MELODIFESTIVALEN 2019 – DELTÄVLING 1. Det har blivit dags för oss skribenter i ESC-Panelen att ge våra omdömen och åsikter om bidragen som tävlade i den första deltävlingen i lördags (2:a februari).

Nytt för i år är att vi först bara betygsätter bidragen från betyg 0-5, och därefter får ni helhetskommentarer från var och en där vi fördjupar vad som var bra, mindre bra och vad vi ser fram emot till nästa deltävling.

Du är mycket varmt välkommen att själv lämna dina åsikter i kommentarsfältet längst nere i artikeln!

Mycket nöje 🙂

önskar Adrian, Haris, Hollac16, Lukas, Markus och Robban

Betygsättningar

Panelens topplistor & omdömen

Här nedan följer respektive skribents åsikter om bidragen och sändningen i stort. Kommentera gärna vad du själv tyckte om sändningen, och ifrågasätt gärna våra omdömen 🙂

Topplista

1. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”
2. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
3. Nano – “Chasing Rivers”
4. Wiktoria – “Not With Me”
5. Mohombi – “Hello”
   
6. High15 – “No drama”
7. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”

Motiveringar

Årets första deltävling i Mellon gav både en stark positiv ”vibe” hos mig, men också en klar besvikelse. Detta var ju den deltävling som vi på förhand visste var den stjärntätaste, jämnaste och mest högklassiga i år. Ändå är jag bara ”nöjd” med bidragen. Låtmässigt är det starkare än förra året (Låååångt starkare!), men låtarna har tyvärr fått fel artister – och dessvärre också dåliga och oinspirerade scennummer. Nanos låt ”Chasing rivers” var rätt låt till fel artist. Den låten hade passat allra best till Loreen, och hade vunnit på att koreograferas av henne också. Med Nano, som visserligen har en fantastisk röst, så blir allting ändå visuellt platt och intetsägande. Livlöst helt enkelt. Anna Bergendahls låt gav mig också sköna vibbar, men tyvärr är Anna inte en artist som jag tilltalas av, och hon avger en svår och bitvis läskig karisma numera. Den tjommen som dessutom tyckte att Anna skulle omges av en massa plastväxter på scenen – borde å det snaraste bli slängd i en snödriva. Jag vet inte om jag någonsin sett en sämre scenproduktion… När det gäller de två finalisterna så kan jag dock känna att de båda personligen platsar i finalen – men kanske inte deras låtar och scennummer. Wiktorias ”Not with me” kändes lite väl mycket 90-tal, lite för enkelt och utan något musikaliskt djup. Framträdandet är heller inget nytt – Saades ”Manboy”-regn gav ingen wow-effekt den här gången, även om det passade bättre till denna typ av låt. Nu gör Wiktoria ändå låten bra, och utan henne hade detta blivit en 0:a. Mohombi gör sin låt bra också – men låten är väldigt tuggummipoppig och oinspirerad, och scennumret en dålig kopia på sträckgubben i ”Heroes”. Min favorit var därför istället ”Mina bränder”, som var den enda låten som satte sig direkt hos mig. Synd att bidraget i övrigt var så dåligt producerat! Och Arja Saijonmaa visade att gammal är äldst, med en låt som vore tagen ur 80-talets fredsrörelse charmade hon både mig och publiken. Sån värdighet hon visade trots sin sistaplats – en sann moralisk vinnare!

Helhetskommentar

Bortsett från den blandade given i startfältet, så är jag ändå oerhört positivt överraskad av första deltävlingen. Min stora farhåga var ju, som bekant, att kemin mellan programledarna skulle bli konstlad och stel och att de skulle behöva skapa sig egna ”roller” för att få ihop manuset. Men jag kände inte att så blev fallet! Tvärtom så kändes det faktiskt som att de fyra varit vänner i evigheter, och man drogs bitvis med in i deras egna jargong – utan att det kändes konstlat. Anledningen var nog att manuset var briljerande – till skillnad mot ifjol. Visst, de tappade orden, stakade sig och var stundtals lite förvirrade, men det är ju alla på första deltävlingen. Men att skämten ändå gick hem är ett tecken på att man tagit åt sig av manuskritiken från förra året. Som grädde på moset så var även pausnumret en pärla som förmodligen tilltalade alla oss schlagernördar – så hatten av för det! Hoppas nu att det här fortsätter även nästa vecka – men med lite bättre låtar och med mycket bättre scenproduktioner!

