De mest underskattade låtarna i Eurovision – Enligt Lukas (plats 20-16)


Publicerad:


Skribent:

Lukas


Publicerad

LUKAS TYCKER TILL. I väntan på att nästa Eurovisionsäsong ska börja har vår skribent Lukas tagit fram en lista på 25 Eurovision-låtar som han anser har placerats alldeles för lågt mot vad de borde ha gjort. Åtminstone enligt honom! Nu fortsätter serien med att ni får se bidragen på plats 20-16.

De bidrag Lukas har valt ut har tävlat i Eurovision mellan åren 2004 och 2019. Alla valen Lukas har gjort är hämtade från hans eget tycke och smak. Oavsett om du håller med honom eller inte är du varmt välkommen att lägga en kommentar i kommentarsfältet nedan för fri debatt.

PS: Parallellt med denna lista gör Lukas även en topp 25 över Eurovisionbidrag mellan 2004-2019 som han anser är de mest överskattade i modern tid. Första delen i den serien finns att läsa här, och den andra delen här. Men nu är det dags för några underskattade bidrag på Lukas’ lista!

 

Plats 20-16


20. Island 2013: Eyþór Ingi Gunnlaugsson – “Ég á Líf” (17:e i final)

”Ég á Líf” har på senare år kommit att bli en mer uppskattad låt bland många i efterhand, och jag har ofta sett den omnämnas som en låt som kommit alldeles för lågt bland många. Inklusive min panelkollega Hollac16 som hade den högst upp när han gjorde en sådan lista här i panelen för några år sedan. Och även om jag inte skulle sätta ”Ég á Líf” så högt upp som etta så förtjänar den klart en plats här. Även om jag kanske inte blev helt hänryckt utav låten just år 2013 så har den blivit en låt som åldrats bra med tiden. Det som jag framför allt vill hylla är låtens fina brygga, där låten bygger upp och avslutas med sitt dramatiska klimax. Det är också något speciellt med att kunna bryta igenom en språkbarriär och få folk att känna nånting när man hör en sån här låt. Tyvärr skulle låten, som många andra, bli rejält hämmad av sitt startnummer, framför allt i finalen. Där trängdes den mitt emellan 1:an och 2:an! Detta lägger ju grund till varför konceptet med att producenterna utser startnummer till låtarna blivit så kontroversiellt, men den debatten lämnar jag åt sidan för den här gången.

 


19. Finland 2008: Teräsbetoni – Missä Miehet Ratsastaa (22:a i final)

Från en ballad till metal, vi ska prata Finland 2008. Finland är ett land som jag ofta beundrar i denna tävling då man vågar testa alla möjliga saker. Under historien har de bland annat provat med country, lappländsk etno, reggae, pojkband, flamenco, sjungit på svenska, rockballad, Roxette-pop, folkvisa med dragspel, klassisk schlagerdisco, renodlad etno, discobabes och tangokungar. Men det var 2006 när de körde med hårdrocken som de slog jackpot. Föga förvånande höll de sig till denna genre ett tag, och 2008 var det Teräsbetoni som skulle föra det vidare. All respekt till Lordi och ”Hard Rock Hallelujah” som jag i alla avseenden tyckte var en viktig vinnare, men jag tycker att ”Missä Miehet Ratsastaa” faktiskt var ännu bättre. Medan Lordi fungerade som ett slags ”proof of concept” så tog Teräsbetoni det hela ytterligare ett steg. Mycket kraftfullare låt, och dessutom på finska, tack så mycket för det! Så att den här bara blev 22:a var inte särskilt kul. Började Europa redan då tröttna på hårdrocken? Jag hoppas inte det…

 


18. Finland 2015: Pertti Kurikan Nimipäivät – “Aina Mun Pitää” (16:e i semi, sist)

Vi stannar kvar i Finland och till ett mer kontroversiellt låtval, då jag ser att den här blir kontinuerligt sågad av väldigt många. 2015 fortsatte Finland med att köra på udda stilar, den här gången bjöd de på Hardcorepunk med ett band med funktionsvariationer. Om jag ska motivera mina åsikter så tyckte jag Finland körde på ett riktigt kaxigt val. En suverän grej med just Hardcorepunk som genre är att det inte finns några regler. Man sjunger det man vill sjunga och så får låtskrivandet bara följa med. Budskapet är i centrum. Genren är kompromisslös på det sättet. Då 2015 var väldigt balladtungt trodde jag på Finland ganska mycket, men det skulle inte bli fallet. Möjligen var problemet att låten kanske blev för mycket av en intern uppgörelse och att den var för kort, till den punkt att den inte kändes helt färdig, som att det fanns mer att hämta. Oavsett vad så var en sistaplats i semin alldeles för hårt dömt.

