ÅRSKRÖNIKA. Melloåret 2025 gav tyvärr inte någon respit från 2024 års debacle. Tvärtom har vi under de senaste tolv månaderna upplevt några av de mest turbulenta och stridslystna tiderna i ESC-historien – även om debatten i Sverige inte varit riktigt lika dramatisk. I en samtid präglad av krig och oroligheter så återspeglade Eurovision i år precis just detta, trots att innehållet fortfarande är detsamma som det alltid varit. När många ESC-fans själva dessutom börjat debattera för att lägga ned Eurovision, då vet man att det är illa. Men hur kom vi hit och var egentligen 2025 så illa? I min mening – Nej!
SVT tänkte om…
Foto: ESC-Panelen
Om vi börjar på hemmaplan, så fann sig SVT i den tunga uppgiften att försöka skaka fram en värdig representant för Sverige – året efter att man just stått värdar för tävlingen. ESC-experter brukar lyfta fram hur svårt detta är, då fjolårsvärdarna alltid misslyckas göra något avtryck i tävlingen. Generellt kallad “The curse of last years host”, så har vi många gånger sett detta slå in – inte minst 2024 då favorittippade Storbritannien med dunder och brak kammade hem noll poäng från tittarrösterna (och gjorde samma sak även i Basel).
Men Melodifestivalen 2025 bjöd på överraskningar och nytänkande på flera plan. En åtgärd som genomfördes, och som jag själv efterlyste redan 2024, var att stöpa om finalkvalet (den tidigare “andra chansen”). Nu blev den mindre och enklare att följa med enbart fem bidrag – varav samtliga hade placerat sig som treor i respektive deltävling. Dessutom utsågs automatiskt den första finalisten baserat på röster ifrån deltävlingarna – och inte med en ny röstning. Detta gjorde att sändningen blev både kortare, smartare och lättare att hänga med i.
…Men höll sig till mallen
Rent musikaliskt så följde SVT dock samma formula som de haft de senaste fem åren, där de 30 tävlande bidragen tydligt var tagna ur särskilda urvalsgrupper (vilket också kunde ses rätt bra i resultatet från åldersgrupperna). Cirka fyra till fem bidrag var avsedda som typiska vinnarkandidater med relevanta artister med aktuella framgångar från tidigare Mellos. I år var Måns Zelmerlöw det stora namnet här, med sin låt “Revolution”. Dock ska sägas att även Klara Hammarström, Erik Segerstedt och John Lundvik lyftes fram i försnacket som potentiella vinnare.
Ytterligare ungefär cirka fem bidrag var utpräglade showbidrag (och ofta barnens favoriter), som snarare står för underhållningsvärde och wowfaktor än för musikalisk nivå. Här kan ju såklart nämnas Dolly Style och KAJ men också SCARLET och Victoria Silvstedt.
Vidare var sju till åtta bidrag till för den äldre publiken (40+), med lite äldre artister såsom Andreas Lundstedt och Maja Ivarsson, men också mer “vuxen mustikstil” som Linnea Henriksson, Annika Wickihalder eller Tennessee Tears.
En mindre urvalsgrupp, men lika viktig, är landsbygdsgruppen på två till tre bidrag. Här återfinns dansband och andra mer rustika genrer – t.ex. Arvingarna, Schlagerz och Fredrik Lundman.
Sedan har vi gruppen med återkommande artister som lever av Melodifestivalen, men som aldrig lyckats nå topplaceringarna. Här ser vi bl.a. Angelino, Malou Prytz och Albin Johnsén.
Slutligen har vi ju då nybörjarna – de oprövade korten. De brukar alltid vara flest – och det är också dessa som brukar stå för de största överraskningarna och finaste Melloögonblicken. Men i 95% av fallen så passerar de endast förbi utan någon reaktion, vilket är lite sorgligt. Ifrån 2025 års Mello vill jag särskilt lyfta fram Nomi Tales och Ella Tiritiello som jag tycker förtjänade varsin finalplats då de hade några av årets bästa bidrag. Men den kanske starkaste nykomlingen var ändå Grezcula som i sin deltävling slog ned som en bomb med sin “Believe me”. Detta var kanske mitt största wow-ögonblick i årets Mello!