Topplista

1. Mohombi – “Hello”
2. Wiktoria – “Not With Me”
3. Nano – “Chasing Rivers”
4. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
5. High15 – “No drama”
6. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
7. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”

Motiveringar

Jag tänkte att jag börjar i botten och jobbar mig uppåt. De tre låtar i botten kunde egentligen placerats ut lite hur som helst, men jag valde denna rankning då ”Mina Bränder” är bland det mest cringe jag sett på länge. Jag har klagat på svensk hiphop i ca 15 år nu och detta är ett tydligt exempel på varför jag tycker det är så dåligt. Allt som är fel med den svenska hiphop-scenen manifesterades rätt bra på tre minuter i detta nummer. ”Mina fyra årstider” och ”No Drama” var bara tråkiga och där. Inget jag finner upplyftande eller något jag skulle lyssnat på utanför tävlingen. Det var tråkigt, intetsägande och gav inte tävlingen något alls. Det kändes som att Arja uppfyllde kvoten för rutinerade artister och High15 var där för deras ungdom. Lite varandras motpoler.

Anna Bergendahl och Nano hamnar i något sorts mellanland. Annas låt lät ungefär så som jag förväntade mig och jag tycker den var rätt trevlig. Nanos låt var inte dålig, men inte ens nära ”Hold On”. Därför blev jag riktigt besviken, och tyvärr kan jag inte ge den ett högre betyg.

Wiktoria hade en fin och rätt trevlig ballad. Det var inte vad jag hade förväntat mig från henne med tanke på vad hon tävlat med innan. Hon sjöng bra och kul att Eric Saades gamla vatten kom till användning igen.

Mohombi var det största utropstecknet för mig denna deltävling. Jag hade inga som helst förväntningar på denna låten, så den överraskade mig positivt. Så fort jag hörde den tänkte jag ”detta går till final”. Jag har tröttnat lite på streckgubbarna, men jag tycker detta var väl paketerat och snyggt producerat.

Helhetskommentar

Som helhet tycker jag att det var en bra start i år. Jag vet att jag delade ut 3 nollor, men det är min personliga musiksmak. Jag gillade inte de låtarna helt enkelt. Som helhet var det bättre än förra året tycker jag. Jag tycker Kodjo Akolor är genuint underhållande, medan de andra tre programledarna är där. De tillförde inget speciellt i min mening, men de kändes ändå stabila. Produktionen var bra och scenen gjorde att allt var paketerat väldigt snyggt. Jag hoppas på en fortsatt bra kvalité. Men jämfört med förra året är det inte mycket man behöver göra för att åstadkomma ett bättre resultat.

Topplista

1. Wiktoria – “Not With Me”
2. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
3. Mohombi – “Hello”
4. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”
5. Nano – “Chasing Rivers”
6. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
7. High15 – “No drama”

Motiveringar

I den här deltävlingen tycker jag att Wiktoria och Anna Bergendahl hade de bästa låtarna. Anledningen är dels att det känns som att de båda två passar för låtarnas genreval samt att de gav mest på scenen. Så jag hade gärna sett bägge i final direkt, nu blev det ju bara Wiktoria som tog finalplats av de två. Framförallt tycker jag att Anna Bergendahl nu kom till sin rätt med den här låten, lite som hennes första audition i Idol 2008 var. Därefter tappade hon lite av det hon hade då men väldigt snygg revansch den här gången!

Egentligen är det ingen av låtarna som hamnade i min botten som är dålig, utan den här gången är det mer att jag inte riktigt tilltalades av deras scenframträdanden. High15 känns som en grupp som är på gång och deras låt kommer säkert spelas sönder och samman på turnéer framöver. Men jag är inte deras målgrupp. Arja gör det hon ska men precis som för många andra veteraner som kommer tillbaka så föll hon lite i samma fälla, att framföra en låt som man redan på förhand vet kommer att få jumboplatsen (Pernilla Andersson, Kikki Danielsson och Charlotte Perrelli bara för att nämna några). Man hade mer hoppats på något annat även om hon är bra som artist. Nano är också en bra artist men den här gången har han fått en sämre låt och det tycker jag personligen är tråkigt.

