EUROVISION-KRÖNIKA. År 2000 hölls Eurovision i Sverige och då fick Israel äran att inleda det nya millenniet med att tävla med ett bidrag som inte ens det nationella TV-bolaget tyckte om.
Vi vet ju alla att det finns tre saker som man inte får göra på en Eurovisionscen: (1) Svära, (2) Blotta sig, och (3) Säga eller göra något politiskt. I synnerhet det där med politiska uttalanden är ju något som lett till mycket tandagnisslan och ruelse i EBU genom åren, då man fått ett antal sådana bidrag på halsen. Emellertid finns det vissa sådana bidrag som faktiskt smitit mellan stolarna, och lyckats ta sig hela vägen upp på Eurovisionscenen och in på resultatlistan. Men för att klara det krävs sluga strategier och god tajming. Däremot behöver man inte kunna sjunga, vilket gruppen Ping Pong tydligt bevisade 2000. Under sitt framförande i Eurovisionfinalen i Stockholm viftade de med syriska flaggor och sjöng om fred – eller ”sjöng” är väl ett starkt ord, de skrek snarare. På kuppen lyckades de också bli fördömda av sitt eget TV-bolag, och tvingades betala för uppehället i Stockholm ur sina egna plånböcker.
Vad var det som hände?
För att förstå hur känslig situationen faktiskt var, så behöver vi påminna oss om att Israel under denna tid låg i krig med Syrien och Libanon, eller i alla fall Syrienstödda rebeller i Libanon. Det var en ganska blodig konflikt, med terrordåd och humanitära kriser som följd i området. Detta gjorde att Israel under våren 2000 började dra sig ur Libanon, och förhandla med Syrien, vilket var en het politisk fråga i Israel. Det var i detta sammanhang som Guy Assif, Ahal Eden, Roy Arad och Yifat Giladi bildade ett popband – Ping Pong. Nu var detta inte i första hand menat som en musikalisk satsning, utan medlemmarna var huvudsakligen ett mischmasch av journalister, politiska aktivister och poeter. Några av medlemmarna hade dock musikalisk erfarenhet, men det var inte musiken som förenade dem utan snarare deras politiska motstånd mot kriget och den israeliska regeringen. Tillsammans skrev de därför bidraget ”Sameach” (Sv: ”Va glad!”), som de på skämt skickade in till den israeliska Eurovisionuttagningen. Låttexten var menad som en fredsönskan, men för att undvika alltför tydliga politiska kopplingar så handlade den om en israelisk kvinna i en Kibutz (ett slags kollektivt samhälle) som inleder en relation med en syrisk man från Damaskus. För att provocera lite extra så görs även en rad mer eller mindre subtila sexuella anspelningar i texten. Bland annat kommer en gurka med, som får en viktig roll i texten. Vad det handlar om kan ni gissa själva.
Blev en favorit men provocerade enormt
Trots att 83 andra bidrag också kom in till den israeliska uttagningen, så var det ”Sameach” som stod som vinnare efter att uttagningsprocessen var klar. Chockade kunde gruppmedlemmarna nu också se sin låt i toppen av de israeliska topplistorna. Inför resan till Stockholm, där Eurovision hölls detta år, så hade man också hunnit producera en musikvideo som redan hade retat upp TV-bolaget. Videon innehöll inte bara sexuellt utmanande gester, utan även två män som kysstes, vilket var alldeles för mycket för TV-bolaget som nu varnade gruppen. Eftersom Eurovisionfinalen hölls på den israeliska självständighetsdagen, och dessutom medan de känsliga fredsförhandlingarna genomfördes i Syrien, så var läget alltför spänt i hemlandet för att kunna ta en internationell skandal. Ping Pong brydde sig inte om detta, utan inledde repetitionerna i Stockholm med vifta syriska och israeliska flaggor under framträdandet, och dessutom att sjunga på engelska (iallafall bitvis) trots uttalade löften om att hela låten skulle framföras på hebreiska.
Då slog det israeliska TV-bolaget bakut. Ifrån Israel kom nu ett officiellt fördömande av bidraget, vari man fastslog att Ping Pong inte längre representerar Israels folk, utan enbart sig själva. Tv-bolaget ville inte associeras med låten, och gruppen skulle själva få betala sitt uppehälle i Stockholm. Men själva EBU kunde dock inget göra, eftersom gruppen ju faktiskt inte hade brutit mot några av EBU:s regler än. Flaggor fick man ju ha på scenen, och gurkor var ju inget man kunde förbjuda.
Men resultatmässigt…
Emellertid hade nog Eurovisionpubliken önskat att EBU hade förbjudit falsksång, för när Ping Pong körde igång sitt bräkande som första bidrag i startfältet, så var det nog många som mådde illa. Till slut bestraffades bidraget med en 22:a plats i slutresultatet – en av Israels klart sämsta placeringar någonsin. Gruppens framtid som popband blev sedan kort. Man släppte ett väldigt politiskt färgat album kort efter Eurovision, som enbart sålde 1000 exemplar. Därefter lade man ned gruppen, och medlemmarna fortsatte sina karriärer som journalister och poeter.
