KRÖNIKA. Det har blivit dags att blicka framåt mot ett nytt Eurovision-år, men innan vi gör det har vi låtit vår eminenta Schlagermagister sammanfatta det något inställda Eurovision-år som passerat.
Ett år vi inte minns med värme
2020 lider mot sitt slut, och det är ett faktum som många sannolikt är väldigt nöjda med. För helt ärligt, som Eurovisionfans var 2020 knappast ett år vi lär tänka tillbaka på med värme. Tvärtom blev detta år ett unikt svart år i ESC-historien – det första året som tävlingen ställdes in, och detta p.g.a. en global pandemi som skördat tusentals människoliv världen över. Eurovision var visserligen inte det enda musikaliska evenemang som drabbades av detta, utan hela musiklivet i allmänhet ställdes helt eller delvis in under 2020. Således blev 2020 ett tyst år, som vi nu i backspegeln behöver lära oss något av – för risken finns ju tyvärr att något liknande händer igen.
Men året började i alla fall på ett bra sätt, med stor optimism och en Melodifestival som hade medvind. Artistsläppet i början av vintern skvallrade om ett oerhört gediget startfält, med flera starka comebacker att vänta – och inte minst en uppsjö veteraner. Vi skulle få se Nanne Grönvall sjunga om Carpool karaoke och bli uppmärksammad av James Corden. Vi skulle få se Jan Johansen vikariera för Thorsten Flinck på grund av att Flinck under dramatiska omständigheter. Vi skulle få se en Anna Bergendahl i högform som dessutom kom snubblande nära att vinna tävlingen igen. Emellertid var det två andra comebacker som skulle lysa allra klarast – nämligen The Mamas och Dotter.
Vinnaren öppnade hela tävlingen
Vinnarbidraget i Melodifestivalen 2020 skulle vi faktiskt få höra redan sju minuter in på första sändningen. The Mamas skulle nämligen få öppna hela kalaset såsom första bidrag med låten ”Move” – en given placering då de redan hade vunnit tävlingen året innan som bakgrundskör (med framträdande roll) för John Lundvik. The Mamas var alltså, i praktisk mening, titelförsvarare och därmed en riktigt tung utmanare till vinsten. Men det skulle finnas gott om tidigare Mellovinnare redan i första deltävlingen. Kort efter att The Mamas invigt scenen i Linköping klev Robin Bengtsson upp, med en låt som skulle bli en hit resten av året; ”Take a chance”. För att göra konkurrensen ännu tuffare så var även stjärnskottet från 2019, Malou Prytz, med i samma deltävling, liksom 2018 års silvermedaljör Felix Sandman. Som extra krydda hade även Sonja Aldén valt att göra comeback åtta år efter sitt senaste Melloframträdande. I sammanhanget kan man lätt säga att hon stack ut, för de två resterande bidragen under kvällen var hip-hoplåtar av bl.a. OVÖ och den starkt omtalade Suzy P. Nu brukar visserligen inte hip-hop funka så bra i Mello, och det gjorde det inte denna gången heller – men varje år är det snack om att genren äntligen ska slå igenom. Just därför var det här ett riktigt getingbo enligt många, och det var inte för inte som deltävling 1 talades om som ”dödens grupp”! Emellertid var det veteranerna som smakade bäst, och The Mamas och Robin Bengtsson blev ganska ohotade vinnare, som det senare skulle visa sig när röstsiffrorna släpptes. Malou och Felix drog de näst högsta siffrorna och skickades till andra chansen.
Göteborgs veteranfest
I deltävling 2 i Göteborg så var det upplagt för veteranfest. Eller vad sägs om Anna Bergendahl, Mendez, Jan Johansen och Linda Bengtzing? Nu ska man absolut flika in att Jan Johansen inte var tänkt att ingå i detta startfält från början – men årets stora Melloskandal slog till och vips så kunde Janne göra comeback efter 17 års väntan! Bidraget ”Miraklernas tid” skulle nämligen egentligen framföras av Thorsten Flinck – ni vet, Dramaten-profilen som skrällde sig till hela vägen till Mellofinalen 2012 med ”Jag reser mig igen”. Tanken var att han skulle göra comeback 2020, men då det uppdagades att han blivit huvudåklagad i ett uppmärksammat brottsmål valde SVT att snabbt som blixten släppa honom från tävlingen. Detta skedde bara drygt en vecka innan deltävlingen, och länge såg det ut som att ”Miraklernas tid” helt skulle strykas ur tävlingen. Jan Johansen, som under första deltävlingen deltagit som pausunderhållning, visade dock intresse och utsågs snart till Thorstens ersättare. På extremt kort varsel fick därmed Jan lära sig låttexten, och fila fram ett scennummer – vilket han också gjorde riktigt bra. Visst, han kom sist i resultatlistan i slutändan, men med tanke på förutsättningarna så var det ändå imponerande.
