I finalen av ESC 2016 stod det mellan dessa fyra länder i slutstriden om tittarnas röster. Hade gamla röstningssystemet fortfarande gällt hade Australien vunnit, men nu kom de istället tvåa efter Ukraina, som ju “bara” kom tvåa hos både jury och tittarna enskilt. Foto: EBU.

Denna vecka har ESC-Panelens skribent Adrian analyserat Eurovisionens röstande. Analysen har delats upp i tre delar och idag kommer den sista delen som handla om vem har gynnats av det nya röstningssystemet. Kommentera gärna artikeln!

Fortsätt till artikeln »

Som vi tidigare berättat så återinfördes jurygrupperna i Eurovision igen 2009. Detta var ett beslut som EBU i stor utsträckning hade blivit pressade till p.g.a. hot om massavhopp ifrån ett antal västeuropeiska länder – som ansåg att Östeuropa hade tagit över telefonröstningen p.g.a. sin stora diaspora och grannlandsfavoritism. Och visst kan vi se sådana tendenser. Mellan 2001-2008 var det bara Finland och Grekland som lyckades bryta den östeuropeiska dominansen – och då var ändå dessa länder väldigt “östliga” västeuropeiska länder. Men framförallt var det åren 2007 och 2008 som besvärade många västländer, då östeuropeiska länder totalt dominerade topp-5 placeringarna – och endast Norge som ensamt västland lyckades ta en 5:e plats 2008. Införandet av jurygrupper var tänkt att balansera telefonomröstningen till ett mer jämställt läge mellan Öst och Väst – och öppna upp för möjligheten för mindre länder och även “svårare” och “mindre omedelbara” låtar att vinna. I princip menade man länder utan en mängd grannländer – och låtar som inte var pop, eller dans. Och 2009 vann mycket riktigt ett västland, Norge – medan Island, som saknar omedelbara grannländer kom tvåa.

Men den stor frågan är ju givetvis: Vilka effekter har egentligen återinförandet av juryn haft på Eurovision? Vilka har gynnats – och vilka har missgynnats av jurygruppernas återkomst i tävlingen? Dags att analysera.

Så här funkar analysen

En begränsning för oss är att EBU inte offentliggjorde jurygruppernas poäng 2013, vilket innebär att vi inte kan analysera jurygruppernas röstning det året. Istället får vi hålla tillgodo med åren 2009-2012 och 2014-2016. Vi kan heller inte se varje lands individuella röstning på jury eller telefonröstningsnivå före 2014 – utan vi har bara det sammanlagda slutresultatet att gå på där. Från och med 2014 så valde EBU att publicera de detaljerade röstningssiffrorna, vilket innebär att vi från dess kan se hur de enskilda jurygrupperna och t.o.m. de enskilda juryledamötena röstade. Allt detta har EBU gjort för att öka transparensen och motverka korruption – vi minns ju den stora skandalen 2013 när agenter från Azerbajdzjan avslöjades ha försökt muta jurymedlemmar.

I resultaten kan vi således se hur juryn röstat och i vilken ordning folket har rangordnat låtarna. Resultaten ifrån varje år har adderats till en stor resultatlista som täcker samtliga finallåtars resultat de senaste åren. Detta är den fakta vi behöver för att kunna se vilka som gynnats eller missgynnats av röstningssystemen.

Vilka länder gynnas och missgynnas av jurygrupperna?

Tabellen visar juryns och folkets genomsnittliga ranking av länderna i finalen (mellan 2009-2012, 2014-2016). Medelrankingen har räknats ut genom att addera ett lands samtliga placeringar hos endera juryn, endera folket, och sedan dividera detta med antalet år de deltagit i finalen under denna tid. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Vi kan se tydligt på denna lista att jurygrupperna och telefonröstarna har haft helt olika favoriter de senaste åren. Australien har hittills gått bäst hos juryn, medan Turkiet är klar favorit hos folket. Numera bojkottar ju Turkiet dock tävlingen, vilket innebär att Australien faktiskt skulle toppa båda listorna! På folkets lista så delar de dock sin topplacering med Bulgarien – men Bulgarien har ju bara deltagit en gång under denna period (i år). Sverige tar överraskande nog fjärdeplatsen hos folket och femteplatsen hos juryn – ett kvitto på Sveriges framgångar de senaste åren då Sverige lyckats charma både jury och tv-tittare ungefär lika mycket. Australien, Sverige (och Bulgarien) verkar alltså gå hem hyfsat bra hos både jury och folk – medan Ryssland bara går riktigt bra hos folket, där man hamnar på femteplatsen. Hos juryn kommer Ryssland inte ens in på juryns topp-10 lista! Ryssland verkar alltså vara ett av de mest missgynnade länderna hos juryn. Istället ser vi mindre länder såsom Belgien, Lettland, Israel och Nederländerna högt hos juryn. Även Italien, Ukraina och Danmark verkar ligga högre hos juryn än hos folket. På folkets topp-10 lista verkar de största östländerna dock finnas – Serbien, Azerbajdzjan, Polen, Armenien, Ryssland och Turkiet – alla länder med många grannar och mycket diaspora runt om i Europa. Det är kanske därför inte helt oväntat att se dem så högt rankade i telefonomröstningarna.

