« Inför ESC Israel 2018

Inför ESC Israel 2020 »

Lukas analyserar formen

Det går att argumentera åt båda hållen vad en seger egentligen innebär i en formkurva, men för Israels del var detta kronan på verket. Sedan 2015 har de knipit fyra raka finalplatser efter en period av ökenvandring, och nu senast vann man. Man blev förvisso bara 23:a året innan, men i slutändan skulle det bara bli en plump i protokollet. Därför är min åsikt att Israels just nu-läge pekar på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Israel valde återigen artist genom Idol-uttagningen HaKokhav HaBa L’Eurovizion som pågick från slutet av november 2018 till mitten av februari 2019. I den uttagningen tävlade ett antal utvalda artister från auditions till livesändningar under ett antal månader tills en vinnare slutligen korades. Därefter skedde valet av tävlingsbidrag till Eurovision 2019 genom en intern process hos TV-bolaget IPBC/KAN.

Personlig åsikt om årets akt:
Alltså jag har så vansinnigt svårt för sådana här typer av låtar, med nån snubbe som tror han är någon slags supertenor och försöker göra något bombastiskt och känslosamt. Men det funkar i princip aldrig. Nu försöker man här göra ett ganska naket nummer, med avskalat ackompanjemang och mycket fokus på hans röst. Sådant funkar generellt bara om man har något attraktivt att visa upp ”utan kläder”, och det har vare sig Kobi eller den här låten. Texten är fruktansvärt klyschig och stundtals pinsamt juvenil, men blir fort övermoget då Kobi försöker tolka den. Nej, det här är bara gräsligt tyvärr. Man siktar väldigt högt, men faller åh så hårt!

Gissat resultat i tävlingen:

Det finns inte en chans att det här når bättre än bottenträsket i finalen, tvärtom ser jag detta som en kandidat till sistaplatsen. Lär inte spela någon roll om hela hemmapubliken skriker sig hesa av beundran, detta har inte en chans i tävlingen. Tyvärr.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ofra Haza – ”Khay” (1983)
2. Avi Toledano – ”Hora” (1982)
3. Duo Datz – ”Kan” (1991)
4. Liora – ”Amen” (1995)
5. Dana International – ”Diva” (1998)
   

Personlig åsikt om årets akt:
De regerande mästarna var inte på något sätt mina favoriter förra året, och dessvärre är de inte heller det nu när de står för värdskapet. Från total kaos på scen går de en mer avskalad väg denna gången med en ballad. Och även om jag personligen har en tendens att fastna för ballader så är detta inte något som faller mig i smaken. Den kommer liksom aldrig igång känns det som och trampar mest vatten. Kobi får dock 1p av mig för sin grymma stämma. Israel har under åren haft några riktigt vackra ballader på hebreiska, denna är varken på hebreiska eller bra.

Gissat resultat i tävlingen:

Om vi delar in de tre färgerna i tre delar så tror jag dessvärre Israel placerar sig i den nedre tredjedelen av startfältet. Detta är en låt som förmodligen hade försvunnit redan i semifinalen om den inte vore direktkvalificerad.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Harel Skaat – ”Milim” (2010)
2. Boaz Mauda – ”The Fire in Your Eyes” (2008)
3. Moran Mazor – ”Rak bishvilo” (2013)
4. Izhar Cohen & The Alphabeta – ”A-Ba-Ni-Bi” (1978)
5. Shiri Maimon – ”HaSheket SheNish’ar” (2005)

Personlig åsikt om årets akt:
När det gäller förra årets vinnarlåt så blev jag långt ifrån nöjd. Hur kunde Israels otroligt provocerande låt vinna? Det fanns minst 20 andra låtar i 2018 års final som var så mycket bättre och värdigare, till exempel Litauens Ieva.

Nåväl, nu står Israel värd för Eurovision 2019 och jag gissar att de precis som Portugal kommer göra tre bra shower, en gissning är att det kommer nog bli lika bra som det var i Stockholm 2016 (kanske till och med bättre). Jag tycker att redan semifinallottningen indikerade på just proffsighet inte bara med manus utan även i klass.

Till årets bidrag då som jag tycker väldigt mycket om. Nu är jag rätt så förtjust i sådana här klassiska musikalballader (eller vad man ska klassa detta som). Jag kan förstå att många har invändningar mot det och förmodligen lär Israel inte göra en 1979 och vinna igen utan det lär nog dröja till Eurovision 2038 innan nästa seger kommer. Men låten är bra!

