« Inför ESC Litauen 2019

Inför ESC Litauen 2021 »

Hajpen kring den här låten har verkligen kommit som en chock för mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte fattar någonting här. Detta är bara en märklig experimentell-poplåt från 90-talet i mina öron – möjligtvis med en snygg refräng. Men att denna hade varit en potentiell vinnare ligger verkligen utanför mitt förstånd, jag ser det inte bara. Man kan visserligen lyfta fram att udda låtar med genomtänkta nummer ofta funkar oförskämt bra i ESC, men att lyssna på den är inte nått som jag iallafall har så lätt för. Tyvärr, jag förstår bara inte det här.

Jag gillar att Litauen vågar experimentera här. Vanligtvis är det landet som jag anser skickar de sämsta bidragen år efter år, men i år sticker de ut. Det är något med den här låten som bara drar till en. Jag måste erkänna att jag spelat sönder den på sistone och därför har den tappat lite av sin glans, men det är fortfarande en väldigt intressant och unik låt. Och Eurovision behöver mer sådant.

När jag hör årets litauiska bidrag så tycker jag att det är en helt okej låt, inget som jag skulle lyssnat på personligen men helt okej. Men när jag sedan adderar på liveframträdandet eller för den delen musikvideon då åker skämskudden upp. Och stannar kvar där. Du får gärna argumentera för mig att detta är konst för det kan jag hålla med om. Men i så fall vill jag säga att det är konstigt!

Den här älskade jag från första stund. Hans röst och karisma är helt underbar och dansen är ju spektakulär. Även om de inte tävlar för sitt land nästa år så har de absolut lämnat ett avtryck i Eurovisionvärlden.

Det verkar vara de lustiga låtarna som hamnat i hetluften detta år. Vi kommer få se mer utav den varan, men först ut är Litauen. Kan medge att jag tyckte liveframträdandet i deras nationella uttagning samt hur inramningen ser ut i videon är underhållande, men låten? Lite sådär. The Roop vet jag också har försökt i ett tidigare skede med en låt som hette ”Yes I Do” och som tacklade psykisk ohälsa. Kanske var det därför som jag blev en aning besviken när jag hörde ”On Fire”, som i jämförelse blir lite platt. Det klassiska rimmet ”fire” och ”desire” är nånting som dyker upp ganska mycket här, och ska tydligen vara lite av en parodi på andra låtar som kör på det rimmet och andra klassiska rim. Men för inramningen och liveframträdandet framför allt, så bjussar jag ändå på en trepoängare.

Om det är något land som lider lite extra mycket av att årets tävling blev inställd så är det helt klart Litauen. Litauen, Eurovisions eviga driftkucku hade i år en seriös chans att vinna hela tävlingen. Och om inte så är jag i alla fall övertygad om att de kunnat nå sin första topp 5 plats.

Jag tycker att On Fire är en häftig låt som jag fastnade för redan när jag hörde den för första gången i deras uttagning. Jag hade inte haft något emot om vi fått åka till Vilnius nästa år.

Litauen hade kunnat få sin bästa ESC-placering någonsin om The Roop hade fått tävla med sin syntinspirerade 80-talslåt ”On Fire”. Jag tror t.om att de hade kunnat vinna hela tävlingen med lite flyt om juryn hade varit hyfsat överens med tittarna. Man var en stark lågoddsare till segern i år innan ESC 2020 var tvunget att ställas in och nu får vi aldrig veta hur deras öde hade slutat på riktigt. Jag fullkomligt älskar det här bidraget som jag tycker är medryckande, charmigt och galet på samma gång. Det är med glimten i ögat utan att det går till överdrift och den sticker verkligen ut i form av scenspråk och rörelser/dans. Sångaren i The Roop har en skön röst och låten har ett skönt vibe från början till slut. Det hade varit väldigt kul om Litauen hade fått vinna Eurovision och nu hade man haft goda möjligheter att göra det i år.

Första gången jag såg framträdandet åkte även min skämskudde upp. Jag tänkte ”vad i hela friden är det här”? Men lika snabbt hamnade jag i dilemmat att jag älskade det. Jag liksom hatar att jag älskar det. Äsch, den är en svår nöt att knäcka! Låten i sig är lite lustig, men har melodislingor i som sätter sig. Sen dansen, ja tuppkammen på huvudet har jag inte förstått, men där sångaren tar ut armarna till fullo i sin tajta vita topp tycker jag är vrålläckert. Underhållande helt klart och det är så synd att de inte får chansen att tävla i Rotterdam i år.