Finalen

1. Clicherik & Mäx
“Jolly Roger”

Låtskrivare: Max Õispuu, Erik Soasepp, Jānis Jačmenkins

2. Robert Linna
“Metsik roos”

Låtskrivare: Robert Linna

3. Grete Paia
“Taevas jäi üles”

Låtskrivare: Grete Paia, Jorma-Jan Erik, Gevin Niglas, Ragnar Sepp

4. Laura Prits
“Warrior”

Låtskrivare: Laura Prits, Edgard Jercums, Jānis Jačmenkins

5. Uliana Olhyna
“Rhythm of Nature”

Låtskrivare: Uliana Olhyna, Ariana Arutjunjan

6. Ollie
“Slave”

Låtskrivare: Oliver Mazurtšak

7. Marta Pikani
“Kell kuus”

Låtskrivare: Marta Pikani

8. NOËP
“Days Like This”

Låtskrivare: Andres Kõpper, Vallo Kikas, Yvonne Dahlbom

9. Getter Jaani
“The Game”

Låtskrivare: Sven Lõhmus

10. ANT & Minimal Wind
“Wounds (Don’t Wanna Fall)”

Låtskrivare: Tavi-Haans Kõlar, Paula Pajusaar, Ant Nurhan, Katrina Merily Reimand

11. Vanilla Ninja
“Too Epic to Be True”

Låtskrivare: Sven Lõhmus

12. Stockholm Cowboys
“Last Man Standing”

Låtskrivare: Stig Rästa, Victor Crone

Min topplista

1. Grete Paia – “Taevas jäi üles”
2. Ollie – “Slave”
3. Clicherik & Mäx – “Jolly Roger”
4. Getter Jaani – “The Game”
5. Stockholm Cowboys – “Last Man Standing”

Kommentar

Riktigt tuff final i Eesti Laul i år och det som chockar mig mest är avsaknaden av skämtbidrag, som jag trodde Estland skulle fortsätta med efter framgångarna i ESC 2024-25. Men istället är det ganska hög kulturell nivå på bidragen, eller ja, så högt som det blir i Eesti laul… Egentligen lite svårt för mig att utse en klar vinnare, snarare tycker jag att det finns flera bidrag som skulle kunna fungera i ESC. Grete Paia har kanske den bästa låten i min smak, men Ollie är den som förtjänar vinsten mest – även om ”Slave” tyvärr inte är bättre än hans tidigare bidrag som ju varit så nära att vinna. ”Jolly Roger” kan också mycket väl gå hem – det är det bidraget som ligger närmast de tidigare årens estniska bidrag, men betydligt mörkare. Kort sagt, detta blir svårt att avgöra. Ser fram emot en rafflande omröstning här!

Min topplista

1. Ollie – “Slave”
2. Getter Jaani – “The Game”
3. Vanilla Ninja – “Too Epic to Be True”
4. Grete Paia – “Taevas jäi üles”
5. Laura Prits – “Warrior”

Kommentar

Om jag ska vara helt ärlig hoppas jag att Estland – för en gångs skull – lämnar skämtbidragen hemma 2026. Jag orkar inte med tanken att för tredje året i rad ge noll poäng till deras låt i vår Inför-guide!

Finalstartfältet som har valts ut tycker jag håller helt okej standard kanske lite lägre än det gjort de senaste åren men det finns många bra bidrag här ändå. Jag håller med Adrian om att Ollie inte har sin starkaste låt av de tre han har haft med men det är ändå en riktig bra rocklåt och är det någon som förtjänar att vinna Eesti Laul så är det Ollie. Men jag vill också ge grönt ljus för Getter Janni, som kommer tillbaka med en ännu bättre låt än hon hade 2011 (och den var också bra), samt Vanilla Ninja och Grete Paia som också är tillbaka med bra nya låtar.

Min topplista

1. Grete Paia – “Taevas jäi üles”
2. ANT & Minimal Wind – “Wounds (Don’t Wanna Fall)”
3. Ollie – “Slave”
4. Getter Jaani – “The Game”
5. Uliana Olhyna – “Rhythm of Nature”

Kommentar

Min topplista

1. Ollie – “Slave”
2. ANT & Minimal Wind – “Wounds (Don’t Wanna Fall)”
3. Stockholm Cowboys – “Last Man Standing”
4. Getter Jaani – “The Game”
5. Uliana Olhyna – “Rhythm of Nature”

Kommentar

Ollie förtjänar att vinna även om det inte är hans starkaste bidrag genom åren men den är tillräckligt bra för att komma långt i tävlingen. Sen bjuder även Estland på en av årets bästa lugna låt ”Wounds” som är en stark utmanare till Ollie men känner vi vårt grannland rätt så väljer de väl pirater och är lyriska över det.

