KRÖNIKA. “What the h*ll just happened?” sjöng gruppen Remember Monday, som representerade Storbritannien förra året. Kanske var detta en förutsägelse om vad som skulle ske ett år senare? För vi är nog många som ställde oss just den frågan på natten mellan lördag och söndag. Bulgarien vann Eurovision. BULGARIEN. Hur kunde detta ske? Låt oss kika på detaljerna!
Oddsen som hade totalfel
Den första frågan vi bör ta oss an är hur spelbolagen kunde ha så fel. En bulgarisk vinst hade cirka tre procent vinnarchans (åttonde plats) enligt oddsen dagen innan finalen. Under finalkvällen steg de till åtta procent – men var fortfarande försvinnande låga bakom Australien och Finland.
Men det tar inte slut där! Spelbolagens favoriter Grekland och Finland nådde inte ens topp fem i slutresultatet och Italien som, ”bara”, tippades på sjunde plats – nådde överraskande topp fem-placering. Oddsen fick emellertid delvis rätt gällande Australien, Israel och Rumänien – även om ordningen blev helt annorlunda mot vad oddsen trodde. Finland tippades exempelvis att vinna med 43 procent chans följt av Australien på 15 procent, Grekland på åtta procent och Rumänien på fem procent. I själva verket slutade det så här:
- 1.
Bulgarien (516 p) - 2.
Israel (343 p) - 3.
Rumänien (296 p) - 4.
Australien (287 p) - 5.
Italien (281 p)
De mer specifika oddsen till vinsten i juryomröstningen respektive telefonomröstningen var ännu mer off. Där låg Bulgarien på trettonde plats (juryn) och sjätte plats (telefon), och var alltså inte tippade att vara i närheten av att vinna någon av dem. Det visade sig vara en totalt felaktig spekulering då landet vann båda omröstningarna – med marginal dessutom!
Oddsen för juryomröstningen stämde något bättre, trots att de missbedömde Bulgarien helt. Här kom, mycket riktigt, Australien, Danmark och Frankrike och Finland i topp-fem, medan Tjeckien var en total felspekulering för spelbolagen. Jurygrupperna placerade Tjeckien först på tionde plats. Det ska dock nämnas att juryomröstningen var jämn bakom Bulgarien, då bidragen mellan andra och nionde plats i juryns resultatlista alla låg inom en femtio poängmarginal från toppen till botten. I ett sådant läge är det svårt att dra några slutsatser kring hur bra oddsen var.
Australien tippades att vinna juryröstningen men i själva verket gjorde Bulgarien det, medan Australien var tvåa. Finland skulle bli tvåa men det blev de alltså inte utan femma. Frankrike och Danmark var trea respektive fyra i oddsen och slutade så fast tvärtom i verkligheten medan Tjeckien inte fick någon femteplats som oddsen trodde. Även telefonomröstningen blev heller inte särskilt lätt för spelbolagen att förutspå. Visserligen prickade man in Israel, Moldavien och Rumänien – om än med helt fel ordning. Israel vann inte telefonomröstningen, trots att spelbolagen trodde på en jordskredsseger för Israel där. Grekland missade topp-fem med blott tjugo poäng – trots att oddsen trodde att de skulle utmana om segern. Och Finland, som nog är bittra idag, hamnade först på åttonde plats i telefonomröstningen. Istället var det just Bulgarien, men också Ukraina som slog sig in i topp-fem. Ukraina lyckades ju gå under radarn hela veckan, men låg faktiskt på sjunde plats i oddsen att vinna telefonomröstningen. Helt borträknade var de alltså inte!
Varför hade oddsen så fel då?
Några slutsatser vi kan dra, nu så här i efterhand, är att Bulgarien var helt undervärderade, att Finland och Grekland var väldigt övervärderade och att det var oerhört mycket jämnare startfält än det brukar vara.
