« Eurovision 1995 | Eurovision 1997 » |
EUROVISION 1996. Den 41:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Oslo i Norge den 18:e maj 1996. Det var andra gången som Norge arrangerade och första gången finalen hölls i Oslo (Oslo Spektrum).
SemifinalkvalUnder större delen av 1990-talet hade EBU haft specialregler som sade att ett visst antal av de länder som kommit sämst till skulle få avstå året därpå. Men 1996 gjordes detta om något. Det som hände var att alla länder som ville delta fick anmäla sig, men samtliga utom värdlandet fick genomgå ett slags förkval där 22 finalplatser stod på spel. Det gick till som så att de nationella jurygrupperna fick lyssna på varje lands studioversion av sitt tävlingsbidrag och utifrån det rösta fram sina favoriter. Topp 22 gick vidare till finalen, övriga åkte ut. Den 23:e finalplatsen tillföll Norge (per automatik som värdland). De som inte fick tävla i finalen blev Danmark, Israel, Makedonien, Rumänien Ryssland, Tyskland och Ungern, vilket också innebar den första finalen utan något tyskt deltagande. Detta skulle senare komma att få vissa konsekvenser för kommande år. Samtidigt gjorde det att Estland, Finland, Nederländerna, Schweiz och Slovakien kunde komma tillbaka igen. Att välja ut bidragen på detta sätt blev inte långvarigt, utan det försvann redan året därpå. Först åtta år senare (2004) introducerades det på nytt, men då med helt andra förutsättningar än detta sätt.
Blue screen i omröstningenNRK, som var värdbolaget för tävlingen 1996, valde att presentera varje lands poäng via en så kallad blue screen. Man hade gjort om det hela till ett ”Blue room” där programledaren Ingvild Bryn stod som i en 3D-figur och mottog varje lands poäng som åkte upp på en poängtavla.
Åter Irland i fokusIrland hade vunnit Eurovision tre år i rad mellan 1992-1994 och stått värd för alla Eurovisioner 1993-1995. Senast man hade ståt värd hade som sagt Norge vunnit men nu blev det åter irländskt guld. Detta var Irlands sjunde seger i Eurovision, vilket är ett rekord som stått sig sedan dess! Värdlandet Norge skulle inte visa sig sämre de heller, då representanten Elisabeth Andreassen skulle bli tvåa. Sverige skickade gruppen One More Time som slutade på tredje plats, vilket var samma som Jan Johansen fått året innan. På sistaplatsen blev det också ett nordiskt land, i det här fallet Finland som fick endast 9 poäng totalt sett. |
|
Oslo, Norge
Irland: Eimear Quinn – ”The Voice”
Finalen
|
|
Turkiet: Şebnem Paker – ”Beşinci Mevsim”
Storbritannien: Gina G – ”Ooh Aah… Just a Little Bit”
Spanien: Antonio Carbonell – ”¡Ay, qué deseo!”
Portugal: Lúcia Moniz – ”O meu coração não tem cor”
Cypern: Constantinos – ”Mono gia mas”
Malta: Miriam Christine – ”In a Woman’s Heart”
Kroatien: Maja Blagdan – ”Sveta ljubav”
Österrike: George Nussbaumer – ”Weil’s dr guat got”
Schweiz: Kathy Leander – ”Mon cœur l’aime”
Grekland: Marianna Efstratiou – ”Emis forame to himona anixiatika”
Estland: Maarja-Liis Ilus & Ivo Linna – ”Kaelakee hääl”
Frankrike: Dan Ar Braz & l’Héritage des Celtes – ”Diwanit Bugale”
Slovenien: Regina – ”Dan najlepših sanj”
Nederländerna: Maxine & Franklin Brown – ”De eerste keer”
Belgien: Lisa del Bo – ”Liefde is een kaartspel”
Finland: Jasmine – ”Niin kaunis on taivas”
Island: Anna Mjöll – ”Sjúbídú”
Polen: Kasia Kowalska – ”Chcę znać swój grzech…”
Bosnien-Hercegovina: Amila Glamočak – ”Za našu ljubav”
Slovakien: Marcel Palonder – ”Kým nás máš”
Sverige: One More Time – ”Den vilda”