Vi ser också att respektive topp-10 lista återspeglar en geopolitisk skiljelinje: Juryns topp-10 innehåller 7 västländer och 3 östländer, medan folkets topp-10 omvänt innehåller 7 östländer och 3 västländer. När de två listorna slås ihop blir det ju 10 & 10 – alltså lika många öst- och västländer i toppen! Vi kan alltså dra slutsatsen att jurygrupperna har gjort resultaten i Eurovision mer jämställda mellan Öst- och Västeuropa. Hade EBU behållit det gamla röstningssystemet från perioden 1998-2008 – där enbart telefonomröstningar användes – så hade vi nog fått räkna med att länder såsom Belgien, Italien, Malta och Israel hade gjort betydligt sämre resultat, till förmån för Polen, Turkiet, Armenien och inte minst Ryssland. Det är dock inte säkert att vinnarna hade blivit annorlunda om folket hade fått bestämma själva. Så här hade topp-3 sett ut mellan 2009-2016 om jurygrupperna aldrig hade återinförts utan folket själva fått bestämma i telefonomröstningen:

Kommentar: Det är inga stora skillnader, speciellt inte ifråga om vinnaren. Rybak, Lena, Ell & Nikki, Loreen och Conchita hade fortfarande varit vinnare – om än att vinstmarginalen i många fall hade blivit lite mindre. Det är egentligen bara de senaste två åren som folkets favorit inte har lyckats vinna hem trofén – Italiens “Il volo skulle ha vunnit en jordskredsseger ifjol, medan Sergei Lazarev hade vunnit en jämn seger i år. Nu blev ju båda dessa bidrag istället förpassade till tredjeplatsen i slutändan då inget lyckades charma jurygrupperna. Båda låtarna fick ju kritik innan tävlingen för att ha varit “gammaldags” och “utdaterade” – något som juryn kanske reagerat på. I övrigt ser vi inte många skillnader mot hur slutresultaten faktiskt blev i slutändan – Azerbajdzjan och Turkiet verkade ha fått mer framflyttade placeringar 2009, Danmark hade snott sig en 3:e plats 2010, och Sverige hade tagit andraplatsen 2011! Dessutom bara 2 poäng efter vinnarna Azerbajdzjan! Den stora överraskningen det året torde ha varit Grekland – som folket måste ha gynnat ovanligt mycket. Årets skräll, Polen, är också något av en chock i resultatlistan även om de slutade på behörigt avstånd från Ukraina och Ryssland. Men rent generellt så kan vi inte några enorma omvälvande effekter av jurygrupperna i slutresultaten.

Om vi vänder på det nu, och frågar oss: Vad hade hänt om telefonomröstningen aldrig hade införts, utan att jurygrupperna bestämt resultaten? Så här skulle de tre senaste åren ha slutat:

Inte heller här ser vi några större skillnader – med undantag av två år. 2011 hade Italiens Raphael sopat banan med motståndet – och Sverige hade inte varit i närheten av toppen. Dessvärre hade Italien 4 år senare blivit storbesegrade av Sverige när Måns fullständigt överlägset vann juryomröstningen. Italien missade toppen rätt stort det året, till förmån för Lettland. Australiens storvinst hos juryn i år räckte dock inte i slutändan då juryns tvåa istället gick om och vann. Men förutom 2016 och 2011 har alltså juryns favorit segrat. Det finns emellertid en rad underliga juryfavoriter på silver- och bronsplatserna som folket helt tydligt måste ha ratat: Storbritannien 3:a (2009), Belgien 2:1 (2010), Danmark 3:a (2011) och Albanien 3:a (2012). Detta är mycket intressanta bidrag, som mestadels har det gemensamt att de är ballader som kommer från länder med få grannländer. I Danmarks fall (2011) så hade låten mer en klassisk Beatles-inspiration. Kanske detta faller juryn mer i smaken? Det som uppenbart inte har fallit jurygrupperna i smaken var Rysslands babushkor 2012, eller turkisk rock (2010) men definitivt inte Eric Saades fönsterkrossande eller Italienska operadivor. Ryssar som klättrar på LED-skärmar verkar inte heller ha varit någon hit hos jurygrupperna. Istället verkar det som att juryerna är svaga för lugnare, enklare och sofistikerade bidrag – sådana man i vardagstal kan kalla för “Jurybidrag”. I sådana bidrag saknas ofta avancerade scenshower, eller tuggummirefränger, vilket ibland leder till att de blir rätt svårlyssnade och kanske lite tråkiga att se på. Det var ju mycket av den anledningen som man införde telefonomröstningen på 90-talet – för att jurygrupperna ofta missgynnade de stora “hitsen” till förmån för de mindre populära balladerna.

