PANELENS PROJEKT. Som en avslutning på säsongen 2026 genomför vi vår Best of-serie där vi väljer ut favoritbidrag från säsongens nationella uttagningar som aldrig fick åka till Eurovision Song Contest. I det här projektet är det vår skribent Lukas som presenterar sin topplista.
Så har Lukas valt sina favoriter
Av de 35 länder som deltog i Eurovision 2026 i Wien valde en majoritet av dem ut artist- och tävlingsbidrag genom publika uttagningar där jury- och/eller publikröster avgjorde vilken låt som skulle vinna. Därtill fanns det ett flertal bidrag i varje uttagning som inte fick någon Eurovisionplats och det är bland dem som Lukas har fått välja ut sina favoriter. Reglerna är enkla – han har valt en favoritlåt per land som varken vann eller blev tvåa. Därefter har han rangordnat dessa låtar efter sin favoritordning och motiverar sina val.
Notera att samtliga länder som valde internt inklusive länder som bara valde artist eller låt i en uttagning är inte med i projektet.
För att göra redovisningen mer spännande publicerar vi resultatet bakifrån och upp: plats 24 till 19, 18 till 13, 12 till 7 och topp 6.
Topplistan, topp 6
Sjätte plats. 
Serbien
Eegor
”Klaber”
Om Lavina var min solklara etta i den serbiska uttagningen hade jag också en lika glasklar silvermedaljör i Eegor. Käärijä möter Captain Jack i denna klubbrökare! Så när det blev klart att Eegor hade trillat ut redan i en semifinal var det många av de som följde uttagningarna som blev ganska förvånade. Däremot ska detta inte ha varit första gången Eegor prövat lyckan i uttagningen och misslyckats, och det talades en del om att hans sångröst varit det som sänkte det helt. Fast å andra sidan kan folk ofta förlåta sådant när det kommer till upptempo, det har vi sett flera gånger.
”Klaber” slutade på elfteplats i semifinal och gick således inte vidare till finalen.
Femte plats. 
Kroatien
Lima Len
”Raketa”
Det här är ju som rent av hämtat ur Dance Dance Revolution, det arkadspel jag alltid talat gott om varje gång jag fått chansen till det. Om det inte hade varit för att låten sjungs på kroatiska. Vad finns där att säga? En rolig låt helt enkelt, även om texten ska vara av en lustig sort, en lite väl övertydlig hyllning till skräpmat och ett inte så sunt leverne. Det var dock nära att jag valde Devin med ”Over Me” som favorit från Dora, men i slutändan gick jag tillbaks till Lima Len och ”Raketa” tack vare det roliga första intrycket, även om det blev lite platt live.
”Raketa” slutade på en sjätte plats i finalen.
Fjärde plats. 
Sverige
AleXa
”Tongue Tied”
Inför Melodifestivalen kunde jag gissa mig till att min favorit antingen skulle bli Greczulas ”Half of Me”, Smash Into Pieces ”Hollow” eller möjligen Brandsta City Släckers ”Rakt in i Elden”. Eller skulle Korslagda slå till med en riktig rökare i ”King of Rock ’n’ Roll”? Hur som helst, vad som istället händer är att ”Hollow” lämnade mig helt oberörd, ”Half of Me” lyckas inte riktigt nå samma höjder som Greczulas förra låt (kanske inte hjälpte att han mer försökte efterlikna Benson Boone), ”King of Rock ’n’ Roll” lät mer som något Black Ingvars kunde ha skrivit, och även om ”Rakt in i Elden” lät bra där och då blir det lite äckligt när jag sen fick reda på att en av låtskrivarna erkänt att han delvis använde sig av AI-program för att skriva låten. Det finns en anledning till varför många låtskrivare inte nämner att de gör det!
