KRÖNIKA. Hur konstigt det än kan låta för oss ESC-fans, så är det är inte en självklarhet att delta i Eurovision bara för att man kan. Tvärtom finns det länder som brukat delta i tävlingen, men som valt att hoppa av i obestämd tid.
Vissa sådana länder, som Luxemburg och Monaco, hade långa och framgångsrika Eurovision-karriärer bakom sig med flera vinster och pallplatser. I Luxemburgs fall avtog intresset för Eurovision under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, och när landet 1993 placerade sig så pass dåligt i finalen att man blev relegerade inför 1994 års tävling valde det luxemburgska TV-bolaget att hoppa av tävlingen på obestämd tid. 2004, när flera andra mikrostater i Europa gjorde debut/återkomst i tävlingen uppstod planer på ett nytt luxemburgskt bidrag – men detta rann ut i sanden p.g.a. dålig ekonomi. I Monacos fall deltog man mellan 1959-1979, för att sedan göra comeback 2004. Landet lyckades dock aldrig ta sig igenom semifinalen och hoppade av tävlingen efter 2006, och hänvisade till att det är ”omöjligt för små nationer att vinna tävlingen” och skyllde detta på blockröstningen i tävlingen. Under årens lopp har landets TV-bolag dessutom expanderat in i Frankrike, och är numera snarare en fransk TV-kanal än en monegaskisk. Därmed saknar landet i praktiken ett nationellt TV-bolag som kan sköta ett Eurovisionbidrag.
Ytterligare två länder som har hoppat av tävlingen
Men det finns ytterligare två länder som deltagit i Eurovision och sedan hoppat av – länder som aldrig blev lika framgångsrika som Luxemburg och Monaco. Ett av dem, är också det mest udda landet att någonsin delta – Marocko. Detta nordafrikanska land är till dags dato det enda afrikanska landet som deltagit, och hade nog tekniskt sett kunnat bli en permanent deltagare i Eurovision om saker varit annorlunda. Marocko deltog i 1980 års Eurovision Song Contest i Haag – alltså senaste gången tävlingen gick i Nederländerna. Anledningen till att detta nordafrikanska land ens fick delta är helt enkelt att deras TV-bolag var medlemmar i EBU, och att landet faktiskt hade sänt Eurovision flera gånger tidigare. Marocko är dessutom grannland med Spanien och Storbritannien via Gibraltar, och franska språket är allmänt använt som landets byråkratiska språk (även om arabiska är vardagsspråket). Det är lätt att se varför Marocko tyckte sig ha nära kopplingar till Europa – och landet hade säkerligen redan tidigare haft planer på att delta.
Emellertid fanns ett stort hinder för landet och för nästan alla andra muslimska länder: Israel. De många krigen och de politiska konflikterna mellan Israel och dess muslimska grannländer hade lett till en politisk bojkott av Israel i nästan hela den muslimska världen. Allt som Israel deltog i eller hade omedelbar koppling till blev tabu i de flesta arabländer – inklusive Marocko. Eurovision var således ett komplicerat projekt för många muslimska länder – man såg det som en modernt och positivt västerländskt samarbete som man gärna ville vara del av – men samtidigt kunde man aldrig vara i samarbete med Israel. Att ens visa Eurovision kunde bli känsligt, speciellt när Israel 1978 vann tävlingen – vilket tvingade flera arabiska TV-kanaler att bryta sändning i förtid när det stod klart att Israel skulle vinna. Så länge Israel deltog så kunde arabvärlden alltså aldrig tänka sig att delta.
Israel lämnade återbud 1980
Inför 1980 års tävling hade Israel dock tvingats lämna återbud p.g.a. att datumet för finalen krockade med en viktig nationell helgdag i landet. Genast började då flera arabländer visa intresse att delta, och det blev sedermera Marocko som fick ta över Israels plats i finalen. Artisten som valdes, Samira Bensaïd, skulle framföra det första arabiskspråkiga bidraget i tävlingen någonsin: ”Bitaqat Khub” (Sv. ”Kärlekskort”). Låten var i princip en fredshymn i mellantempo och med tidstypiska disco-inslag, men som samtidigt hade mycket tydliga influenser ifrån arabisk och orientalisk musik. Bidraget stack alltså ut – men passade samtidigt väl in i startfältet. Emellertid fick Marocko inte någon större poängskörd i Haag, utan Samira landade på 18:e plats – med enbart 7 poäng (alla ifrån Italien). Man undvek dock sistaplatsen, som istället gick till Finland. Marocko hade dock tagit ett stort steg mot integrering in i Europa – och satsade vidare mot 1981 års tävling. Tyvärr för dem så gjorde Israel comeback 1981, och plötsligt var Marocko ointresserade av att delta igen. Pressen från övriga arabvärlden var för stor, och Marockos Eurovisionplaner gick i sank. Just p.g.a. Israel-bojkotten så har Marocko konstant avstått en comeback, och är fortfarande det Eurovisionland som deltagit minst gånger.
Men är en comeback fortfarande helt avskriven? Nja, ironiskt nog kanske de faktiskt kommer tillbaka – p.g.a. Donald Trump! En av de sista stora PR-kupperna som Trump lyckades med som president var ju att ”mäkla fred” mellan Israel och flera arabstater – exempelvis Saudiarabien, det militärt och ekonomiskt starkaste arablandet. Detta möjliggjorde för Israel att inleda samtal och göra egna uppgörelser med flera arabländer – bl.a. Marocko, som sedan hösten 2020 har normaliserat sina diplomatiska relationer med Israel. Detta gör att Marocko inte längre har några politiska skäl att inte delta i Eurovision, men ännu har det marockanska tv-bolaget inte meddelat att de kommer ansöka om deltagande igen. Kanske vi alltså får se Marocko i tävlingen igen?
