Följ Eurovision-bubblan »

                 
 
 

 

Lukas väljer: Bästa låt från varje ESC-land – del 10

Publicerad: | Skribent: Lukas

Publicerad


PANELENS VAL. Under sommaren har vår skribent Lukas valt ut sina favoritbidrag från varje land som tävlat i Eurovision Song Contest till och med år 2021. I denna sista del får du se Lukas val när det gäller Australien, Azerbajdzjan, Georgien, San Marino och Tjeckien, dvs. de länder som senast gjort debut i tävlingen!

 

Några inledande ord

Efter att 2020 års Eurovision ställdes in kan det kännas lite konstigt att svälja att vi i år har återigen fått se en Eurovisionsupplaga igen 2021 som man lyckades gå i mål med. Men likväl en av de mest befriande känslorna om jag får säga det själv! Detta innebär nu att vi är inne i lågsäsong igen och det är under denna tid som jag tänkte att det är dags starta ett nytt projekt.

Det jag hade tänkt lyfta idag är ett gäng låtar, inte mindre än 50 stycken, som jag personligen anser vara de bästa låtarna från varsitt land. Läsare som följt ESC-Panelen längre tillbaks kanske känner till att jag gjorde en ranking över låtar under åren 2004-2019 som hamnade oförtjänt lågt, och vissa låtar jag lyfte där lär nog dyka upp här också. Även längre tillbaks i tiden har jag sett samma tendenser att jag lätt faller för så kallade ”deep cuts” i tävlingen, dvs. låtar man inte tänker på i första taget. Och därför tänkte jag att det vore kul att lyfta fram dessa.

I denna tionde och avslutande del får du ta del av de sista länderna som gjorde sina debuter. Favoritbidragen kan komma från vilka år som helst fram till 2021.

 

Mina val i denna del

Georgien

Denna del inleds med att vi håller oss kvar i Kaukasus och tar oss till Armeniens norra granne Georgien. Om Armenien varit ett land som experimenterat en del så måste jag nog hävda att Georgien är ännu galnare. Tror de gör upp med Ungern om att ha plöjt sig igenom så många genres det bara gått i tävlingens historia. Och även om de ofta fått smyga under radarn i resultattavlorna, och aldrig riktigt fått det att lossna helt, tycker jag faktiskt att vi har och göra med ett av de roligaste länderna här. Etnisk jazz, progressive, psykedelisk rock, nu metal, elektro-screamo… har nånting varit för konstigt för landet? Jag tror ärligt talat inte det. Trots det har jag fortfarande fått vänta lite på den dag de ska golva mig fullt ut, även om det bara känns som en tidsfråga. Men fram till att det eventuellt skulle ske, så står nu-metal-låten ”One More Day” av Eldrine (2011) högst upp på podiet.

 

Kommentar: De som hänger med i svängarna har så klart märkt min svaghet för rock, och då blir det inte så oväntat att jag utser denna låt som favoriten. Det är mörkt, det är rått, man sitter och headbangar till en stark refräng. Och hon som sjunger var väldigt duktig på scen. Dessutom förstörs låten inte av rap-partiet i andra versen, vilket inte brukar tillhöra vanligheterna. Istället smälter det in bra, som det ska göra i en proper nu metal-låt. Att denna skulle bli en av de mest framgångsrika låtarna för Georgiens del (den ena av två niondeplaceringar) var en positiv överraskning. I och med att Georgien är så pass flexibla med sina låtval hoppas jag att vi får se mer utav sånt här.

