Krönika: Den som väntar på något gott… Del 1 – Portugal


Publicerad:


Skribent:

ESC-Panelen


Publicerad

Bild på några artister som tävlat för Portugal i ESC. Foton hämtade från EBU och YouTube (OBS! Bilden är ett montage av oss).

KRÖNIKA. Under januari och februari kommer vi att köra en miniserie om ESC-historik, där vår skribent Adrian tar upp de fyra länder som debuterade mellan 1960- och 1980-talet (Portugal, Malta, Cypern och Island) som fortfarande tävlar men som aldrig vunnit en Eurovision Song Contest. I varje del beskrivs landets historik i tävlingen och intressanta aspekter tas upp, samt så blir det en analys där Adrian själv påpekar vad landet behöver göra för att kunna få den efterlängtade segern.

I den första delen handlar det om Portugal, som har deltagit sedan 1964 (med några få undantag) och som därmed är det land som väntat längst på sin första seger. Hur ska de göra för att vända sin trend? – läs vidare!

Fram till 2006 hade Eurovision två stora sorgebarn: Finland och Portugal – de enda nationer som deltagit i tävlingen sedan 1960-talet – utan att vinna. Men när det finska monsterbandet Lordi spektakulärt rev hem både Eurovisionsegern 2006 och det dåvarande poängrekordet (292 poäng), så blev Portugal plötsligt det land i Eurovision som deltagit flest gånger utan att vinna.

Portugal debuterade faktiskt i Eurovision redan 1964, vilket alltså var året innan stornationen Irland gjorde detsamma (1965). Detta sammanträffande är kanske ett av Eurovisions mest ironiska: Irland skulle ju komma att få sin första Eurovisionvinst redan 1970 och skulle sedan ta ytterligare 6 vinster för att bli Eurovisions mest framgångsrika nation. Portugal däremot skulle få vänta till 1971 innan de ens fick en topp-10 placering, och sedan skulle det dröja ytterligare 25 år innan de nådde sin bästa placering någonsin: en 6:e-plats (1996)! Trots att landet skickat inte mindre än 48 bidrag till tävlingen sedan debutåret, har man alltså ännu inte vunnit – eller ens fått en topp-5 placering i finalen.

 

Hur kunde det gå så illa?

Faktum är att redan landets debut 1964 gick till historien som den värsta debuten någonsin. Det var sångaren António Calvário som representerade landet med låten “Oração“, som hade oturen att gå ut i startfältet precis innan den blivande vinnaren Gigliola Cinquetti skulle sjunga ”Non ho l’eta”. António blev såklart överskuggad av den 16-åriga italienska sångerskan som drog hem inte mindre än hälften av alla högstapoängarna. Medan Gigliola kunde fira Eurovisionhistoriens största seger med sina 49 poäng (jämfört med tvåans 17 poäng), så fick Portugal inte en enda poäng och hamnade sist. Därigenom blev man den första nation att få 0 poäng i sin debut.

Visserligen var Portugal inte ensamma om att bli poänglösa detta år, då även 3 andra nationer gjorde dem sällskap. Men poängsystemet var lite annorlunda på den tiden, då varje land enbart kunde ge poäng till 5 länder jämfört med 10 länder numera. Trots fiaskot kom Portugal tillbaka året därpå, och då fick man sin första poäng! Men tyvärr inte mer än så… Lyckligtvis räckte landets enda poäng till en delad 13:e plats (av 17).

Därefter lyckades Portugal återhämta sig ganska bra, även om vare sig 60- eller 70-talet blev särskilt framgångsrika årtionden för landet. 1972 lyckades visserligen Carlos Mendes sjunga landet till en 7:e plats med låten ”A festa da vida”, som skulle bli landets mest framgångsrika bidrag i 25 år, men i övrigt fanns inte mycket att hurra för. 1974 kom man sist igen, denna gång med Paolo de Carvalho och låten ”E depois do adeus”. Intressant nog kom låten att få en mycket viktig roll i landets historia, då låten användes som startsignal för den s.k. ”Nejlikerevolutionen” som hade för avsikt att avsätta landets auktoritära regim genom en oblodig statskupp. Och kuppen lyckades, utan att ett enda skott avlossades! ”E depois do adeus” spelades i radion som signal för att kuppen skulle påbörjas, och blev därmed det första (och hittills enda) Eurovisionbidrag som startat en revolution.

 

Ballader besegrades av schlagern

1980 lyckades José Cid återupprepa landets bästa placering, när han hamnade på 7:e plats i Haag, men resten av 80-talet blev en enda lång kräftgång för Portugal. Schlagern hade nu tagit över Europa, vilket inte passade balladälskande Portugal särskilt bra. Landet försökte anpassa sig, men utan större framgång. En bortglömd pärla från denna tid är dock gruppen Doce som 1982 framförde ”Bem Bom” i lustiga kläder och fulla av taktkänsla. Trots detta lät sig inte jurygrupperna charmas utan förpassade bidraget till en 13:e plats.