Att Bulgarien var så undervärderade är ett mysterium, med tanke på att deras vinnarmarginal ändå var rätt stor – till och med den största på flera år. Hur kunde spelbolagen missa detta? En intressant notering är att Bulgariens högsta poäng inte kommer från grannländer i öst, utan snarare ifrån västländer – såsom Tyskland, Australien, Storbritannien och Danmark. Dessutom fick de ju stöd av både jurygrupper och tittare i dessa länder. Att spelbolagen alltså totalt missade detta stöd – i länder där man rimligtvis har de flesta av sina kunder – är ett mysterium. Kanske kan en anledning vara att många av de som bettar på Eurovision är ESC-fans själva?
Som jag noterade i analysen INFÖR finalen så var ESC-fansen i år helt sålda på Finlands bidrag, men stödde även Danmark, Australien och Sverige – något som var tydligt i årets OGAE-omröstning. Denna topp-fem motsvarade i princip speloddsen innan Eurovisionveckan, vilket tyder på att ESC-fansen antingen påverkades av oddsen när de gjorde mätningen ELLER att ESC-fansen påverkade oddsen. Det rimligaste vore ju det senare påståendet – jag har nämligen svårt att tro att fansen gör sina bedömningar utifrån vad spelbolagen tycker. Således vore det logiskt att dra slutsatsen att Finlands favoritskap till stor del var en bubbla – skapat av fansen. Vi såg en liknande sak ifjol när KAJ var fansens favorit – men där de slutade på en fjärde plats. Även Grekland var tydligt övervärderade – vilket inte kan förklaras av starkt stöd från ESC-fansen. Grekland låg sjätte i OGAE-omröstnignen, men var ändå med i toppen hos spelbolagen. Frågan är dock om detta inte berodde på att man såg likheterna med Käärijä, Tommy Cash och de andra humorbidragen som lyckats väl i tävlingen de senaste åren? Kan det helt enkelt vara så att publiken är mätta på humorbidrag nu? Akylas kanske var för likt det som redan tävlat i Eurovision, och gjorde det ju dessutom extra svårt för sig genom att sjunga på grekiska – vilket gör att det kanske blir något svårare att förstå budskapet.
En slutlig faktor till varför oddsen misslyckades så kapitalt i år, är att startfältet tydligen var jämnare än tidigare. Detta var väldigt tydligt redan i juryomröstningen då hela arton av tjugofem länder fick minst en tolvpoängare – vilket kan jämföras med tretton länder 2025 och nio länder 2024. Vi får gå tillbaka till 2011 innan vi hittar en lika bred spridning på tolvorna – då fick nämligen hela tjugo länder minst var sin tolvpoängare. Som vi minns var 2011 också ett skräll-år när Azerbajdzjan överkom oddsen och vann – för Italien och Sverige. I år var dock telefonomröstningen inte alls lika spridd – utan endast tretton länder fick minst var sin tolva där. Detta är ungefär lika många som tidigare år. Emellertid är det värt att påpeka att Bulgarien fick tio tolvpoängare i telefonomröstningen, vilket är bland de lägsta antalet tolvpoängare som telefonvinnaren fått sedan 2021. Detta innebar också att av de tretton länder som fick tolvpoängare av tittarna, så var det mer jämnt fördelat mellan dem – vilket gjorde att det inte var stora marginaler i telefonomröstningen. I det läget är det såklart betydligt svårare att förutspå resultatet.
Bulgariens första vinst någonsin
På grund av spelbolagens totala haveri så blev Bulgariens vinst i Eurovision 2026 tidernas kanske största skräll. Visst, vi har ju flera exempel de senaste åren på när oddsfavoriten inte vunnit – men aldrig tidigare har ett bidrag som helt legat utanför spelbolagens topp-fem – faktiskt stått som slutvinnare. Och dessutom då, som vinnare av både jury- och telefonomröstningen – något som inte hänt sedan 2017! Detta är definitivt något helt unikt i tävlingens historia, och väl värt att kika närmare på!
