« Inför ESC Azerbajdzjan 2018

Inför ESC Azerbajdzjan 2020 »

Lukas analyserar formen

Azerbajdzjan har haft tur i denna tävling under sina tidiga år. Efter att man blev åtta i sin debut 2008, lyckades man de efterföljande åren hamna på samtliga platser inom topp 5. Men, sedan dess har det gått utför. Man har inte lyckats nå topp 10 sedan dess, och ifjol kom nästa smäll: Azerbajdzjan missade finalen. Därför kan man säga att de befinner sig i en Formsvacka!

Uttagningsinformation

ITV presenterade under hösten 2018 att man återigen skulle satsa på ett internval för Eurovisionen och att man hade anordnat en intern audition för att hitta rätt kandidat för jobbet. Efter några månaders sökande hade man fått in över 350 bidrag samt ett visst antal artister som fortfarande var potentiella kandidater. Då gjordes slutvalet, även om det sedan dröjde till början av mars innan artist och bidrag blev officiellt presenterat.

Personlig åsikt om årets akt:
Vissa låtar har en bra idé och ett starkt ”grundbeat”, som gör att de får en bra början. Men det är inte alla som kan få det funka genom hela låten. Den här låten tappar precis allting med sin refräng, som är totalt intetsägande. Det är meningen att refrängen ska lyfta låten, inte förstöra den! Jag somnar nästan när refrängen kommer igång, och då undrar jag hur de egentligen tänkt, de som har skrivit den. Att ge en poäng åt den är snällt. Jag är snäll. Ibland.

Gissat resultat i tävlingen:

Nu ska man vara ärlig med att säga att Azerbajdzjan brukar klara sig rätt bra, även med medelmåttiga låtar som den här. Just därför tror jag att man nog kan kamma hem en finalplats, men jag tror definivt att den kommer att landa i bottenträsket i finalen. Högst en 20e plats i finalen!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dilara Kazimova – ”Start a Fire” (2014)
2. Safura Alizadeh – ”Drip Drop” (2010)
3. AySel & Arash – ”Always” (2009)
4. Samra – ”Miracle” (2016)
5. Dihaj – ”Skeletons” (2017)

Personlig åsikt om årets akt:
Azerbajdzjan hade sitt sämsta bidrag förra året och förtjänade att missa final. Men trots nederlaget så ändrar man inte ett vinnande koncept och man fortsätter på svenskskrivna och välproducerade låtar. Jag har en konstig relation till denna låten, ibland älskar jag den och ibland hatar jag den. Det var ett av de första bidragen som stack ut för mig när jag lyssnade på en recap. Det är något med vibbarna i låten som helt enkelt får mig att digga med. Det är inte världens bästa låt eller något jag tror kommer vinna tävlingen, utan bara en låt som ger mig en skön vibe. Kanske det vi behöver som avslutning på semifinalen. Tycker den sticker ut från de andra upptempolåtarna och placerar sig i en egen kategori. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det så tycker jag bara det är en cool låt helt enkelt.

Gissat resultat i tävlingen:

Efter den missade finalen förra året så kommer Azerbajdzjan ta sig tillbaka till lördagskvällen. Med ett coolt scennummer kanske man kan överraska och få en bra placering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elnur Hüseynov – ”Hour of the Wolf” (2015)
2. Aysel & Arash – ”Always” (2009)
3. Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh – ”Day After Day” (2008)
4. Safura Alizadeh – ”Drip Drop” (2010)
5. Dihaj – ”Skeletons” (2017)

Personlig åsikt om årets akt:
Det blir då Azerbajdzjan som får avsluta semifinalerna i år och jag gillar att de skickar en låt som blandar allt möjligt i både musikgenrer och klädstilar. Detta kommer nog kunna funka överallt och jag gillar det skarpt men det är svårt att förklara vad det är som är så bra med det. Det är faktiskt det bättre som Azerbajdzjan skickat på bra länge.

Gissat resultat i tävlingen:

Efter förra årets flopp så tror jag Azerbajdzjan har möjlighet att få tillbaka förtroendet i år. Tack vare att man går en helt annan väg och har gjort en låt som funkar både för nord, syd, öst och väst så kan man nog plocka poäng från alla håll. Till final bär det men hur långt det tar sig sedan är svårt att sia om.

