PANELENS JULKALENDER. Nu i december månad startar vi officiellt nedräkningen till Eurovision 2024, vår Nedräkning till Malmö. Detta gör vi med att i 24 delar presentera Sveriges Eurovision-historia fram till senaste avgjorda upplagan (2023) samt där vi också hyllar de artister som gjort bäst resultatmässigt ifrån sig under åren som gått. Denna del handlar om de tre gyllene år (även tre gyllene skor) – år då det gick väldigt bra för Sverige i Eurovision.
Carola Häggkvist gör succé
År 1983 kastades Carola Häggkvist, vid blott 16 års ålder, in i rampljuset med ”Främling”, en låt skapad av Lasse Holm och Monica Forsberg. Denna melodi blev hennes entré till den svenska Melodifestivalen och tillika genombrottet för hennes långa karriär. ”Främling” charmade inte bara svenska juryn – där hon tog hem samtliga toppoäng i Melodifestivalen, den erövrade även Europa vid Eurovision Song Contest 1983 i München. Den blev tidigt favorittippad, och med Anders Ekdahl som dirigent kunde Carola storma igenom tv-rutorna. Även om en teknisk miss gjorde att mikrofonen strulade och första tonen förlorades, lyckades Carola ändå leverera en oförglömlig prestation. Sverige möttes av stormande jubel när de tog tredjeplatsen, med hela 126 poäng – den bästa placeringen sedan ABBAs vinst 9 år tidigare. På hemmaplan blev ”Främling” snabbt en hit och klättrade på singellistorna, toppandes på femte plats i Sverige och förstaplats i Norge. Även i Nederländerna slog låten väl ut och hamnade på sjunde plats på försäljningslistan Top 40 i sin nederländska version ”Je ogen hebben geen geheimen” (”Dina ögon har inga hemligheter”).
1984 skulle Sverige toppa framgångarna med Carola året innan
De tidigare okända bröderna Rickard, Louis och Per Herrey debuterade i Melodifestivalen med ”Diggi loo diggi ley” – en omedelbar klassiker. Skriven av Britt Lindeborg och Torgny Söderberg, blev låten snabbt en vinnare i Melodifestivalen. Det kan ha varit de gyllene skorna som fällde avgörandet, eller den synkroniserade dansen – alldeles oavsett var detta en given vinnare detta år. Eurovision Song Contest ägde rum i Luxemburg detta år och Sverige hade lottats att inleda startfältet för första gången i dess historia. Under Curt-Eric Holmquists dirigering framförde bröderna Herrey sin låt, ackompanjerade av en bakgrundskör bestående av Caj Högberg, Lotta Pedersen (senare känd som Lotta Engberg) och Anders Engberg. Låten trollband Europa och fick tolv poäng från flera länder, inklusive Cypern, Irland, Danmark, Österrike och Västtyskland. Endast bidraget från Irland kom nära att rå på de dansande bröderna, men det räckte inte.
Sverige tog hem sin andra vinst i Eurovision, med 145 poäng! Bröderna repriserade sin segerlåt, improviserat på engelska – ett försök som visade på större ambitioner. Men ”Diggi loo diggi ley” blev bara stor på den svenska singellistan, den gjorde ytterst begränsad påverkan utomlands. Men idag är låten närmast ikonisk och den brittiska tidningen The Times har utsätt ”Diggi loo diggi ley” som historiens roligaste eurovisionsbidrag. Herreys och deras gyllene skor blev en ikonisk del av Sveriges musikhistoria och ett minnesmärke över den glada och sprudlande musikaliska eran på 1980-talet.
Eurovision i Göteborg 1985
Den 4 maj 1985 samlades musikälskare från hela Europa i den då relativt nybyggda Scandinavium i Göteborg för ett mycket minnesvärt Eurovision Song Contest. Detta var andra gången Sverige stod som värd för tävlingen, då den första gången var 1975 i Stockholm.
Scandinavium, vid den tiden Sveriges största arena, var dessutom riggat med en av de största scenbyggena Eurovision dittills hade sett. Programledaren för kvällen var den charmiga Lill Lindfors, som anses vara en av Eurovisionens bästa värdar genom tiderna, känd för sin humor och utstrålning. Hennes framträdande under sändningen är legendariskt, särskilt det ögonblick då hennes kjol fastnade i scenens dekorationer strax före omröstningen. I en skickligt arrangerad ”olyckshändelse” avslöjades en dold klänning och publiken förtrollades av hennes snabbhet och elegans. Hon gav också en minnesvärd vinnarintervju med Norges Bobbysocks: Lill Lindfors gratulerade dem varmt och uttryckte sin glädje över deras framgång. Hanne Krogh, en av medlemmarna i Bobbysocks, svarade humoristiskt på detta genom att säga: ”Du är glad? Vad tror du att vi är?”. Inför sändningen hade repetitionerna varit nervösa på grund av tekniska problem med poängtavlan. Men dessa hinder övervanns och den storslagna finalen fortsatte som planerat.
Sverige representerades av bidraget ”Bra Vibrationer”, framförd av Kikki Danielsson. Låten, skriven av Ingela Forsman och Lasse Holm, vann den svenska Melodifestivalen samma år, en Melodifestival som på grund av finansiella begränsningar skedde utan orkester i en tv-studio. Kikki, som vid detta laget redan var en veteran i Melodifestivalen, gick från klarhet till klarhet, och vann biljetten till Göteborg. Under dirigering av Curt-Eric Holmquist levererade hon ett energisk framträdande och en imponerande koreografi med två dansare, Mary Johnson och David Johnson, samt en bakgrundskör på tre personer. Resultatet blev en tredjeplats – och var länge hack i häl på norska Bobbysocks som ju till sist vann tävlingen. Låten var inte bara en framgång i Sverige och Europa utan nådde även en bredare publik. Kikki Danielsson sjöng också in låten på engelska, med titeln ”Right Night for Loving”. Intressant nog hämtade Lasse Holm inspiration från den brittiska popgruppen Wham och deras hit ”Wake Me Up Before You Go-Go” från 1984. Efter tävlingen sa Kikki Danielsson att detta deltagande skulle vara hennes ”absolut sista”, men ödet ville annorlunda. Hon återvände till Melodifestivalen scenen ytterligare fyra gånger och deltog även i den norska uttagningen år 2003. ”Bra Vibrationer” förblev dock en ikonisk prestation i hennes karriär och ett av de mest minnesvärda svenska bidragen i Eurovision Song Contest.