Till att börja med så kan vi konstatera att Bulgarien vinner sin första vinst i tävlingen – trots att man debuterade redan 2005. Emellertid hade man haft en brokig bakgrund i tävlingen sedan dess – då man misslyckades kvalificera sig till finalen åtta gånger mellan åren 2005–2013. De gånger man dock lyckades kvalificera sig har det gått enormt bra – 2007 kom man femma, 2016 kom man fyra och 2017 blev Kristian Kostov tvåa bakom Salvador Sobral. Då lyckades man till och med slå rekord i högsta antalet poäng för ett icke-vinnande bidrag i finalen, då man fick 615 poäng, men ändå hamnade bakom Portugal. Bulgarien är alltså ett land som har lyckats ovanligt bra i tävlingen – men bara när de faktiskt har tävlat. Landet har nämligen haft ekonomiska problem under lång tid, och därför har det bulgariska TV-bolaget flera gånger blivit tvungna att hoppa av tävlingen. Det skedde både 2014 och 2015 samt mellan 2023–2025.
Bulgariens vinst blir alltså deras första – vilket också innebär att ett nytt land skrivs in i vinnarlistan för första gången sedan Portugal vann för första gången 2017. Att tävlingen hamnar på Balkan är också värt att notera – det blir första gången sedan Serbien arrangerade 2008. Då kan dock tilläggas att Bulgarien inte fick en enda tolvpoängare av något av sina grannländer, eller ens av något annat land på Balkan under finalen. Den gången kvalade Bulgarien heller inte in till finalen, 2026 blir de direktkvalificerade.
Vinnarbidraget “Bangaranga” blir, konstigt nog, den första moderna dans-poplåten som vinner tävlingen sedan 2018 – om “Toy” kan placeras i den genren. Annars får vi nog gå ända tillbaka till 2005 och Greklands vinnarlåt “My number one”. Konceptet kvinnlig sångerska med dansare var ju ett vanligt vinnarrecept förr – men faktum är att det är just tillbaka till 2018 vi får gå för att hitta en sådan vinnare. Och ännu mer speciellt är det faktum att scennumret i sig, till stor del består av en one-take d.v.s. utan kamerabyten. Det är något som vi inte sett hos någon vinnare i modern tid! Så utan att spekulera för vidlyftigt, kan vi nog dra slutsatsen att scennumret var en viktig faktor i låtens framgång – eller iallafall det som fick låten att sticka ut i konkurrensen. Att det dessutom är regisserat av en svensk koreograf, Fredrik ”Benke” Rydman och Keisha von Arnold, är ju extra kul – för att inte nämna de svenska dansarna Ellinea Afroditi Aina, Iker Cederblom Herrera, Lisa Högström och Mateo Rolando Cordova Pomo.
Att Sverige har ett finger med i Bulgariens bidrag är dock inget nytt: 2016, 2017, 2018 och 2021 tävlade Bulgarien med låtar skrivna av svenska låtskrivare – och enligt källor så var 2018 års bulgariska bidrag “Bones” faktiskt skrivet åt Loreen – som dock tackade nej till låten. I år var dock låtskrivarna bakom “Bangranga” ifrån andra länder, till exempel Anne Judith Stokke Wik från Norge – som till vardags producerar bland annat K-pop. Det stora namnet är emellertid greken Dimitris Kontopoulos – som har närmare sexton ESC-bidrag på CV:t. Han är lite av Greklands Thomas G:son alltså, men årets vinst var hans första. Då kan tilläggas att hans låtar kommit tvåa två gånger (2008 och 2013) samt trea två gånger (2016 och 2019). Han har framförallt skrivit låtar åt Ryssland, Cypern, Grekland och Azerbajdzjan – men årets låt var den första åt Bulgarien. Vågar man gissa att han kommer att fortsätta producera åt Bulgarien nu framöver?
Comebackerna dominerade
Det som man snabbt noterar vid en koll i resultatet är att länderna som gör comeback i år – också är de som lyckats bäst. Precis som Bulgarien lyckades Rumänien överträffa förväntningarna och slå sig in i topp-tre. Med en tredjeplats så tar Rumänien sin tredje tredjeplats i ESC-historien, och sin första sedan 2010. Bidraget “Choke me” blev ju en stor snackis under tävlingsveckan, och det enormt välproducerade scennumret bidrog säkert till att man lyckades så bra som man gjorde. Dessutom var man ett av få rockbidrag i år – vilket gjorde att bidraget stack ut. Ett annat land som gjorde comeback var Moldavien – som också lyckade oväntat bra med en åttonde plats. Framgången berodde ju dock nästan helt på tittaromröstningen där man slutade fyra. Detta är ju en smula ironiskt, med tanke på att Moldavien avstod fjolårets tävling p.g.a. den “oönskat låga kvaliteten på bidragen i den moldaviska uttagningen 2025”, d.v.s. man tyckte helt enkelt att urvalet var för dåligt. Men med tanke på framgången för dem i år, så lär de komma tillbaka nästa år igen!