Vi kan dock emellertid dra slutsatsen att jurygrupper och telefonröstare hittills har varit överens om 4 av 7 vinnare i Eurovision. Så eftersom det verkar som att jurygrupper och telefonröstare oftast är överens om toppbidragen, kanske det inte är så relevant att bara fokusera på topplaceringarna – utan istället titta på alla poäng. Vilka länder är det egentligen som gynnas mest av juryn och vilka gynnas mest av telefonröstningen om man just kikar på poängen?

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit mest gynnade av juryerna respektive telefonomröstningarna. Poängskillnaden utgörs av antalet jurypoäng ett land har fått mellan 2014-2016, minus antalet telefonpoäng som varje land fått under samma period. Alla pluspoäng över 0 är poäng som landet fått utöver telefonpoängen, och alla minuspoäng under 0 är poäng som landet fått utöver jurypoängen. Ju fler pluspoäng desto mer gynnas landet av juryn, ju fler minuspoäng desto mer gynnas landet i telefonomröstningen. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Kommentar: Vi ser en mycket tydlig geografisk skillnad mellan juryns gullgrisar och folkets gullgrisar. De länder som gynnas av telefonomröstningen är framförallt östländer som har många grannländer såsom Polen, Ryssland, Turkiet och Serbien. Samtidigt är juryns favoriter de länder som inte har så många grannländer alls: Australien, Malta, Israel, Danmark och Portugal. Vi kan alltså ganska enkelt se att telefonomröstningen gynnar de stora länderna med en stor diaspora utomlands och med många grannländer – framförallt i Östeuropa. Juryns närvaro innebär därför tydligen en garanti för de mindre länderna i väst (och i öst; Tjeckien, Lettland, Slovenien) att nå framgång i tävlingen.

Polen är dock fortfarande det stora utropstecknet, då landet fått 133 fler poäng av folket än av juryn. Polen verkar alltså bara gå hem hos folket, men inte hos juryn. Detta är en tendens som är värd att titta mer på sen. De enda två västländerna som verkar gynnas i telefonomröstningarna är intressanta – Grekland och Schweiz. Medan Grekland brukar ha en stor diaspora runt om i Europa, så kan inte Schweiz’ starka stöd förklaras av det. Den lilla alpnationen har gjort det till sin “grej” att skicka enklare gladare och klämkäcka låtar till Eurovision – iallafall är det de bidragen som landet lyckats ta sig till final med. Det är kanske inte en strategi som går hem hos juryn, utan tilltalar nog mest tv-tittarna i sådana fall.

Men poäng ger dessvärre inte heller hela bilden av skillnaderna – eftersom de inte nödvändigtvis återspeglar hur jurygrupper och telefonröstare faktiskt rangordnar bidragen. Även bidrag som får låga poäng kan ju klättra många placeringar om startfältet är jämnt. Om vi därför också tittar på skillnader i medelranking, så får vi en uppfattning om skillnaderna i hur jurygrupper och telefonröstare värderar sina favoritländer gentemot andra länder:

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit mest gynnade av juryerna respektive telefonomröstningarna. Rankingskillnaderna utgörs av den medelplacering ett land har fått i juryns totala ranglista mellan 2014-2016, minus den medelplacering som varje land fått hos telefonröstarnas totala ranglista under samma period. Alla rangplaceringar över 0 är placeringar som landet skulle ha fått av juryn om juryn bestämt själva, och alla rangplaceringar under 0 är placeringar som landet skulle ha fått om enbart folket hade bestämt. Ju fler rangplaceringar på plussidan desto mer gynnas landet av juryn, ju fler rangplaceringar på minussidan desto mer gynnas landet i telefonomröstningen. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Kommentar: När vi tittar på rankingskillnader (d.v.s. skillnader i placeringar) så märker vi att Malta och Polen återigen är i var sin topp. Malta har i snitt hamnat 13,8 placeringar bättre hos juryn än hos folket de senaste åren, medan Polen i snitt hamnat 17,3 placeringar bättre hos folket än hos juryn. Det kunde verkligen inte bli mer tydligt att Malta gynnas av juryn, medan Polen gynnas av folket. Australien däremot lyser med sin frånvaro! Landet, som gynnades överlägset mest av juryn i antal mottagna poäng – verkar alltså inte ha gynnats speciellt mycket i faktiska placeringar. Verkligheten är kanske snarare den att Australien egentligen är populära även hos folket – även om landet får färre poäng därifrån. Vi såg ju på de allra första listorna att Australien toppar medelplaceringerna både hos jury och hos folket!

