Inför Eurovision 2026 – San Marino

Inför Eurovision 2026, som ägde rum i Wien i Österrike, presenterade vi San Marinos representant i tävlingen. Från början allokerades bidraget att tävla i den första semifinalen den 12:e maj med startnummer 13 av 15. Bidraget röstades inte vidare till finalen.

Innan vi går in på våra kommentarer och betygsättningar ska du först få bekanta dig med representanten inklusive hur San Marino gjorde sitt val till Wien. När det sedan gäller själva betygsättningen delar varje panelmedlem ut varsin poäng mellan noll och fem (halvpoäng förekommer) och fem av oss kommenterar också vad de tycker om låten.

Fakta

Artist

Senhit

Låt

”Superstar”

Låtskrivare

Anderz Wrethov, George Alan O’Dowd, Julie Aagaard, John-Emil Johansson, Thomas Stengaard, Senhit Zadik Zadik

Vem är Senhit?

Den italienska sångerskan Senhit, eller Senhit Zadik Zadik som är hennes fullständiga namn, är född den 1:a oktober 1979 i Bologna i Italien. Hon har eritreanska rötter då hennes föräldrar ursprungligen kommer från Eritrea. Musikkarriären startade utanför Italien då hon medverkade i flera musikaler i bland annat Schweiz och Tyskland. 2002 flyttade hon hem till Italien och fyra år senare släppte hon sitt första album Senit.

År 2011 valdes hon ut internt att representera San Marino i Eurovision med bidraget “Stand By” som inte röstades vidare till final. 2020 skulle hon ha tävlat igen, nu med låten“Freaky!“ då coronapandemin kom i vägen och ställde in hela Eurovisionen. Hon fick dock chansen igen året därpå och tävlade då med låten ”Adrenalina” som också gick till final, den gången var det med artisten Flo Rida som featuringartist.

Nu blir det alltså fjärde gången hon tävlar i Eurovision och det kom sig som så att hon vann uttagningen San Marino Song Contest med bidraget ”Superstar” som är gjort av hennes själv tillsammans med Anderz Wrethov, George Alan O’Dowd, Julie Aagaard, John-Emil Johansson och Thomas Stengaard. Låten framförs på engelska och en liten del av den innehåller sånginsatser av Boy George.

PS: I år fyller ju Eurovisionen 70 år. Om du vill veta mer om vilka bidrag som San Marino har skickat genom tiderna ska du klicka här. Där kan du också se vilka favoriter vi har haft genom åren som gått.

Panelens åsikter och betyg

Senhit återkommer igen till Eurovision. Tidigare så försökte hon åtminstone. ”Adrenalina” skapade hype och man drog in Flo Rida. Det var ett seriöst försök, även om utfallet blev sådär. Denna gången låter det som något en trött producent hade kokat ihop på en eftermiddag en timme innan deadline, för drygt 20 år sedan. Eller för att använda moderna termer, det känns som att man använde AI och promptade in: ”Skapa mig en generisk poplåt som är 20 år för gammal”. Det är noll passion i varken sång eller musik. Allt känns bara så trött och som om att Senhit knappt själv orkar bry sig. Ett av de sämsta bidragen på många år. Och vad är det med hela Boy George-grejen?

Betyg (0–5):

Jag tycker det är väldigt roligt att återse Senhit i tävlingen – den här gången med Boy George vid sin sida (eller åtminstone på skärmen). Förhoppningsvis är han på plats i Wien, för det hade nog lyft numret ytterligare. Den här discokulan till bidrag har verkligen blivit lite av en guilty pleasure för mig. Det är något otroligt härligt över den, man dras rakt in i discons magiska värld och vill bara snöra på sig dansskorna.

Betyg (0–5):

Senhit är tillbaka för tredje gången (fjärde om man räknar med 2020). Det märks att hon är en oerhört skicklig och professionell artist. Men om man jämför med hennes föregående bidrag Adrenalina (2021) så når inte Superstar riktigt upp till samma nivå. Dessutom tycker jag de två senaste bidragen 11:11 & Tutta L’Italia är de starkaste som landet skickat till tävlingen. Årets bidrag faller därför lite och känns lite blekt och ointressant jämför med de tre andra låtarna jag nämnde.

Det är synd, men nu är det ju inte San Marinos tidigare bidrag som Senhit tävlar mot. Trots att Superstar är ett av de svagaste bidragen landet skickat så räknar jag fortfarande med en finalplats, med tanke det ännu svagare motståndet i semifinalen. Senhit är dessutom som sagt väldigt kompetent som artist och jag är säker på att hon kommer göra det bästa hon kan med låten.

Betyg (0–5):

San Marino satsar återigen på Senhit – en artist som verkligen blivit något av ett bekant ansikte i Eurovision-sammanhang. Hon har ju tidigare representerat landet två gånger, först 2011 med Stand By och senare 2021 med Adrenalina, där hon dessutom delade scen (och rampljus) med Flo Rida.

Inför årets bidrag fanns det en hel del spekulationer kring om Boy George skulle dyka upp live, eftersom han medverkar på studioversionen av “Superstar”. Något sådant blev det dock inte – istället fick vi se honom i form av en animerad digital version på skärmarna, där hans insats bestod av förinspelade partier.

Om han faktiskt kommer att stå på scen i Wien är fortfarande oklart, men han är i alla fall en av låtskrivarna bakom bidraget, tillsammans med bland andra svenska Anderz Wrethov och Senhit själv.

Låten i sig är en discopop-banger som bjuder på ett tydligt 80-talsinfluerat sound som jag personligen uppskattar – det är medryckande och nostalgiskt. Samtidigt känns den inte tillräckligt unik för att verkligen sticka ut i startfältet, vilket kan göra det svårt att nå hela vägen fram i Wien.

Oavsett resultat är det kul att se Senhit tillbaka på Eurovision-scenen igen, och jag håller verkligen tummarna för att hon kanske får sällskap av Boy George även live nästa gång!

Betyg (0–5):

Hur jag landar i betyget för San Marino beror till stor del på vad som händer härnäst: om låten får en revamp med mer tryck och om scenframträdandet lyfts till något mer distinkt. Potentialen finns där, men den behöver förvaltas.

Utifrån den nationella uttagningen har San Marino dock skickat in en riktigt skön discolåt — en sådan som blinkar åt det bästa från 80-talets groove utan att fastna i nostalgins dammiga fälla. Den är modern i sin produktion men bär på en tydlig retroglans, som en discokula som fått ny lyster.

Samtidigt håller låten en ganska jämn nivå rakt igenom; den arbetar inte mot något större crescendo, utan glider fram på sin vibey stabilitet. Det är charmigt, men också en begränsning.

Och så har vi förstås kombinationen av Senhit och Boy George — ett samarbete som i sig är ett litet popkulturellt fyrverkeri. Bara den duon gör att man lyfter på ögonbrynen av ren förtjusning.