Även Linda Bengtzing drog en nitlott och gjorde Jan sällskap i botten av resultatlistan, vilket innebär att hon för tredje gången i rad åker ut i en deltävling. Tufft! Istället så stod kampen mellan tre veteraner och två nykomlingar. Anna Bergendahl hade gjort en bejublad återkomst till Mello 2019 – och då visat att hon var rejält revanschsugen efter Eurovisionfiaskot 2010. Hennes nya bidrag ”Kingdom come” var en rejäl tempohöjning sen hennes förra bidrag, och skulle visa sig bli en stark utmanare även till segern 2020. Mendez var den stora snackisen vid sidan om Anna, då han aldrig tycks bli för gammal för Mello. Att han även 2020 skulle vara med och tävla om finalplatserna hade nog få trott! Men efter framgången 2018 kunde man verkligen inte räkna bort honom. Den stora ”underdogen” var dock Dotter, som misslyckades med sin Mellodebut 2018 – trots massivt stöd i pressen. Att hon skulle göra comeback 2020 var oväntat, men denna gång hade hon en låt definitivt höll för trycket; ”Bulletproof”. Dessutom kom hon med en scenshow som överglänste de allra flesta! Emot dessa stod reality-stjärnan Klara Hammarström med en riktigt modern poplåt, och doldisen Paul Rey med en mycket uppdaterad midtempoballad. Dotter och Anna Bergendahl kom att dra de längsta stråna, medan Mendez och Paul Rey fortsatte mot andra chansen. Klara Hammarström skulle dock skratta bäst, för hennes låt kom att bli en av de mest spelade efter tävlingens slut.
Den minst uppsnackade deltävlingen…
Den tredje deltävlingen, i Luleå, blev otvivelaktigt den minst uppsnackade av Melodifestivalens deltävlingar detta år. Visserligen skulle vi få se Mariette låtsas spela på sin gitarr hela vägen till finalen – tillsammans med den alltid lika självsäkra Mohombi. Deras bidrag skulle dock bli parenteser, trots finalbiljetterna, då de i finalen skulle sluta på 10:e respektive 12:e (sista) plats. Lika anonyma förblev nykomlingarna Amanda Aasa, Albin Johnsén och Faith Kakembo som alla missade att nå tittarnas gunst. Istället var det Youtube-fenomenet Anis Don Demina och 90-tals-skoldisco-giganterna Drängarna som lyckades charma tittarna. Visst kan man fråga sig hur sjutton Drängarna kunde göra sig relevanta 2020, men visst, Mellon är en magisk plats, så varför ska inte en ”Piga & Dräng” kunna locka folkets intresse?
…till den mest omtalade
Den fjärde deltävlingen däremot var rejält omtalad på förhand. På plats i Malmö fanns en av förhandsfavoriterna Hanna Ferm, som bara ett år tidigare hade stått på pallen i Mellofinalen tillsammans med LIAMOO. Dessutom fanns Estlands tidigare Eurovision-representant Victor Crone på plats, även han en förhandstippad vinnarkandidat. Sen fanns det ju såklart gott om jokrar också som Jakob Karlberg, William Stridh och den gamla Cookies’n’Beans sångerskan Frida Öhrn. Men Malmös startfält bjöd även på en duett mellan tidigare Outrigger-growlaren Simon Peyron och songbirden Ellen Benediktson – som dock råkat på en elak förkylning under tävlingsveckan. Den allra största snackisen var dock Nanne Grönvall – en legend i Eurovisionvärlden. Visst, hon hade ju nyligen deltagit i Mellon som låtskrivare (bl.a. till Arvingarnas bidrag 2019 och dessutom till Jakob Karlbergs bidrag i samma deltävling), men som artist hade vi inte sett henne sedan 2007!! Dock så var detta nog lite av ett skojigt inhopp då låten ”Carpool Karaoke” skrevs mest som en ploj och blev ett roligt barnvänligt inslag i en annars rätt allvarlig deltävling. Hon kom föga överraskande sist, men blev åndå en av få låtar att nå internationellt! Eftersom låten handlade om James Corden och hans Carpool karaoke – så var han ju såklart tvungen att spela upp den i sin talkshow. Nanne blev på det sättet viral – och Carpool Karaoke en av de mest internationellt uppmärksammade mellolåtarna 2020!
