Den 23:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Paris i Frankrike den 22:a april 1978.

1978 års tävling skulle utmärka sig på några olika sätt. Ett av dessa var att för tiden rekordmånga länder deltog, bland annat då Danmark gjorde comeback efter en 12 år lång paus. Dessutom deltog Turkiet igen och resterande länder som hade tävlat året innan. Det här var också året då Frank Naef blev ny Eurovisionchef, en roll han skulle ha fram till 1992.

Under finalröstningen hade varje deltagarland en jury vars medlemmar röstade fram tio favoritbidrag genom poängutdelning. De gav 12 poäng till sin etta, 10 poäng till sin tvåa, 8 poäng till sin trea osv. nedåt 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. När samtliga poäng delats ut var det Israel med Izhar Cohen & the Alphabetas ”A-Ba-Ni-Bi” som hade vunnit med Belgien som tvåa och värdlandet Frankrike som trea. Storbritannien brukade vanligtvis hamna i de här leden också men fick nöja sig med en plats utanför topp tio – där man aldrig tidigare varit i de här sammanhangen.

Sverige, som hade kommit sist året innan, fick mer poäng och lite mer uppskattning från juryerna (bl.a. en tiopoängare från norska juryn), men totalt sett blev det en 14:e plats som Björn Skifs uppnådde denna gång.

Nedan listas de tävlande länderna inklusive deras artist- och bidragsval enligt programmets startordning.

Vem vann Eurovision 1978?

Varje deltagarland hade en jury som fick dela ut päng i de fasta summorna 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1. Juryn skulle således ge poäng till tio favoriter och resten gav de noll poäng till, i vilket det egna landets bidrag inkluderades.

När samtliga poäng hade fördelats ut var det Izhar Cohen & the Alphabeta, som representerade Israel med bidraget ”A-Ba-Ni-Bi”, som hade vunnit finalen.