Men det var inte bara besvikelser, det fanns positiva överraskningar också. AleXa hade jag inga större förhoppningar på, dels för att hon sysslar med K-pop som jag aldrig fastnat för, dels att min enda erfarenhet med hennes musik var låten ”Wonderland” från det inte så lyckade passionsprojektet American Song Contest, och det var inte en låt jag mindes med så mycket värme. Döm av min förvåning när jag hör ”Tongue Tied” som mer drar åt Hyperpop, en väldigt ny subgenre inom Techno. Jag var väldigt tydlig när vi recenserade låtarna i Mellon att vi behöver släppa in mer genres, och där var ”Tongue Tied” ett mycket trevligt tillskott. Men jag inser nog någonstans i bakhuvudet att om inte ”My System” klarade sig bra i ESC (Där kan man förvisso stanna upp och fundera över när en gripande historia tar över och ger sin låt en för stor fördel i en tävling) hade nog inte ”Tongue Tied” gjort det heller.
”Tongue Tied” gick till finalkvalet där den sen röstades ut.
Tredje plats. 
Montenegro
Luka Radović
”Pjevaj Vilo”
Det här är antagligen definitionen av en sådan låt som jag går igång på samtidigt som jag märker att den är alldeles för svår för i princip de flesta att ta till sig. Symfonisk hårdrock, med inslag av säckpipor, 7/8-takt och svärtad text om hur man förgäves hoppas på att hoppets blommor ska börja växa. Definitivt ett uppköp för Luka Radović också, som jag minns att jag hade ögonen på sen tidigare. När han var med inför ESC 2025 hade han inte en lika stark låt, så det var kul att han kom tillbaks med något som var mer passande hans stil. Och hans resultat i Montesong de gånger han varit med verkar ha speglat det.
”Pjevaj Vilo” slutade på sjätte plats i finalen.
Andra plats. 
San Marino
Erisu
”Ghost of Ninive”
Jag var länge inställd på att bara kolla låtarna som hamnade i finalen av den sanmarinska uttagningen, men en kollega tyckte jag borde kolla semifinalerna också, såvida det fanns klipp på samtliga låtar därifrån. Och det gjorde jag. Och det var där jag hittade något riktigt udda i ”Ghost of Ninive”.
Smaka lite på detta. En tjejrockgrupp som sjunger om mesopotamisk mytologi med text på sumeriska – världens äldsta kända skriftspråk som egentligen dött ut, och idag enbart lever kvar genom att texter finns bevarade. Det är ett klassiskt exempel på något otroligt nischat och obskyrt som aldrig skulle ha en sportmössa i en nationell uttagning (speciellt i San Marino där man av allt att döma inte bedömer låtarna för musikalisk kvalité utan snarare för hur väl artisterna kan bekosta sitt bidrag och ett eventuellt ESC-åtagande), men likväl är det ändå så kul att se, då jag inser att hade det här inte dykt upp hade jag ingen aning om att något sådant ens funnits. Något jag eventuellt hade trott är att låten antagligen hamnat högre upp om produktionen/studioljudet varit bättre.
”Ghost of Ninive” gick inte till final (oplacerad).
Första plats. 
Estland
Ollie
”Slave”
I år skulle det väl ha varit dags för Ollie? Denna herre som varit så nära med två silverpengar var nu tillbaka med en klart starkare låt än hans tidigare verk. En låt som dessutom visade mycket större djup än de andra två. Men istället blev han bara trea, vilket inte kan ses som något annat än ett fiasko. Jag har en känsla av att tåget redan kan ha gått nu, att Ollie har peakat med ”Slave” och att jag har svårt att se honom komma med något lika bra.
Däremot kan jag nog konstatera så här i efterhand att det var lika bra att han inte vann, när vi ändå fick med Lavina i ESC. De två hade annars konkurrerat om samma röster och risken hade såklart funnits att båda kanske åkt ut då. Den enes död blev den andres bröd, hur makabert det än är att konstatera. Vilket förklarar varför Estland inte fick utmärkelsen ”Årets värsta miss”, även om ”Slave” är min vinnare bland de låtar jag fått välja ut.
”Slave” slutade på tredjeplats i finalen.