Vidare ser vi att de nordiska länderna verkar gynnas av juryn också, både Finland, Norge och Danmark skulle hamnat lite högre upp i slutresultaten om juryn hade fått bestämma. Visst brukar vi i Norden rösta på varandra, men det är tydligen våra jurygrupper som gör det mest. Något av en överraskning är att både Makedonien och Vitryssland slår sig in på topp-10 hos folket. Dessa två länder har visserligen gott om grannländer, men det är sällan länder som placerar sig särskilt högt – båda har dessutom rätt svårt att nå finalen. Statistiken antyder därför här att det har varit tv-tittarna som lyft dessa länder till final och sedan försökt ge dem hyfsade placeringar.

En sista fråga som kanske är på sin plats att ställa också är: Vilka länder är det som inte gynnas av vare sig av jury eller telefonröstare? D.v.s. vilka länder går hem lika bra eller dåligt hos folket i tv-sofforna som hos de professionella juryledamötena? Vi tittar än en gång på skillnaderna i medelrankingen – men denne gång där de är som lägst:

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit minst gynnade i endera juryerna respektive telefonomröstningarna. Rankingskillnaderna utgörs av den medelplacering ett land har fått i juryns totala ranglista mellan 2009-2012 och 2014-2016, minus den medelplacering som varje land fått hos telefonröstarnas totala ranglista under samma period. Alla rangplaceringar över 0 är placeringar som landet skulle ha fått av juryn om juryn bestämt själva, och alla rangplaceringar under 0 är placeringar som landet skulle ha fått om enbart folket hade bestämt. Ju fler rangplaceringar på plussidan desto mer gynnas landet av juryn, ju fler rangplaceringar på minussidan desto mer gynnas landet i telefonomröstningen.

Kommentar: Vi hittar här de 6 länder som inte egentligen gynnas av vare sig jurygrupper eller telefonröstare, utan som går hem lika bra/dåligt i båda läger! Trevligt nog hittar vi Island här på 0 – som alltså egentligen går hem exakt lika bra hos folket som hos telefonröstare. Även Storbritannien är med på listan, men här är det snarare så att både jurygrupper och telefonröstare båda ignorerar de brittiska bidragen i samma utsträckning. Landet har därför inte blivit särskilt gynnade av någon de senaste åren – utan traskat runt i bottenträsket både i tv-sofforna och i juryrummen. Jade Ewen var väl 2009 då möjligtvis det enda undantaget från denna generalisering, då britterna faktiskt kom 3:a hos juryn. Vi kan också se Azerbajdzjan och Ungern med på listan – länder som det gått ganska bra för de senaste 7 åren. Även om Azerbajdzjan fram till 2012 brukade gå mer hem hos telefonröstarna än hos juryn – så har de på senare år skickat mer “jurybidrag”. Detta har gjort att juryn numera är de som håller Azerbajdzjan kvar i tävlingen – i synnerhet i år då juryn såg till att landet ens tog sig till final! Litauen är intressanta här också, eftersom detta land brukar dra nytta av sin diaspora i väst och därmed gå bättre i telefonröstningen. Men tydligen så tycker även jurygrupperna om att rösta på dem!

Slutsatser

Vi kan nu tydligt se vilka effekter återinförandet av jurygrupperna fick i Eurovision. Jurygrupperna har framförallt möjliggjort för små länder i Västeuropa, som inte har så många grannländer, att bli framgångsrika i Eurovision. Detta handlar främst om länder såsom Malta, Australien, Israel och Belgien för att nämna några. Samtidigt ser de till att Östeuropeiska länder med många grannländer, såsom Ryssland, Turkiet, Serbien och Polen missgynnas av juryn och har därför inte blivit lika framgångsrika som de annars hade blivit. Det verkar som att jurygrupperna skapar den geopolitisk balans i Eurovision som många efterfrågade under det gamla röstningssystemet mellan 1998-2008. En viktig begränsning är dock att jurygruppernas återinförande inte har påverkat topplaceringarna i så stor utsträckning. Jurygrupper och telefonröstare har varit överens om vinnaren vid vid 4 av 7 tillfällen under perioden, och bara i ett enda fall har jurygruppernas favorit besegrat folkets favorit (2015). Under det nya röstningssystemet som infördes i år, så fick vare sig jury eller telefonröstare sin vilja igenom – utan istället vann deras gemensamma tvåa Ukraina. Detta visar att jurygruppernas återinförande har skapat ett system där jurygrupper och telefonröstare fungerar som varandras säkerhetsventiler. Inget bidrag kan vinna utan att åtminstone vara i topp-3 hos både jury och folk. Därmed kommer vi säkerligen att få vara med om fler vinnare såsom Ukrainas Jamala, som visserligen inte lyckas bli folkets eller juryns favorit – men som blir juryns och folkets minsta gemensamma nämnare.

