« Eurovision 2025

Eurovision 2027 »

Eurovision 2026 var den 70:e upplagan genom tiderna som ägde rum den 12:e, 14:e och 16:e maj i Wien i Österrike. Programledare för sändningarna var duon Victoria Swarovski och Michael Ostrowski. Det var tredje gången som landet arrangerade tävlingen efter sin vinst i finalen 2025 (tidigare år vann de 1966 och 2014). Tävlingen hölls i Wiener Stadthalle där tävlingen även ägde rum 2015.

I finalen var det sångerskan Dara med ”Bangaranga” som representerade Bulgarien som vann. Det var Bulgariens dittills första Eurovisionvinst.

70-årskalaset i Wien

Den här upplagan blev en uppmärksammad sådan eftersom det var den 70:e i ordningen. Bland annat tog EBU fram en uppdaterad grundlogotyp kring temat United by Music, men medlemsbolagen fick också rösta fram ett antal regelförändringar. Dessa innebar att juryröstning återinfördes i semifinalerna (som delades lika med tittarröstning) och att varje lands jurygrupp ökade från fem till sju personer varav minst två skulle vara i åldrarna 18 till 25 år. Dessutom infördes nya marknadsföringsregler för tävlingsbidragen och tv-tittarnas makt att rösta minskade något eftersom man från och med nu bara fick rösta maximalt tio gånger från samma enhet och sändning.

Lägsta deltagarmängden sedan semifinalinförandet

Något annat som också uppmärksammades var att endast 35 länder valde att delta. Detta är förvisso ett stort antal, men i sanningens namn var det också den dittills lägsta deltagarmängden sedan EBU införde semifinalsystemet 2004. Att det blev så berodde på att fem länder som vanligtvis brukar tävla (Irland, Island, Nederländerna, Slovenien och Spanien) valde att stå över den här upplagan. Däremot återvände Bulgarien, Moldavien och Rumänien efter några års frånvaro.

Spaniens avhopp blev landets hittills första sedan debuten på 1960-talet och det innebar dels att den direktkvalificerade gruppen länder minskade till fem (inkl. värdlandet), dels att en semifinal fick ett röstande land mindre.

Upplägget var annars att trettio bidrag fick kvala om tjugo finalplatser i två semifinaler, med femton bidrag per program. Jury- och tittarröstning avgjorde vilka bidrag som skulle kvala in till finalen. Utöver dessa bidrag hade finalen också fem direktkvalificerade bidrag (Frankrike, Italien, Storbritannien, Tyskland och Österrike). Även vinnaren i finalen röstades fram på samma sätt som i semifinalerna även om det då handlade om att kora en av finalisterna till vinnare.

Oväntade slutresultat

Det blev en mycket jämn finalomröstning, i alla fall hos jurygrupperna som delade ut 12-poängare till mer än halva startfältet. När deras poäng delats ut hade dock Bulgarien en betryggande ledning mot Australien och Danmark som var tvåa respektive trea. Tittarna hade också Bulgarien som sin vinnare medan de hade Rumänien som tvåa och Israel som trea. I totaltabellen räckte det därmed för Bulgarien att vinna medan Israel blev tvåa och Rumänien trea.

Bulgariens vinst var landets hittills första i detta sammanhang medan Israel tog sin andra silvermedalj på raken. Rumänien fick samtidigt sin tredje bronsplats efter 2005 och 2010. Det kan också nämnas att både Bulgarien, Moldavien och Rumänien som alla tre gjorde comeback det här året slutade topp tio.

Förhandstippade Finland slutade på sjätte plats i totaltabellen medan Sverige, som från början tillhört favoriterna blev bara 20:e, vilket är landets dittills sämsta placering sedan 2009. Sverige blev också lägst placerat bland de nordiska länderna det här året.

I finalen slutade dock inget land på noll poäng, däremot blev tre länder (Belgien, Storbritannien och Tyskland) nollade av tv-tittarna. Storbritannien, som slutade sist, åkte därmed på sin sjätte sistaplats sedan 2003.