Israel framgångar fortsätter
Debaclet kring Israels medverkan i ESC har såklart ingen missat, och av allt att döma har landet lyckats dra fördel av detta i resultatlistorna. De fyra sista åren har man konstant lyckats nå topp-fem i finalen, och de senaste åren har man nått andraplatsen två gånger samt bronsplats 2023 (och dessutom vunnit sin semifinal tre år i rad). I princip uteslutande har man lyckats med detta tack vare telefonomröstningen – där man konstant legat i topp-tre de senaste åren. Deras framgångar sedan 2022 är närmast unika – möjligtvis kan de jämföras med Sveriges framgångar 2014–2017 eller Irlands fyra vinster på fem år på nittiotalet. Emellertid kan man notera att de israeliska bidragen inte blivit några hits utanför Eurovision, då till exempel fjolårets bidrag “New day will rise” enbart nådde artonde plats (i Schweiz och Nederländerna) som bäst på musiklistorna utanför Israel. Hur det går för “Michelle”, årets israeliska bidrag, återstår att se – men värt att notera är att man i år “bara” fick 220 poäng av tittarna och därmed “bara” nådde tredje plats i tittaromröstningen – en klar försämring jämfört med ifjol.
Australien – succé eller flopp?
Ett land som nog är förvirrat idag är Australien – som ju sent tippades bli den stora utmanaren till Finland om vinsten. Landet har ju tidigare som bäst slutat tvåa (2016) och har de senaste åren kämpat med att ens komma till final. När de nu plötsligt utsågs till en av favoriterna till vinsten blev det såklart en chock – men Delta Goodrem var lättsåld som favorit. Hennes stjärnstatus var tydlig och scennumret var onekligen både klassiskt och välproducerat. Det gick hem bra hos jurygrupperna – vilket också var tippat. Faktum är att Australien brukar gå bra hos juryn – de vann exempelvis juryomröstningen 2016. Men bland tittarna har det aldrig gått riktigt lika bra. I år blev det bara en nionde plats där, vilket gjorde att man inte räckte längre än till fjärde plats i slutresultatet. Placeringen är dock landets näst bästa någonsin – så det finns all anledning att vara nöjd.
Flera länder överträffade förväntningarna
Utanför den absoluta toppen så fanns det flera länder som ändå lyckade oväntat bra. En av dem var Italien – som återigen kammade hem en femteplats – precis som ifjol. Faktum är att Italien har hållit sig i topp-tio varje år sedan 2017, med hela sex topp-fem-placering sedan dess! Imponerande! Dessutom lyckas de få ungefär lika många poäng av juryn som av telefonröstarna – vilket inte många andra länder lyckas med. Ett annat land som också sticker ut är Ukraina – som visserligen “bara” når nionde plats men överträffar ändå alla förväntningar. Även Ukraina har därför sedan 2018 lyckats hålla sig inom topp-tio varje år – och är, efter att Luxemburg åkte ut i sin semifinal, nu det enda land, med undantag för ”Big Four/Five” som aldrig behöver kvala om sina finalplatser, som aldrig någonsin misslyckats att gå till final de år de har deltagit och behövt kvala genom semifinalerna!
Flopparna som alla pratar om
Det är nog extra surt att vara finsk idag – då landet var så starkt favorittippat att vinna årets ESC. Som tidigare diskuterats, så berodde nog dock favoritskapet på det tydliga stödet från fansen – snarare än från allmänheten. En femte plats hos juryn och en åttonde plats hos telefonröstarna räckte enbart till sjätte plats i slutresultatet – vilket ändå är landets delat tredje bästa placering någonsin efter vinsten 2006, andraplatsen 2023, och sjätteplatsen 2021. Röstningsmässigt är det dock rätt tydligt att det enda stödet kom från grannländerna – Sverige och Estland. Både tittarna och juryn i dessa två länder gav sina tolvor till Finland. I övrigt var det mest ströpoäng som hamnade i Finlands poängfålla denna kväll – vilket talar sitt tydliga språk. Finland var – precis som KAJ förra året – en nordisk angelägenhet.
