« Eurovision 1977 | Eurovision 1979 » |
EUROVISION 1978. Den 23:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Paris i Frankrike den 22:a april 1978. Värdar för finalen var duon Denise Fabre & Léon Zitrone, och det gjorde att det var första gången som det var mer än en programledare samt första gången sedan 1956 som en manlig programledare fanns med.
Danmark var tillbaka efter 12 år1978 års tävling skulle utmärka sig på några olika sätt. Ett av dem var att rekordmånga länder deltog – hela 20 stycken! Ett av dessa var Danmark som kom tillbaka igen efter hela 12 år. De hade senast tävlat 1966 men därefter hade TV-bolaget DR fått en ny underhållningschef som hellre lade budgeten på annat än en internationell musiktävling. Ett annat utmärkande drag var att Turkiet kom tillbaka och att Grekland inte hoppade av. Från att bägge länderna började tävla i Eurovision nu på 1970-talet så hade det blivit var och vartannat år med avhopp från någon av dessa länder. Men detta år deltog bägge trots konflikterna dem emellan. Något annat som också utmärker sig var att Sveriges representant Björn Skifs tappade bort en del av sångtexten under de första sekunderna. En spekulation kan ha varit att han ville sjunga på engelska och hoppade över till svenska igen men att det däremellan mest blev några märkliga formuleringar. Oavsett så fick han inte ta om sitt nummer igen utan det fick vara som det var.
Frank Naef tillträder som Eurovision-chef1978 var det schweisaren Frank Naef som tillträdde på posten som ytterst ansvarig för Eurovision Song Contest. Rollen är mest känd i finalsändningen för att vara den som ger grönt ljus till att omröstningen gått rätt till och att om något uppstår meddela detta, t.ex. om ett land ger fel avgiven poäng eller liknande. Frank Naef innehade posten till 1992 och gjorde alltså sitt premiärår detta år.
Israelisk segerIsrael hade debuterat i början av 1970-talet och bara 6 år senare hade landet fått sin första vinst med Izhar Cohen & the Alphabetas ”A-Ba-Ni-Bi”, en låt som blev och är mycket populär i många fans-kretsar. På andra plats kom Belgien, vilket var landets bästa placering sedan 1956 (då man blev oplacerad tvåa med alla andra tävlande), medan värdlandet Frankrike kom på tredje plats. Sverige, som hade kommit sist året innan, fick mer poäng och lite mer uppskattning från juryerna (bl.a. en tiopoängare från norska juryn), men totalt sett blev det en 14:e plats som Björn Skifs uppnådde denna gång. Jan Teigen från Norge kom på sistaplats och fick dessutom inte ett enda poäng under finalen, vilket var första gången sedan det nya poängsystemet infördes 1975. Det var dock starten på en lysande karriär som fram till 2009 hade resulterat i hela 40 album! Det kan även tilläggas att det var första gången någonsin som Storbritannien inte blev topp 10 i en Eurovision-final! |
|
Paris, Frankrike
Israel: Izhar Cohen & the Alphabeta – ”A-Ba-Ni-Bi”
Finalen
|
|
Irland: Colm C. T. Wilkinson – ”Born to Sing”
Norge: Jahn Teigen – ”Mil etter mil”
Italien: Ricchi e Poveri – ”Questo amore”
Finland: Seija Simola – ”Anna rakkaudelle tilaisuus”
Portugal: Gemini – ”Dai li dou”
Spanien: José Vélez – ”Bailemos un vals”
Storbritannien: Co-Co – ”The Bad Old Days”
Schweiz: Carole Vinci – ”Vivre”
Belgien: Jean Vallée – ”L’amour ça fait chanter la vie”
Nederländerna: Harmony – ”’t Is OK”
Turkiet: Nilüfer & Nazar – ”Sevince”
Västtyskland: Ireen Sheer – ”Feuer”
Monaco: Caline & Olivier Toussaint – ”Les jardins de Monaco”
Grekland: Tania Tsanaklidou – ”Charlie Chaplin” 
Danmark: Mabel – ”Boom Boom”
Luxemburg: Baccara – ”Parlez-vous français?”
Österrike: Springtime – ”Mrs. Caroline Robinson”
Sverige: Björn Skifs – ”Det blir alltid värre framåt natten”
