För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 1:a december tar vi tempen på António Calvário (ESC 1964) och Simone de Oliveira (ESC 1965 och 1969).
1964: António Calvário
António Calvário da Paz, föddes den 17 oktober 1938 i Moçambique, som son till ett par portugisiska immigranter. Familjen flyttade 1946 till Portimão i Portugal, och det var i Portugal som han under 1950-, 60- och 70-talen blev framgångsrik sångare. Han erhöll dessutom vid 5 tillfällen hedersutmärkelsen ”Radions kung (Rei da Rádio)” i Portugal.
António var 1964 en av deltagarna i den första portugisiska uttagning till Eurovision (Festival RTP da Canção). Totalt tävlade 6 artister, med två bidrag var som sedan poängsattes av regionala jurygrupper runt om i Portugal. António gick ut från startposition 1 med sitt första bidrag ”Oração” (Sv:”Bön”) och återkom senare på startposition 10 med sitt andra bidrag ”Para cantar Portugal” (Sv: ”Sjunga för Portugal”). Det var dock hans första bidrag som fick mest poäng (79) och António blev därmed Portugals första representant i Eurovision Song Contest.
1964 gick Eurovision i Köpenhamn på Tivoli, där Portugal detta år debuterade, och tog Sveriges plats i startfältet då Sverige för första gången hade dragit sig ur tävlingen. Detta år var det dock Italien som drog längsta strået, då deras bidrag ”Non ho l’età” tog hem vinsten med blott 16-åriga sångerskan Gigliola Cinquetti vid mikrofonen. Portugal fick tillsammans med Schweiz, Tyskland och Jugoslavien dock nöja sig med 0 poäng – mycket tack vare ett poängsystem som var osedvanligt snålt och senare kom att bytas ut. Debuten för Portugal räknas hittills dock som en av de sämsta debuterna för något land i Eurovisions historia.
António återkom året därpå till Festival RTP da Canção där han framförde tre bidrag som dock slutade på 6:e, 8:e och 7:e plats. Han gav inte upp för detta utan återkom både 1966, 1967 och 1968 till Festival RTP da Canção, men inkasserade som bäst en 5:e plats i resultatlistan.
Förutom sin musikaliska insats blev han även känd som skådespelare, redan 1964 gjorde han debut på bioduken tillsammans med sångarkollegan Madalena Iglésias i filmen ”Uma Hora de Amor” (”En timmes Kärlek”). Han fortsatte sin skådespelarkarriär fram till 1969 då han sadlade om till filmproducent – en karriär som dock blev ganska misslyckad. Han försattes i skuld och tvingades till ett omfattande program av föreställningar för att betala av den. Han är fortfarande aktiv sångare och gav 2008 ut sin ”greatest hits”-skiva i Portugal.
1965 & 1969: Simone de Oliveira
Simone de Macedo e Oliveira, föddes den 11 februari 1938 i Lissabon. Hennes pappa var däremot immigrant från önationen São Tomé & Príncipe i Afrikas västkust, och kom från en afrikansk slavfamilj ursprungligen. Hennes mamma kom från Belgien. Simone blev dock sångerska redan i gymnasiet och släppte 1960 sitt första album ”¡Simone!”. Hon deltog flitigt i Festival RTP da Canção och vann tävlingen vid 2 tillfällen. Första försöket skedde 1964, då hon tävlade med två bidrag, men fick ändå nöja sig med 3:e plats och 8:e plats i resultatlistan. 1965 var hon tillbaka, denna gång med bidragen ”Silhuetas ao luar”, som slutade på 4:e plats) och ”Sol de inverno” (Sv: ”Vintersol”) som hon till slut vann med. Hon fick därmed åka till Eurovision Song Contest i Neapel och representera Portugal – som 1964 hade debuterat och slutat på en fiaskoartad 13:e plats (sistaplats) med 0 poäng. Förväntningarna var höga, men Simone och Portugal fick återigen nöja sig med 13:e plats – men kunde denna gången glädja sig åt 1 poäng från Monaco – Portugals första poäng i Eurovision.
Hon ville dock ha revansch och beslöt sig 1968 för att göra ett nytt försök i Festival RTP da Canção med två nya bidrag – som tyvärr slutade 6:a och 8:a. Hon avskräcktes dock inte utan var 1969 tillbaka med bidraget ”Desfolhada Portuguesa” (Sv: ”Portugisisk skörd”) som vann klart, och Simone fick göra comeback i Eurovision Song Contest som detta år hölls i Madrid. Denna gång hamnade hon dock på 15:e plats med 4 poäng. 1973 gjorde hon ett sista försök i Festival RTP da Canção, som slutade på en 8:e plats. Senare i sin karriär har hon dock hållit sig till TV, och var senast 1988 programledare för TV-programmet Piano Bar på RTP. Simone de Oliveira deltog även i Festival de Cancao år 2015 med låten ”À espera das canções” där hon slutade på en delad 3:e plats i finalen. Hon har sedan dess slagits mot bröstcancer, en kamp som hon vann – då hon numera är cancerfri.
Det här var alltså den första delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 2 december kommer nästa del. Missa inte det!
