats att upplevas som för stillsam för att verkligen sticka ut i konkurrensen.
Ändå är det svårt att avfärda låten. Den har en ärlig nerv och ett emotionellt djup som gör att den stannar kvar efteråt. Det är en ballad som inte skriker efter uppmärksamhet utan den viskar ut, och just därför lyssnar man lite extra noggrant.
Trots att bidraget till slut landade på en 9:e plats i finalen av 12 möjliga, lämnade det ett starkt avtryck hos många lyssnare, däribland mig själv.