I tävlingen var det dock favoriterna som höll längst då Hanna Ferm och Victor Crone tog finalbiljetterna, och Frida Öhrn och Simon & Ellen tog sig till andra chansen.
Ny stad för Andra chansen
Andra chansen gick detta år från Eskilstuna, en ny värdstad för tävlingen! Startfältet innehöll dock flera artister som är rätt vana vid att få en andra chans. Mendez, Felix Sandman och Simon Peyron hade alla tidigare gått igenom samma sak, dock med varierande framgång. Inför årets upplaga var det emellertid inte många som trodde att Andra chansen skulle bli mer än en formalitet inför finalen – startfältet dröp inte direkt av favoriter eller gömda guldkorn. Tvärtom så hängde frågan ständigt i luften om något av bidragen verkligen hade i finalen att göra. Och visst, många av duellerna kändes rätt ointressanta. Mest spektakulär var dock duellen mellan Mendez och Drängarna – där tittarna alltså kunde välja mellan Latino och svensk folkrock! Mendez vann ju den kampen till sist och medan Felix Sandman (som väntat) slog Frida Öhrn blev duellen mellan Malou och Paul Rey att i efterhand te sig som extra spännande. Paul Rey stod visserligen som vinnare i den duellen, men när de officiella röstningssiffrorna släpptes senare så visade det sig att Malou fått fler röster av tittarna. Tyvärr för hennes del så hade de varit så ojämnt utspridda över åldersgrupperna att hon ”bara” vann i tre åldersgrupper, medan Paul vann i fem åldersgrupper. Eftersom poängsättningen sker baserat på åldersgrupperna så innebar det att Paul vann duellen med 5-3!
Störst utropstecken var det dock hos Anis Don Demina, som i sin duell slog Simon & Ellen. Anis kom kort därefter att segla upp som en förhandsfavorit till segern, och därmed utmana The Mamas, Dotter och Hanna Ferm som förut låg i topp hos bettingbolagen! Det var alltså upplagt för en spännande final!
Coronaeffekt på finalen
Under finalveckan kom nu de första stora effekterna av Coronavirusets framfart att märkas. Danska Melodi Grand Prix, som skulle hållas samtidigt som Melodifestivalfinalen i Sverige, stöptes om på kort varsel till att bli helt publikfri för att undvika smittspridning. SVT ansåg däremot inte att det behövdes och Mellofinalen hölls som planerat inför 28000 åskådare i Friends Arena. I efterhand så kanske det inte var så smart, då smittan i Stockholmsområdet tog rejäl fart under denna helg, men det är lätt att vara efterklok.
Tävlingen i sig, skulle dock bli den mest ovissa på länge. Bettingbolagen hade silat fram Dotter som den främste favoriten dagarna innan finalen. The Mamas seglade också upp som klar tvåa bakom henne, tätt följda av Anis Don Demina och Anna Bergendahl. Men ingen hade nog kunnat gissa exakt hur jämnt det skulle bli. I den internationella juryomröstningen blev det rejält spridda skurar med poäng – och även om Dotter och The Mamas lyckades få poäng av alla jurygrupper så hade de aldrig någon helt klar ledning. När Nederländernas jury lämnat de sista poängen så landade både ”Bulletproof” och ”Move” på 65 poäng och alltså delad förstaplats! Detta var något nytt i Mellohistorien, och för första gången fick man nu räkna och jämföra bidragens 10:or för att utse juryns förstaval. Då visade det sig att Dotter hade fler 10-poängare än The Mamas och just därför så låg hon i ledningen efter juryns röstning. Minns ni vilket drama det var!?