Under 1990-talet så gjorde ju balladerna comeback, vilket mottogs tacksamt av Portugal – som nu faktiskt började se framgångar igen. Totalt lyckades man nå topp-10 inte mindre än 4 gånger under detta decennium, och 1996 tog Lúcia Moniz landets bästa placering någonsin (6:e plats) med ”O meu coração não tem cor”. En liten personlig favorit är dock 1998 års bidrag “Se eu te pudesse abraçar“, som framfördes av Alma Lusa. Bidraget är ett av få med keltiska influenser, och ett unikt försök till portugisisk etno, utan inslag från Fado-genren.

 

Sämre resultat efter millennieskiftet (med några få undantag)

Efter att tävlingen utvidgades emot Öst, så fick landet svårt att nå finalen. 2000 missade man finalen p.g.a. dåliga tidigare resultat, och 2002 valde man att avstå tävlan. Sedan semifinaler infördes i ESC 2004 så fick Portugal ytterligare problem att nå finalen. Från 2004 till 2007 misslyckandes man konstant med att kvalificera sig från semifinalen. Detta vände dock 2008 när Vânia Fernandez framförde den mäktiga ”Senhora do Mar” inför en hänförd publik i Belgrad, och tog hem andraplatsen i sin semifinal – vilket fortfarande är landets bästa semifinalplacering. I finalen blev det dock bara en 13:e plats, vilket ändå var ett fall framåt. I ytterligare två år lyckades man sedan kvalificera sig från semin, och min stora personliga portugisiska favorit är 2009 års bidrag ”Todas as ruas do amor” med gruppen Flor-de-Lis. Bidraget stack ut klart i startfältet i Moskva, tack vare sin lite sorgliga Fado-prägel och glada framförande.

Emellertid tog landets korta framgångssaga slut 2011 då man skickade skämtbidraget ”A luta é alegria” med gruppen Homens da luta, ett bidrag som i princip gick ut på att klä upp ett gäng komiker i 70-talskläder och roliga glasögon för att stå och skrika på scenen. På portugisiska! Europa fattade ingenting, och landet hamnade näst sist i sin semifinal. Portugal hade helt enkelt missat den humorvåg som hade dragit in över Eurovision – 3-4 år tidigare. Sedan detta fiasko har Portugal inte lyckats nå finalen, och landets usla finanser har även gjort att man dragit sig ur tävlingen två gånger sen dess (2013 och 2016). Lustigt nog bägge gångerna då tävlingen sändes från Sverige. Trots detta tillhör 2014 års bidrag ”Quero ser tua” med Suzy, en klar fanfavorit. Det var faktiskt det enda bidraget som fick de svagt konstruerade publikställningarna i B&W-hallarna i Köpenhamn att gunga – vilket var en skräckblandad upplevelse för den som undrar.

 

Så här har Portugals bidrag låtit genom åren (klippet är en snabbgenomgång av landets hittills 48 ESC-bidrag som tävlat mellan åren 1964-2015):

 

Analys: Varför har Portugal inte lyckats vinna Eurovision än?

1. Portugal har en förkärlek till att tävla med ballader

Om man undersöker Portugals bidrag genom åren så är det tydligt att landet i många avseenden liknar andra Eurovisionländer. Man har, precis som de flesta i södra Europa, en förkärlek till att skicka ballader till Eurovision. Gärna ballader med kvinnor faktiskt. Sedan debuten har endast 25% av bidragen framförts av en manlig solist, 20 % av grupper, och hela 55 % av en kvinnlig solist.

 

2. Portugal har blivit experter på långa och svåruttalade låttitlar

Försök själv att uttala “O meu coração não tem cor“. Medan dessutom vinnarlåtarna i Eurovision drar mer och mer åt små kompakta låttitlar om 1-2 ord (ex. ”Heroes” el. ”Running scared”), så gick portugisernas senaste Eurovisionbidrag på inte mindre än 6 ord”Há um mar que nos separa” (14:e i semifinalen, 2015).

