JULKALENDER. Det nalkas mot jul och sedan ett nytt Eurovision-år där det är Nederländerna fått äran att än en gång stå värd. Inför deras kommande värdskap kommer vi dagarna fram till julafton att presentera alla bidrag de haft med i Eurovision, från premiäråret 1956 till 2020. I denna lucka ska ni få veta mer om åren 1965-67!
1965: Conny van den Bos
Conny van den Bos tävlade för Nederländerna 1965 med låten ”Het Is Genoeg” som skrevs av Karel Prior och komponerades av Johnny Holshuyzen.
Jacoba Adriana Hollestelle föddes 1937 i Haag. Hennes föräldrar gav henne smeknamnet Conny. På sin fritid tog Conny balett- och talundervisningar och sjöng i barnkör, som regelbundet hördes på radio. Connys röst stack ut och snart sjöng hon solo med viss regelbundenhet.
Sångkarriären började ta form i februari 1960 då spelade hon i KRO: s Springboard och senare i AVRO: s Nieuwe Oogst, två program för ung talang. Sången var då mer en hobby, men sen rullade det på. I början av 1961 släpptes några låtar hon sjöng i och är en del av teamet som representerade Nederländerna på Knokke-festivalen. Conny såg sitt deltagande i Knokke-festivalen som den officiella början av sin karriär då hon landade ett skivkontrakt. 1962 deltog hon i den nederländska inledningsrundan för Eurovision Song Contest och hamnade på tredje plats. 1964 fick hon en egen tv-show.
Conny uppmanades sen att delta igen 1965 i den nederländska inledningsrundan för Eurovision Song Contest. Fem artister tävlade om segern under finalen efter att ha sjungit tre låtar i en individuell preliminärrunda veckan innan. Conny genomförde inte bara repetitioner dagarna innan finalen i Italien, utan hon gick också till frisören för att kunna se bra ut på scen i Sala di Concerto della RAI den 20 mars. År senare talade Conny om ”den hemska barberaren i Neapel”! Trots att framträdandet inte lämnade något att önska hamnade Nederländerna på en elfte plats.
Conny gick bort efter en kort tids sjukdom 2002. Hon hade då haft över 40 år av en framgångsrisk sångkarriär där vinylsläpp av album efterlevdes av CD-skivan. Hon blev ett namn inte bara i Nederländerna, utan även utomlands. Förutom studioinspelningar medverkade hon i musikal och radioprogram och ärades även med en ruta i Rotterdams Hall of Fame.
1966: Milly Scott
Milly Scott tävlade för Nederländerna i Eurovision 1966 med låten ”Fernando En Philippo”, skriven av Gerrit den Braber och komponerad av Kees de Bruyn.
Sångerskan och skådespelerskan Milly Scott, med ursprungsrötter i Surinamgenom sina föräldrar, föddes 1933 i Den Helder som Marion Henriëtte Louise Milly. Hon är bäst känd för Eurovision-fans för att vara den första svarta sångaren som deltog i tävlingen. Rasdiskriminering var mycket mer regel än undantaget i Nederländerna före kriget och spelade en stor roll av Millys liv.”Min mamma var den första mörka kvinnan som blev en attraktion i Den Helder i början av 1930-talet. Ett par från Frälsningsarmén tog Milly och hennes familj under sina vingar och som liten sjöng hon i deras kyrka. Milly lärde sig att spela piano. Med detta ville hon överraska sin far som fördes till Tyskland som krigsfånge när han återvände hem, men det kom aldrig till det: före hennes tionde födelsedag kom nyheten om hans död. Efter detta stod hennes mamma med fem barn och fattigdomen var utbredd.
Milly ville hjälpa till och gav sin mor de pengar hon tjänade med enkla pianoföreställningar. Hon utvecklades musikaliskt genom att sjunga i olika amatörband, fick ett stipendium för konservatoriet i Amsterdam. Men träffade så mycket rasism där att hon gav upp efter kort tid. ”När hon upptäcktes vid arton års ålder av den stora showmannen Toon Hermans, tog hon scennamnet som hon sedan blev känd med. Detta var början på en rik karriär som jazzsångare, musikalstjärna och skådespelerska, som ledde henne runt om i världen och gjorde att hon kunde uppträda med stora namn.
I den nationella uttagningen deltog fem akter, som bestod av fem kvalificeringsrundor, följt av finalen den 5 februari. Alla föreställningar hölls på Tivoli i Utrecht. Milly knep vinsten och representerade sedan landet i ESC i Luxemburg city 5 mars. Milly Scott lyckades inte bara med en utan att vara först inom två olika kategorier i tävlingen. Utöver att hon var den första svarta sångerskan var hon den första som uppträdde med en mikrofon som hölls i handen. Mikrofonen tillät sångaren röra på sig mycket friare, trots att man måste akta sig för tråden som följde med. Av 18 bidrag slutade Nederländerna på en 15:e plats.
Från 1986 fokuserade hon på studier om läkningen av den inre varelsen. Hon startade en femårskurs i hypnoterapi, blev en erkänd terapeut och arbetade också intensivt med sin egen ”läkning”. Hon förgrenade sig till skådespelare och dök upp i många scen- och tv-program, hennes mest kända roll var på 1990-talets tv-fängelsedrama ”Vrouwenvleugel” där hon spelade Baby Miller, en kvinna som försökte komma till rätta med sin rasidentitet.
1967: Thérèse Steinmetz
Thérèse Stenmetz tävlade för Nederländerna med låten ”Ring-dinge-ding”. Låten skrevs av Gerrit den Braber och komponerades av Johnny Holshuysen.
Thérèse föddes i Amsterdam 1933 och är dotter till en operasångare och en dansare och pianist. Efter sångstudier på konservatoriet i Amsterdam och teaterlektioner började hon 1960 spela med i Nederlandse Comedie, ett teaterföretag. Hon spelade också i TV-produktioner, inklusive musikaler och filmer. 1966 fick hon också sitt eget tv-program.
Vid National Song Contest 22 februari 1967, som hölls i Harmelen i Kloosterhoeve, sjöng Steinmetz sex låtar på urvalskvällen, varav låt nummer fyra ”Ring-dinge-ding” utsågs till vinnaren en vecka senare efter röstning som skett via vykort. I finalen i Eurovision Song Contest, som gick av stapeln i Großer Festsaal der Wiener Hofburg, Wien, Österrike den åttonde april, uppnådde bidraget endast två poäng och Thérèse slutade på 14:e plats. 1967 var ändå ett bra för henne, både vid medverkande i musikal och releasen av hitlåten ”Speel het spel”.
Hennes intresse för folkdans och folklore förde henne till Rumänien, där hon vann Brașov Song Contest 1970. Hon återvände året därpå för att medverka i ännu en musikal. Hon släppte ett par plattor på 70- och 80-talet, men medverkade även på albumet ”Amsterdam-Paris / Dialogue musical” så sent som 2016. År 1976 startade hon sin egen kabaré med vilken hon turnerade. Efter att ha skapat teaterprogrammet Only on Monday med André van den Heuvel 1981 blev det tydligt för henne att hon var tvungen att leta efter det mer i det konstnärliga hörnet. Efter döden av hennes dotter Sylvia Blanken och kort därefter (maj 1997) från hennes livspartner Gerrit den Braber, åkte Steinmetz till södra Frankrike, där hon inrättade sin egen konststudio. Hon har ett galleri i Cannes och har bott där de två senaste decennierna.
