EUROVISION-KRÖNIKA. Eurovision 1968 blev känt för många saker – det blev den första tävlingen att sändas i färg, det blev den första tävlingen där popmusiken på allvar slagit igenom, och det blev den första tävlingen där Cliff Richard deltog. Faktum är att Cliff var den störste internationella stjärnan dittills att sätta sin fot på Eurovisionscenen, och han var också den störste favoriten att vinna. Ändå var det spanska Massiel som vann med en ynka poäng före Cliff – trots att hennes låt inte alls sågs som en av favoriterna. Nästan 40 år senare skulle det visa sig att allt förmodligen berodde på mutor som delats ut på order av Spaniens dåvarande diktator Franco.
1967 hade Sandy Shaw lyckats med att ta hem Storbritanniens första vinst i Eurovision, med dunderhitten ”Puppet on a string”. Barfota, kan tilläggas! Inför Eurovision på hemmaplan i London 1968 hade britterna lyckats övertala en av sina största popstjärnor (vid sidan av Beatles såklart) att representera landet – Cliff Richard. Låten han skulle framföra, ”Congratulations” skulle bli en tidlös klassiker och en enorm hit i hela världen, men detta låg ännu i framtiden när tävlingsveckan inleddes i London i april 1968. Att Cliff var favoriten med stort F, det var det inget tvivel om. Hans närvaro kantades av fans och journalister, medan övriga länders artister häpet tittade på.
Ledde först, men…
När omröstningen kommit igång så var Cliff Richard som väntat i topp, men fick hårt motstånd av spanska Massiel med bidraget ”La La La”. Detta var högst oväntat med tanke på att det spanska bidraget inte alls ansågs hålla någon hög standard, och i synnerhet inte refrängen som helt enkelt bara innehöll ”la la la” flera gånger om. Inför den sista juryomgången så hade emellertid Spanien gått upp i en minimal ledning över Storbritannien: Massiel hade 29 poäng, medan Cliff hade 28 (poängsystemet såg annorlunda ut på den tiden). Sista landet ut att rösta var Jugoslavien – men de lade sina poäng på Schweiz, Italien och Irland. Därmed så hade Spanien vunnit, och en märkbart besviken Cliff stormade ut från green room. Han skulle aldrig återhämta sig från detta fiasko, utan skulle bittert kommentera det genom hela sin karriär. Det brittiska bidragets låtskrivare, Bill Martin, skrädde inte heller på orden utan kallade vinnarbidraget för ”A piece of rubbish”. Och det var många med honom, som skakade på huvudet och undrade hur detta kunde hända. Det skulle dröja 40 år innan sanningen började uppdagas.
Sanningen kunde inte döljas
2008 kom en dokumentär på spansk TV, med titeln ”Yo viví el mayo español” (Sv: ”Jag levde under den spanska majmånaden”) som handlade om de sociala oroligheter som landet upplevde under maj 1968, mitt under Francoregimens svåraste tid. I dokumentären trädde en tidigare TV-producent fram, som tidigare hade varit högt uppsatt i den nationella spanska tv-kanalen under Francoregimen. Han kunde berätta hur man inför Eurovision 1968, fått order ifrån den spanska regeringen, att säkerställa en spansk vinst i tävlingen. Därför hade en spansk delegation mött jurymedlemmar i olika länder, med syftet att erbjuda mutor i utbyte mot poäng till Spaniens bidrag. Mutorna innefattade både pengar, men också löften om att köpa in tv-serier och lansera utländska artister i Spanien. Eftersom Spanien vid denna tid hade väldigt dåligt rykte i Europa, sågs en vinst i Eurovision som en viktig del i strategin att öka landets popularitet igen. I synnerhet för turismens skull. Dokumentären möttes dock med tung kritik från Massiel – som hävdade att det rörde sig om förtal. Massiel stod nämligen inte särskilt nära Francoregimen, och hade de velat vinna så menade hon på att de hade valt ut en mer regimtrogen artist. Källan i dokumentären valde därefter att be om ursäkt, och medgav att det bara rörde sig om rykten och att årtalet inte nödvändigtvis stämde med 1968 då Massiel vann. I efterhand så verkar det dock inte troligt att mutor hade kunnat förekomma innan 1968. Spaniens resultat innan 1968 är så svaga, med idel nollpoängare, att mutorna i sådana fall varit tämligen lönlösa.
Några år senare kom emellertid ytterligare uttalanden från andra insatta personer, som stärkte korruptionsanklagelserna mot 1968 års Eurovision. Tidigare medlemmar i den spanska delegationen berättade om hur de besökte varje lands Tv-bolag för att ”kampanja för bidraget”, vilket även gick ut på diskutera ersättningar (eller mutor) för att få landets röst i Eurovision. Även direkta hot från diktatorn Franco riktade till den spanske Turismministern visades upp, vari det framgick att Franco verkligen menade allvar med att han ville se Spanien vinna Eurovision – till varje pris.
Så vad hände egentligen?
I slutändan finns dock inga skarpa bevis för att mutskandalen faktiskt ägt rum, och de som var involverade i Spaniens delegation 1968 är nu alla avlidna. EBU har officiellt förnekat att 1968 års Eurovision var riggat, utan ser det som teorier. Emellertid finns mängder av berättelser och vittnesmål kvar som styrker anklagelserna – vilket har givit lite plåster på såren för Cliff Richard. När nyheterna om skandalen kom 2008, lär han i en intervju ha sagt ”I’ve lived with this number two thing for so many years, it would be wonderful if someone official from the contest turned around and said: ’Cliff, you won that darn thing after all”.