Även grannlandet Danmark hade känn på seger efter att ha nått tredjeplatsen hos jurygrupperna. Men med endast sjuttioåtta poäng av telefonrösterna (elfte plats) så fick man nöja sig med sjunde plats totalt, alldeles bakom Finland. Nu är nog danskarna ändå rätt nöjda – detta är den bästa danska placeringen sedan vinsten med Emmelie de Forrest 2013, och den bästa placeringen de haft med ett danskspråkigt bidrag sedan 1995! Fransmännen är väl dock inte lika nöjda – även om de kanske inte hade lika starkt stöd av spelbolagen innan tävlingen. Men Frankrike lyckades ändå nå fjärdeplatsen hos juryn – med ett bidrag som var mycket snarlikt de senaste årens vinnare. Men tydligen hade tittarna inte alls lust med “samma recept” igen – utan placerade Frankrike på en förnedrande artonde plats – bakom Sverige! Det måste ha gjort ont med tanke på det lyckade framförande Monroe hade på scenen under finalen.
Bottenträsket – the usual suspects
Lika intressant är det att titta på botten i resultaten – för numera träffar vi där på nästan samma länder varje år. Storbritannien kommer ÅTERIGEN sist i tävlingen med EN ynka poäng (ifrån den ukrainska juryn). För tredje året i rad blir man dessutom nollade i telefonomröstningen – vilket är på god väg mot ett rekord. Faktum är att, med undantag från Sam Ryders framgång 2022, har Storbritannien kommit sist eller näst sist hos telefonröstarna varje år sedan 2019. Dessutom har man fått noll poäng hela fyra gånger! Någon bör kanske fråga sig vad Storbritannien ska göra för att ta sig ur denna vansinniga trend? Kanske ta in utländska låtskrivare – som Bulgarien gjorde i år?
Inte heller Tyskland eller hemmanationen Österrike kan vara nöjda. Tyskland blev nollade av telefonröstarna och Österrike fick endast en poäng av juryn. Österrike lyckades dock undvika samma fiasko som förra gången de arrangerade tävlingen – då de ju fick noll poäng (tillsammans med Tyskland). Tyskland har ju dock lyckats undvika bottenträsket de senaste åren – med framgångsrika resultat både 2024 (tolfte) och 2025 (femtonde). Dessa år framstår nu mer som undantag – innan dess kom de ju sist eller näst sist fyra år i rad (2019–2023).
Semifinalerna – ett par överraskningar
En av de stora regeländringarna i år var ju att jurygrupperna kom tillbaka till semifinalerna. Därmed var nu röstningsförfarandet samma i både finaler och semifinaler – med femtio procent av makten fördelat mellan de två poolerna. När vi nu, efter tävlingen, har tillgång till det fulla resultatet så ser vi att semifinalernas resultat innehöll en del överraskningar. I den första semifinalen ser vi att Polen lyckades oväntat bra – med en andraplats! Chockartat nog VANN dessutom Polen juryomröstningen – vilket nog ingen hade räknat med. Polen var ju ett av de länder som låg och vägde i oddsen – och riskerade missa finalen enligt många. Men, tillsammans med Israel så var man helt överlägsna i den första semifinalen. Märkligt nog återspeglades inte denna framgång i finalresultatet sen – då de ju slutade på tolfte plats där. Tyvärr är det mest noterbara i den första semifinalen att Sverige var oerhört nära att missa final. Om det gamla regelverket hade gällt, och alltså enbart telefonomröstningen avgjort vilka som går vidare – så hade Sverige missat finalen då vi hamnade på trettonde plats där. Samma öde hade gällt Belgien som hamnade på fjortonde plats (alltså näst sist). Tack vare juryn så lyckades dock både Sverige och Belgien ta sig vidare då Sverige tog en sjunde plats hos juryn och Belgien en sjätte plats. De länder som blev snuvade på avancemang var Estland och Montenegro – som telefonröstarna vill få till final.
