MELODIFESTIVALEN 2021. Med bara timmar kvar innan det är dags för den första deltävlingen att avgöras tar vår Schlagermagister Adrian nedslag i några av tidigare ”första deltävlingar” och gräver fram några av de skönaste och mest minnesvärda bidragen i schlagerarkivet.
Om man ska vara ärlig så är den första deltävlingen alltid den mest pirriga. Hur kommer programledarna att funka? Kommer manuset vara bra? Hur kommer scenen se ut? Hur bra kommer musiken att vara? Det finns helt enkelt väldigt många frågetecken inför den första deltävlingen, för oftast så sätter den ribban för hela resten av turnén. Gillar man exempelvis inte programledarna redan ifrån början, så lägger det en blöt filt även över de andra deltävlingarna.
Samtidigt är det viktigt att man redan i första deltävlingen får höra starka bidrag, så att man inte tar ned förväntningarna inför nästa deltävling. Faktum är att deltävling 1 oftast innehåller minst ett bidrag som kommer att sluta i topp-3 i finalen. Förra årets vinnare, The Mamas, tävlade faktiskt rent av som det första bidraget i den första deltävlingen! Just det händer inte speciellt ofta, men som producent vill du gärna starta med ett bang! Kanske inte så konstigt då att så många minnesvärda bidrag framförts just i deltävling 1. Idag tänkte jag göra ett antal nedslag i några av dessa ”första deltävlingar” och gräva fram några av de skönaste och mest minnesvärda bidragen i schlagerarkivet.
19 januari 2002, Tipshallen i Växjö
Den allra första deltävlingen i den allra första Melloturnén är såklart väldigt speciell. Inte bara med tanke på att något liknande aldrig hade gjorts förut, men också för att Melodifestivalen nu var mycket mer än bara ”en kvälls tävling”. Visst skulle åtta bidrag framföras, men ingen av dem behövde nödvändigtvis bli Sveriges representant i Eurovision, vilket innebar att man inte behövde tänka på vad som ”fungerar internationellt”. Tvärtom kunde svenska folket för första gången rösta med sitt hjärta snarare än med sin hjärna! Det skulle märkas när kvällen var slut.
En observant läsare kanske redan har noterat att 19 januari är ett mycket tidigt datum för en Melodifestivaldeltävling, och just 2002 är ett undantagsår. Detta berodde nämligen på att Vinter-OS i Salt Lake City skulle dra igång i februari, vars sändningar skulle krocka med Melodifestivalen. Därför skulle bland annat deltävling 4 sändas på en fredag, och ”Vinnarnas val” d.v.s. den dåvarande varianten av ”Andra chansen” sändes först två veckor efter deltävling 4! På så vis blev Melodifestivalen 2002 tidernas längsta Melloturné på totalt 7 veckor!
Vad fick vi då se i Tipshallen i Växjö denna premiärkväll?
Det allra första bidraget i Melloturnéns historia var ett bidrag som tragiskt nog var lika upphaussat inför tävlingen som det är totalt bortglömt idag. Det var dokusåpa-gruppen Excellence som framförde ”Last to know”, en låt och en grupp som ingen idag minns. 2002 var de dock oerhört relevanta, då man hade kunnat följa de fem tonårstjejerna från sin första audition till sin första singeldebut i programmet Popstars – en av alla dokusåpor som då gick på TV. På radio kunde man höra ”Need To Know (Eenie Meenie Miny Moe)” som också blev deras enda listetta redan 2001. Man spelade också in Sveriges officiella OS-låt ”Vi ska vinna” med Markoolio, så deras Mellobidrag ”Last to know” skulle bli kronan på verket var det tänkt. Så blev det inte, tvärtom så slutade Excellence på fjärde plats i deltävling 1 och missade finalen trots att de var en av förhandsfavoriterna till vinsten. Strax därpå splittrades gruppen. Men tack vare deras härligt generiska poplåt får vi här en rejäl dos 00-tal!
Emellertid var det en låt som framfördes denna kväll, som för alltid kom att förändra Melodifestivalen. Få hade nog sett en brandman på schlagerscenen förut, och än mindre sett någon brandman sjunga. Nu stod det plötsligt fem brandmän på scenen i full mundering, med en låt med supermossig text och med en koreografi som skulle få sitt eget namn: Brandsta-klappen! Själv minns jag detta kristallklart fortfarande, trots att det var 19 år sedan. Vilken grej det var! Brandmän i Melodifestivalen!! I efterhand kan man lätt konstatera att Brandsta City Släckers och deras ”Kom och ta mig” denna kväll förändrade reglerna för hur ett Mellobidrag kunde se ut – plötsligt fanns inga formkrav på glittriga kavajer eller fräsiga kostymer. Ett Mellobidrag kunde se ut hur som helst – bara låten är tillräckligt klistrig. Inte så konstigt att låten tillägnades ett helt eget pausnummer i Melodifestivalen 18 år senare!