Svenska folket prövade något nytt
Foto: ESC-Panelen
I en i övrigt ganska händelselös Melloturné, fri från skandaler och drev, så var det få som hade förväntat sig något annat än en ny Zelmerlöw-vinst. Måns var storfavoriten redan från första början och bland ESC-fansen suckades det nästan unisont att Sverige är så förutsägbara och tråkiga. Och ja, ”Revolution” var i allra högsta grad en typisk Mellovinnare, som klippt och skuren för Måns och med ett scennummer som stack ut väsentligt. Manegen var krattad, så att säga.
Men för första gången på minst femton år valde tittarna att sticka ut hakan – och den finlandssvenska humorgruppen KAJ seglade plötsligt upp som favorit efter deltävling 4. Att KAJ överhuvudtaget tävlade i Mellon var ju lite av ett wildcard – med tanke på att få personer på västra sidan om Bottenviken nog hade hört talas om dem. KAJ var innan Mellon en strikt regional angelägenhet för de svensktalande i Österbotten och kanske de svensktalande i den finska glesbygden. “Bara bada bastu” kom ju till i Anderz Wrethov hitfabrik och blev en “perfect fit” för KAJ – det var kanske ödet – men en framgångssaga likväl. Dock är det uppenbart att SVT placerade “Bara bada bastu” i plojfacket, då man satte KAJ i samma deltävling som favoriten Måns Zelmerlöw. Men det märkliga var att låten inte bara var en ploj som fick barnen att skratta – utan hade även en musikalisk kvalitet som man aldrig annars hör i liknande bidrag. “Bara bada bastu” blev ett fenomen! På sociala medier skulle det badas bastu – inte bara i Sverige utan även utomlands. ESC-fansen var tidigt med på tåget och veckan innan finalen haglade hyllningarna till KAJ ifrån omvärlden. Man bad verkligen om att Sverige skulle välja något nytt och galet som KAJ – istället för tråkiga förutsägbara Måns. Kanske återspeglar det en viss trötthet bland fansen, som sannolikt har lessnat på den svenska dominansen i ESC. Men samtidigt hamnar låten helt i linje med de galna fanfavoriterna i de senaste årens ESC.
Att fansen skulle gilla KAJ var kanske inte så oväntat. Vad som däremot var oväntat var att svenska folket faktiskt skulle rösta på dem – och göra dem till Mellovinnare. Inför finalen hade KAJ gått upp som oddsfavorit före Måns – men det var Måns som tog hem flest jurypoäng, om än att KAJ lyckades hålla tempo med Måns och slutade bara två poäng bakom i juryomröstningen – en bedrift som få “plojbidrag” tidigare lyckats med! Redan här kunde man konstatera att KAJ var på G med något stort. När de sedan fick 90 poäng av tittarna (bara 6 poäng under maxpoängen) – så var saken klar. Måns hade blivit besegrad – med blott sju poängs marginal! Och detta av ett bidrag på svenska, av en okänd finlandssvensk humorgrupp! Skrällen var ett faktum och KAJ seglade vidare mot Basel som både Sveriges och ESC-fansens favorit.
En rörig uttagningsperiod inför ESC
Medan Melloturnén höll på i Sverige så var resten av Europa upptagna med sina egna uttagningar. Intressant nog så var det inte på några sätt skrivet i sten hur många länder som skulle delta i ESC 2025. Nederländernas TV-bolag hade fortfarande inte förlåtit EBU för debaclet kring Joost Kleins diskvalificering 2024 och hade hotat att dra sig ur tävlingen om de inte fick EBU att genomföra en rad ändringar. Emellertid hade EBU lyssnat och lagt fram ett nytt regelverk för deltagare, personal och media. Detta verkade det nederländska TV-bolaget ha accepterat, och t.o.m. erbjudit Joost Klein att få komma tillbaka som Nederländernas representant i tävlingen 2025. Detta tackade han dock nej till.