 

3. De tävlande sjunger oftast på modersmålet portugisiska

Men den enda gemensamma faktorn som alla portugisiska bidrag dock verkar ha – är att de alla har framförts helt eller delvis på portugisiska. Detta trots att EBU redan 1999 slutgiltigt upphävde regeln som krävde att alla länder framförde sina bidrag på ett av landets officiella språk. Om man tittar på listan över de 17 vinnarbidragen som utsetts sedan dess, så ser man också att enbart 2 av dessa framfördes på ett annat språk än engelska. Historiskt sett så ökar ett bidrags chanser att vinna, ju fler som förstår dess sångtext. Därför har bidrag på världsspråk som franska (1956-1988) eller engelska (1967-) haft betydligt enklare att vinna än bidrag skrivna på små språk som exempelvis finska, portugisiska eller ungerska. Ju fler som förstår låttexten – desto bättre alltså. Just därför har ju länder med engelska eller franska som officiellt språk, haft större framgångar i tävlingen: Irland och Storbritannien med sammanlagt 12 vinster, och Frankrike, Luxemburg, Monaco, Schweiz och Belgien med totalt 14 vinster.

De länder som inte har haft något av dessa språk som officiellt språk, kunde i många fall kringgå språkproblemet genom att välja en tämligen ”internationell” låttitel såsom ”Diva” (Israel, 1998), ”Nocturne” (Norge, 1995), ”Halleluja” (Israel, 1979) eller ”Waterloo” (Sverige, 1974). Man kunde också välja att låta delar av refrängen vara helt på engelska eller franska: ”Rock me” (Jugoslavien, 1989), ”Insieme: 1992” (Italien, 1990), ”La det Swinge” (Norge, 1985), ”Merci, Cherie” (Österrike, 1966). Ytterligare ett sätt är att helt enkelt sjunga låttiteln på ett låtsasspråk: ”Diggi-loo Diggi-ley” (Sverige, 1984), ”A-Ba Ni-Bi” (Israel, 1978) och ”La la la” (Spanien, 1968). Portugal har däremot inte använt sig av någon av dessa tekniker, förutom 1981 då den sjungande läkaren Carlos Paião framförde bidraget ”Playback” till en föga smickrande nästsistaplats framför Norge.

 

4. TV-bolaget RTP håller hårt på traditionen – ändrar sällan i regelboken

Anledningen till att landet fruktlöst fortsatt att skicka bidrag på portugisiska till tävlingen är att det portugisiska tv-bolaget RTP redan tidigt beslöt att så skulle ske, för att värna om hemspråket. Den nationella uttagningen: Festival do Canção, är faktiskt en av de äldsta uttagningarna i Eurovision då denna började sändas redan debutåret 1964. Uttagningen har sedan dess inte ändrats nämnvärt, mer än att man under de senaste åren öppnat för telefonröstning istället för regionala jurygrupper.

Däremot är uttagningen fortfarande inte öppen för icke-portugisiska artister, även om låtskrivarna numera får var utländska. Bidragen har tidigare heller inte fått framföras på något annat språk än portugisiska (men gladligen har RTP äntligen i år vid sin comeback ändrat denna regel). Detta har gjort att Festival do Canção visserligen är en mysig retroupplevelse med stundtals liveorkester och klassiska Fado-ballader i gammal typisk portugisisk stil, men hopplöst utdaterad och oftast helt ur fas med musikinfluenser från resten av Europa.

 

5. Ekonomisk kris och usla placeringar = dalande intresse i landet för ESC

I takt med att den ekonomiska krisen urlakat tv-bolagets finanser och landets upprepade misslyckanden med att nå Eurovisionfinalen, har även intresset för tävlingen dalat i landet. Detta är visserligen ingen trend som är unik för Portugal utan för hela västra Sydeuropa, men Portugal är det enda land bland dessa som valt att avstå tävlingen några gånger p.g.a. detta. Resultatet har blivit att ingen har haft pengar eller intresse för att modernisera landets uttagning, eller att producera moderna och internationellt gångbara bidrag till uttagningen.

 

Så vad bör då Portugal göra för att vinna ESC?

Om Portugal ska lyckas bryta sin 53-åriga Eurovisionförbannelse, så måste landet försöka modernisera uttagningen, och satsa på att locka fler internationella låtskrivare. Portugal kan inte fortsätta ligga 5-10 år bakom resten av Europa rent musikaliskt, utan behöver bli bättre på att producera moderna poplåtar, eller i alla fall moderna ballader. Även visuellt finns stora behov, då landet de senaste åren har haft osedvanligt tråkiga scenframträdanden. Kort sagt, Portugal behöver internationell hjälp – men framförallt behöver de ett nytt engagemang.

En glad nyhet för i år är att RTP valt att upphäva sin tidigare språkregel, vilket gör att de tävlande vi kommer att få se i årets portugisiska uttagning har möjligheten att i den nationella uttagningen få sjunga på vilket språk man vill.

Förhoppningsvis kommer 2017 ge en ny gnista i Eurovisions stora sorgebarn. Eller vad tror du? Kommentera gärna och säg din åsikt!

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen

ESC-Panelen