« Inför ESC Norge 2018

Inför ESC Norge 2020 »

Lukas analyserar formen

Norge är verkligen ett kontrasternas land , där man allt som oftast varvat mellan succé och fiasko i i princip hela sin tid i Eurovision. Detta ser man även de senaste åren, där de efter Alexander Rybaks ikoniska storseger varvat topp 10-placering med finalmiss/dålig finalplacering. Ifjol när Rybak var tillbaka blev det en snöplig 15:e plats, som inte bör ha påverkat formen allt för mycket för Norge. Sammanfattningsvis pekar just nu-läget för Norge på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Norge valde artist och bidrag genom sin Norsk Melodi Grand Prix, som även detta år bara bestod av en finalkväll med tio tävlande artister. Finalen avgjordes i Oslo Spektrum lördagen den 2:a mars 2019 under ledning av duon Heidi Ruud Ellingsen och Kåre Magnus Bergh. Resultatet avgjordes av tio internationell juryröstning och tv-tittarnas röster. Nytt för året blev att NRK införde app-röstning.

Omröstningen var uppdelad i tre moment. Först framfördes bidragen samtidigt som publiken och jurygrupperna röstade. Den gemensamma topp 4:an gick vidare där bidragen möttes i två dueller. Vinnarna i respektive duell möttes sedan i en avgörande duell där vinnaren korades.

Personlig åsikt om årets akt:
Detta är utan tvekan mitt stora favoritbidrag i årets ESC – men dock under reservationen att jag också inser att det är en ”guilty pleasure”. Detta är inte det mest moderna, välproducerade och coola bidraget i årets tävling – faktum är att det ju snarare är ganska klychigt, delvis fånigt och disney-aktigt. Men jag älskar det! Det är en helt fantastisk etno-pop känsla, som både är glad och mystisk samtidigt. Lite korsning mellan schlager, jojk och modern pop. Underbart medryckande!

Gissat resultat i tävlingen:

Trots min 5:a så är jag ganska osäker på var Norge kommer att landa i resultatlistan. Att de når final tror jag är ganska självklart, men jag tvivlar på att de har ett toppbidrag här. Det är inte ett tillräckligt modernt bidrag för att jurygrupperna ska kunna gå igång på det – snarare tror jag att det kan bli som för Danmarks ”Higher ground” ifjol, att det snarare är tv-tittarnas röster som räddar dem från total kollaps. Med tanke på att liveframförandet var ganska svagt i den norska finalen, så känns det som att Norge kanske får nöja sig med en ca 10:e- 15: plats i år.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Bobbysocks – ”La Det Swinge” (1985)
2. Elisabeth Andreassen – ”I Evighet” (1996)
3. Ketil Stokkan – ”Romeo” (1986)
4. Just 4 fun – ”Mrs Thompson” (1991)
5. Margaret Berger – ”I Feed You My Love” (2013)

Personlig åsikt om årets akt:
Årets norska bidrag är egentligen ganska fånigt, fast med en konstig charm. Jag kan inte låta bli att ryckas med i det. Budskapet är positivt och man blir glad av det. För mig kan det vara väldigt viktigt. Detta är ett bidrag som får mig på gott humör helt enkelt, trots min rätt cyniska inställning till livet. Fred Buljos försök att spela cool på scenen när han jojkar är bland det roligaste i årets tävling. Jag bara skrattar. För att inte nämna hans soloparti, som är så komiskt att det blir briljant. Musikvideon de gjort till låten visar också att artisterna själva har en gnutta humor till det hela och tar inte sig själva på så stort allvar. Det är uppfriskande. Dessutom har de kanske årets mest catchiga refräng. Bara positivitet och glädje från Norge i år.

Gissat resultat i tävlingen:

Jag kan definitivt se Norge ta sig till final. En realistisk slutplacering är någonstans på i mitten. Med ett lite snyggare scennummer än det man hade i MGP så kanske man kan ta några fler placeringar och utmana om topp 10.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Mørland & Debrah Scarlett – ”A Monster Like Me” (2015)
2. Alexander Rybak – ”Fairytale” (2009)
3. Jostein Hasselgård – ”I’m Not Afraid To Move On” (2003)
4. Maria Haukaas Storeng – ”Hold On Be Strong” (2008)
5. Wig Wam – ”In My Dreams” (2005)

Personlig åsikt om årets akt:
Det här är första gången på flera år som jag gillar det som Norge skickar och det är kul att de skickar något som har samiska tongångar och dessutom att de bjuder på en jojk. Problemet med den här låten är det enda intressanta med låten är refrängen och jojken. Verserna säger mig inte så mycket och känns mer som utfyllnad. Men det är trots allt en bra låt och jag hoppas de tar sig vidare.

