Min kommentar

Så var det detta med Israel då. Jag känner en viss trötthet över debatten kring deras deltagande, där musiken helt kommit bort. Samtidigt är årets israeliska bidrag ganska slätstruket och mjäkigt jämfört med bidragen 2024 och 2025 – som ändå var bra och, i mitt tycke, ändå förtjänade höga placeringar. Men i år tycker jag inte det, och därför känns det olustigt att Israel ändå ligger extremt bra till i oddsen. Jag kan inte se hur detta skulle vara ett vinnarbidrag i folks öron. Personligen ser jag gärna Israel missa finalen i år, till förmån för bättre bidrag och en final med mer fokus på musik för en gångs skull.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Jag börjar med en hot take direkt: Hade detta bidrag haft en annan flagga framför sig hade vi pratat om den som en potentiell vinnare. Den har allt det juryn egentligen gillar – snygg produktion, bra sång och den sticker ut. Men vi vet alla att juryn kommer sänka den och tittarrösterna kommer inte kunna bära den till seger ensamt.

Men personligen tycker jag detta är mycket bättre än fjolårets bidrag. Min första reaktion va ”Shit vilket skönt bidrag Frankrike skickar i år”, då jag hörde låten i bakgrunden när jag gick igenom dem och inte såg vilka länder det var. Sen insåg jag att de mixade hebreiska med franska, vilket är en mycket smidigare transaktion än när de slänger in engelska. Detta är genuint en av mina favoritlåtar i år. Jag går runt och nynnar på Michelle dagligen.

Jag tänkte sätta, 4-4,5 först, men av ren principsak får den en 5:a. Dags för eurofansen att växa upp lite och sluta skylla alla problem på Israel. För låt oss vara ärliga, det är inte Michelle som är ”La reine des problèmes”, det är de toxiska eurofansen.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Jag ska börja med att säga att jag gillar den här låten och det står jag för. Sedan hade jag gärna sagt mer saker om den här låten och dess chanser i tävlingen, men dessvärre känner jag att i år behöver jag lägga min kommentar på en viktigare fråga.

Det är att jag nu efter tre år är ganska trött på att det politiska fokuset tar ALLT fokus från den här tävlingen. Jag förstår naturligtvis att det händer saker och ting i världen som man absolut ska (och mer än gärna behöver) diskutera, men just i det här forumet där det i alla fall för mig, och jag tror många håller med mig, ska fokus snarare vara på att ha kul och få njuta av bra (och ibland mindre bra) musik från olika länder. Vi har alla olika åsikter och det är mer än välkommet, men nu diskuteras det inte längre om låten är bra eller dålig utan snarare på att bygga upp hat och konflikt mot något som inte ESC kan påverka. Därför är min (något naiva) önskan att vi gärna diskuterar sakpolitik – men låt oss göra det de andra 51 veckorna på året, det finns det massor med tid för. Är det för mycket begärt att EN vecka om året kan vara till 100% umgås och att man får njuta av ny originalmusik? Tack för ordet.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Åter igen har vi en bra låt från Israel. Ingen pompös ballad men en modernare poplåt. Skadar ju inte att halva låten är på franska vilket passar så oerhört bra. Den hade lika gärna kunnat tävla för Frankrike. Älskar det franska språket och den är alldeles lagom känslomässig. Gillar bäst att den inte är så smörig som de senaste två åren.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Det är nästan som att jag bara vill ge noll poäng av rena principskäl. Vad finns det för motivation att ens bedöma en låt från det land som representerar roten till de flesta problem som ESC dras med idag? För såhär är det… EBU har hela tiden stoltserat med att Eurovision varit en enande kraft i en polariserad värld. Men när man låter roten till en polariserad diskussion vara kvar och fortsätta ställa upp, med vetskapen om att man kommer tappa andra länder på grund av det, då sviker man sin egen stolthet, anser jag.

Nu när EBU fått sin beskärda del av kritiken, vad känner jag då om “Michelle”? Jo, men… nej, jag fortsätter tyvärr att se brunt när jag hör detta. Jag ser att man återigen försöker trycka budskapet i halsen på betraktaren med 7:e oktober (att Yuval Raphael dessutom är tillbaka som låtskrivare är knappast ett sammanträffande). Michelle var tydligen namnet på en av dem som föll offer för attacken – och jag tycker det känns äckligt och respektlöst mot vederbörande att man använder det namnet i dessa sammanhang. Speciellt som när man hamrar in låttiteln gång på gång. För övrigt anser jag även, till skillnad från min panelkollega Haris ovan, att jag tror juryn haft en poäng när de röstat ner Israels bidrag de senaste två åren – sådana här låtar har ingen chans på ett kommersiellt plan. De blir aldrig långlivade på streamingplattformar.

Jag inser någonstans att hade denna låt representerat ett annat land, och man hade en annan text utan dessa baktankar, då hade jag förmodligen inte reagerat med samma mått av avsmak. Men nej… Dessa bevekelsegrunder har ju såklart gjort det allt svårare för mig, som ESC-fan, att rättfärdiga mitt intresse för tävlingen, och det är inte bra!

Betyg (0–5):

20 poäng

(av 50 möjliga)