« Eurovision 1974 | Eurovision 1976 » |
EUROVISION 1975. Den 20:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum på Älvsjömässan i Stockholm, Sverige den 22:a mars 1975. Det var första gången som Sverige stod värd för en Eurovision, och detta skedde året efter att gruppen ABBA hade tagit hem segern.
Debutant, återkommare och avhoppDet här året slogs rekord i antalet deltagande länder, då hela 19 länder ställde upp. Till en början valde alla länder som deltagit året innan (1974) att även delta detta år, alla utom Grekland som hoppade av som en respons på den turkiska invationen på Cypern året innan. Turkiet gjorde däremot debut i Eurovisionen även om det blev en sistaplats i protokollet. Två andra länder som återkom till tävlingen var Frankrike, som lämnat sent återbud året innan, och Malta som avstått tävlingen sedan 1973. Maltas återkomst var dock bara temporär… Fortfarande var det tillåtet att sjunga på vilket språk man ville, vilket gjorde att några länder tog tillfället att sjunga på engelska istället för sitt officiella språk. Förutom Irland, Malta och Storbritannien valde Belgien (åtminstone delvis), Finland, Norge och Västtyskland (åtminstone delvis) att sjunga på engelska.
Poängsystemet standardiseradesSedan Eurovisions födelse 1956 hade EBU gång på gång ändrat hur poängsystemet skulle vara. Men nu till 1975 års tävling infördes ett standardiserat poängsystem som använts alla år sedan dess. I 1975 års final hade varje land en jury med elva personer, där minst hälften skulle vara under 26 år. Varje jurymedlem rankade enskilt bidragen med poäng från 1-5, därefter slogs juryns totala poäng samman för alla låtar. Det bidrag som juryn gett högst poäng till fick juryns 12-poängare (le douze points), tvåan fick 10 poäng, trean 8 poäng osv. nedåt 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. När jurygrupperna redovisade poängen i direktsändningen sades inte poängen i ordning utan efter i vilken ordning låtarna hade tävlat i.
”Anti Schlager”-kampanjerInför finalen hölls det olika protester i Sverige mot vad man kallade ”kamp mot kulturens kommersialisering” och med mottot ”Stoppa Schlager-EM”. Samtidigt som Eurovision pågick anordnades på Storängsbotten i Stockholm en Alternativfestival som en symbol för detta. I och med det upptonade läget var det ett stort säkerhetsarrangemang kring själva arenan, även om inga incidenter förekom.
Första gången första låten ut vannSegern gick det här året till gruppen Teach-In från Nederländerna med låten ”Ding-a-dong”. Det är noterbart att de var först upp på scenen i finalen och därmed första gången som första låten ut i en Eurovisionfinal tog hem segern. Storbritannien letade sig åter in på toppen, där gruppen The Shadows blev tvåa, medan Italien tog bronset. Sveriges representant på hemmaplan var Lasse Berghagen som med sin låt ”Jennie, Jennie” slutade på åttonde plats. Han fick aldrig någon tolvpoängare, utan den högsta poängen var två 8:or från Norge respektive Turkiet. |
|
Stockholm, Sverige
Nederländerna: Teach-In – ”Ding-a-dong
Finalen
|
|
Irland: The Swarbriggs – ”That’s What Friends Are For”
Frankrike: Nicole Rieu – ”Et bonjour à toi l’artiste”
Västtyskland: Joy Fleming – ”Ein Lied kann eine Brücke sein”
Luxemburg: Geraldine – ”Toi”
Norge: Ellen Nikolaysen – ”Touch My Life (With Summer)”
Schweiz: Simone Drexel – ”Mikado”
Jugoslavien: Pepel in kri – ”Dan ljubezni”
Storbritannien: The Shadows – ”Let Me Be The One”
Malta: Renato – ”Singing This Song”
Belgien: Ann Christy – ”Gelukkig zijn”
Israel: Shlomo Artzi – ”At Va’Ani”
Turkiet: Semiha Yankı – ”Seninle Bir Dakika”
Monaco: Sophie – ”Une chanson c’est une lettre”
Finland: Pihasoittajat – ”Old Man Fiddle”
Portugal: Duarte Mendes – ”Madrugada”
Spanien: Sergio & Estíbaliz – ”Tú volverás”
Italien: Wess & Dori Ghezzi – ”Era”
