PANELENS PROJEKT. Som en avslutning på säsongen 2026 genomför vi vår Best of-serie där vi väljer ut favoritbidrag från säsongens nationella uttagningar som aldrig fick åka till Eurovision Song Contest. I det här projektet är det vår skribent Lukas som presenterar sin topplista.
Så har Lukas valt sina favoriter
Av de 35 länder som deltog i Eurovision 2026 i Wien valde en majoritet av dem ut artist- och tävlingsbidrag genom publika uttagningar där jury- och/eller publikröster avgjorde vilken låt som skulle vinna. Därtill fanns det ett flertal bidrag i varje uttagning som inte fick någon Eurovisionplats och det är bland dem som Lukas har fått välja ut sina favoriter. Reglerna är enkla – han har valt en favoritlåt per land som varken vann eller blev tvåa. Därefter har han rangordnat dessa låtar efter sin favoritordning och motiverar sina val.
Notera att samtliga länder som valde internt inklusive länder som bara valde artist eller låt i en uttagning är inte med i projektet.
För att göra redovisningen mer spännande publicerar vi resultatet bakifrån och upp: plats 24 till 19, 18 till 13, 12 till 7 och topp 6.
Topplistan plats 24–19
Plats 24. 
Bulgarien
Dara
”This Is Me”
Den enda motiveringen kring att låten hamnar här beror på att vi inte hade några andra alternativ, då vi som utser våra favoriter har som regel att inte välja vare sig ettan eller tvåan. Hade jag däremot haft friare tyglar hade jag valt andraplacerade ”Curse” och den hade nog hamnat högre upp i min personliga ranking. ”This Is Me” är skaplig, men ganska konventionell. Överlag var inte det visuella uttrycket så mycket att hålla i handen för nån av de tre låtarna, men sen skulle ”Bangaranga” få sig en lyftning som hette duga, vilket kan ha varit en bidragande faktor till deras högst otippade ESC-titel.
”This Is Me” slutade trea (sist) i låtfinalen.
Plats 23. 
Portugal
Jacaréu & Ana Margarida
”O-pi-ni-ão”
Portugal hade stora problem med sin uttagning. 13 av 16 tävlande artister hade gjort klart att de inte skulle åka iväg till Wien om de vann. Det här var en utav dessa. Vilket gjorde det svårt att investera några känslor i uttagningen. Ja, förutom att startfältet var tempofattigt och ganska så strömlinjeformat. Då är det inte konstigt att en låt som ”O-pi-ni-ão” sticker ut. Men det är långt ifrån andra kanonbidrag jag fastnat vid i deras uttagningar förr i tiden. Här fanns ingen ”I Wanna Destroy U”, helt enkelt.
”O-pi-ni-ão” gick inte vidare till final (sexa i semin).
Plats 22. 
Polen
Karolina Szczurowska
”Nie Bój Się”
Även i Polen vimlade det inte direkt av så mycket som appellerade till mig. Faktum var att jag fick revidera min åsikt lite i efterhand när jag skulle välja ut favorit därifrån. ”Parawany tango” må ha varit den jag hade ögonen på lite grann där inför, men den var en sån visuell katastrof så det liknade ingenting. Då framstår den här som mycket mer solid och okomplicerad. Det var nog med denna bakgrund som jag tvivlade på landets chanser (övriga i Panelen var heller inte så förtjusta), och det fick jag äta upp.
”Nie Bój Się” slutade sexa i finalen.
Plats 21. 
Danmark
Myrkur
”Touch My Love and Die”
Mellan plats 21 och 22 uppstår en tydlig skiljelinje. Jag kommer ihåg att jag blev ganska så överraskad när jag såg att Myrkur plötsligt skulle tävla i DMGP – hon har varit ett ganska högaktat namn i hårdrocksscenen på senare år men ändå med en nischad stil som man knappast förknippar med musikscenen i Danmark. Däremot när jag pratade med en dansk ESC-journalist fick jag lite mer klarhet, de ansvariga för DMGP har det senaste året jobbat mycket mer med de olika skivbolagen för att se till att DMGP blir mer relevant för dansk publik, och jag tycker mig ändå ha sett frukten av det redan. Dels att man för första gången sen 2018 bräckte topp 10 i ESC, men också att man får in ett namn som Myrkur.
”Touch my Love and Die” slogs ut i finalens första runda (oplacerad).
Plats 20. 
Albanien
Lorenc Hasrama
”Lamtumirë”
Det brukar vara ganska upp och ner med Albaniens uttagning för mig. Vissa år är det hyfsad nivå men inget som sticker ut, andra gånger sticker någon enskild låt ut riktigt ordentligt. I år var det mer habilt men inte mer än så. ”Lamtumirë” blir lite bäst av det som finns, och det är ändå en fyra i betyg. Det är väldigt typiskt det jag förväntar mig från dem. Vemod, dunkelhet, allvar. En hel del hjärtesorg på det.
”Lamtumirë” slutade på femtonde plats i finalen.
Plats 19. 
Österrike
Bamlak Werner
”We Are Not Just One Thing”
För första gången på 10 år valde Österrike att gå för en nationell uttagning. Och det märktes nog att det inte hållits någon sådan på väldigt länge, då det inte riktigt vimlade av några spännande akter, vilket gjorde att ”We Are Not Just One Thing” ändå kunde vinna över mig på en stark refräng. Däremot har den faktiskt klättrat ett par hack till efteråt, och det efter en intervju jag läst där Bamlak förklarade mer kring låtens budskap: ”Jag stod framför mikrofonen och tänkte, ”United By Music”. 70 år. Jag var tvungen att skriva en låt för detta program, och jag aldrig varit i denna position. Och då gick det upp för mig, musiken förenar inte oss just nu. Då tänkte jag, vad förenar oss då?”. Plötsligt känns denna låt som någonting mer än bara ett pekoral om gemenskap bland många andra, en låt som mer betraktar varför ropen inte hörs.
”We Are Not Just One Thing” slutade på tredjeplats i finalen.
