« Inför ESC Azerbajdzjan 2020

Inför ESC Azerbajdzjan 2022 »

Jag är väldigt nöjd med årets bidrag från Azerbajdzjan, trots att det hamnar mitt i den nu mycket trånga fållan med ”kaxiga poplåtar med kvinnliga artister”. Här kan man nämligen för en gångs skull tydligt höra varifrån bidraget kommer – vi får en tydlig etnoprägel! Det är väldigt ovanligt numera, men är väldigt befriande måste jag medge! Det där klassiska turkiska mellanöstern-soundet har i princip försvunnit annars, i och med Turkiets snart 10-åriga frånvaro i tävlingen. Just därför är det väldigt skönt att man här levererar lite sådant sound! Emellertid vet jag inte om jag skulle ge ”Mata Hari” någon annan konkurrensfördel mot de andra (betydligt starkare) bidragen i samma genre – framförallt Cyperns och Maltas bidrag. Men i min bok så är detta helt klart del av toppskiktet i årets startfält, och jag hoppas se dem i final.

Ens om jag ska vara restriktiv så har jag mycket svårt att INTE se denna i final, och dessutom svårt att se dem på ”fel” sida i resultatlistan. Visst är konkurrensen i popgenren stenhård, men detta är absolut ett topp-10 bidrag. Det enda som skulle kunna få detta att ramla ned är ett uruselt scennummer – men jag har svårt att se Azerbajdzjan misslyckas på den punkten, då de annars brukar vara enormt duktiga på det. Nej, detta känns som topp-10.

Jag rycks verkligen med av Efendi. Jag gjorde det förra året och så även nu. Det är egentligen inte så stor skillnad på låtarna ”Cleopatra” och ”Mata Hari”. Hon kommer med en ball attityd som jag gillar och låten sätter sig i huvudet. Refrängen och dess etnorytmer är väldigt medryckande och för mig är det kanske den bästa upptempolåten i år. Givetvis beror det på hur man klassar alla låtar, men den är där uppe iallafall. Detta är inte min typ av musik egentligen. 11 månader av året skulle jag inte lyssna på det, men under Eurovision-säsongen går jag igång på det.

Jag ger låten samma betyg som förra året. Det lät bra då, så varför ändra ett vinnande koncept?

Semifinalen blir bara en formalitet och uppvärmning för Azerbajdzjan. Det tar sig givetvis till final. Då jag räknar med en häftig scenshow så kan de nog räkna med en topp 10-placering.

Roligt att Efendi fortsätter på Cleopatra-temat i år, även om det är nästan lite komiskt hur mycket Azerbajdzjan har ”lånat” från sig själva mellan fjolårets och årets bidrag. Nåväl. Jag gillar årets bidrag från Azerbajdzjan mycket och det beror mycket på refrängen och att de har behållit de härliga instrumenten som hörs genom hela låten.

Den här låten sätter sig direkt även om det kan bli för tjatigt att höra på den i längden. Men jag gillar den!

För mig är Azerbajdzjan en självklar finalist – så länge som Efendi kan leverera samma känsla från musikvideon till liveframträdandet. Då kan det bli magiskt och bli inte förvånande om det blir en topp 10-placering.

Etnopop i all ära men det här är inget vidare tyvärr. Kan bli coolt på scen men det räcker inte här. Många starka kvinnor på scen i år så hur den här kommer hävda sig mot de andra blir svårt att avgöra.

Då det saknas mycket av det etniska i årets upplaga kanske detta kan tilltala men tror den stannar i delfinalen trots allt. Svårbedömt helt enkelt!

Azerbajdzjan är återigen nere i bottenträsket för mig. Egentligen kanske det är lite förvånande med tanke på att jag förra året faktiskt gillade ”Cleopatra” så till den grad att den var en av mina favoriter det året, och man kan ju argumentera att detta inte är helt olikt den låten. Men detta gillar jag av nån anledning inte alls. Jag tror att mycket har att göra med att man med ”Cleopatra” vågade experimentera mera och testa gränserna inom låtens genre. Och jag märker också att låten försöker göra en del callbacks till just ”Cleopatra”, allt i från att just Kleopatra omnämns igen, och så är även det nerpitchade mantrat tillbaka igen. Förstår inte helt varför, men jag får förmoda att Efendi försöker att knyta sin förra låt till denna nya image, men det fungerar inte alls i slutändan, i och med att ”Mata hari” bara blir som någonting färdiglagat. Och då ekar detta bara tomt. Det känns inte på riktigt, finns ingen äkthet. Snacka om bortkastad potential.

Mot min vilja sätter jag tumme upp på det här. Och detta eftersom att det ändå är sådant här som gett Azerbajdzjan stora framgångar. Det går att dra paralleller till deras bronsmedaljör ”Always” från 2009, och framför allt går ju det här femme fatale-kortet ofta hem hos framför allt tittarna.

Mata Hari? Själv skulle jag kalla låten för Cleopatra 2.0 då låten innehåller många av elementen som den låten hade. Jag var aldrig något fan av Cleopatra men får väl ändå erkänna att jag tycker årets bidrag är en uppgradering. Men jag skulle föredragit en helt ny låt istället för en ny version av fjolårets bidrag.

Azerbajdzjan går definitivt till final. Men sedan 2014 har de haft mycket svårt att få några topplaceringar. Jag skulle tippa på att de slutar på den högra sidan av poängtavlan.

Efendi är tillbaka för Azerbajdzjans räkning och låten handlar om vikten av att prata om starka kvinnor för att påminna kvinnor om att de kan åstadkomma allt och att man kan låta historiska kvinnor bli en energikälla när inspirationen inte riktigt är på sin plats. Enligt Efendi finns det en drottning i oss alla och det är dags att släppa lös henne. Själv är jag lite svag för den här sortens låtar som vi oftast bara får se och höra i ESC. Det är på samma gång mystiskt, lite orientaliskt och högst dansvänligt och jag hoppas att Efendi kan charma resten av Europa med sitt framträdande. I ”Mata Hari” finns tydliga kopplingar till förra årets ”Cleopatra” både musikaliskt och textmässigt.

Solklar finalist. Ett av de bättre bidragen från Azerbajdzjan som man tävlar med i Eurovision.

Känner att ”Cleopatra” från ifjol var lite bättre. Det här känns som att det var en runner up till den och att man nu tagit fram det näst bästa i potten. Det kan nog bli ett adrenalinfyllt framträdande, vilket är det som kommer ge bidraget en skjuts i placeringen och jag är glad att man tar med östländska rytmer och melodier, för när det blir för mycket av bara radioslät pop, blir tävlingen alldeles för ointressant.

Jag har svårt att tro att denna inte tar sig final även om vi har ett flertal andra starkare låtar. Den sticker trots allt ut och visst vill man testa lite magdans när man hör den!