EUROVISION-KRÖNIKA. Det finns många anledningar till varför ett bidrag kan diskvalificeras från Eurovision. Det kan röra sig om direkt plagiat av någon annan låt, som för Tysklands ursprungliga bidrag ”Hör den Kindern einfach zu” 1999. Det kan röra sig om otillåtna politiska yttringar, som för Georgien 2009 med ”We don’t wanna put in”. Eller, så kan den utvalda artisten helt enkelt bli nekad inresa i värdnationen p.g.a. lagbrott! 2017 var det faktiskt detta som gjorde att Rysslands utvalda artist Julia Samojlova inte fick åka till Eurovision i Ukraina. Ironiskt nog skulle samma sak hända igen 2019, men då var det istället Ukrainas egna artist som fick stanna hemma.
Svår politisk situation mellan Ryssland och Ukraina
Det är en underdrift att säga att Ukraina och Ryssland har en svår relation numera, både utrikespolitiskt och i Eurovision. Fram till Rysslands annektering av Krim 2014 var det dock inte lika illa – tvärtom var de väldigt glada i att skicka 12:or till varandra ständigt och jämt. Emellertid ledde Krimkrisen till att länderna i princip låg i krig med varandra, och Eurovision blev plötsligt ett slagfält. 2016 skickade Ukraina bidraget ”1944” med den krimtatariska artisten Jamala till Eurovision, ett bidrag som handlade om Stalins tvångsförflyttning av Krims tatariska minoritetsbefolkning 1944. Bidraget sågs i Ryssland som en direkt provokation riktad mot Ryssland och Vladimir Putin, och protester lämnades in till EBU om att få bidraget diskat. Men istället så vann ”1944” tävlingen i Stockholm, och dessutom efter en jämn toppstrid med det ryska bidraget framfört av Sergei Lazarev. Nu blev ryska politiker indragna, som menade att Ryssland borde lämna Eurovision eftersom det hade blivit ”Rysslandsfientligt”, och samtidigt kom mängder av ryska anmälningar till EBU om att diskvalificera Jamala och låta Sergei stå som vinnare – eftersom han fick flest poäng av tv-tittarna. EBU svarade dock att ingen är tvungen att tycka om vinnaren – men att man måste acceptera resultatet.
Rysslands kontring 2017
Även om det fanns lösa planer om att bryta sig loss från Eurovision och skapa ett eget ”Ryskt Eurovision” tillsammans med några av sina grannländer, så valde ändå Ryssland att ställa upp i Eurovision i Kiev 2017. Man valde ut den rullstolsbundna sångerskan Julia Samojlova, som hade blivit mycket populär i Ryssland under de senaste åren, efter att ha vunnit flera TV-sända talangjakter. Bidraget valdes internt inom det statliga tv-bolaget Channel One, och ”Flame is burning” utsågs då till Rysslands bidrag. När valet av artist och låt offentliggjordes i mars 2017, så togs det dock emot med skepsis av många. Och från Ukrainska myndigheter kom nu nyheter om att Julia Samojlova hade belagts med inreseförbud i landet.
Anledningen var att hon mellan 2015 och 2016 rest till det rysk-ockuperade Krim för att hålla konserter. Enligt ukrainsk lag är det inte tillåtet att resa till Krim om man inte gör detta via ukrainska gränskontroller. En utländsk medborgare som bryter mot den lagen, beläggs med inreseförbud till Ukraina i minst 3 år. Eftersom vare sig Julia eller det ryska Tv-bolaget förnekade att hon gjort detta, så kunde inte de ukrainska myndigheterna göra något undantag. EBU försökte emellertid lösa problemet genom att erbjuda Julia möjligheten att framföra sitt bidrag via direktlänk ifrån Ryssland – vilket i sådana fall hade blivit första gången ett bidrag inte framförts på plats i arenan. Channel One valde dock att tacka nej till erbjudandet, och i april 2017 valde de att hoppa av tävlingen. Julia skulle dock få chansen igen 2018 då hon representerade Ryssland i Lissabon – men missade finalen:
Men två år senare var det omvända roller
Ironiskt nog skulle en liknande situation uppstå igen i år – men i Ukrainas egen uttagning. Vid det här laget hade det gått så långt att artisterna i uttagningen utfrågades live i direktsändning – om deras inställning till Ryssland och Krimannekteringen. Ett felsvar hade lett till mycket burop och sanktioner från juryn, men självklart så var det ingen artist som stödde Ryssland. Iallafall inte öppet. Men under finalkvällen kom också nyheter om att det ukrainska TV-bolaget förbehöll sig rätten att själva ta det avgörande beslutet om vem som skulle representera Ukraina i Eurovision 2019. Den som vann uttagningen, var därmed inte given som Ukrainas bidrag förrän TV-bolaget själva givit sitt samtycke. Den artist som till slut stod som vinnare i uttagningens final var Maruv (eller Anna Korsun som hon egentligen heter) med ”Siren song”.
Emellertid kunde hon dock inte fira någon biljett till Tel Aviv riktigt än, utan hon fick istället 48 timmar på sig att skriva under ett kontrakt med TV-bolaget som skulle ge henne rätten att representera landet i Eurovision. I kontrakt stod bl.a. att hon var tvungen att inom 24 timmar ställa in alla eventuella spelningar i Ryssland och att hon under inga omständigheter fick tala med journalister om inte TV-bolaget först godkänt det. Maruv godtog inte kontraktet, och bara ett dygn efter finalen så gick erbjudandet istället över till artisten som kom på andraplatsen, nämligen gruppen Freedom Jazz. Dessa tackade också nej, och därför fick nu tredjeplacerade Kazka erbjudandet – men även de tackade nej.
Istället för att hålla en ny uttagning valde TV-bolaget nu helt sonika att hoppa av Eurovision 2019. Enligt TV-bolaget hade anledningen bakom Maruvs nekande varit att hon vägrade ställa in sina spelningar i Ryssland, vilket de andra artisterna också vägrat. I ett officiellt uttalande så kommenterade det ukrainska TV-bolaget lite bittert att ”vår uttagning har avslöjat de systematiska problem som finns i den ukrainska musikindustrin – kopplingarna mellan artister och angriparstaten” (läs; Ryssland). Sannolikt var det nog många i Ryssland som skrattade gott åt denna nyhet, men vi lär garanterat inte ha läst det sista i denna följetong än!
Detta var den sista delen i Schlagermagister Adrians krönikeserie om Eurovision-skandaler vi minns. Har du missat en tidigare del så länkar vi till dessa här nedan:
Del 1: om karaktären Silvia Night. Läs mer »
Del 2: om Georgiens ”Put-in”-låt. Läs mer »
Del 3: om Cliff Richard. Läs mer »
Del 4: om fyra vinnare 1969. Läs mer »
Del 5: om Israels bidrag år 2000. Läs mer »
Del 6: om Verka Serduchka. Läs mer »
Del 7: om Jimmy Jump. Läs mer »