Jag blev positivt överraskad av Mohombis låt som jag tycker är ganska bra. Däremot ser jag den inte som vinnarlåten i Friends Arena (det gör jag för övrigt inte heller med Wiktoria eller Anna heller) men jag tror han har god chans att få en bra placering, framförallt av internationella jurygrupperna. Zeana och Anis överraskade mig också positivt, men här hade det nog behövts att låten framförts av Panetoz eller Samir & Viktor för att gå hela vägen.

Helhetskommentar

Överlag får den första deltävlingen i år klart godkänt, och i jämförelse med i stort sett alla program ifjol får de godkänt med plus i kanten. Dock kändes starten ändå lite svajig och även om jag inte är särskilt negativ mot något bidrag så är jag inte heller helt nöjd med låtarna som tävlade. Allt är okej och vissa mer okej och vissa ganska mycket okej. Men de som fått betyg 4 av mig är på gränsen till en 4:a, och vissa som fått en 2:a är kanske mer mot 1,5 i betyg. Men allt räddades av skickligt manus och en rolig Israel-mellanakt. Jag tror att det kommer till att bli stabilare ju fler veckor som går både när produktionen men framförallt programledarna blivit varma i kläderna.

Topplista

1. Wiktoria – “Not With Me”
2. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
3. Nano – “Chasing Rivers”
4. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
5. High15 – “No drama”
6. Mohombi – “Hello”
7. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”

Motiveringar

Om jag ska börja med de jag placerade högst så kan jag säga att jag aldrig nånsin hade trott att jag skulle sätta Wiktoria högst upp. För en sak som stört mig med hennes tidigare låtar har varit att de ofta blivit väldigt plastiga som nummer, samt att hon då hade problemet att hon kunde komma ut genom rutan förvisso, men ändå vara helt kall. Men med ”Not With Me” har hon verkligen kommit till sin rätt. Anna Bergendahl tyckte jag också visade värdighet med sin låt, som om att hon nu 27 år gammal hittat sin egna identitet. Och jag var stensäker på att hon skulle få biljett till Friends. Men nu hamnar hon i stället i Nyköping.

Att ”Mina bränder” skulle bli min jumbo var kanske inte särskilt oväntat, den har ofta samma problem som många andra låtar i samma stuk har (tänk t. ex Samir & Viktors samtliga dängor), att det ska vara dansant och glatt men blir såpass hetsigt att jag som inte dansar så mycket bara blir andfådd. Jag trodde dock att den skulle gå vidare mycket tack vare att kidsen säkert skulle uppskatta den, men nu jag hade nog lite fel där.

I övrigt kan jag inte kommentera så mycket av de andra förutom Nano då. 2017 var jag inte med i ESC-Panelen, men jag kan säga att jag älskade Nanos försök då (”Hold On”) och var mäkta förbannad att han inte vann med den. Däremot har jag lyssnat lite på hans efterföljande singlar, och det jag kunnat utläsa utav dem är att ambitionerna har funnits där men låtarna saknat den slagkraft som ”Hold On” hade. Detta gäller tyvärr också även med ”Chasing Rivers”.  Sen konstaterade jag också en sak under kvällen och det är: ”Man ska inte inleda en deltävling (framför allt inte deltävling 1) med en ballad!” Det kan mycket väl ha varit det som gjort att det inte blev någon finalplats för honom.

Att jag också satte Mohombi ganska långt ner blev ju lite tokigt nu när han faktiskt gick till final. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte tycker ”Hello” är så dålig egentligen. Men samtidigt är den lite sådär ”Finn fem fel och du kommer inte hitta några”. Man har en internationell artist i Mohombi som gör bra ifrån sig till en låt med internationell appeal, men på vägen har låtskrivarna uppenbarligen glömt att låten måste kunna ha någonting eget.

I övrigt då? ”No Drama” med High 15 hade en intressant vers, men refrängen sabbade allt för mig.  Och var det bara jag som tyckte det lät lite fel att höra 16-åringar sjunga om att dricka?