2009 återinfördes jurygrupperna i Eurovision – efter att ha blivit avskaffade 1998. Sedan 1998 hade istället telefonomröstning i varje land avgjort resultatet – vilket ledde till en våg av vinnare ifrån Östeuropa. När jurygrupperna återinfördes 2009 var det ett beslut som EBU i stor utsträckning hade blivit pressade till p.g.a. hot om massavhopp ifrån ett antal västeuropeiska länder – som ansåg att Östeuropa hade tagit över telefonröstningen p.g.a. sin stora diaspora och grannlandsfavoritism. Och visst kan vi se sådana tendenser. Mellan 2001-2008 var det bara Finland och Grekland som lyckades bryta den östeuropeiska dominansen – och då var ändå dessa länder väldigt “östliga” västeuropeiska länder. Men framförallt var det åren 2007 och 2008 som besvärade många västländer, då östeuropeiska länder totalt dominerade topp-5 placeringarna – och endast Norge som ensamt västland lyckades ta en 5:e plats 2008. Införandet av jurygrupper var tänkt att balansera telefonomröstningen till ett mer jämställt läge mellan Öst och Väst – och öppna upp för möjligheten för mindre länder och även “svårare” och “mindre omedelbara” låtar att vinna. I princip menade man länder utan en mängd grannländer – och bidrag som inte var pop, eller dans. Och 2009 vann mycket riktigt ett västland, Norge – medan Island, som saknar omedelbara grannländer kom tvåa.

Men den stor frågan är ju givetvis: Vilka effekter har egentligen återinförandet av juryn haft på Eurovision? Vilka har gynnats – och vilka har missgynnats av jurygruppernas återkomst i tävlingen? Dags att analysera.

Så här funkar analysen

En begränsning för oss är att EBU inte offentliggjorde jurygruppernas poäng 2013, vilket innebär att vi inte kan analysera jurygruppernas röstning det året. Istället får vi hålla tillgodo med åren 2009-2012 och 2014-2016. Vi kan heller inte se varje lands individuella röstning på jury eller telefonröstningsnivå före 2014 – utan vi har bara det sammanlagda slutresultatet att gå på där. Från och med 2014 så valde EBU att publicera de detaljerade röstningssiffrorna, vilket innebär att vi från dess kan se hur de enskilda jurygrupperna och t.o.m. de enskilda juryledamötena röstade. Allt detta har EBU gjort för att öka transparensen och motverka korruption – vi minns ju den stora skandalen 2013 när agenter från Azerbajdzjan avslöjades ha försökt muta jurymedlemmar.

I resultaten kan vi således se hur juryn röstat och i vilken ordning folket har rangordnat låtarna. Resultaten ifrån varje år har adderats till en stor resultatlista som täcker samtliga finallåtars resultat de senaste åren. Detta är den fakta vi behöver för att kunna se vilka som gynnats eller missgynnats av röstningssystemen.

Vilka länder gynnas och missgynnas av jurygrupperna?

Tabellen visar juryns och folkets genomsnittliga ranking av länderna i finalen (mellan 2009-2012, 2014-2016). Medelrankingen har räknats ut genom att addera ett lands samtliga placeringar hos endera juryn, endera folket, och sedan dividera detta med antalet år de deltagit i finalen under denna tid. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Vi kan se tydligt på denna lista att jurygrupperna och telefonröstarna har haft helt olika favoriter de senaste åren. Australien har hittills gått bäst hos juryn, medan Turkiet är klar favorit hos folket. Numera bojkottar ju Turkiet dock tävlingen, vilket innebär att Australien faktiskt skulle toppa båda listorna! På folkets lista så delar de dock sin topplacering med Bulgarien – men Bulgarien har ju bara deltagit en gång under denna period (i år). Sverige tar överraskande nog fjärdeplatsen hos folket och femteplatsen hos juryn – ett kvitto på Sveriges framgångar de senaste åren då Sverige lyckats charma både jury och tv-tittare ungefär lika mycket. Australien, Sverige (och Bulgarien) verkar alltså gå hem hyfsat bra hos både jury och folk – medan Ryssland bara går riktigt bra hos folket, där man hamnar på femteplatsen. Hos juryn kommer Ryssland inte ens in på juryns topp-10 lista! Ryssland verkar alltså vara ett av de mest missgynnade länderna hos juryn. Istället ser vi mindre länder såsom Belgien, Lettland, Israel och Nederländerna högt hos juryn. Även Italien, Ukraina och Danmark verkar ligga högre hos juryn än hos folket. På folkets topp-10 lista verkar de största östländerna dock finnas – Serbien, Azerbajdzjan, Polen, Armenien, Ryssland och Turkiet – alla länder med många grannar och mycket diaspora runt om i Europa. Det är kanske därför inte helt oväntat att se dem så högt rankade i telefonomröstningarna.