 


 

Tjeckien

Nu till Centraleuropa igen och ett land som debuterade riktigt sent, Tjeckien. Detta land stod för en av de sämsta insatserna under de tre första åren, innan man till slut tackade för sig. Och länge såg det ut som att en tjeckisk comeback var utesluten, fram tills 2015 när de plötsligt kom tillbaka, och började få en del framgångar för omväxlingens skull. Deras umbäranden i tävlingen kan på så sätt liknas mycket med Bulgarien, där deras historik kan delas upp i två etapper: kräftgång i första kapitlet, bättre insatser i andra delen. Men till skillnad från just Bulgarien anser jag att Tjeckien var betydligt bättre på att sätta avtryck med sina låtar, trots dåliga resultat. Nuförtiden märker jag istället att de försöker vara lite väl moderna i sina låtar, och även om deras blick mot andra sidan Atlanten gav dem deras bästa resultat 2018 har den taktiken antagligen inte fungerat alla gånger. Det återstår att se om de kommer fortsätta på det spåret. Personligen har några av de låtar jag gillat mest från landet kommit från deras första år, de dåliga resultaten till trots. Och jag går nog totalt mot strömmen när jag utser min favorit: ”Aven Romale” av Gipsy.cz från 2009.

 

Kommentar: Det här är humorbidrag när de görs som bäst. En romsk hiphopgrupp gör ett nummer om att stå emot den dåliga behandlingen av romer i Europa, ett nummer där de släpper alla spärrar och gör en låt där man har med det som råkar bli roligast. Det var ju många som avfärdade detta som en ploj som ingen förstod sig på, och låten blev ju dessvärre sist med noll poäng i semin. Fortfarande har jag sett denna låt sågas på en rätt oskön nivå, vilket jag inte tycker den förtjänar. Visserligen kan man tycka att det blir lite fånigt av att göra oseriös komik av allvarliga situationer (vilket jag själv även tyckte om t ex Tysklands bidrag i år), men i just det här fallet lyckas de nämligen göra numret så pass utflippat och knasigt att det går hela varvet runt och blir roligt på riktigt. Det finns också aspekter i denna låt som är genuint bra; låten är jämnt underhållande, den drar på mina smilband hela tiden, något som många andra erkända partyhöjare inte ens kommer i närheten av, och i ett år där många länder började köra på mer cyniska konstruktioner till låtar, så blev detta själva antipoden till just det. Ett friskt inslag som verkligen inte skulle få 0 poäng.

 


 

San Marino

Så tar vi oss till den sista mikrostaten i ESC, tillika min panelkollega Markus favoritland: San Marino. Att vara ett mycket litet land med små resurser som ska försöka konkurrera med de stora drakarna är knappast lätt, men det har märkts mer och mer att San Marino gör allt de kan för att passa in. En sak som gör de unika är deras vana av att återanvända artister som ställt upp tidigare, vilket faktiskt fungerat i viss mån. Valentina Monetta, Serhat och nu senast Senhit har samtliga tävlat för landet flera gånger och på antingen andra eller tredje försöket (i Valentinas fall) gett dem finalplatser. Annars har landet verkligen blandat högt och lågt under den lilla tid man varit med. Allt från skämskuddar från 2012 och 2021 (även om jag får medge att jag också blev förvånad över landets flopp i finalen) till en del låtar som ändå fungerat väl för mig, oavsett om det vart med nykomlingar eller andraårsdeltagare. Men med tanke på det, så tror jag nog att om San Marino ska köra på ett välkänt ansikte igen, tycker jag i så fall att det vore dags att skicka den artist som stod för min personliga favorit från landet: Miodio med “Complice” (2008).

 

Kommentar: Mer rockmusik! Fast med en mer depressiv ton över denna låt jämfört med många andra. Jag som är så svag för rockballader när de görs på rätt sätt, vilket Miodio lyckades med här. Framför allt tyckte jag låten lyfte väldigt mycket live, framför allt tack vare sångaren Nicola Della Valles insats. San Marino förtjänade verkligen inte att sluta sist i semin, även om jag tyvärr anade att det kunde hända. För även om det fanns många, rent objektivt, sämre låtar, föll den här låten på att den kanske blev för anonym i sammanhanget, och dessutom kom från ett så pass oansenligt land. Just denna typ av ballad belönades inte under 00-talet… Detta är i efterhand nånting mycket annorlunda jämfört med vad San Marino skickat efteråt, men kanske är det därför jag fastnar för det. Än idag när jag lyssnar på denna låt, framför allt liveversionen, händer det att jag får gåshud. Ytterligare en låt som inte förtjänade att bli jumbo i sin semifinal, vilket tyvärr varit rätt vanligt hos vissa av mina favoritbidrag.