När tittarrösterna rullade in visade det sig att The Mamas och Dotter även var deras favoriter, med ca 15 % vardera. The Mamas hade dock fått 0,2% fler röster än Dotter, och när detta omvandlades till poäng fick The Mamas 72 poäng och Dotter bara 71 poäng! Med en enda poängs marginal hade alltså The Mamas lyckats vinna Melodifestivalen, och dessutom för andra året i rad! Av alla finalögonblick i historien, så är sannolikt det här ett av de mest minnesvärda! The Mamas’ seger innebar slutet på den manliga artistdominansen i Melodifestivalen, då enbart manliga artister stått som segrare mellan 2015-2019. Nu var det istället idel kvinnor i topp, då Anna Bergendahl tack vare tittarrösterna slog sig upp till 3:e plats och Hanna Ferm slutade 4:a. Dessutom vanns nu Melodifestivalen av en grupp för första gången sedan 2007 – då The Ark gjorde det sist.
Spännande Eurovision i Rotterdam. Eller?
Ännu i början av mars såg allt lovande ut. Enligt oddslistorna var Eurovision helt öppet för överraskningar. För första gången på många många år såg Island och Litauen ut att vara med i kampen om vinsten, med två tämligen uppseendeväckande och udda bidrag. Rysslands satsade på komisk elektro-rave-pop som genast blev en youtube-favorit (och mot slutet av året visade sig bli det mest streamade ESC-bidragen i historien med hittills över 174 miljoner visningar på YouTube). Bulgarien och Schweiz slog sig också in i vinnarkampen med två osedvanligt välskrivna ballader i Duncan Laurance-anda. Och som en ”Dark horse” skickade Italien in en riktig powerballad som skulle bli landets inofficiella nationalsång under de svåra månader som skulle följa. Visst, Sveriges chanser var små, efter ett ljummet internationellt mottagande av The Mamas som Mellovinnare. Men vi såg antydningar till att 2020 ändå hade kunnat bli ett enormt spännande år, med flera potentiella vinnare och mycket sannolikt en förstagångsseger för antingen Island, Litauen eller Bulgarien. Rotterdam var redo! Men dessvärre hade Covid-19 viruset andra planer.
Inställt för första gången
Den 18 mars meddelade EBU att de ställer in 2020 års Eurovision med hänvisning till de karantänsbestämmelser som värdlandet Nederländerna hade tagit under veckorna som föregick. Den avsedda konsertarenan, Ahoy-arena, omvandlades istället till fältsjukhus för smittade, och Europas gränser började successivt stängas ned som en följd av karantänsbestämmelserna. Att genomföra ett Eurovision i dessa omständigheter, ja, det inser ju vem som helst att det är omöjligt. Det var en ny värld som uppstod där i mars, som EBU nu var tvungna att förehålla sig till.
Hur går man vidare från detta?
För fansens del var det ”business as usual”, och även om själva evenemanget var inställt så var ju bidragen alltjämt offentliga. När människor är satta i karantän, har vi lärt oss att de spenderar mer tid framför datorn – och så även Eurovisionfans. Inofficiella omröstningar om bidragen fullständigt haglade och blev en återkommande del i tillvaron. I flera länder så arrangerades rent av officiella omröstningar, med direktsända tv-program där landets ”12:a” delades ut. I Sverige lyste den nordiska gemenskapen starkast, och Island fick svenska folkets 12-poängare. De skulle sedan få en lång radda av inofficiella ”12:or” bland annat i Norges, Österrikes och Australiens direktsända Eurovisionprogram. Landet kammade också hem vinster i diverse fansomröstningar, inte minst här på ESC-Panelen. Ett annat land som tidvis var nästan lika framgångsrikt var Litauen, som kammade hem Tysklands inofficiella 12:a, efter en nära kamp med just Island. Litauen kom även att följa Island nära i nästan alla fanomröstningar och när man ser på de indikatorer som finns så är det inte alls otroligt att antingen Island eller Litauen hade tagit sin första vinst i Rotterdam 2020.