Moldavien, som varit stabil ESC-deltagare sedan 2004, drog sig överraskande ur tävlingen i januari. Detta trots – eller snarare på grund av – att de var mitt inne i sin nationella uttagning. I ett uttalande angav man nämligen att skälet bakom tillbakadragandet var att man inte ansett sig ha tillräckligt starka bidrag i sin nationella uttagning. Och ja, det räcker med en snabb koll på de klipp som finns på detta på Youtube, så förstår man varför. När en deltagande finalartist har framme sin mobil på scenen för att läsa låttexten förstår man att Moldavien kanske behövde ett respit-år.
På andra sidan Balkan, skedde det omvända. Montenegro, som varit frånvarande 2024, gjorde comeback i tävlingen. Men vinnaren i den nationella finalen, NeonoeN visade sig ha framfört sitt bidrag redan 2023 under en festival. Efter en del överläggningar steg gruppen åt sidan och lät istället andraplacerade Nina Žižić få biljetten till Basel.
Maltas uttagning var kanske inte lika stormig, men för första gången kom EBU:s snusk-censur att användas. Vinnarlåten “Kant” framförd av Miriana Conte, skapade problem för de engelskspråkiga i EBU. “Kant” låter nämligen exakt som det engelska ordet för det kvinnliga könsorganet “Cunt”. Maltesisk TV menade dock, helt riktigt ska tilläggas, att ordet “Kant” är maltesiska och betydde “sjunga”. Att låten sen emellertid framförs helt på engelska förutom just detta ord, var något de inte förklarade närmare. Att Miriana sjunger “Yeah I do it all the time, serving kant” medan hon guppar sensuellt på studsbollar gör kanske inte saken lättare. Kort sagt, EBU tvingade fram en textändring – “Kant” försvann. Istället blev det “Serving” kort och gott – men alla visste ju redan vad texten syftade på. När publiken i Basel dessutom själva fyllde i när sångerskan undvek det censurerade ordet – ja då kan man ju undra vad denna regel skulle vara bra för.
Tillbaka i Schweiz efter 36 år
För tredje gången i historien så stod Schweiz som värdar för ESC – denna gång i Basel. Senast det begav sig var 1989, då man efter Celine Dions vinst fick äran att arrangera tävlingen i Lausanne. Celine Dion fick ju sitt genombrott just i och med sin vinst i ESC, och många fans ville ju självklart se henne i någon roll på scenen i Basel. Men precis som förhoppningarna med ABBA i Malmö 2024, blev fansen inte nöjda då Celine enbart förekom med en kort förinspelad hälsning under semifinal 1. Däremot tillfogades ett framträdande fyra tidigare ESC-deltagare som uppträdde med hennes vinnarlåt.
Säkerhetsarrangemanget kring tävlingarna i Basel var inte lika stora som i Malmö, där hela tävlingsområdet präglades av politiska manifestationer. Schweizarna hade förberett sig väl och gjort sin läxa – och försökt agera proaktivt, bland annat genom att upphäva flaggförbudet för publiken. Detta gjorde att publiken fick full frihet att visa vilken flagga de ville i publiken så länge som det följde schweizisk lag. Detta, och flera andra eftergifter, gjorde att det blev en lugnare stämning i Basel och i publiken i arenan. Kanske var det också ett resultat av EBU:s nya regler, men i varje fall stod det klart att ESC i Basel inte blev någon återupprepning av Malmö 2024. Inga rapporter om mobbning mellan artister, inga större demonstrationer eller gömda politiska manifestationer. På ytan var allt till synes lugnt.
Sverige vinnare för åttonde gången – eller?