 


 

Azerbajdzjan

Sista landet ut från Kaukasus och faktiskt det sista landet från Europa med omnejd innan vi tar oss till södra hemisfären.

Azerbajdzjan är ett land som sticker ut väldigt mycket från många av dess grannländer, och (tyvärr, enligt mig) av den märkliga anledningen att de har en uppenbar ovilja att låta landets egna låtskrivare få chansen att synas i ESC. De har därmed inte alls samma lokala förankring att bjuda på till skillnad från närområdet. Deras debut år 2008 var det enda undantag man hade, och det var sannerligen en låt man inte glömde bort i första taget. Men efter det slutade man köra på hemmagjorda alster då de som styrde och ställde kring landets deltagande ansåg att kvalitén på hemmaplan var alldeles för låg. Det gör att Azerbajdzjan faktiskt inte är så kul, utan snarare är de ett av de länder jag sett fram emot minst av att följa. Skäms landet för sin egna musikscen? Visst, att sätta låtskrivare från andra länder i arbete var ett framgångsrecept för landet i många år (säger en hel del när de haft fem raka platser inom topp 5, varav en av dem faktiskt var en seger), men landet har offrat så mycket av sin egna identitet för att kunna åstadkomma detta.

Det sorgliga är att den taktiken inte ens verkar fungera längre. Från 2014 och framåt har landet aldrig varit i topp 5, och dessutom bara nått topp 10 en gång. Detta föranleder mig att tro att det snart borde vara dags att byta taktik. Men huruvida något sådant kommer ske står fortfarande skrivet i stjärnorna, så fram till dess får vi hålla till godo med det de skickat så här långt. Ett myller av mycket mellanmjölk och mjuka kalaspuffar, men så har vi ett undantag som bekräftar regeln – “Cleopatra” av Samira Efendi, från det förlorade året 2020.

 

Kommentar: Detta är förmodligen en av de låtar i ESC:s historia som gjort mig som mest förbryllad. Popdiva-pop brukar sällan gå hem hos mig, och det brukar oftast inte handla om mer än en smaksak. Det blir dock ett återkommande gissel för mig när jag ska recensera låtar inför varje ESC, då jag vet att denna genre har en mer eller mindre garanterad plats i tävlingen, och då får jag ofta försöka försvara varför det inte går hem hos mig nästan varje gång, och ändå blir jag inte helt nöjd med mina egna recensioner. Så varför lyckades jag då falla för “Cleopatra” av allting? Till en början hade jag faktiskt inget bra svar på det! Men så här i efterhand inser jag nog att det berott på att låtskrivarna tänjt mycket på genrens gränser och gav sig själva utrymme att experimentera med både etniska tongångar, udda tempon och ”Nam Myoho Renge Kyo…”-mantran. Och då går det inte att blunda för den lockande kraften och att ambitionsnivån höjts för en gångs skull. Jag skulle nog säga att det är extra synd för Azerbajdzjan att 2020 års tävling ställdes in. Även om Samira Efendi fick en ny chans i år var ”Mata Hari” betydligt svagare, nyhetsvärdet var borta och alla egendomligheter med förra låten var enormt nedtonade.

