« Inför ESC Norge 2014

Inför ESC Norge 2016 »

Norge är det land som har flest sistaplatser på sitt konto. En av gångerna de kom sist var 1969 då Kristi Sparboe framförde ”Oj, oj, oj, så glad jeg skal bli”. Första vinsten kom 1985 med gruppen Bobbysocks och låten hette som ni säkert vet ”La De Swinge”. 1990 var det dags igen att komma sist denna gången med låten ”Brandenburger Tor”, Ketill Stokkan var det som framörde den låten.

Norrmännen är numera ganska bortskämda med höga placeringar. Så har dock inte alltid varit fallet! Paradoxalt nog är Norge faktiskt det land med flest sistaplaceringar (11 gånger) samt flest nollpoängare (4 gånger), men samtidigt också det land som fått högst antal poäng i en final någonsin (387 poäng, 2009). Norge är med andra ord motsatsernas land. I fjol skickade man exempelvis en dörrvakt till Eurovision, Carl Espen, som sjöng en låt som handlade om att han hade svårt att visa sina känslor. Detta sjöng han utan att röra en min…

I år hade norrmännen en ganska dramatisk final, där de 4 guldfinalbidragen i princip splittrade hela landet. Medan Bettan Andreassen vara när att vinna igen, så vann istället den tämligen orutinerade duon Mørland & Debrah Scarlett på sista röstavlämningen. Ingen solklar seger alltså. Låten blev heller inte en omedelbar hit i de norska nedladdningslistorna, vilket tidigare års vinnare har blivit. Ändå har ”A monster like me” fått hyfsat gott mottagande hos ESC-experter runt om i världen.

Jag vågar nog också säga att detta är årets näst bästa duett – enbart slagna av Estlands Stig & Elina. Båda sjunger helt fantastiskt och låten är snyggt uppbyggd. På finalscenen i Oslo hade de exakt samma utstrålning som i musikvideon – djupa och lidelsefulla blickar men samtidigt totalt fokus. De är med andra ord även duktiga skådespelare, vilket förhoppningsvis även kommer märkas på scenen i Wien. Men detta är dystert och det är aldrig bra i Eurovision – tvärtom tror jag många telefonröstare kommer tycka att detta bara är konstigt och obehagligt. Jag tror dock inte att finalplatsen är i fara för Norge, men jag har svårt att se dem i finalens toppskikt i år. Tyvärr.

Det finns bra och dåliga ballader. Norge är nu inne på sitt andra år av känsliga ballader. På något sätt så kändes det precis som om Silent Storm förra året byggde upp för årets låt. Den är vacker. Snyggt Norge, lycka till!

Som vi tidigare sagt är det många ballader med i år men det här är en av mina favoritballader i år. Jag har gillat den från första stund och jag gillar den fortfarande. Jag tror och hoppas att det kan går riktigt bra för Norge i årets ESC. Fast jag tror inte att de vinner.

Jag är inte mycket för känslor, men den här låten berörde mig ända in i själen. Den kom, rörde om allt inom mig och lämnade mig sedan där helt ensam, tom och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Det var längesen en låt berörde mig så starkt som denna gjorde. Därför har det blivit en personlig favorit, för när en låt lyckas väcka så mycket känslor inom en så vet man att den kommer följa med en i livet. Det är vackert, bra sång och allt det där du vill ha i en vacker ballad. Jag hatar att jag älskar det så mycket.

Precis som med Montenegro är det här en låt som har växt med tiden för mig och det är positivt. Liveframträdandet gav allt annat än ett bra intryck men när de gjorde musikvideon förstod jag mer om vad de står för osv. Det är en låt som väcker känslor och det tror jag kan gå hem. Jag tror det kan gå bra för Norge i år.

Vårt kära grannland Norge tävlar återigen med en stark ballad. Denna gången en mörk kärleksballad som från början inte alls fångade mitt intresse, men som har vuxit till sig och blivit en av mina främsta favoriter i årets tävling. Ihop med Storbritannien och Litauen har Norge de bästa duetterna i år. Jag känner att det här mycket väl kan vara en av vinnarkandidaterna.