15 februari 2003, Tipshallen i Jönköping
2003 var året då programledarna för första gången skulle börja alternera! Mark Levengood skulle visserligen vara med fram till finalen, men han fick sällskap av andra programledare varje deltävling – ett koncept som i princip blivit praxis idag. I all praktisk mening så använder vi 2003 års programledarkoncept även i år då Christer Björkman istället tar Mark Levengoods roll. En av programledarna i år, Lena Philipsson, var just en av programledarna denna kväll 2003 – då tillsammans med Charlotte Perrelli!
2003 var annars året då Fame Factory-artisterna tog över fullständigt. En av de första därifrån att tävla i Melodifestivalen var Markus Landgren, som denna kväll framförde ”Television” – en sarkastisk hyllning hur skruvad underhållningsbranschen blivit. Även om man kanske inte kommer ihåg låten speciellt väl idag, så är texten fortfarande ett mästerverk!
Vi måste ju också damma av en de dammigaste pärlorna från 00-talet – nämligen Da Buzz! Vilken hitfabrik de var under de åren! Synd att deras Melodifestivaldebut blev så illa mottagen att den slutade på femte plats denna kväll – och missade finalen. Men ”Stop! Look! Listen!” är utan tvekan en tre minuter lång sammanfattning av hela 00-talet, en fullkomlig nostalgitripp!
12 februari 2005, Scandinavium i Göteborg
Ett snabbt hopp till 2005 gör vi nu och till en Melodifestival som kanske inte gått till historien som den allra starkaste vi sett. Däremot var ju onekligen förhoppningarna stora – speciellt i första deltävlingen. Här skulle den stora favoriten Alcazar inleda tävlingen med sin ”Alcastar” (som jag ännu i denna dag tycker låter mer som en jingel till en reklam för alkoläsk). Sen skulle ju Nordman göra comeback efter ett drygt decennium i tystnad – för att inte tala om fjolårstvåan Shirley Clamp som skulle avsluta deltävlingen med ”Att älska dig”.
Och just det, sen var ju de tidigare superstjärnorna Papa Dee och Cecilia Wennersten med också. Upplagt för en intensiv kväll alltså! Ändå så kan man knappast säga att någon av dessa artister fick en stor hit denna kväll. Det skulle istället en 29-årig tjej ifrån Gullspång bli. Linda Bengtzing drämde till med schlagerdängan ”Alla flickor”, som med tiden skulle bli en av våra mest spelade schlagerhits! Helt okänd var hon inte, hon hade synts i både Fame Factory och Sikta mot stjärnorna – men detta var definitivt hennes stora genombrott. ”Alla flickor” satte en helt ny nivå för schlagerlåtar, och under de kommande åren skulle vi få höra många liknande låtar igen – inte minst från Linda själv!
18 februari 2006, Ejendals Arena i Leksand
Detta år inleddes Melloturnén från Dalarna, närmare bestämt från Leksand. Men, till skillnad mot 2005 så hade programledarskapet filats ned till en enda programledare – Lena Philipsson! Man kan ju definitivt påstå att hennes prestation som programledare var en av de stora debattämnena detta år, och allt började ju som bekant med en något svajig första deltävling, även om kritiken främst var riktad mot manuset. Tufft läge alltså! Emellertid var detta också det enda året som Melodifestivalen haft en egen kommentator – Pekka Heino! Han fyllde ut de tysta partierna, precis som i Eurovision, vilket visserligen var lite behagligt men i slutändan rätt överflödigt.
I startfältet i Leksand var det Andreas Johnsson som skulle få sitt stora genombrott, med en av de kanske största låtarna som aldrig kom att vinna tävlingen – ”Sing for me”. Denna Beatles-inspirerade låt var en riktigt ovanlig syn i Melodifestivalen, då denna typ av klassisk rock sällan tog sig förbi urvalsjuryn. Andreas själv var ju något av en högoddsare att se i Mellon, han slog ju igenom på en natt 6 år tidigare med ”Glorious” som blev en riktig världshit. Hans debut i Mello satt således så pass långt inne att han hunnit bli en doldis för svenska folket igen. Samtidigt var dock läget dåligt tajmat med Carolas comeback några veckor senare, så Andreas skulle aldrig få vinna tävlingen. Men vilken hit!
