Efterspelet av Tel Aviv: Dagen efter-analysen


Publicerad:


Skribent:

ESC-Panelen


Publicerad

EUROVISION 2019 – ANALYS. I skrivande stund har det snart gått ett dygn sedan Duncan Laurence tog hem segern för Nederländerna i Eurovision 2019. Med detta sagt kommer nu Schlagermagister Adrians analys av finalen.

Notera att denna krönika bygger på det resultat som publicerades i programmet den 18 maj. Därefter har viss poäng räknats om p.g.a. att fel resultat redovisades för Vitrysslands jury, men det tas inte upp här.

 

Nederländernas första seger på 44 år

Nederländerna tog alltså sin första Eurovision-seger på 44 år, vilket är en anmärkningsvärd bedrift. Deras förra vinst skedde alltså 1975, året efter att ABBA vunnit med “Waterloo”! Dessutom var 1975 års Eurovision den första tävlingen att använda sig av det nuvarande poängsystemet med 1-8, 10 & 12 poäng, vilket innebär att “Ding-a-Dong” med Teach-In var den första vinnarlåten att få 12 poäng.

Att det skulle ta 44 år för Nederländerna att återupprepa den bedriften hade man nog inte räknat med, i synnerhet då landet under de föregående 20 åren fram till 1975 varit en stormakt i tävlingen med tre vinster (1957, 1959 och 1969), en andraplats (1956) och en tredjeplats (1974). Men från och med 1976 fram till 2014 så blev man helt utan topp-3 placeringar, och när semifinalsystemet infördes 2004 så missade man final 8 år i sträck. Det var först 2013 som man återkom till finalen, med Anouks “Birds”, och året därpå tog The Common Linnets hem landets första pallplacering sedan 1975 med “Calm after the storm”.

En intressant detalj är dock att Nederländerna under dessa 44 år, faktiskt fått arrangera Eurovision två gånger; dels året efter sin senaste vinst (1976 i Haag) och 1980 (också den gången i Haag). En intressant tvist är att Eurovision i Haag 1980 följde efter Israels vinst på hemmaplan i Jerusalem 1979 med “Hallelujah”, då Israeliska TV-bolaget p.g.a. dålig ekonomisk planering inte kunde arrangera evenemanget två år i rad. Nederländska TV-bolaget erbjöd sig därför att arrangera, och Nederländerna blev därmed det sista (?) eller i vart fall senaste landet att arrangera Eurovision utan att ha vunnit tävlingen året innan.

 

Första manliga vinnaren för Nederländerna

Duncan Laurence blev för övrigt den förste manlige soloartisten att vinna tävlingen för Nederländerna – som annars varit framgångsrika med sina kvinnliga solister och blandade grupper. Emellertid är nederländska ballader deras framgångsrecept, i synnerhet sedan 2013, då landet nått sina bästa placeringar med just ballader. Att sitta still vid ett piano har dock historiskt varit en ovanlig vinnarstrategi. Den senaste vinnaren som vann på det sättet var Paul Harrington, som 1994 sjöng duett med Charlie McGettigan i det irländska vinnarbidraget “Rock’n’roll kids”. Men medan det irländska bidraget 1994 slog det dåvarande poängrekordet för flest poäng, så lyckades dessvärre Duncan med det motsatta – nämligen att vinna med lägst poäng enligt det nuvarande röstningssystemet. Duncan fick 492 poäng, vilket är den lägsta poängsumman för ett vinnande bidrag sedan 2016 då detta röstningssystem introducerades. Som jämförelse kan nämnas att 2016 slutade Rysslands Sergey Lazarev på 491 poäng, och hamnade på tredje plats då.

Duncans vinnarmarginal var också osedvanligt liten. I slutändan vann han med blott 27 poängs marginal mot tvåan Mahmoud från Italien. Det är faktiskt den näst minsta vinnarmarginalen sedan 2003 – och det ironiska är att den enda vinnarmarginalen som varit mindre sedan dess är Ukrainas 2016 som vann med enbart 23 poängs marginal mot Australien. Detta har intressanta konnotationer, med tanke på att både Ukrainas bidrag 2016 och Nederländernas bidrag 2019 vann tävlingen utan att vinna vare sig juryns eller tv-tittarnas röstning.