Skulle Azerbajdzjan gå till final och få lotten till första halvan så vet vi med stor sannolikhet att denna låt får startnummer 1 i finalen. Så har nämligen varit både 2016, 2017 och 2018. Varför bryta en sådan trend?

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Aysel & Arash – ”Always” (2009)
2. Dihaj – ”Skeletons” (2017)
3. Aisel – ”X My Heart” (2018)
4. Safura – ”Drip Drop” (2010)
5. Samra – ”Miracle” (2016)

Personlig åsikt om årets akt:
Efter att Azerbajdzjan missade finalen för första gången någonsin ifjol efter att ha kört på samma trick med inhyrda låtskrivare undrade jag och förmodligen fler med mig vad som skulle hända nu. Och här har vi alltså svaret vilket blev… ytterligare en besvikelse om jag ska vara helt ärlig. Även den här gången kör de alltså på en låt med en alldeles för tydlig internationell prägel, som lyser igenom framförallt i refrängen. Och det cementerar lite grann det som gör att Azerbajdzjan har varit det land jag sett fram emot minst att följa i Eurovision år efter år. De verkar inte ha något som helst förtroende för sin lokala musikscen, och det gör ont att se. Notera även att Azerbajdzjan nu är det enda landet som aldrig sjungit på sitt modersmål i Eurovision!

Gissat resultat i tävlingen:

Oddsen verkar tala ganska gott om Azerbajdzjan i denna semifinal, och jag tror också de kan studsa tillbaka till finalen igen. Men jag har svårt att tro att de skulle komma så högt upp som de gjorde under sina glansår mellan 2008-2013. Detta är en låt som för mig andas mittenplacering i final.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh – ”Day After Day” (2008)
2. Dilara Kazimova – ”Start a Fire” (2014)
3. Safura Alizadeh – ”Drip Drop” (2010)
4. Ell & Nikki – ”Running Scared” (2011)
5. Dihaj – ”Skeletons” (2017)

Personlig åsikt om årets akt:
Vid upprepade tillfällen i låten så sjunger Chingiz ”Shut up”, ja gärna för mig- Skämt åsido så tycker jag inte att det här bidraget tilltalar mig alls. Azerbajdzjan kanske inte riktigt har hämtat sig efter förra året då de första gången inte kvalificerade sig för finalen. ”Truth” är inte mycket mer än en tråkig melodi och en oinspirerad text. En sådan där låt man hör på radion en grå måndagförmiddag när man sitter på jobbet. En sådan låt som man sedan glömmer direkt. Men den är ju inte direkt dålig så jag kommer vara snäll och sätta en tvåa.

Landet misslyckades som sagt med att gå vidare till final 2018. Frågan är om de kommer lyckas något bättre i år. Någon måste ju stanna kvar i semifinalen, dessutom har Azerbajdzjan samt Litauen liknande bidrag. Det är möjligt att de kan ta ut varandra. Jag är i dagsläget osäker på hur det kommer att gå för Azerbajdzjan.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. AySel & Arash – ”Always” (2009)
2. Dihaj – ”Skeletons” (2017)
3. Safura Alizadeh – ”Drip Drop” (2010)
4. Səbinə Babayeva – ”When the Music Dies” (2012)
5. Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh – ”Day After Day” (2008)

Personlig åsikt om årets akt:
En låt som jag har lyssnat väldigt lite på måste jag erkänna. Den här radiovänliga poplåten har ett härligt & medryckande gung, är välproducerad och känns modern. Alltså, den här låten är överraskande bra när jag nu gett den ett par intensiva lyssningar och jag gillar vad jag hör.

Gissat resultat i tävlingen:

Ifjol missade landet finalen för första gången, men i år känns det som de är på rätt spår igen. Vi kan nog räkna in Azerbajdzjan bland finalbidragen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. AySel & Arash – ”Always” (2009)
2. Farid Mammadov – ”Hold Me” (2013)
3. Aisel – ”X My Heart” (2018)
4. Samra – ”Miracle” (2016)
5. Safura – ”Drip Drop” (2010)