Min topplista

1. Ollie – “Slave”
2. Clicherik & Mäx – “Jolly Roger”
3. Laura Prits – “Warrior”
4. Vanilla Ninja – “Too Epic to Be True”
5. Marta Pikani – “Kell kuus”

Kommentar

Den estniska uttagningen har ända sedan 2023 gått från klarhet till klarhet, även om det inte alltid mynnat ut i att nån låt jag hållit på vunnit (hände 2024 i och för sig med 5miinust & Puuluup som var där uppe bland mina favoriter). Men jag fortsätter ändå bli väldigt imponerad av det jag hört här. Sett till själva namnen trodde jag återigen att det skulle bli ganska slätstruket, men jag är ändå glad att den tanken kom på skam. Åtminstone min topp-4 ligger i fempoängarens territorium, och ingen låt är sämre än en trea i betyg – alltså godkänd.

Den höga standarden till trots så ser jag bara en kandidat som verkligen förtjänar att vinna. Det är dags för Ollie. Han har gått från att köra med hyggliga rockballader (i stil med Creed eller Hoobastank) som resulterat i dubbla silverpengar till att i år bidra med ett helt annat djup och musikalisk bredd i ”Slave”. Versen drar lite åt Fall Out Boy, refrängen drar mer åt Foo Fighters, och sen slänger man in en breakdown som osar tidiga Bring Me the Horizon (Om man annars bara ska dra ESC-relaterade liknelser, så är ju såklart ungerska AWS där). Och även om texten kör det vanliga ”älskare som metafor för droger”-tropen, så kan jag ändå relatera till det – inte minst sett till hur min relation till ESC har påverkats den senaste tiden.

Men han har naturligtvis sina utmanare, Clicherik & Mäx som kör på den typ av humortechno vi fått se ganska mycket på senare tid, kan de fortsätta vidare på Tommy Cash-spåret eller är det för stora skor för dem att fylla? Och Vanilla Ninja som är tillbaka 21 år efter sin ESC-medverkan (då för Schweiz). Där fans förvisso tyckt att de kändes gammaldags, men som just därför kan vinna en del äldres röster på det…

Min topplista

1. Uliana Olhyna – “Rhythm of Nature”
2. Clicherik & Mäx – “Jolly Roger”
3. Ollie – “Slave”
4. Stockholm Cowboys – “Last Man Standing”
5. Grete Paia – “Taevas jäi üles”

Kommentar

En ensemble som bjuder på både höga toppar och något djupa dalar. Ni som har följt panelen de senaste åren kanske kunde gissa er till min topp 2. Rhythm of Nature en otroligt härlig etnopoplåt blandad med modern elektronisk musik. Uliana mixar de både genrerna på ett snyggt sätt och för mig är det full pott. En typisk Markuslåt så att säga.

Även Jolly Roger får full pott av mig. Estland har ju de senaste 2 åren skickat mer udda och galna bidrag. Jolly Roger skulle vara en mycket passande uppföljare.

Nu tror jag dock inte att någon av dessa två kommer ha med vinsten att göra. Vinnaren tror jag blir förhandsfavoriten Ollie med rocklåten Slave. Det är dock en tung låt, och även om jag hellre hade sett att Uliana Olhyna eller Clicherik & Mäx vann årets upplaga av Eesti Laul så är jag övertygad om att Ollie hade varit en mycket värdig representant för Estland.

Min topplista

1. Vanilla Ninja – “Too Epic to Be True”
2. Getter Jaani – “The Game”
3. Ollie – “Slave”
4. Uliana Olhyna – “Rhythm of Nature”
5. Grete Paia – “Taevas jäi üles”

Kommentar

Eesti Laul 2026 känns i grunden som ett mellanår. Tolv bidrag tävlar, flera stora och välkända namn finns på plats – som Vanilla Ninja, Getter Jaani, Ollie och Victor Crone – men trots star power saknas den där självklara vinnarlåten som känns både nyskapande och internationellt slagkraftig.

Finalen lutar mer på rutin och igenkänning än på mod och förnyelse. Det är professionellt, snyggt och stundtals engagerande, men sällan överraskande. Flera bidrag känns som trygga kort snarare än riskvilliga visioner, vilket gör att helheten upplevs något försiktig.

Samtidigt är det just de etablerade artisterna som bär kvällen. Deras scennärvaro och erfarenhet ger tyngd åt ett startfält som annars hade kunnat kännas tunt. Problemet är bara att trygghet inte alltid räcker hela vägen i Eurovision-sammanhang.

Sammanfattningsvis: en stabil men relativt vek estnisk final – underhållande för fansen, men utan den där självklara känslan av att vi bevittnar nästa stora Eurovision-ögonblick.

Min topplista

1. Ollie – “Slave”
2. Stockholm Cowboys – “Last Man Standing”
3. ANT & Minimal Wind – “Wounds (Don’t Wanna Fall)”
4. Getter Jaani – “The Game”
5. NOËP – “Days Like This”

Kommentar

Tycker det var ett svårt urval i år. Tycker att mina fyra första hamnar högst på prispallen och jag tycker att flera ytterligare låtar har något som tilltalar mig. Ja, ingen underkänd överhuvudtaget! ANT & Minimal Wind med “Wounds (Don’t Wanna Fall)” fick mig att rysa och smärtan i sångarens röst riktigt rev i mig. Stockholm Cowboys med “Last Man Standing” visar på en modernare och ”tyngre” Victor Crone och Stig Rästa. Men, det är Ollies tur nu, har har varit väl värd vinsten tidigare och är minst lika värd det nu.