 

Stora framgångar för Nordmakedonien och Schweiz

Två länder som också gjorde sitt bästa slutresultat på väldigt många år var Nordmakedonien och Schweiz, som slutade 8:a respektive 4:a. Medan Nordmakedonien lyftes fram rejält av jurygrupperna och slutade på deras andraplats (bakom John Lundvik) så var dock inte tv-tittarna lika imponerade utan förlade dem till sin 12:e plats. Detta gav dem alltså en 8:e plats i totalen, som dock var en stor framgång då deras tidigare bästa placering var 12:e plats (2006). Schweiz däremot har gått en lång ökenvandring sedan 90-talet, då man missat final inte mindre än 11 gånger! Senaste topp-5 placeringen kom 1993, men i år lyckades alltså Luca Hänni ta en finfin fjärdeplats åt alplandet – en rejäl framgång för landet som konsekvent åkte ut i semifinalen i stort sett varje gång sedan detta system infördes år 2004. Framförallt att man dessutom har det tråkiga rekordet i flest sistaplatser i semifinaler (tillsammans med Lettland).

Några andra länder som verkligen överträffade sig själva var San Marino, Slovenien och Island, som alla gjorde sina bästa slutresultat på många år, även om inget länderna slutade i topp. San Marino blev en publikfavorit – som faktiskt kom på 10:e plats hos tv-tittarna men slutade på 20:e plats totalt. Trots det så var det landets bästa placering, då man bara deltagit i finalen en gång tidigare, nämligen 2014 då man slutade på 24:e plats. Slovenien slutade emellertid på 13:e plats i årets Eurovision, vilket är landets bästa placering sedan 2001 då man slutade 7:a. Visst kan man invända att Slovenien också slutade på 13:e plats 2011 och 2002, så man kan väl kanske säga att landet prenumererar på 13:e platser? Nåja. För Islands del så var 10:e plats kanske inte så värst mycket att hänga i granen, men faktum är att det är landets bästa placering sedan andraplatsen i Moskva 2009. Till och med ur ett historiskt perspektiv så är 10:e plats en bra placering för Island, som bara har slutat bättre än så 5 gånger tidigare! Man har alltså alla skäl att vara nöjda på Island – och framförallt vara glada över att Hatari inte blev diskade efter alla sina politiska uttalanden.

Intressant att notera är att alla de fyra nordiska länder som tog sig till final (Danmark, Island, Norge och Sverige) hamnade på topp 12. Senast det gått så bra för så många nordiska länder var i Köpenhamn 2014 då alla fem (även Finland) kom topp 15.

 

Sverige och Australien floppade trots bra odds

Oddsen inför finalen skvallrade visserligen om att Nederländerna skulle vinna, men satte också Sverige, Australien och Italien som nästfavoriter. Av dessa var det emellertid bara Italien som verkligen hamnade i topp-3, med ett bidrag som sågs som en underdog. “Soldi” var en publikfavorit, och fansen hade redan sedan tidigare utsett den till sin favorit i OGAE:s omröstningar inför Eurovision. Ändå slutade det italienska bidraget enbart 3:a hos tv-tittarna och 4:a hos juryn – men det räckte till en andraplats i totalen – vilket tangerar Italiens bästa resultat sedan comebacken 2011. Italien må klaga på att de aldrig vinner – men landet har sedan 2011 kommit 2:a (2011, 2019) 3:a (2015) 5:a (2018) 6:a (2017) och 7:a (2013) – vilket är vansinnigt starkt av ett Big-5 land.

Sämre gick det i år för Sverige, som hade tippats nå topp-3 men som fick nöja sig med en 6:e plats. Detta trots att John Lundvik vann juryomröstningen före Nordmakedonien, om än med knapp marginal. Faktum är att tv-tittarna bara belönade Sverige med en 9:e plats, vilket låg bakom den nedskjutna placeringen. För den andra nästfavoriten Australien, så var läget dock lite annorlunda. Australien lyckades nämligen plocka ungefär lika många poäng från juryn som av tv-tittarna, men hamnade bara 6:a respektive 7:a på deras listor – och därmed blev det till slut en 9:e plats i totalen. Att dessa två länder gick så dåligt i resultatlistan är något underligt, då Sverige konstant legat bra till i odds, och Australien seglat upp som en klar snackis och omtyckt favorit hos många under den sista veckan – vilket man inte kan säga om exempelvis Norge och Ryssland som klarade sig mycket bättre.

 

Jojken vann TV-tittarnas hjärtan och Sergei tog en ny 3:e plats

Om man ska plocka fram någon skräll med stort S, så var det garanterat att Norges Keiino vann tv-tittarnas omröstning före Nederländerna och Ryssland och därmed slutade på 5:e plats i totalen. Detta trots att att jurygrupperna placerade dem på sin 16:e plats! Även om bidraget var en personlig favorit hos många (även undertecknads) så sågs den ganska mycket som chanslös till vinsten. Jojkschlager, naiv, gammaldags – ja, “Spririt in the sky” blev benämnd som mycket under veckan, men uppenbarligen gick det hem i stugorna. Resultatet är snäppet sämre än norrmännens 4:e plats från 2013, så rent resultatmässigt var det ingen supersuccé även om det var en superskräll.