Att Sverige står som oddsfavoriter i ESC är något som vi är vana vid, men för första gången på många år så verkade även ESC-fansen stå bakom oddsen och heja på Sverige. KAJ-febern var hög, och i deras hemby Vörå så skapade man nya tjänster i kommunen för att hantera intresset för gruppen och promota hembygden. Ett privat initiativ togs på att frakta ned en bastu till Basel – något som blev ett rejält PR-jippo för Sverige. Intressant nog verkade även Finland hålla på KAJ och var delaktiga i att marknadsföra bidraget till omvärlden. Men trots stödet, och vinsterna i allehanda fanomröstningar – så var KAJ inte självklara vinnare. Ett humorbidrag har aldrig vunnit tävlingen, och jurygrupperna brukar aldrig premiera sådana bidrag. KAJ skulle bli tvungna att räkna med folkets röster i ESC.
Istället var det Österrikes operainsperade bidrag “Wasted love” med sångaren JJ som sågs som alternativet som jurygrupperna troligen skulle rösta på. Det var mellan dessa radikalt olika bidrag som slutstriden skulle stå. Trodde man iallafall. Men riktigt så enkelt blev det ju inte.
Elefanten i rummet – Israels medverkan
Redan efter Eden Golans framgång i ESC 2024, där Israel slutade femma började rykten spridas om att israeliska staten på något sätt påverkat röstningen. Dessa rykten dog emellertid ut, och debatten kring Israels deltagande var lågintensiv under hela våren 2025. Mycket berodde nog på att det israeliska bidraget “New day will rise” gick helt under radarn bland många ESC-fans och spelbolag. Låten gjorde inget större avtryck – eller kanske aktivt förbisågs av många.
Men faktum var att när repetitionerna drog igång i St. Jakobshalle i Basel, så sköt Israels odds iväg och började bli omtalad. Sponsrade kampanjer för bidraget kunde ses på sociala medier, något som inte förekommit i samma utsträckning tidigare. När Yuval Raphael drog hem högst tittarpoäng i finalen med nästan 40 poäng före tvåan – var reaktionerna, kanske inte oväntat, stora. I slutändan slutade Yuval som tvåa – men bland fansen blev debatten enormt infekterad. Själva debatten har därefter fortsatt även bland TV-bolagen och har lett till att fem bolag som annars brukar tävla i Eurovision har valt att inte göra det 2026, på grund av att Israel tillåts fortsätta delta.
Det är givetvis svårt att undvika att ta ställning i frågan om detta är rätt eller fel, men en hyfsat neutral observation jag ändå gör här är att konstatera att vi haft liknande hätska debatter flera gånger de senaste tio åren. Antingen är det Rysslands deltagande, Sveriges ständiga vinster eller jurygruppernas transparens – eller nu senast Joost Kleins diskvalificering. ESC-fansen är passionerade och har inte bara starka åsikter om musik, dans och kläder – utan om det mesta. Politik till exempel. Därför bör man kanske inte vara förvånad över hur debatten kring Israels medverkan mynnat ut, snarare är detta förväntat. Vad som ändock är viktigt att poängtera är att EBU faktiskt inte hittat några tecken på att tittarröstningen blivit aktivt manipulerad – utan att all fakta faktiskt tyder på att de flesta tittarna tyckte mest om Israels bidrag. Huruvida alla tittare faktiskt röstade på Israel för att låten var bra – eller om man gjorde det som en politisk manifestation, det kan jag såklart inte svara på. Men så funkar ju röstningssystemet, det är bara att gilla läget. EBU kommer dock att se över tittarröstningen inför 2026 års upplaga, bland annat för att förhindra sponsrade kampanjer för enstaka bidrag och att tittarna inte kan rösta lika många gånger som innan som man kunnat de senaste åren.