Trots att Eurovision blev inställt blev flera bidrag dessutom stora framgångar på listorna. Italiens bidrag ”Fai Rumore” blev exempelvis oerhört populärt i hemlandet, då bidraget framfördes på balkonger av människor i karantän. Videoklippen på detta blev virala och artister, Diodato, kunde inkassera en stor framgång trots allt. Islands bidrag, ”Think about things” blev även det viralt, men denna gång framförallt i USA där musikvideon lockade många till både skratt och kitschig 80-talsdans. Faktum är att årets Eurovisionbidrag kan ha blivit de mest virala någonsin i tävlingens historia, med tanke på hur många spelningar, tribute-videos och likes som gjorts på dem under våren. Allt detta mynnade ut i EBU:s stora ersättningsplan för årets Eurovision – flera hyllningsprogram till bidrag och artisterna i karantän. I en tid då alla i Västvärlden har en webbkamera, är det inte omöjligt att nå alla artister på just videolänk. Resultatet blev ett antal program, från det sociala och ”youtubiga” Eurovision Home Conserts, till det mer sterila Eurovision Song Celebration – som båda publicerades på Eurovisions officiella Youtubekanal.
Hyllningsprogram på finalkvällen
Det stora evenemanget blev dock det direktsända Eurovision: Europe shine a light” som blev ersättningsprogrammet för finalen på kvällen den 16 maj. Man insåg dock snart att det är ganska svårt att göra ett ersättningsprogram för ett program som Eurovision Song Contest. Framför allt med tanke på att något liknande aldrig har gjorts tidigare – och förhoppningsvis aldrig behövs göras igen. Kanske är det då inte så svårt att förstå varför det blev lite rörigt i rutan, lite som ”Kalle Ankas jul” med korta videohälsningar ifrån de deltagande länderna och en video med ”godbitarna” från de bidrag som skulle ha tävlat. Och för att erbjuda lite omväxling hade man ju även förinspelade inslag med tidigare Eurovisionvinnare som ”spelade upp” sitt vinnarbidrag i karantän ”hemifrån”. I Marija Serifovics fall däremot, räckte tydligen med att läppsynka till studioversionen av Molitva på Belgrads tomma gator. Den stora attraktionen var dock när alla artister via webbkamera fick sjunga med i den gamla vinnardängan ”Love shine a light”, som ju vann tävlingen 1997 för Storbritannien med Katarina & the Waves. Visst var det lite gott för själen att se alla sjunga med, men samtidigt var det knappast någon skälig ersättning för en inställd Eurovisionfinal. Det blev istället lite av ett antiklimax, som satte punkt för det icke-existerande Eurovisionåret 2020.
Vad tar vi då för lärdomar av schlageråret 2020?
Dels att vi inte kan ta allting för givet. Visst går vi gärna omkring i vår Mello-/Eurovisionbubbla varje år, men kom ihåg att vi lever i en riktigt värld också – med riktiga problem och faror. Terrorattacker, naturkatastrofer och sjukdomar är verkliga hot som förekommer överallt – hela tiden. Eurovisionvärlden är inget undantag, och vi får inte glömma hur sårbart sådana här evenemang faktiskt är. Vi skall vara väldigt glada för att få vara med i detta härliga party! Samtidigt kanske vi ska lära oss att ha en plan B redo. 2021 blir den ultimata nystarten på det sättet – för nu måste man inleda med just plan B, d.v.s. förutsätta att pandemin fortsätter som förut. EBU har ju bestämt att Eurovision Song Contest skall hållas i Rotterdam på något sätt, och på vilket sätt avgörs helt på grundval av hur Corona-läget i Europa ser ut just då. Om pandemin dör ut, kanske det inte blir så stor skillnad mer än att publiken blir mindre och glesare. Om pandemin fortsätter så kan det sannolikt bli det första Eurovisionet utan livepublik, och om inreseförbuden fortsätter så blir det sannolikt även det första där de tävlande artisterna framför sina bidrag via direktlänk i en studio i sitt hemland. Redan i februari testar vi dessa metoder i Melodifestivalen – med en publikfri arena (alla program sänds från Annexet i Stockholm). Visst så försvinner gemenskapen, bubblan och andan, men det viktiga är att tävlingen blir av – på riktigt!
Snälla låt oss slippa ännu ett år av mimande Eurovisionlegender och hemmavideos som enda officiella underhållning! 2020 är faktiskt bakom oss nu. Låt oss få detta att funka!