Ryssarna var även de uträknade av oddsen inför finalen – ändå lyckades Sergey Lazarev nå upp till samma slutresultat som vid hans förra deltagande i Stockholm 2016 – en tredjeplats. Det var dock inte någon självklarhet att det skulle gå så bra för honom i år – jurygrupperna placerade honom på sin niondeplats, och “bara” en fjärdeplats hos tv-tittarna. Konstigt nog räckte det ändå till en bronspeng, vilket han kan skatta sig lycklig åt. Han hade visserligen legat bra till i oddsen fram till repetitionernas början för några veckor sedan, men sedan fallit ganska långt ned och inför finalen tippades han knappt nå topp-10. Sergey känner nog därför att han fått revansch idag, och kan nu, mot alla odds, titulera sig som dubbel bronsmedaljör i Eurovision. Det är något som han är ensam om just nu!

 

Sämst när det gäller: Big-5 floppade igen

Italiens silvermedalj till trots, så går det riktigt uselt för Big-5! Storbritannien, med John Lundvik som låtskrivare, inkasserade en ny sistaplats i Eurovision – landets fjärde sedan 2003! Detta trots att “Bigger than us” varit riktigt uppsnackad och trots att britterna satsat väldigt mycket på sin nya uttagning. Kan detta vara den sista dödsstöten för britternas intresse i tävlingen – får vi se en ny “brexit”? Svårt att säga, men för Lundvik var det såklart en tuff smäll som låtskrivare. Emellertid lyckades inte Tyskland särskilt bra heller, även om landet så sent som ifjol tog en fin 4:e plats. S!sters fick nöja sig med 24:e plats och fick också kvällens enda 0-poängare av tv-tittarna. Ouch! Men inte särskilt oväntat, för oddsen hade redan skvallrat om vad som väntade.

För Spanien och Frankrike gick det lite bättre, men oddsen hade dessvärre gett dem alldeles för stora förhoppningar. Spaniens glädjepiller togs emot halvhjärtat av tv-tittarna och inte alls hos juryn – och slutade på en 22:a plats i totalen. Detta har sorgligt nog blivit landets medelplacering i Eurovision de senaste 15 åren, trots kortvariga besök på 10:e plats (2012 och 2014). Frankrike har det gått bättre för de sista 15 åren, med en 6:e plats i Stockholm 2016 som bästa placering. I år så var dessutom Bilal stundtals en av oddsfavoriterna, och blev en stor snackis med sitt väldigt annorlunda scennummer. Man pratade om en ny Conchita – men så blev inte fallet. Bilal blev istället rejält akterseglad i omröstningen och var aldrig med i topp-10. Istället slutade hen på en 14:e plats i slutresultatet – en klar besvikelse.

Även hemmanationen kunde nog känna en viss besvikelse, för Kobi kunde bara ordna en 23:e plats åt Israel. Extra surt måste det ha känts att veta att den ena av Kobis två 12-poängare kom från Vitrysslands mer eller mindre påhittade juryresultat. Den vitryska juryn blev ju diskad kort innan sändning, efter att de avslöjat sina resultat offentligt innan sändningen startat – och därför ersattes av ett aggregerat resultat baserat på röstningsstatistik ifrån liknande länder. Med andra ord: påhittat. Nåja, en påhittad 12:a är lika mycket värd som en verklig, eller hur Kobi?

 

Jurygrupper och Tv-tittare mindre överens än någonsin

För oss svenska TV-tittare så sved det rejält när sändningen var slut – John Lundvik hade ju vunnit jurygruppernas omröstning och såg ut som att han även kunde vinna hela omröstningen ända fram till slutet, Men nej, i slutändan fick han bara 93 poäng av tv-tittarna och slutade 6:a, till och med bakom Norge på 5:e plats! Det sved! Därför är det värt att kika på hur stor skillnaden egentligen var mellan tv-tittare och jurygrupper. Vi börjar att kika på de som gynnades av jurygrupperna mest:

 

  1. Nordmakedonien (+179 p)
  2. Sverige (+146 p)
  3. Tjeckien (+143 p)
  4. Azerbajdzjan (+97 p)
  5. Malta (+55 p)
  6. Cypern (+37 p)
  7. Tyskland (+32 p)
  8. Frankrike (+29 p)
  9. Australien (+23 p)
  10. Grekland (+23 p)

 