Vi ser också att respektive topp-10 lista återspeglar en geopolitisk skiljelinje: Juryns topp-10 innehåller 7 västländer och 3 östländer, medan folkets topp-10 omvänt innehåller 7 östländer och 3 västländer. När de två listorna slås ihop blir det ju 10 & 10 – alltså lika många öst- och västländer i toppen! Vi kan alltså dra slutsatsen att jurygrupperna har gjort resultaten i Eurovision mer jämställda mellan Öst- och Västeuropa. Hade EBU behållit det gamla röstningssystemet från perioden 1998-2008 – där enbart telefonomröstningar användes – så hade vi nog fått räkna med att länder såsom Belgien, Italien, Malta och Israel hade gjort betydligt sämre resultat, till förmån för Polen, Turkiet, Armenien och inte minst Ryssland. Det är dock inte säkert att vinnarna hade blivit annorlunda om folket hade fått bestämma själva. Så här hade topp-3 sett ut mellan 2009-2016 om jurygrupperna aldrig hade återinförts utan folket själva fått bestämma i telefonomröstningen:

Kommentar: Det är inga stora skillnader, speciellt inte ifråga om vinnaren. Rybak, Lena, Ell & Nikki, Loreen och Conchita hade fortfarande varit vinnare – om än att vinstmarginalen i många fall hade blivit lite mindre. Det är egentligen bara de senaste två åren som folkets favorit inte har lyckats vinna hem trofén – Italiens “Il volo skulle ha vunnit en jordskredsseger ifjol, medan Sergei Lazarev hade vunnit en jämn seger i år. Nu blev ju båda dessa bidrag istället förpassade till tredjeplatsen i slutändan då inget lyckades charma jurygrupperna. Båda låtarna fick ju kritik innan tävlingen för att ha varit “gammaldags” och “utdaterade” – något som juryn kanske reagerat på. I övrigt ser vi inte många skillnader mot hur slutresultaten faktiskt blev i slutändan – Azerbajdzjan och Turkiet verkade ha fått mer framflyttade placeringar 2009, Danmark hade snott sig en 3:e plats 2010, och Sverige hade tagit andraplatsen 2011! Dessutom bara 2 poäng efter vinnarna Azerbajdzjan! Den stora överraskningen det året torde ha varit Grekland – som folket måste ha gynnat ovanligt mycket. Årets skräll, Polen, är också något av en chock i resultatlistan även om de slutade på behörigt avstånd från Ukraina och Ryssland. Men rent generellt så kan vi inte några enorma omvälvande effekter av jurygrupperna i slutresultaten.

Om vi vänder på det nu, och frågar oss: Vad hade hänt om telefonomröstningen aldrig hade införts, utan att jurygrupperna bestämt resultaten? Så här skulle de tre senaste åren ha slutat:

Inte heller här ser vi några större skillnader – med undantag av två år. 2011 hade Italiens Raphael sopat banan med motståndet – och Sverige hade inte varit i närheten av toppen. Dessvärre hade Italien 4 år senare blivit storbesegrade av Sverige när Måns fullständigt överlägset vann juryomröstningen. Italien missade toppen rätt stort det året, till förmån för Lettland. Australiens storvinst hos juryn i år räckte dock inte i slutändan då juryns tvåa istället gick om och vann. Men förutom 2016 och 2011 har alltså juryns favorit segrat. Det finns emellertid en rad underliga juryfavoriter på silver- och bronsplatserna som folket helt tydligt måste ha ratat: Storbritannien 3:a (2009), Belgien 2:1 (2010), Danmark 3:a (2011) och Albanien 3:a (2012). Detta är mycket intressanta bidrag, som mestadels har det gemensamt att de är ballader som kommer från länder med få grannländer. I Danmarks fall (2011) så hade låten mer en klassisk Beatles-inspiration. Kanske detta faller juryn mer i smaken? Det som uppenbart inte har fallit jurygrupperna i smaken var Rysslands babushkor 2012, eller turkisk rock (2010) men definitivt inte Eric Saades fönsterkrossande eller Italienska operadivor. Ryssar som klättrar på LED-skärmar verkar inte heller ha varit någon hit hos jurygrupperna. Istället verkar det som att juryerna är svaga för lugnare, enklare och sofistikerade bidrag – sådana man i vardagstal kan kalla för “Jurybidrag”. I sådana bidrag saknas ofta avancerade scenshower, eller tuggummirefränger, vilket ibland leder till att de blir rätt svårlyssnade och kanske lite tråkiga att se på. Det var ju mycket av den anledningen som man införde telefonomröstningen på 90-talet – för att jurygrupperna ofta missgynnade de stora “hitsen” till förmån för de mindre populära balladerna.

Vi kan dock emellertid dra slutsatsen att jurygrupper och telefonröstare hittills har varit överens om 4 av 7 vinnare i Eurovision. Så eftersom det verkar som att jurygrupper och telefonröstare oftast är överens om toppbidragen, kanske det inte är så relevant att bara fokusera på topplaceringarna – utan istället titta på alla poäng. Vilka länder är det egentligen som gynnas mest av juryn och vilka gynnas mest av telefonröstningen om man just kikar på poängen?

