« Eurovision 1964 | Eurovision 1966 » |
EUROVISION 1965. Den tionde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Neapel i Italien den 20 mars 1965. För tiden rekordmånga länder deltog – hela 18 stycken!
Sverige återkom av, Irland gör sin debutSverige hade avstått tävlande i Eurovision 1964 på grund av en artiststrejk. Men till året därpå kunde Sveriges Radio-TV (som det hette på den tiden) hålla i en uttagning igen och därmed skicka en representant. Alla länder som deltagit 1964 ville vara med även 1965, och till startfältet anslöt sig också den gröna ön Irland, vilket gjorde att för tiden rekordmånga länder deltog! I och med att Irland gick med kom ytterligare ett engelskspråkigt land med i tävlingen. Poängsystemet förfinasJuryröstningen som den såg ut 1964 var kvar 1965. Inom varje jurygrupp gjordes interna omröstningar där varje jurymedlem fick rösta fram sina tre favoriter eller ge en favorit 3 poäng. Den totala poängställningen omvandlades sedan till en totalpoäng där juryns vinnare fick 5 poäng, tvåan 3 poäng och trean 1 poäng. Juryn kunde dock även välja att bara ge två länder poäng och då hade summorna blivit 6 och 3 poäng, eller bara ge ett enda land hela 9 poäng. Dock valde nästan alla länder att rösta utifrån det ordinarie sättet (dvs. ge tre länder poäng), förutom Belgien som valde att bara ge två länder poäng.
Sverige gjorde att EBU införde språkregelVid den här tiden hade inte Eurovision någon språkregel, utan EBU förutsade att varje lands artist skulle sjunga på sitt eget hemspråk. När Sveriges representant Ingvar Wixell då valde att sjunga sin låt ”Annorstädes vals” på engelska (med den nya titeln ”Absent Friend”) blev det ramaskri och EBU såg till att införa en språkregel till året därpå. Trots den engelska översättningen blev det inte någon succé för Ingvar Wixell, utan han stannade på tionde plats med 6 poäng.
Luxemburg tar sin andra segerDet blev alltså Luxemburg som vann, vilket var andra gången sedan 1961 som ministaten tog hem en seger. Vinnarlåten”Poupée de cire, poupée de son” som framfördes av France Gall kom att bli en stor hit runt om i Europa det året. Däremot vann hon inte med någon jätteseger som Italien hade gjort året innan. Storbritannien blev återigen andraplacerade i finalen, vilket var deras femte andraplats sedan debuten 1957. En notering kan göras att de gick ut på startnummer 2, ett startnummer som ända fram till 2010-talet har varit otursförföljt då ingen med det numret har lyckats vinna. Det skulle också dröja nästintill 32 år (!) innan startnummer 2 skulle få uppleva en liknande sak igen. I och med att jurygrupperna delade ut så pass få poäng blev fyra länder (Belgien, Finland, Spanien och Västtyskland) utan poäng. |
|
Neapel, Italien
Luxemburg: France Gall – ”Poupée de cire, poupée de son”
Finalen
|
|
Nederländerna: Conny van den Bos – ”’t is genoeg”
Storbritannien: Kathy Kirby – ”I Belong”
Spanien: Conchita Bautista – ”¡Qué bueno, qué bueno!”
Irland: Butch Moore – ”Walking the Streets in the Rain”
Västtyskland: Ulla Wiesner – ”Paradies, wo bist du?”
Österrike: Udo Jürgens – ”Sag ihr, ich lass sie grüßen”
Norge: Kirsti Sparboe – ”Karusell”
Belgien: Lize Marke – ”Als het weer lente is”
Monaco: Marjorie Noël – ”Va dire à l’amour”
Sverige: Ingvar Wixell – ”Absent Friend”
Frankrike: Guy Mardel – ”N’avoue jamais”
Portugal: Simone de Oliveira – ”Sol de inverno”
Danmark: Birgit Brüel – ”For din skyld”
Finland: Viktor Klimenko – ”Aurinko laskee länteen”
Jugoslavien: Vice Vukov – ”Čežnja”
Schweiz: Yovanna – ”Non, à jamais sans toi”