Från Marocko går vi till Centraleuropa och Slovakien
Slovakien ett helt annorlunda land jämfört med Marocko. Det ligger väldigt centralt beläget mitt i Europa trots att landet länge tillhörde ”Östblocket” och Sovjetunionens intressesfär. 1993 blev landet en självständig nation i och med att Tjeckoslovakien delades och blev Tjeckien och Slovakien. Samma år försökte Slovakien komma med i Eurovision, och skickade ett bidrag till den tillfälliga semifinalen som arrangerades i Ljubljana i Slovenien. De skickade landet kanske mest populära artist, pop-rock bandet Elán, med låten ”Amnestia na neveru” (Sv. ”Amnesti och Otro”) till Ljubljana. Slovakien var mycket nära att faktiskt ta en av de tre platserna i finalen, men de slutade fyra i semifinalen. Detta gjorde att Slovakien fick vänta till 1994 innan man fick göra sin riktiga ESC-debut. I tävlingen i Dublin 1994 skickade man den långhåriga rockgruppen Tublatanka, med ”Nekonečná pieseň” (Sv. ”Sången som aldrig slutar”). Detta var en rockballad i 80-talsstil – och var tyvärr ganska utdaterad i Dublin. Resultatet blev 19:e plats i finalen, trots hockeyfrillor, vita läderjackor och gitarrsolo!
Slovakien blev relegerade p.g.a. den låga placering och missade 1995 års tävling. Deras bidrag 1996, ”Kym Nas Mas” (Sv. ”Så länge du har oss”) med Marcel Palonder slutade även det för dåligt för att kvalificera landet till nästa års tävling – men paradoxalt nog så blev Marcels 18:e plats i Oslo landets bästa placering någonsin. 1998 års slovakiska bidrag ”Modlitba” (Sv. ”En bön”) med Katarína Hasprová slutade på 21:a plats, men är trots det min personliga favorit bland de slovakiska bidragen. Det är ett bidrag i ”anthem”-stil, en väldigt klassiskt ESC-bidrag egentligen, men fick tyvärr aldrig något genomslag internationellt. 21:a platsen var ett dråpslag för landet, som nu hade fått sin sämsta finalplacering någonsin. Dessutom drabbades landet av ekonomiska problem och avstod från och med nu Eurovision.
Slovakien gör comeback 2009
Under de följande tio åren hände mycket i Eurovision. Fler och fler länder anslöt sig till tävlingen – bl.a. Slovakiens ”storebror” i norr: Tjeckien. Detta ökade intresset för tävlingen även i Slovakien och 2009 valde man att göra en ny ESC-satsning. Det slovakiska tv-bolaget beslöt att hålla i en stor nationell uttagning, med flera heat och telefonomröstning. Vann gjorde duon Kamil Mikulčík & Nela Pocisková som tillsammans skulle framföra ”Let’ tmou” (Sv. ”Flyg genom mörkret”), en ganska nedstämd men mycket klassisk ballad. Trots att låten hade högt produktionsvärde, och båda sångarna var mycket duktiga, så saknades något intresse för låten. Det var helt enkelt inte rätt genre för Eurovision 2009. Ännu en gång misslyckades Slovakien ta sig igenom en semifinal – då man slutade på 18:e plats i sin semi.
2010 var utgångspunkten annorlunda. Slovakien skulle nu representeras av Kristína Peláková och låten ”Horehronie” (ett område i Slovakien), en mycket välskriven etno-ballad i mellantempo. Den blev genast en av ESC-fansen stora favoriter, och bidraget gick som en raket i alla omröstningar och hade rent av fått spelbolagen på sin sida. Slovakien var alltså plötsligt en av favoriterna till vinsten 2010! Men detta var bara spekulationer, och tragiskt nog så har spelbolagen aldrig tidigare varit lika fel ute. Slovakien gjorde visserligen stort intryck på scenen i Oslo, men kammade bara hem 24 poäng – vilket räckte till 16:e plats i semifinalen. Inte i närheten av final alltså.
Besvikelsen lär ha varit stor, men Slovakien fortsatte kämpa och kom tillbaka både 2011 och 2012 – och satsade då på engelskspråkiga bidrag. Det hjälpte inte, tvärtom slutade landets bidrag 2012 på 18:e och sista plats i semifinalen, vilket i sin tur innebar landets värsta placering någonsin. 2013 valde Slovakien att hoppa av Eurovision, inte p.g.a. de dåliga placeringarna utan p.g.a. tv-bolagets dåliga ekonomi. Under de följande åren har olika förklaringar använts till att försvara varför landet inte längre deltar – men det är allmänt känt att landets politiska ledning (och TV-bolaget) sedan flera år tillbaka är negativt inställda till Eurovision – och hellre satsar på inhemska kultursatsningar. Trots det har landet deltagit i bl.a. Eurovision Young Dancers 2015, vilket visar att landet fortfarande har internationella ambitioner. Emellertid finns inga andra tecken på att landet skulle vilja göra comeback, så sannolikheten för det är låg.
Man kan därför säga att Slovakien tillhör därför, tillsammans med Marocko, de länder som deltagit minst gånger i Eurovision – och med Marocko, San Marino och Andorra ansluter de sig också till den lilla grupp som aldrig slutat i topp-15 i finalen! Frågan är om denna grupp kommer fortsätta att existera länge till? Kommer Slovakien, Marocko eller Andorra att göra comeback? Just nu är faktiskt Marocko närmast att göra det! Enbart San Marino har chans att slå sig ur klubben redan i år – då man faktiskt är tippade att göra en topp-10 placering i Rotterdam.
