Julkalendern: Ukraine Calling – Lucka 5

ukrainecalling-header-05

Ukraina står värd för ESC 2017 efter Jamalas seger i våras. Nu inför att år 2016 ska tacka för sig tänkte vi inleda säsong 2017 med att presentera alla tidigare tävlande som Ukraina har haft på ESC-scener sedan debuten 2003. Detta gör vi i vår julkalender som i år går under namnet Ukraine Calling.

Idag, den 5 december, presenterar vi Ukrainas första hemmarepresentant – GreenJolly.

Notering innan vi börjar: Eftersom Ukraina bara har deltagit 13 gånger i ESC har vår skribent Robban, som är en flitig följare av länders nationella uttagningar, valt ut 11 favoritlåtar från Ukrainas tidigare nationella finaler. Så på ojämna datum presenteras en ESC-tävlare och på jämna datum får ni läsa om en av Robbans nationella ukrainska favoritbidrag.

 

2005: GreenJolly

GreenJolly är en grupp som bildades 1997 i staden Ivano-Frankivsk i västra Ukraina och består av artisterna Roman Kalyn och Roman Kostjuk som båda är från samma stad. Bandet grundades under namnet ”Nema Marli” och var då ett Reggae-band, men döptes sedan om till ”Gryndzjoli” – efter det lokala Hutsuliska ordet för släde. Hutsuliska är ett av de minoritetsspråk som talas i Ivano-Frankivsk och västra Ukraina. Duon gjorde sina första framträdanden på olika lokala festivaler, bl.a. 1998 i Lviv. I takt med att duon fick fler spelningar så anglifierade man namnet till ”GreenJolly” och riktade allt mer in sig på rap och hip-hop, men experimenterade även med akustiska arrangemang och folkmusik. Gruppen såg en del tidiga framgångar, bl.a. vann man andrapriset i flera nationella talangtävlingar, exempelvis tävlingen ”The Future of Ukraine”. Emellertid kom bandet mest att spela på klubbar runt om i västra Ukraina och 2004 så var båda medlemmarna främst sysselsatta med annat än musik. Roman Kalyn jobbade på den lokala tv-stationen Tretya Studia som programledare. Roman Kostjuk var främst verksam på radiostationen Zakhidnyi Polyus som ljudproducent.

Under hösten/vintern 2004 ledde misstankar om röstfusk i det Ukrainska presidentvalet till en massiv folklig proteströrelse om sedan utvecklades till den orangea revolutionen – till stöd för den Europavänlige presidentkandidaten Victor Jushenko som hade förlorat valet. Denna politiska rörelse nådde även Ivano-Frankivsk, och GreenJolly-medlemmarna samlades för att producera en raplåt till stöd för rörelsen. ”Razom Nas Bahato” (Tillsammans är vi många). Låten skrevs som en protestsång mot korruptionen och de demokratiska inskränkningarna som förknippades med den tidigare ryssvänlige presidenten Janukovitj. Låten blev snabbt en framgång i Ukraina, och nedladdades över en miljon gånger under bara några månaders tid. Låten kom därför att bli den Orangea revolutionens ”ledmotiv” vilket gruppen aldrig hade räknat med. Än mindre hade de nog räknat med att bli Ukrainas representanter i Eurovision i Kiev 2005.

Ukrainska televisionen hade nämligen redan under sena hösten 2004 dragit igång den långa uttagningsprocessen inför Eurovision 2005, eftersom man hade bestämt sig för att för första gången hålla i en tv-sänd nationell uttagning. Upplägget bestod av inte mindre än 15 semifinaler om totalt 75 bidrag (!!), där vinnarna i respektive semifinal tog sig till den stora finalen. Lite oväntat fick tv-tittarna möjlighet att nominera 4 ”Wild Cards” till finalen, av låtar som inte tävlat i någon av semifinalerna. Det enda kriteriet var att låten inte fick vara utgiven före EBU:s officiella tidsgräns för offentliggörande. ”Razom nas bahato” var en av dessa Wild cards och tämligen otippat får gruppen ta plats i finalstartfältet. Beslutet var emellertid inte okontroversiellt – det visade sig nämligen att det var en minister som drev igenom GreenJollys finalplats. Ministern, som hade den orangea revolutionen att tacka för sin ministerplats, hävdade att beslutet inte var grundat i någon form av vänskapskorruption utan att han ville ha med en låt som symboliserar Ukrainas förändring. Kritiken skulle intensifieras efter att det stod klart att GreenJolly tog hem hela finalen efter att ha besegrat storfavoriten Ani Lorak i en intensiv toppstrid. Många menade på att låten var för gammal för att klara EBU:s tidsgräns, samt att det var orättvist att en låt som redan fått så stor publicitet innan tävlingen startade – ändå fick tävla i finalen. Dessa protester avslogs dock. Den kritik som dock blev problematisk var att den bröt mot EBU:s regler om politiska budskap. Låttexten var ett direkt politiskt utspel mot ledande politiker i Ukraina, och fick därför skrivas om rejält för att klara regelverket. Detta gjorde att den nya texten blev väsentligt mindre explicit, men inte helt opolitisk för den sakens skull.

GreenJolly skulle därmed försvara hemmanationen Ukraina i Eurovision, i Kievs Palace of Sports Arena i finalen den 21 maj. Ukraina hade blivit lottat att starta på startposition 16 – vilket var en mycket gynnsam position bland de 24 deltagande länderna. Emellertid hade Greklands Helena Paparizou varit den stora favoriten sedan dag 1 och ingenting kunde hindra henne från att vinna tävlingen. GreenJolly blev visserligen mottagna som hjältar på scenen och ett öronbedövande jubel – men hip-hop i Eurovision är dömt att misslyckas och dessutom var den Orangea revolutionen gamla nyheter vid det här laget. Gruppen fick således nöja sig med 30 poäng och en delad 19:e plats tillsammans med Sveriges Martin Stenmarck. Lite glädjande var dock att man iallafall fick en 12-poängare ifrån sina grannar Polen (där låten faktiskt toppade listorna redan under den Orangea revolutionen).

Efter Eurovision gick gruppmedlemmarna tillbaka till sina egna verksamheter och bandet lades på is. Båda driver numera sina egna musikstudios och arbetar på heltid med musikproduktion.


 

Kommentera