Gissat resultat i tävlingen:

Som tidigare nämnt så tror jag inte Israel kommer kunna få några större framgångar i år. Förvisso kommer publiken på plats att heja på detta, men med tanke på att det är en relativt anonym ballad som fått sitt startnummer mitt i finalen, det bådar inte gott alls. Gissningsvis lär detta glömmas bort, åtminstone i tittarrösterna vilket lär parkera ”Home” runt plats 20.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Shiri Maimon – ”HaSheket SheNish’ar” (2005)
2. Gari Atari & Milk and Honey – ”Hallelujah” (1979)
3. Moran Mazor – ”Rak Bishvilo” (2013)
4. Nadav Guedj – ”Golden Boy” (2015)
5. Lazy Bumbs – ”Shir Habatlanim” (1987)

Personlig åsikt om årets akt:
Värdlandet Israel bjuder i år på den polära motsatsen till det kaxiga hönsrappandet som de bjöd på ifjol och vann med. Min spontana tanke kring detta bidrag är att Kobi är en väldigt duktig artist med en unik röst, men låten tar alldeles för lång tid att komma igång. Sen är texten lite väl uppbyggd på klichéer, och jag tycker det är lite synd att det inte finns någon textrad på hebreiska. Nu har Kobi i och för sig alltid sjungit på engelska i den talangtävling som hölls för att välja honom, så han verkar ändå rätt bekväm med det språket.

Gissat resultat i tävlingen:

Värdländerna har på senare år haft allt svårare att hävda sig i dessa sammanhang. Med undantag för 2016 där Sverige ändå lyckades klara sig oväntat bra med sin femteplats så har värdländerna hamnat oförtjänt långt ner. Det är alldeles för tidigt att säga hur det kommer gå för just Israel eftersom vi inte vet vilka 20 låtar som kommer konkurrera, men jag tror dock inte den här låten kommer särskilt högt. Däremot hoppas jag inte att de blir jumbo, det vore väldigt tråkigt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Teapacks – ”Push the Button” (2007)
2. Lazy Bums – ”Shir Habatlanim” (1987)
3. Izhar Cohen & The Alphabeta – ”A-Ba-Ni-Bi” (1978)
4. Yardena Arazi – ”Ben Adam” (1988)
5. Shlomo Artzi – ”At Va’ Ani” (1975)

Personlig åsikt om årets akt:
Milda makter. Jag kan knappt hantera faktumet att Israel, hör och häpna faktiskt har lyckats att hitta en låt som är sämre än ”Toy”… Årets bidrag är en av de tråkigaste och mest intetsägande balladerna jag har hört. Allt är bara så segt, klyschigt och pretentiöst. Det här är inte ens kul. Bara allmänt jobbigt att försöka lyssna på.

Den här balladen tillför absolut ingenting nytt till tävlingen. Det finns absolut ingenting som tilltalar eller berör. Jag skulle nästan kunna satsa en hundring på att Israel gör som Österrike 2015 eller Portugal förra året och slutar sist. Men vi får se vilka länder som faktiskt går till final först.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Nadav Guedj – ”Golden Boy” (2015)
2. Dafna Dekel – ”Ze Rak Sport” (1992)
3. Teapacks – ”Push The Button” (2007)
4. Eden – ”Yom Huledet (Happy Birthday)” (1999)
5. Izhar Cohen & Alphabeta – ”A-Ba-Ni-Bi” (1978)

Personlig åsikt om årets akt:
I år kommer de till tävlan med något helt annat än fjolårets vinnarbidrag av Netta. Det är en finstämd & avskalad ballad med en genomarbetad låttext. Han är väldigt musikaliskt skolad den här Kobi. Jag får rysningar av denna låten och jag gillar den skarpt. Israel har skickat många bra bidrag genom tiderna. Både ballader och upptempolåtar med fart och fläkt. Något som jag saknar är hebreiskan som de övergett nu ett tag. Ett väldigt vackert språk. Det blir inte riktigt samma äkthet när deras bidrag är på engelska.

Gissat resultat i tävlingen:

Israel kammade hem sin fjärde seger ifjol med dansrökaren ”Toy”och är nu direktkvalificerade till finalen då man är årets värdland av ESC 2019. Det ska de nog vara glada för. Trots att jag tilltalas starkt av låten så tror jag inte att de hade lyckats ta sig till final med denna balladen. Jag förväntar mig en grym sånginsats från Kobi men befarar att han och Israel kommer hamna någonstans i det nedre skiktet när alla poäng har delats ut och vi har ett resultat.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Duo Datz – ”Kan” (1991)
2. Gili & Galit – ”Derekh Hamelekh” (1989)
3. Izhar Cohen – ”Olé Olé” (1985)
4. Dafna Dekel – ”Ze Rak Sport” (1992)
5. Ofra Haza – ”Hi” (1983)