 


 

Australien

Sista landet ut är alltså landet där nere, Australien. Detta land som alltså bjöds in till tävlingen 2015 som gäst, men som tack vare deras tidiga framgångar (och diverse ekonomiska intressen) fortsätter synas i ESC. Pangstart blev det som bekant, med en femteplats vid debuten och stor hit i Norden, följt av silvermedalj året därpå, innan man började tappa mark. Det som märks väldigt tydligt med Australien just är att de låtar man skickar är rent jury-bete, som sällan fastnar hos tittarna. Detta mönstret har fortsatt konstant, med 2019 som tillfälligt avbrott från trenden. Vad som utmärker just 2019 års bidrag från de andra är att den utsågs via en nationell uttagning, samtidigt som de andra låtarna valdes ut internt. Detta föranleder mig att tro att landet borde fortsätta vidare på större uttagning om man ska vända den svacka man fastnat i, när man dessutom åkt på sin första finalmiss här under året. Det är förvisso bekräftat, har jag för mig, att de ska köra på sin uttagning igen som med 2019 och 2020, så vi får se hur det blir där, liksom frågeställningen kring hur länge de blir kvar. Men givetvis ska jag ju utse en favorit bland deras enbart sju bidrag, och det föll på deras låt från 2017: ”Don’t Come Easy” av Isaiah Firebrace.

 

Kommentar: Det här är också en låt som förvirrat mig en del av samma anledning som mitt val för Azerbajdzjan, även fast man kan argumentera för att en ballad av detta stuk skulle sätta sig mer naturligt för mig. Isaiah var alltså bara 17 år men lät väldigt mogen på rösten, vilket jag ändå kunde uppskatta. 2017 fick vi annars höra några äldre manliga solister som hade väldigt pojkaktiga röster… Isaiah skulle förvisso stå för en pinsam choke i semifinalframträdandet, men i finalframträdandet som syns här ovan slipper vi det tack och lov. Dessvärre är den här låten det perfekta exemplet på den enorma kontrasten mellan juryns och tittarnas åsikter. När juryn röstade färdigt hade landet skrapat ihop 171 poäng och hamnat fyra. Men när tittarpoängen kom in fick Australien bara 2 poäng! Ouch! Ett lite väl hårt omdöme får jag väl erkänna just här.

 


 

Sammanfattning

Det här är alltså mina val för dessa länder som har deltagit i Eurovision Song Contest. Detta var också den sista delen i detta projekt. Jag hoppas att du som läste detta tyckte det var kul, och du får gärna kommentera om du håller med mig eller om det finns andra låtar som du tycker är bättre för länderna här ovan!

Innan jag rundar av, kan jag bjuda på en rekapitulering av alla länder vi lotsat oss igenom.

 

Del 1:

 

 

Del 2:

 

 

Del 3:

 

 

Del 4:

 

 

Del 5:

 

Del 6:

 

 

Del 7:

 

 

Del 8:

 

 

Del 9:

 

 

Del 10:

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen
Aktuellt

Nyheter

Eurovision 2022

Melodifestivalen 2022

Nationella uttagningar

Om oss


 
Sök på sajten
 

 
 



Om ESC-Panelen

ESC-Panelen är ett forum om Eurovision Song Contest, Melodifestivalen och andra länders nationella uttagningar.
Vi skribenter i panelen är ett gäng Eurovision-intresserade personer i varierande åldrar och med skilda preferenser inom musiksmak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla delar en stor förkärlek till Eurovisionen, och att vi tillsammans bevakar tävlingen året om. Vi delar med oss av bland annat nyhetsuppdateringar, projekt, länktips, topplistor och recensioner.

Gilla och följ oss gärna i våra sociala medier! Du hittar oss på Facebook, Instagram, Twitter och YouTube.

Har du några frågor, funderingar och/eller vill du tipsa oss om nyheter? Skicka i så fall ett mejl till info@escpanelen.se



Musiktips

För alla er Eurovision-fantaster vill vi tipsa om musikkanalen ESCRadio som spelar Eurovisionmusik dygnet runt, året om. Dessutom sänder kanalen Radio International direktsända program om Eurovision en gång i veckan.


Personalinloggning
Tillbaka till toppen

ESC-Panelen