 


17. Polen 2005: Ivan & Delfin – “Czarna Dziewczyna” (11:e i semi)

Från en låt som hamnade sist i semin till en låt som var så förbaskat nära på att nå finalen. Polen har sällan varit mina favoriter i Eurovision, men 2005 glänste de till rejält med den mycket fartiga romsk-klingande folkvisan ”Czarna Dziewczyna”. De bjöd på ett mycket fartfyllt och upplyftande nummer som gjorde mig på danshumör, vilket är väldigt kul eftersom jag sällan är på det humöret. Tyvärr skulle de bli varse om hur tufft det var att tävla i en semifinal under perioden 2004-2007. Och med bara fyra poäng upp till säker mark kan jag tänka mig att det måste ha svidit. Hade jag styrt och ställt hade Polen varit givna en finalplats framför länder som till exempel Lettland eller Nordmakedonien.

 


16. Sverige 2010: Anna Bergendahl – “This Is My Life” (11:e i semi)

Idag är det svårt att föreställa sig att Sverige skulle floppa i Eurovision. Men just perioden 2005-2010 hamnade vi en rätt jobbig svacka, där botten nåddes 2010 med Sveriges hittills enda finalmiss. Detta var nånting som blev ganska hjärtskärande för många fans här hemma, också för mig som både uppskattade låten och trodde på en finalplats. Så vad gick snett? Möjligen att vi gjorde felet att skicka en ballad när nästan alla andra länder också gjorde det. Detta kanske inte är en låt jag hoppar upp och ner åt, men den är klart bättre än mycket annat vi skickat på senare år, och därför tycker jag att dess dåliga resultat svider lite extra.

Värst av allt med denna finalmiss var att svensk press tog detta fiasko väldigt illa, och riktade all skuld direkt mot Anna Bergendahl, som fick utstå mycket hård kritik. Efter detta var det ingen som visste var hon hade tagit vägen, men när presentationen av artister inför Melodifestivalen 2019 ska gå av stapeln i November 2018, då dyker hon helt plötsligt upp igen, som tävlande. Efter nästan ett decenniums tystnad. Min poäng är, en sådan där häxjakt från pressen som den som Anna fick klä skott för 2010, det ska en enskild artist inte utsättas för. Det är verkligen inte okej!

 

Det var plats 20-16, om en vecka får du se plats 15-11. Missa inte det!

 

Tidigare delar

– Första delen (plats 25-21): läs mer »

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen
Aktuellt

Nyheter

Eurovision 2020

Mello 2020

Aktuella antagningar

Nationella 2020

Om oss


 
Sök på sajten
 

 
 



Om ESC-Panelen

ESC-Panelen är ett forum om Eurovision Song Contest, Melodifestivalen och andra länders nationella uttagningar.
Vi skribenter i panelen är ett gäng Eurovision-intresserade personer i varierande åldrar och med skilda preferenser inom musiksmak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla delar en stor förkärlek till Eurovisionen, och att vi tillsammans bevakar tävlingen året om. Vi delar med oss av bland annat nyhetsuppdateringar, projekt, länktips, topplistor och recensioner.

Gilla och följ oss gärna i våra sociala medier! Du hittar oss på Facebook, Instagram, Twitter och YouTube.

Har du några frågor, funderingar och/eller vill du tipsa oss om nyheter? Skicka i så fall ett mejl till info@escpanelen.se



Tips på Eurovision-musikanaler:

esc radio  Radio International


Personalinloggning
Tillbaka till toppen

ESC-Panelen