« Inför ESC Frankrike 2018

Inför ESC Frankrike 2020 »

Lukas analyserar formen

Sedan Frankrike knep sjätteplatsen 2016 har de ofta skapat en hel del hype kring sig, även om resultaten inte alltid gått deras väg helt och hållet. 12:a 2017, 13:e 2018, två mittenplaceringar. Men jämför man det med hur det tidigare sett ut för dem och tar med att de ofta har ögonen på sig inför varje år, så kan man säga att de är i en positiv trend, dvs. en Formtopp!

Uttagningsinformation

Frankrike valde för ett andra år artist och bidrag genom uttagningen Destination Eurovision, där 18 bidrag tävlade om segern; först genom två semifinaler och sedan en final dit åtta av bidragen kvalade in.

Nytt för detta år var att alla program, även semifinalerna, var direktsända och att finalisterna utsågs genom 50/50 telefonröster/jury. Jurypoängen kom från inbjudna internationella gäster som alla fick poängsätta bidragen. Tittarnas poäng var lika stor som juryns tillsammans och den delades ut procentuellt utifrån hur många röster varje bidrag hade fått.

Personlig åsikt om årets akt:
Jag måste verkligen inleda med att säga att jag tyckte att Frankrike hade en av de absolut starkaste nationella uttagningarna i år! Ett oerhört vasst startfält mynnade dock ut i en lite medioker vinnare, där jag känner att meriten inte låg i låten utan i hens personlighet. Jag ogillar skarpt när sånt händer, då det förstör lite poängen med Eurovision. ”Roi” är visserligen helt okej, men den är faktiskt lite tråkig och händelselös. Faktum är att jag inte riktigt ser eller hör någonting som lyfter den här upp över det vanliga, om man inte vill koncentrera sig på Bilal som person. Jag väljer att inte göra det.

Gissat resultat i tävlingen:

Frankrike har på sistone blivit duktiga på att skicka bidrag som handlar mindre om musik och mer om artisterna själva. Visst har man en god möjlighet att fortsätta upprätthålla sina placeringar i 15:eplats snåret, men jag tror snarare på att fransmännen får rikta in sig på den undre halvan. Detta lär inte kunna sticka ut tillräckligt för att klara sig ur bottenträsket.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Amina – ”C’est le dernier qui a parlé qui a raison” (1991)
   
2. Marie Myriam – ”L’oiseau et l’enfant” (1977)
   
3. Natasha St-Pier – ”Je n’ai que mon âme” (2001)
   
4. Sébastien Tellier – ”Divine” (2008)
   
5. Nina Morato – ”Je suis un vrai garçon” (1994)

Personlig åsikt om årets akt:
Jag är lite kluven vad gäller årets franska bidrag. Bilal sjunger fint och balladen är rätt trevlig i sig. Det som stör mig mest är den här blandningen mellan engelskan och franskan. Speciellt när han mer eller mindre kör varannan mening på de två språken. Tycker han borde bestämt sig för ett och kört på det. Helst franska, för det är ett vackert språk. Men som sagt, så är det inget som får mig att hoppa av glädje men det är inte dåligt heller.

Gissat resultat i tävlingen:

Det är ett väldigt svårtippat bidrag. Tror inte på någon jättesuccé för Frankrike denna gången. Skulle nog personligen placera den i mitten och neråt, inte högre än så.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Marie Myriam – ”L’oiseau et l’enfant” (1977)
2. Amaury Vassili – ”Sognu” (2011)
3. Amina- ”C’est le dernier qui a parlé qui a raison” (1991)
4. Sébastien Tellier – ”Divine” (2008)
5. Amir – ”J’ai cherché” (2016)

Personlig åsikt om årets akt:

Jag följde den franska uttagningen i år och förälskade mig bokstavligt i den vackra balladen “Tous les deux” som sångerskan Seemone framförde. Jag blev både glad över att den vann sin semi överlägset och att även jurypersonerna satte den som vinnare i finalen och tänkte att ”nu är det klart”. Men nej, då vinner istället den tittarfavoriten ”Roi” som jag tycker är en väldigt märklig låt.

Men först vill jag bara säga det att Bilal ska ha cred att han ställer upp helhjärtat och att han står upp för sig själv som en förebild för andra som är i samma situation. Framförallt att han visar för alla idioter i samhället som inte accepterar att vilka vi än är och vill vara och hur vi ser ut spelar ingen som helst roll – vi är alla människor och ska accepteras för hur man än vill vara! Det jag däremot stör mig med Bilals låt är att jag tycker den är rätt tråkig och så känns det desperat att sjunga på ”frangelska”. Hade den bara varit på franska eller engelska hade jag köpt det mer men som det är nu blir det bara förvirrande. Helhetsmässigt vill jag ge en stor eloge till Bilal för att han står upp för sig själv men jag kan tyvärr inte ge mer än ett svagt godkännande för hans låt.