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit mest gynnade av juryerna respektive telefonomröstningarna. Poängskillnaden utgörs av antalet jurypoäng ett land har fått mellan 2014-2016, minus antalet telefonpoäng som varje land fått under samma period. Alla pluspoäng över 0 är poäng som landet fått utöver telefonpoängen, och alla minuspoäng under 0 är poäng som landet fått utöver jurypoängen. Ju fler pluspoäng desto mer gynnas landet av juryn, ju fler minuspoäng desto mer gynnas landet i telefonomröstningen. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Kommentar: Vi ser en mycket tydlig geografisk skillnad mellan juryns gullgrisar och folkets gullgrisar. De länder som gynnas av telefonomröstningen är framförallt östländer som har många grannländer såsom Polen, Ryssland, Turkiet och Serbien. Samtidigt är juryns favoriter de länder som inte har så många grannländer alls: Australien, Malta, Israel, Danmark och Portugal. Vi kan alltså ganska enkelt se att telefonomröstningen gynnar de stora länderna med en stor diaspora utomlands och med många grannländer – framförallt i Östeuropa. Juryns närvaro innebär därför tydligen en garanti för de mindre länderna i väst (och i öst; Tjeckien, Lettland, Slovenien) att nå framgång i tävlingen.

Polen är dock fortfarande det stora utropstecknet, då landet fått 133 fler poäng av folket än av juryn. Polen verkar alltså bara gå hem hos folket, men inte hos juryn. Detta är en tendens som är värd att titta mer på sen. De enda två västländerna som verkar gynnas i telefonomröstningarna är intressanta – Grekland och Schweiz. Medan Grekland brukar ha en stor diaspora runt om i Europa, så kan inte Schweiz’ starka stöd förklaras av det. Den lilla alpnationen har gjort det till sin “grej” att skicka enklare gladare och klämkäcka låtar till Eurovision – iallafall är det de bidragen som landet lyckats ta sig till final med. Det är kanske inte en strategi som går hem hos juryn, utan tilltalar nog mest tv-tittarna i sådana fall.

Men poäng ger dessvärre inte heller hela bilden av skillnaderna – eftersom de inte nödvändigtvis återspeglar hur jurygrupper och telefonröstare faktiskt rangordnar bidragen. Även bidrag som får låga poäng kan ju klättra många placeringar om startfältet är jämnt. Om vi därför också tittar på skillnader i medelranking, så får vi en uppfattning om skillnaderna i hur jurygrupper och telefonröstare värderar sina favoritländer gentemot andra länder:

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit mest gynnade av juryerna respektive telefonomröstningarna. Rankingskillnaderna utgörs av den medelplacering ett land har fått i juryns totala ranglista mellan 2014-2016, minus den medelplacering som varje land fått hos telefonröstarnas totala ranglista under samma period. Alla rangplaceringar över 0 är placeringar som landet skulle ha fått av juryn om juryn bestämt själva, och alla rangplaceringar under 0 är placeringar som landet skulle ha fått om enbart folket hade bestämt. Ju fler rangplaceringar på plussidan desto mer gynnas landet av juryn, ju fler rangplaceringar på minussidan desto mer gynnas landet i telefonomröstningen. Asterisk (*) innebär att landet enbart deltagit en gång i finalen under den aktuella perioden.

Kommentar: När vi tittar på rankingskillnader (d.v.s. skillnader i placeringar) så märker vi att Malta och Polen återigen är i var sin topp. Malta har i snitt hamnat 13,8 placeringar bättre hos juryn än hos folket de senaste åren, medan Polen i snitt hamnat 17,3 placeringar bättre hos folket än hos juryn. Det kunde verkligen inte bli mer tydligt att Malta gynnas av juryn, medan Polen gynnas av folket. Australien däremot lyser med sin frånvaro! Landet, som gynnades överlägset mest av juryn i antal mottagna poäng – verkar alltså inte ha gynnats speciellt mycket i faktiska placeringar. Verkligheten är kanske snarare den att Australien egentligen är populära även hos folket – även om landet får färre poäng därifrån. Vi såg ju på de allra första listorna att Australien toppar medelplaceringerna både hos jury och hos folket!

Vidare ser vi att de nordiska länderna verkar gynnas av juryn också, både Finland, Norge och Danmark skulle hamnat lite högre upp i slutresultaten om juryn hade fått bestämma. Visst brukar vi i Norden rösta på varandra, men det är tydligen våra jurygrupper som gör det mest. Något av en överraskning är att både Makedonien och Vitryssland slår sig in på topp-10 hos folket. Dessa två länder har visserligen gott om grannländer, men det är sällan länder som placerar sig särskilt högt – båda har dessutom rätt svårt att nå finalen. Statistiken antyder därför här att det har varit tv-tittarna som lyft dessa länder till final och sedan försökt ge dem hyfsade placeringar.