I den andra semifinalen var det väldigt stor skillnad mellan jurygrupper och telefonröstare – men man var överlag överens om vilka länder man inte vill se gå vidare till final iallafall. Azerbajdzjan kom sist hos båda poolerna. Armenien, Lettland och Luxemburg var man också överens om. Emellertid inträffade här en statisk anomali, som Schweiz nog grämer sig över. Schweiz ville nämligen både telefonröstarna och jurygrupperna ha till final. De placerade sig nämligen som nionde bidrag i båda omröstningarna. Men p.g.a. hur poängen räknades ihop i slutresultatet hamnade Schweiz ändå på elfte plats. Detta berodde på att juryn placerat Tjeckien högre än Schweiz på sin lista (fyra) – medan telefonröstarna placerat Tjeckien bakom Schweiz (tolva). Telefonröstarna å andra sidan, hade placerat Albanien före Schweiz (trea) medan juryn enbart placerat Albanien på elfte plats. Detta gjorde att Albanien och Tjeckien ändå fick mer poäng än Schweiz i det sammanvävda resultatet – vilket gjorde att Schweiz missade finalen trots att man var både juryns och tittarnas nionde favorit. Surt! Det är dock inte första gången det hänt då det drabbade Kroatien 2021.
Svensk flopp – eller?
Slutligen är det då värt att titta på Sveriges insats i årets tävling. Vi är nog många som är besvikna på den historiskt dåliga tjugonde platsen, som är den sämsta placeringen Sverige fått sedan 2010 – då vi ju missade finalen för första och hittills enda gången. Räknat enbart på finalplaceringar så är det den sämsta sedan Malena Ernman hamnade på tjugoförsta plats 2009. Och med tanke på hur nära det var att Sverige inte ens nådde final i år – så blev detta något av en varningssignal. Sverige har tappat fotfästet i Eurovision! Nu kanske det inte är någon stor panik – vi kommer ändå till final och vi undviker att komma sist. Men “My system” hamnade helt i skymundan i år – trots att fansen uppenbarligen hade låten i sin topp-fem inför finalen. Men med facit i hand så är det ändå tydligt att det svenska bidraget saknade vinnarreceptet. Toppbidragen i år kom med avancerade scennummer och nytänkande kamerahantering. Det svenska bidraget var dock i princip en kopia på 2024 års svenska bidrag, liksom 2021. Och lasershowen – den har vi ju sett tre år i rad nu! Låten i sig är det ju inget fel på – iallafall om vi förhåller oss till antal streamingar på Spotify. Men i år blev det tydligare än någonsin att man behöver mycket mer än en bra låt. Det behövs något helt unikt!
Att det svenska bidraget kämpar för att bli uppmärksammat är ett problem som vi inte upplevt tidigare, och med tanke på att det bulgariska vinnarbidraget ju faktiskt hade ett svenskt dansteam så borde det ju inte vara omöjligt att göra samma med nästa års mellovinnare. Med stora namn som Sasha Jean Baptiste och Fredrik Benke Rydman så kan man säkert skapa något liknande. Problemet kanske var att SVT:s fokus har varit att göra Melodifestivalen till den underhållning den är – ett familjeprogram med lättsam och lättsåld underhållning för alla. I år var det extra tydligt – det var gamla beprövade artister såsom Smash into Pieces och Medina, liksom Greczula och A*teens som blev affischnamnen i Mellofinalen. Inga internationella kioskvältare direkt. Även om det var den mest intressanta som vann finalen i slutändan – Felicia.
Nu ska vi inte förneka att Felicia gjorde en grym insats i Wien, trots röstproblem och svimningar och hårt favorittryck. Rösten höll i sändningarna och allt kändes exakt så bra som det gjorde i Melodifestivalen. All heder åt henne! Men inför nästa år behöver SVT lägga mer krut på framförandet – något unikt som sticker ut. I år visade Bulgarien att man kan överkomma alla odds och förväntningar om man tänker utanför boxen. Det bäddade för ESC-historiens största skräll. Nästa år har Sverige gjort läxan – då är vi tillbaka på toppen!