Gissat resultat i tävlingen:

Jag vet, jag har sagt nu flera år i rad att ”Frankrike vinner”. Och för varje år jag säger det så gör de inte det. Så i år finjusterar jag mina ord och säger att Frankrike kommer nog att tillhöra toppstriden i år, och jag tror att det kan gå bättre än vad många tror, tycker och tänker. Många kommer nog att se Bilal som en ”Conchita junior” och tänker att det är helt chanslöst. Men det tror jag inte att det är. Blir det inte seger så kommer ”Roi” i alla fall att utmana om segern, det är jag övertygad om.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Madame Monsieur – ”Mercy” (2018)
2. Alma – ”Requiem” (2017)
3. Amaury Vassili – ”Sognu” (2011)
4. Natasha St-Pier – ”Je n’ai que mon âme” (2001)
5. Lisa Angell – ”N’oubliez pas” (2015)

Personlig åsikt om årets akt:
Det här blir en av låtarna där jag velade ganska mycket mellan betygen. För låtmässigt är det egentligen inga större fel på den, och Bilal är ändå duktig som sångare. Ansatsen känns helt rätt, vilket skulle kunna ha lett till högre poäng från mig. Det finns några saker som blir lite knasiga däremot i denna låt, och det är dels att Bilal skiftar enormt mycket mellan språken i låten, vilket gör det svårt att fokusera. Det andra är att vid refrängen händer det att det blir mycket ”oh oh oh-oh”, vilket ofta ger mig känslan av att ”ok, här fick de slut på textrader”. Den saken kan jag i och för sig släppa. Frankrikes låt har potential att växa så jag sätter faktiskt en fyra trots allt.

Gissat resultat i tävlingen:

Jag tror inte Frankrike kommer hamna så högt som många andra tror. Förvisso brukar låtar som handlar om att vara stark och stå emot ta sig väldigt högt, med till exempel ”Toy” och ”Rise Like a Phoenix” färskt i minnet. Men vad de låtarna hade som den här låten inte riktigt har, är att de var mycket mer omedelbara i sitt sound. ”Toy” var väldigt ”in your face”, medan ”Rise Like a Phoenix” var väldigt bombastisk utav sig. ”Roi” sticker inte ut på samma sätt, och det kan vara en svaghet. Svävar i mittens rike återigen, skulle jag gissa på.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Les Fatals Picards – ”L’amour à la Française” (2007)
2. Roger Bens – ”Femme dans Ses Rêves Aussi” (1985)
3. Profil – ”Hé Hé, M’sieurs Dames” (1980)
4. Dany Dauberson – ”Il Est Là” (1956)
5. Sébastien Tellier – ”Divine” (2008)

Personlig åsikt om årets akt:
Här har vi någonting som så ovanligt som en av mina favoriter som faktiskt lyckades vinna sin nationella final. Hurra! Dessvärre så är vare sig Bilal eller hans bidrag min favorit av alla de tävlande i Tel Aviv. Jag tycker det är en fin och radiovänlig låt som berör utan att verka överdriven eller pretentiös. Det enda jag önskar är att han skulle ha sjungit hela låten på franska då det skulle ha lyft låten.

Frankrike är ett svårtippat land. Känns som om de varit fanfavoriter flera gånger nu utan att nå någon megaframgång. Jag väljer därför att vara optimistisk. Med rätt utgångsläge kan Bilal helt klart gå långt i tävlingen. En seger känns långt borta, men en topp 10 placering är fullt möjlig.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Madame Monsieur – ”Mercy” (2018)
2. Kali – ”Monté la riviè” (1992)
3. Amina- ”C’est le dernier qui a parlé qui a raison” (1991)
4. Patrik Fiori – ”Mama Corsica” (1993)
5. Nina Morato – ”Je suis un vrai garçon” (1994)

Personlig åsikt om årets akt:
Låten är lite småtråkig, men långt ifrån dålig. Det är en välproducerad och modern poplåt, med en snygg brygga, men saknar driv och inspiration. Bilal ser ut att trivas på scen och äger den fullständigt. Från början gillade jag inte alls denna låten, men den har växt till sig så pass mycket att jag idag belönar den med tre poäng. Hoppas att scenframträdandet blir starkare på ESC-scenen än i den som var under Destination Eurovision. Tycker också att hatstormen som Bilal har fått utstå sedan han vann är förjävlig. Men Bilal är stark och har många fans som står bakom honom. Hatet ska aldrig få segra. Det är okej att vara annorlunda.

Gissat resultat i tävlingen:

Jag skriver under på det som min panelkollega Hollac16 belyser. Nu när Frankrike verkar ha hittat formtoppen sedan 6:e platsen i ESC 2016 och placerat sig högt i tävlingen sedan dess, så tror man varje år att det ska gå hela vägen för Frankrike eller åtminstone bättre än sina slutgiltiga slutplaceringar. Jag hade duon Madame Monsieur och Frankrike som min personliga favorit ifjol och tyckte de borde ha placerat sig bättre än en 13:e plats i finalen. Jag tror absolut att Bilal och Frankrike kan nå en topp 10 placering eller strax utanför. Frankrikes senaste ESC-seger kom 1977. Alltså 42 år sedan. De lär nog få vänta några år till på en ny (sjätte seger).

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Natasha St-Pier – ”Je n’ai que mon âme” (2001)
2. Madame Monsieur – ”Mercy” (2018)
3. Marie Myriam – ”L’oiseau et l’enfant” (1977)
4. Catherine Ferry – ”Un, deux, trois” (1976)
5. Jonatan Cerrada – ”À chaque pas” (2004)