Dock måste vi lyfta fram att den största nostalgitrippen denna kväll var Electric Banana Bands stora debut i Melodifestivalen! Med låten ”Kameleont” tog de oss alla tillbaka i tiden – och på ett sätt som bara de kan! Och visst kan vi se bröderna Rongedal där i bakgrunden? Jodå, det här är ett bidrag som hade allt ifrån banan-mikrofoner till Janne Schaffer i djungelkostym! Vilken kväll!
9 februari 2008, Scandinavium i Göteborg
Vi gör ett skutt till 2008, och Kristian Luuks andra år som programledare. För ovanlighetens skull så behövde ingen oroa sig för hur programledaren skulle fungera eller om manuset skulle hålla – allt hade testats året innan då det blev succé. Emellertid hade han också med sig två unga komiker, som skulle hålla i snacket i Green room, samt i pausunderhållningen. Båda skulle få sitt genombrott denna kväll: Nour El Refai och Björn Gustafsson. Nour skulle visserligen få vänta ännu ett tag innan hon verkligen blev populär på allvar i TV-rutan, men Björn slog igenom så hårt att han i princip blev Sveriges mest eftersökta komiker över en natt. Allt började denna kväll!
Startfältet i Scandinavium var väl kanske inte den starkaste öppningen någonsin, med Amy Diamond som inledning och som den mest favorittippade. Inledde allt, gjorde emellertid E-Type & The Poodles med det galet pyroklastiska ”Line of fire”, ett mischmasch av de både artisternas musikstil. Fullständigt makalöst, och enbart möjligt i Melodifestivalen. Snacka om att starta med ett bang!
Det hetaste bidraget, som också kom att bränna sig fast på hornhinnorna hos svenska folket var dock dansbandskungen Christer Sjögrens bidrag ”I Love Europe”, ett mästerverk i allt som gör Melodifestivalen till just Melodifestivalen. Inte nog med att Christer framför den med sin oerhört eleganta karisma, han lyckas få in ett flaggspel i numret också! Och med en låt skriven av bl.a. Ingela Pling Forsman (ni vet, hon som skrev ”Bra vibrationer”) och Torgny Söderberg (ni vet han som skrev ”Diggi-loo diggi-ley”) så kunde man ju inte förvänta sig något annat eller hur?
5 februari 2011 i Coop Norrbotten Arena i Luleå
Vi hoppar över de svaga åren 2009 och 2010, och dyker ned i den deltävling som hände för nästan exakt tio år sedan i dagarna! Melodifestivalen 2011 blev medicinen som Schlagersverige behövde, med nya regler och nya format för tävlingen. Internationella juryn infördes och ersatte den de regionala jurygrupperna, urvalsprocessen av bidragen förändrades och blev mer styrd av SVT, vilket också innebar att jokersystemet stöptes om helt och reserverades för artister utan skivkontrakt.
Ändringarna märktes väsentligt redan i första deltävlingen som var fullspäckad med ovanligt starka bidrag, bland annat Danny Saucedos ”In the club” och Swingflys debutbidrag ”Me and my drum”. På hitlistorna var det emellertid Dilba som fick mest genomslag. Trots att hon varit stor artist i Sverige under slutet av 90-talet och början av 00-talet, så hade hon inför Melodifestivalen 2011 inte släppt ett album på närmare 6 år! Hennes ”Try again” var alltså menat den stora comebacken – och skulle dessutom gå ut som första bidraget i den första deltävlingen. Men trots ett otroligt snyggt och professionellt framförande så slutade hon sist. Bidraget fick dock ett eget liv på Stockholms nattklubbar, och snart var låten en av de mest spelade låtarna från 2011 års tävling. Dilba skulle visserligen inte släppa några fler singlar förrän 2018, men den misslyckade comebacken blev ändå en av de mest minnesvärda comebacker i Mellohistorien.
Bland schlagerfantaster är det dock Jenny Silvers ABBA-luktande bidrag ”Something in your eyes” som överlevt längst, trots att hon ”bara” tog sig till Andra Chansen. Gott så kan tyckas, men låten skulle faktiskt bli framröstad till Melodifestivalklubbens favorit ur hela startfältet 2011 och blev därmed Sveriges representant i det internationella OGAE Second Chance Contest 2011 – där hon slutade tvåa!