Gissat resultat i tävlingen:

Problemet för KEiiNO i Tel Aviv kommer att bli att göra ett nytt bra sceniskt framträdande, och detta eftersom de inte får vara så många personer som nu var på scenen. Så hur de ska göra det utan att få bort mystiken kring låten det vet jag inte. Sedan skulle det eventuellt kunna bli platt fall i och med att bara refrängen är det som håller upp låten. Men jag tror de kommer klara av det och sen kommer Norge ta finalplats i alla fall. Just nu sätter jag Norge som bubblare, för jag är lite osäker.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elisabeth Andreassen – ”I evighet” (1996)
2. Maria Haukaas Storeng – ”Hold On, Be Strong” (2008)
3. Bobbysocks – ”La det swinge” (1985)
4. Wig Wam – ”In My Dreams” (2005)
5. Didrik Solli-Tangen – ”My Heart Is Yours” (2010)

Personlig åsikt om årets akt:
Jag blir ganska tudelad kring Norges låt i år. Det känns nämligen som att de kör på samma stuk som både Finland och Estland. Förvisso slänger man in jojk i denna låt, men med tanke på att jag egentligen inte ens fattar vad det är de sjunger om så känns jojken snarare pålagd i efterhand snarare än att den faktiskt passar in. Det känns alltså som att man slängde in denna gimmick för att låten inte skulle komma bort helt och hållet. Vidare påtalade en panelkollega att deras liveframträdande lämnade en del att önska, då det märktes att den här gruppen inte hållit ihop länge eftersom alla tre medlemmar inte verkade helt tajta.

Gissat resultat i tävlingen:

Med undantag för Malta så är Norge det enda landet i semifinal tvås andra halva som kör på upptempo. Det som kan mala i skallen på mig är hur mycket juryerna kommer svälja detta bete, av nån anledning har de inte varit särskilt förtjusta i jojk. Denna var ingen klar favorit där hemma i Norge, plus att juryn i vår nationella uttagning hemma i Sverige också gav tumme ner till en annan låt med jojk. Tittarna däremot kommer säkert mobilisera för att rösta på denna, och visst kommer den självklart sticka ut.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Carl Espen – ”Silent Storm” (2014)
2. Secret Garden – ”Nocturne” (1995)
3. Mørland & Debrah Scarlett – ”A Monster Like Me” (2015)
4. Wig Wam – ”In My Dreams” (2005)
5. Elisabeth Andreassen & Jan Werner Danielsen – ”Duett” (1994)

Personlig åsikt om årets akt:
Redan när startfältet för årets Norsk Melodi Grand Prix släpptes i januari så föll jag för ”Spirit In The Sky”. En otroligt vacker och nordisk låt som samtidigt är tämligen medryckande. Atmosfären och texten får mig på något vis att känna mig hoppfull. Hur konstigt det än må låta. Nu när Jon Henrik Fjällgren inte vann mello så är det extra glädjande att norrmännen valt att skicka jojk i år. Norge, det här är det bästa ni skickat till Eurovision på 2000-talet, var stolta. Jag skulle inte ha något emot att åka till Oslo nästa år.

Nej, jag tror inte att Norge vinner i år. Hur mycket jag än skulle vilja. Däremot är jag övertygad om att det finns en plats i topp 10 för dem.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Secret Garden – ”Nocturne” (1995)
2. Christine Guldbrandsen – ”Alvedansen” (2006)
3. Just 4 Fun – ”Mrs. Thompson” (1991)
4. Ketil Stokkan – ”Brandenburger Tor” (1990)
5. Silje Vige – ”Alle Mine Tanker” (1993)

Personlig åsikt om årets akt:
Åh, Norge skickade verkligen helt rätt kandidat till Tel Aviv. Detta är utan tvekan ett av deras bästa bidrag i modern tid. Jag älskar 80-tals-influenserna i låten och det är coolt att det mixas med bra pop och jojk. Den är väldigt medryckande och uppiggande. Tom Hugo och Alexandra Rotans röster passar så bra in här och de båda är två duktiga solister och personliga favoriter för mig. Jag önskar av hela mitt hjärta att denna schlager-etnolåten når framgångar. Solklart en av mina storfavoriter i år.

Gissat resultat i tävlingen:

Norge är tillräckligt starka för att ta sig vidare till final. Hur man placerar sig därefter låter jag vara osagt. Det känns väldigt öppet. Det kan antingen bli flipp eller flopp. Allt hänger på hur bra och övertygande framträdandet blir. Det här är underhållande att se på och röstmässigt låter detta grymt bra. Frågan är om alla tar till sig jojkandet eller ej.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elisabeth Andreassen – ”I evighet” (1996)
2. Bobbysocks – ”La det swinge” (1985)
3. Ketil Stokkan – ”Brandenburger Tor” (1990)
4. Kate Guldbrandsen – ”Mitt liv” (1987)
5. Anita Skorgan – ”Casanova” (1977)