Inför Eurovision 2026 – Italien

Inför Eurovision 2026, som ägde rum i Wien i Österrike, presenterade vi Italiens representant i tävlingen. Bidraget var direktkvalificerad till finalen där det fick startnummer 22 av 25, även om det också framfördes utom tävlan i den första semifinalen den 12:e maj.

Innan vi går in på våra kommentarer och betygsättningar ska du först få bekanta dig med representanten inklusive hur Italien gjorde sitt val till Wien. När det sedan gäller själva betygsättningen delar varje panelmedlem ut varsin poäng mellan noll och fem (halvpoäng förekommer) och fem av oss kommenterar också vad de tycker om låten.

Fakta

Artist

Sal Da Vinci

Låt

”Per sempre sì”

Låtskrivare

Alessandro La Cava, Eugenio Maimone, Francesco Sorrentino, Federica Abbate, Federico Mercuri, Giordano Cremona, Salvatore Michael Sorrentino

Vem är Sal Da Vinci?

Salvatore Michael Sorrentino, eller Sal Da Vinci som han kallar sig som artist, är född den 7:e april 1969. Det är för övrigt bara ett par dagar efter den enda ESC-upplagan som fick mer än en vinnare i totaltabellen! Han är född i New York City i USA även om hans föräldrar är italienska och han kom också att växa upp i Neapel i Italien. Musikaliskt slog han igenom vid sju års ålder när han sjöng en duett med sin pappa (som också var en känd artist) och två år senare gjorde han även filmdebut även då mot sin pappa. Ytterligare år senare stod han också på teaterscenen med sin pappa.

Som vuxen har han ställt upp i flera musiktävlingar i hemlandet, inte minst i Festival di Sanremo där han var med första gången 2009. Han har också släppt flertalet singlar varav den mest kända släpptes 2024 och heter ”Rossetto e Caffè”.

I årets upplaga av Festival di Sanremo fick han sin första vinst. Låten han tävlade (och vann) med där heter ”Per sempre si” (som är gjord av honom själv tillsammans med Alessandro La Cava, Eugenio Maimone, Francesco Sorrentino, Federica Abbate och Federico Mercuri, Giordano Cremona). han blev sedan tillfrågad att representera Italien i Eurovision och tackade ja till det. Bidraget han sjunger framförs på italienska.

PS: I år fyller ju Eurovisionen 70 år. Om du vill veta mer om vilka bidrag som Italien har skickat genom tiderna ska du klicka här. Där kan du också se vilka favoriter vi har haft genom åren som gått.

Panelens åsikter och betyg

Italien brukar ligga högt hos mig nästan varje år i Eurovision. Men i gör de inte det tyvärr. Låten är bra och skön att lyssna på, men det klickar inte riktigt. Men Italien kommer komma bra till bland juryn och eventullt tittarna men vinna? Det gör den ej.

Betyg (0–5):

Rätt trevligt bidrag från Italien. Om det vore 1985. Men nu 40 år senare tycker jag inte det är något speciellt att hänga i julgranen. Det låter genuint som om man tagit en låt från 80-talet och bara vampat upp den för att passa i en modern tappning. För mig faller det platt. Jag älskar vanligtvis Italien i Eurovision, men detta ger mig ingenting alls.

Betyg (0–5):

Jag brukar inte vara något större fan av Italiens bidrag, ofta placerar de sig närmare mitten på mina topplistor. Vet inte varför men kanske tenderar de att vara lite för finstämda för min smak.

Per Sempre Sí tycker jag dock sticker ut då den är väldigt svängig. Den har ett sådant där härligt discosound, låter lite som något som San Marino hade kunnat skicka. Även om låten naturligtvis inte är riktigt SÅ bra som det San Marino brukar skicka…

Betyg (0–5):

En skicklig sångare med en elegant och emotionell poplåt. Låttiteln översätts till För alltid ja och är inte bara en kärlekssång – det är en livsfilosofi i musikalisk form. Texten uttrycker en djupare mening än romantik; det handlar om att aktivt välja livet, varje dag, trots tvivel och motgångar. Det är en bekräftelse på tro – inte nödvändigtvis religiös, utan en tro på framtiden, på människor och på sin egen väg. En sång som kan spegla varje lyssnares egen kamp och hopp. Positiva meningar som Italien hoppas kunna få framgångar med resultatmässigt i tävlingen. Italienska är verkligen det vackraste språket i världen enligt mig.

Betyg (0–5):

Italiens bidrag har sakta men säkert vuxit in i mig, som en melodi som först passerar obemärkt men sedan börjar lysa i skymningen. Liveversionen har varit min favorit — där får Sal verkligen blomma ut. Hans röst är som ett instrument i sig, kraftfull och självklar, men ändå med den där mjuka vibrationen som bara riktigt skickliga sångare bär på.

Det italienska språket smeker öronen som en varm sommarvind över en piazza i skymningen, och mitt i allt detta sveper den moderniserade sällskapsresan-discopopen in som ett glittrande vykort från en semester man inte vill ska ta slut. Det är nostalgiskt och nytt på samma gång, som att någon dammat av en gammal semesterlåt och gett den en elegant, samtida dräkt.