Goodbye KAJ, Cash is king
Om den största chocken i finalen var Israels oväntade poäng av tittarna så var ändå Sveriges flopp den näst största chocken. KAJ lyckades inte alls göra det avtryck man hade hoppats på. Även om de enkelt tog sig vidare ifrån semifinalen så visade det sig senare, när röstningen offentliggjorts, att man gjort det som fjärde bidrag i sin semifinal. Albanien, Nederländerna och Ukraina hade alla fått mer poäng i samma semifinal – trots KAJ:s favoritskap. I finalen märktes också ganska fort att jurygrupperna inte alls tagit till sig bastufebern – Sverige slutade bara sexa hos juryn, vilket är oerhört lågt då Sverige annars brukar gå hem väldigt bra i just jurygrupperna. När tittarröstningen sedan offentliggjordes så visade det sig att Sverige “bara” var tittarnas tredjeplacerade. I totalresultatet blev det därmed en fjärde plats – vilket ändå är väldigt bra för Sverige, men inte riktigt så bra som förväntat.
En potentiell anledning bakom den svenska floppen kan komma från grannarna i öst – Estland. Tommy Cash landade som en bomb i semifinal 1, med en av de mest minnesvärda scenshowerna i tävlingen. “Espresso Macchiato” blev en snackis som fick den italienska regeringen att ge ut ett fördömande av låten, då den drev med italienska stereotyper. Men övriga Europa gillade låten, och den italienska TV-publiken gav dessutom sju poäng till den. Och trots att jurygrupperna placerat Estland på 9:e plats lyckades Tommy att casha in rejält på tittarpoängen och slutade tvåa bakom Israel i tittaromröstningen. Det är ovanligt att två humorbidrag ses så högt i resultatet i Eurovision, och sannolikt har de stulit poäng ifrån varandra. Tommy Cash respektive KAJ har nog helt enkelt varit konkurrens om samma röster – och Tommy drog det längsta strået där. Och om KAJ toppade listorna innan ESC, så har Tommy tagit revansch i efterhand och är nu en av de mest lyssnade bidragen från årets ESC.
Jury och tittare mer oense än någonsin
Redan för tio år sedan, när det nuvarande röstningssystemet infördes, klagades det på att jurygrupper och tittare har så olika preferenser. Emellertid var 2025 ett rekordår i dessa skillnader. Den österrikiska vinnaren JJ hade visserligen alltid varit med i försnacket och låg stadigt tvåa i oddsen. Men det var helt och hållet tack vare jurygrupperna som han lyckades ta hem trofén. Med 258 poäng var han långt före alla andra förhandsfavoriter – och istället var värdlandet Schweiz närmast efter med 214 när juryns röster var avräknade. Schweiz hade skickat Baselfödda Zoe Më som representant, med låten “Voyage” och en mycket avskalad och annorlunda scenshow – som verkligen lämnade avtryck. Men även om juryn tog den till sig, så fick den noll poäng av tittarna. För första gången fick juryns nästfavorit alltså inte en enda tittarpoäng! Detta borde inte kunna vara teoretiskt möjligt – men det hände till allas förvåning.
Samtidigt fick vinnaren JJ bara 178 poäng av tittarna, och slutade därmed fyra i tittaromröstningen – vilket var i likhet med Nemos vinst året innan att en vinnare slutat utanför topp tre hos tittarna. Inte nog med det, Österrike fick faktiskt inte en enda 12-poängare ifrån något lands tittare, vilket även skedde för Loreen när hon vann med ”Tattoo”. Således blev “Wasted love” i teorin den minst populära vinnaren någonsin, och med totalt 436 poäng dessutom den lägsta vinnande poängsumman i ESC sedan 2016. Som salt i såren har låten heller inte gjort några större avtryck på listorna efter Eurovision. På Spotify var den endast den nionde mest streamade låten ifrån 2025 års ESC i höstas – långt bakom bland andra KAJ och Tommy Cash.
