« Eurovision 2002 | Eurovision 2004 » |
EUROVISION 2003. Den 48:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Riga i Lettland den 24:e maj 2003. Det var andra året på raken som ett baltiskt land fick stå värd för Eurovisionen.
Inget mixat resultat denna gångSedan år 1998 skulle alla länder numer ha telefonröstning, dvs. att tittarna och inte jurygrupper skulle få rösta fram vilka tio bidrag som varje land skulle ge sina toppoäng till. Om telefonröstningen av någon anledning inte skulle fungera skulle varje land också ha en backup-jury som röstade åt landet istället. År 2001 hade regeln förfinades något så att länder som inte ville ha 100% tittarröstning kunde ha 50% jury- och 50% tittarröstning som resultat, dvs. ett mixat resultat. Men det här året valde alla länder att antingen ha tittarröstning eller juryröstning. En nyhet tillkom gällande den poängtavla som användes, då den för första gången hade rörlig grafik gällande hur poängen fördelades. Istället för att alla länder stod kvar i startordning så flyttades länderna om utifrån vilka poängsummor de fått. På så sätt var det lättare att se vilka som ledde.
Sista året med bara finalkvällEfter att ha haft samma regelsystem med begränsat antal länder i varje års tävling insåg EBU att det inte gick att blidka det stora intresset för länder som ville delta. Inför poängutdelningen i detta års final meddelade den dåvarande Eurovision-chefen Sarah Yuen att EBU skulle införa en semifinal till 2004 års tävling, det vill säga ett förkval inför finalen. Exakt hur det skulle gå till redovisades inte vid tillfället, men blev uppenbart till året därpå.
Rekordmånga länder i finalenFrån början var det tal om att samtliga bottenländer i finalen 2002 inte skulle få delta i det här årets final. Men när det skulle sammanställas deltagarlistor visade det sig att bara fem av dem (Danmark, Finland, Litauen, Makedonien och Schweiz) fick avstå. Detta innebar att topp 19 i finalen 2002 välkomnades att delta även i 2003 års final. Utöver dem fick Island, Irland, Nederländerna, Norge, Polen och Portugal återvända, vilket också skedde. Det här innebar att hela 26 länder kom till start, vilket var ett nytt rekord. Även om en semifinal infördes året därpå, vilket markant ökade antalet deltagare i tävlingen, så skulle det dröja ända till 2012 års final innan det på nytt var 26 länder i en och samma Eurovision-final.
Finaldramat mellan topp 3Finalen blev omåttligt spännande i sin upplösning då det fram till den sista omröstningen inte var givet vem som skulle vinna. Ledningen hade nämligen gång på gång flyttats runt mellan Turkiet, Belgien och Ryssland. Inför sista omröstningen då Slovenien skulle redovisa sina poäng ledde Belgien knappt före Turkiet och Ryssland. Belgien fick förvisso 3 poäng från Slovenien, men då Turkiet fick 10 poäng så gick de om och vann. Även om Ryssland fick Sloveniens tolvpoängare så räckte det inte till mer än tredjeplatsen. Det blev alltså Turkiets representant Sertab som med sin ”Everyway That I Can” tog hem segern i finalen med 167 poäng, två poäng före Belgiens Urban Trad och deras ”Sanomi”. Bara en poäng efter dem kom Rysslands tjejduo t.A.T.u. med ”Ne ver’, ne boysia”. Sverige skickade duon Fame som kom på en femteplats med 107 poäng.
Storbritanniens fiaskoAvslutningsvis ska vi även ta upp Storbritannien som kom sist, och dessutom inte fick ett enda poäng! Storbritannien hade annars fram till år 1998, då det fortfarande fanns en språkregel i bilden, haft en trettondeplats som sämsta resultat, men från 1999 och framåt hade placeringarna mer eller mindre blivit sämre. Och nu slog man alltså till på stort och fick sin dittills första sistaplats i tävlingen. Ingen visste nog då att det bara skulle komma att bli än värre ju fler år som gick… |
|
Riga, Lettland
Turkiet: Sertab Erener – ”Everyway That I Can”
Finalen
|
|
Island: Birgitta – ”Open Your Heart”
Österrike: Alf Poier – ”Weil der Mensch zählt”
Irland: Mickey Harte – ”We’ve Got the World”
Malta: Lynn Chircop – ”To Dream Again”
Bosnien-Hercegovina: Mija Martina – ”Ne brini”
Portugal: Rita Guerra – ”Deixa-me sonhar”
Kroatien: Claudia Beni – ”Više nisam tvoja”
Cypern: Stelios Constantas – ”Feeling Alive”
Tyskland: Lou – ”Let’s Get Happy”
Ryssland: t.A.T.u. – ”Ne ver’, ne boysia”
Spanien: Beth – ”Dime”
Israel: Lior Narkis – ”Words for Love”
Nederländerna: Esther Hart – ”One More Night”
Storbritannien: Jemini – ”Cry Baby”
Ukraina: Olexandr – ”Hasta la Vista”
Grekland: Mando – ”Never Let You Go”
Norge: Jostein Hasselgård – ”I’m Not Afraid to Move On”
Frankrike: Louisa Baïleche – ”Monts et merveilles”
Polen: Ich Troje – ”Keine Grenzen – Żadnych granic”
Belgien: Urban Trad – ”Sanomi”
Estland: Ruffus – ”Eighties Coming Back”
Rumänien: Nicola – ”Don’t Break My Heart”
Sverige: Fame – ”Give Me Your Love”
Slovenien: Karmen – ”Nanana”