En sista fråga som kanske är på sin plats att ställa också är: Vilka länder är det som inte gynnas av vare sig av jury eller telefonröstare? D.v.s. vilka länder går hem lika bra eller dåligt hos folket i tv-sofforna som hos de professionella juryledamötena? Vi tittar än en gång på skillnaderna i medelrankingen – men denne gång där de är som lägst:

Tabellen visar de länder (mellan 2009-2012, 2014-2016) som blivit minst gynnade i endera juryerna respektive telefonomröstningarna. Rankingskillnaderna utgörs av den medelplacering ett land har fått i juryns totala ranglista mellan 2009-2012 och 2014-2016, minus den medelplacering som varje land fått hos telefonröstarnas totala ranglista under samma period. Alla rangplaceringar över 0 är placeringar som landet skulle ha fått av juryn om juryn bestämt själva, och alla rangplaceringar under 0 är placeringar som landet skulle ha fått om enbart folket hade bestämt. Ju fler rangplaceringar på plussidan desto mer gynnas landet av juryn, ju fler rangplaceringar på minussidan desto mer gynnas landet i telefonomröstningen.

Kommentar: Vi hittar här de 6 länder som inte egentligen gynnas av vare sig jurygrupper eller telefonröstare, utan som går hem lika bra/dåligt i båda läger! Trevligt nog hittar vi Island här på 0 – som alltså egentligen går hem exakt lika bra hos folket som hos telefonröstare. Även Storbritannien är med på listan, men här är det snarare så att både jurygrupper och telefonröstare båda ignorerar de brittiska bidragen i samma utsträckning. Landet har därför inte blivit särskilt gynnade av någon de senaste åren – utan traskat runt i bottenträsket både i tv-sofforna och i juryrummen. Jade Ewen var väl 2009 då möjligtvis det enda undantaget från denna generalisering, då britterna faktiskt kom 3:a hos juryn. Vi kan också se Azerbajdzjan och Ungern med på listan – länder som det gått ganska bra för de senaste 7 åren. Även om Azerbajdzjan fram till 2012 brukade gå mer hem hos telefonröstarna än hos juryn – så har de på senare år skickat mer “jurybidrag”. Detta har gjort att juryn numera är de som håller Azerbajdzjan kvar i tävlingen – i synnerhet i år då juryn såg till att landet ens tog sig till final! Litauen är intressanta här också, eftersom detta land brukar dra nytta av sin diaspora i väst och därmed gå bättre i telefonröstningen. Men tydligen så tycker även jurygrupperna om att rösta på dem!

Slutsatser

Vi kan nu tydligt se vilka effekter återinförandet av jurygrupperna fick i Eurovision. Jurygrupperna har framförallt möjliggjort för små länder i Västeuropa, som inte har så många grannländer, att bli framgångsrika i Eurovision. Detta handlar främst om länder såsom Malta, Australien, Israel och Belgien för att nämna några. Samtidigt ser de till att Östeuropeiska länder med många grannländer, såsom Ryssland, Turkiet, Serbien och Polen missgynnas av juryn och har därför inte blivit lika framgångsrika som de annars hade blivit. Det verkar som att jurygrupperna skapar den geopolitisk balans i Eurovision som många efterfrågade under det gamla röstningssystemet mellan 1998-2008. En viktig begränsning är dock att jurygruppernas återinförande inte har påverkat topplaceringarna i så stor utsträckning. Jurygrupper och telefonröstare har varit överens om vinnaren vid vid 4 av 7 tillfällen under perioden, och bara i ett enda fall har jurygruppernas favorit besegrat folkets favorit (2015). Under det nya röstningssystemet som infördes i år, så fick vare sig jury eller telefonröstare sin vilja igenom – utan istället vann deras gemensamma tvåa Ukraina. Detta visar att jurygruppernas återinförande har skapat ett system där jurygrupper och telefonröstare fungerar som varandras säkerhetsventiler. Inget bidrag kan vinna utan att åtminstone vara i topp-3 hos både jury och folk. Därmed kommer vi säkerligen att få vara med om fler vinnare såsom Ukrainas Jamala, som visserligen inte lyckas bli folkets eller juryns favorit – men som blir juryns och folkets minsta gemensamma nämnare.

ESC-Panelens skribent Adrian ger er läsare all analys ni behöver angående resultatet av ESC 2016. Foto: Privat.

Det blev till slut Ukrainska Jamala som fick lyfta Eurovisionbucklan i Globen – trots att Ukraina inte varit bland de två mest tippade favoriterna. Många blev förvånade och inte helt oväntat så har det politiska budskapet i vinnarlåten genererat starka reaktioner av olika slag runt om i världen. Men årets Eurovision har haft många andra intressanta sidor, och i denna analys kommer vi att peka ut en del av dessa!

Fortsätt till artikeln »