Kommentar: Det är uppenbart att vissa bidrag helt enkelt är mer “jurybidrag” än andra. I det stora hela kan man nog se att bidrag med tydligare finstämda budskap, lugnare låtar med bra (ofta svensk) produktion. Detta är alltså inte några större spektakel – utan snarare fokuserade på modern radiomässig musik och snygga välkoreograferade scennummer. Nordmakedonien var exempelvis absolut inte någon förhandstippad nation innan sändning och ändå lyckas man så här pass bra. Jurygruppernas preferenser fångades helt enkelt inte upp av oddsen i år, vilket förklarar varför det var en så stor skräll. Sverige har sedan 2008 gått mycket bättre hem hos jurygrupperna än hos tv-tittarna och vi har blivit experter på att skicka “jurybidrag”. Detta är 7:e året i rad som vi gör betydligt bättre ifrån oss hos jurygrupperna – och för första gången sedan 2015 vinner vi även juryns omröstning. Samtidigt så har Sverige inte nått topp-5 hos tv-tittarna någon gång sedan just 2015 – vilket skvallrar om att Sverige har enorma problem med att skicka bidrag med “folklighet”. Vad innebär det då? Jo, låt oss kika på vilka tv-tittarna röstade mer på i år.

Dessa länder gynnades mest av Tv-tittarna:

  1. Norge (+244 p)
  2. Island (+138 p)
  3. Ryssland (+119 p)
  4. Schweiz (+64 p)
  5. San Marino (+49 p)
  6. Spanien (+46 p)
  7. Italien (+41 p)
  8. Nederländerna (+30 p)
  9. Israel (+23 p)
  10. Serbien (+16 p)

 

Kommentar: Här märks det en annan trend – retrotrenden. Medan Norges “jojkschlager” avfärdades som naiv och gammaldags, så visade Europas (och Australiens) tv-tittare att det absolut fortfarande går hem hos dem. Sådan musik som vi svenskar alltså brukade skicka för 10 år sedan hade alltså  klarat sig väldigt bra hos TV-tittarna i år. Utöver det så funkar också stora spektakel och svulstiga nummer bättre hos tv-tittarna. Hur radiomässig låten är spelar dock tydligen ingen roll – vem hade trott på att få höra Hatari eller Serhat på radion i Sverige? Ändå så är det just dessa udda fåglar som går hem i tv-sofforna. Tv-tittarna vill gärna bli överraskade och chockade  av stora spektakel eller färgstarka personlighet än få höra slipade och överproducerade radiohits. Lite mer nostalgi, naivitet, flådigt och färgstarkt alltså, vilket också stämmer väl an med tidigare års tv-tittarfavoriter: Il volo – “Un Grande amore” (2015), Sergey Lazarev – “You are the only one” (2016), Netta – “Toy” (2018). Ingen kan säga att någon av dessa bidrag är nedtonade eller uppdaterade och sönderproducerade – vilket kanske just är anledningen till varför Sverige inte lyckas särskilt bra hos Tv-tittarna. Dags att tänka om? Nja, i slutändan vann ju ett ganska nedtonat bidrag årets Eurovision – det gäller ju att gå hem hos både jury och tv-tittare. Men “Too late for love” saknade kanske den där spektakulära framtoningen som är så viktig för en vinnare. Lite mer guldregn, konfetti och pyro – lite mer färg och LED-skärmar, så hade kanske John tagit hem det. Eller så hade vi kanske kunnat skicka Arvingarna? Värt att fråga sig!

 


Så här säger alltså Schlagermagistern. Nu är vi nyfikna på vad du tycker!

Kommentera gärna här nedanför!

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen
Aktuellt

Nyheter

Eurovision 2020

Mello 2020

Aktuella antagningar

Nationella 2020

Om oss


 
Sök på sajten
 

 
 



Om ESC-Panelen

ESC-Panelen är ett forum om Eurovision Song Contest, Melodifestivalen och andra länders nationella uttagningar.
Vi skribenter i panelen är ett gäng Eurovision-intresserade personer i varierande åldrar och med skilda preferenser inom musiksmak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla delar en stor förkärlek till Eurovisionen, och att vi tillsammans bevakar tävlingen året om. Vi delar med oss av bland annat nyhetsuppdateringar, projekt, länktips, topplistor och recensioner.

Gilla och följ oss gärna i våra sociala medier! Du hittar oss på Facebook, Instagram, Twitter och YouTube.

Har du några frågor, funderingar och/eller vill du tipsa oss om nyheter? Skicka i så fall ett mejl till info@escpanelen.se



Tips på Eurovision-musikanaler:

esc radio  Radio International


Personalinloggning
Tillbaka till toppen

ESC-Panelen