Floppar och toppar
Några snackisar från startfältet i Basel var såklart Polens Justyna som gjorde comeback efter 30 (!!!) år. Hennes sång- och dansinsats i bidraget “Gaja” blev en meme och fansen avgudade henne, trots fjortondeplatsen i finalen. En annan snackis var såklart San Marinos Gabry Ponte som framförde det andra bidraget som med italienska stereotyper som huvudämne: “Tutta l’Italia”. Bidraget slutade sist i finalen, som vanligt för San Marino. Men insatsen på scenen blev odödlig! En annan snackis, med en nästa lika stor fanbase bland ESC-publiken som KAJ, var finska Erika Vikman. Hennes suggestiva låt “Ich komme” var ett mantra hos många i publiken, . Det lössläppta och hämningslösa framförandet var på gränsen till barnförbjudet – vilket numer börjat bli återkommande i alla finska ESC-bidrag. Men något chockartat blev resultatet i finalen inte i linje med förväntningarna, då hon slutade på elfte plats efter svagt stöd från både tittare och jurygrupper.
En annan bubblare, som faktiskt lyckades, var Tysklands bidrag “Baller” med syskonduon Abor & Tynna. Trots att bidraget framfördes på tyska, och dessutom fick en något anonym femtondeplacering i finalresultatet, kom bidraget i efterhand att bli ett av de mest spelade bidragen från tävlingen tillsammans med KAJ och Tommy Cash. “Baller” lever ett helt eget liv på de tyska listorna, vilket var mycket oväntat – men roligt såklart!
Flopparna däremot – var flera. Som nämnts tidigare så var schweizarna såklart besvikna, men även Storbritannien var (återigen) sorgebarnet i tävlingen. Gruppen Remember Monday var ändå lite av en snackis, och lyckades hyfsat hos juryn innan tittarna dängde till den med 0 poäng. Igen! Inte konstigt om britterna fick användning av bidragets titel “What the hell just happened?”. Storbritannien har svårt att få poäng av tittarna, och jag kan nog ana en viss frustration i brittiska BBC efter ännu ett misslyckande. Kanske får vi se ett nytänk inför 2026?
Den kanske mest oväntade floppen kom dock redan i semifinal 1, då Belgiens Red Sebastian misslyckades ta sig till final. Trots att hans låt “Strobe lights” tidigt varit med i oddslistornas toppar, och var en av fansens favorit, så räckte det inte alls. Belgien slutade näst sist i sin semifinal – till allas förvåning.
Min personliga favorit ifrån 2025 års Eurovision är dock Italiens Lucio Corsi, som växte rejält på mig sedan Sanremofestivalen fram till ESC-finalen. “Volevo essere un duro” var inte bara en fin låt med ett fint budskap men också smart framförd på scenen. Det blev mitt wow-ögonblick i årets ESC!
Var bär det hän, 2026?
Det är lite orättvist att eftermälet av 2025 års Eurovision blev så infekterat av Israel-frågan. Visst måste man ha respekt för frågan, men rent musikaliskt och underhållningsmässigt så var ESC 2025 i Basel en framgång. Allt genomfördes utan några större störningar, problem eller annan kritik – och bjöd på bra musik och underhållning. Visst, som svensk kan man såklart känna sig besviken över att KAJ inte vann trots hypen kring dem. Men samtidigt är det ett bevis för att Eurovisionfinalen aldrig är avgjord i förhand – allt kan hända. Och Sverige fortsätter att leverera bra musik till ESC – en dominans som inte verkar ta slut. Det kan man i varje fall vara nöjd över.
Men när 2026 års tävling börjar ta form – kantat av bojkotter och politisk kontrovers, så har i alla fall jag i bakhuvudet att det skett förut. Bojkotter i ESC är inte nytt. Israels deltagande i ESC har alltid varit en källa för debatt. ESC-fans kommer alltid ha åsikter, och TV-bolag kommer och går i tävlingen hela tiden. Jag kommer att ha is i magen, för jag vet att vi om ytterligare ett år förmodligen har ett nytt läge i ESC. Kanske har vi då en vinnare som faktiskt har fått 12-poängare ifrån tittarna, eller en vinnarlåt som blir en internationell hit?
Låt oss hålla tummarna för att Wien 2026 levererar!