Sen Arja Saijonmaa då, och helt ärligt suckade jag för mig själv när jag såg att hon skulle vara med igen, eftersom det kändes som hon blev ytterligare den där utfyllnaden i form av en veteran som gör comeback och åker ut med huvudet före. Och även om det här var nånting annorlunda jämfört med det vi sett från till exempel Charlotte Perrelli eller Kikki Danielsson, så tycker jag det säger en hel del att när man på sitt tidigare försök (2005 i detta fall) blev delfinaljumbo även då, så är det knappast oväntat att Arja blir jumbo, även om låten även här inte var per definition dålig.

Helhetskommentar

Jag tror inte det går att komma ifrån för någon som följde tävlingen ifjol att det blev pannkaka där. Så därför är det kanske inte så konstigt att det är fler seriösa akter som vi såg i denna semi. Men är det bara jag som tyckte att startfältet blev lite… lamt? Som om man inte riktigt vågar ta ut svängarna för att få låtarna att sticka ut? Det fungerar inte riktigt, vi behöver fler låtar som har någon form av edge. Någonting som sticker ut. Jag hoppas verkligen inte de efterföljande deltävlingarna blir såhär också.

Slutligen vill jag dock ge en eloge till programledarna och de som vart ansvariga för manus. En rejäl uppgradering från de senaste åren. Hoppas denna standard håller eller till och med blir ännu bättre längre fram.

Topplista

1. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”
2. Nano – “Chasing Rivers”
3. Mohombi – “Hello”
4. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
5. Wiktoria – “Not With Me”
6. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
7. High15 – “No drama”

Motiveringar

På något sätt så förstod jag ändå att Mina bränder skulle åka ut med huvudet före. Sedan det nya systemet med sju bidrag per deltävling infördes 2015 så har samtliga av mina favoriter i deltävling 1 (utom Robin Bengtsson – 2016) kommit 5:a. Jag är alltså inte förvånade att Zeana & Anis Don Demina nu fått vandra samma väg som Rickard & Elize, Dinah Nah & Edward Blom. Angående låten så är min åsikt att den har en medryckande refräng och en bra text, på svenska dessutom. Snyggt framträdande också, men om det i sin helhet hade varit starkt nog att skicka till Eurovision är en helt annan fråga. Till Friends Arena borde de i alla fall fått en biljett.

Egentligen är det inget fel på min sjua No drama den är bara tämligen ointressant. Låter som något Spice Girls tackat nej till på 90-talet och som sedan fått ligga i en byrålåda tills nu 2019. Så egentligen inget fel på bidraget i helhet, allt var bara ointressant.

Chasing rivers är en tämligen fin låt, Nano gjorde dock ett svagt framträdande. Herrn får tuffa till sig om han vill gå hela vägen till Tel Aviv. Wiktoria har aldrig varit en favorit hos mig och jag är besviken men inte förvånad att hon gick till final. Jag är dock positivt överraskad att Anna bara gick till andra chansen, förhoppningsvis blev hon deltävlingens 4:a så att en annan deltävlings 3:a kan slå ut henne. Att Fru Saijonmaa skulle komma sist var ju knappast en chock, men var det välförtjänt? Absolut inte. Vill även tillägga att jag är glad över Mohombis finalplats. Jag tror det är en låt som kan komma att växa för mig personligen.

Helhetskommentar

Oavsett slutresultat så toppar definitivt årets tävling förra årets upplaga med råge. Både när det kommer till bidragen och till showen som helhet. Var rädd att det skulle bli för mycket med fyra programledare, men det fungerar faktiskt. Tyckte samtliga fyra gjorde ett godkänt jobb. Dessutom uppskattas mellanakten med medleyt på Israels vinnarbidrag. Det här kan bli ett bra melloår i slutändan. Hur vida vi fått höra vinnarlåten ännu eller inte, ja det återstår att se. Jag har svårt att se Nano, Anna eller Wiktoria som vinnare i dagsläget. Mohombi kan dock bli farlig, speciellt med sitt snygga framträdande. Kan det bli han vi skickar till Tel Aviv?

Topplista

1. Nano – “Chasing Rivers”
2. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
3. Zeana feat. Anis Don Demina – “Mina bränder”
4. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
5. Mohombi – “Hello”
6. Wiktoria – “Not With Me”
7. High15 – “No drama”

Motiveringar

Nano och Arja Saijonmaa hade de låtar jag gillade allra mest i från den första deltävlingen.

Nano hade en mycket bättre låt den här gången jämfört med hans senaste deltagande. Den var riktigt pampig och berörde mig på djupet. En häftig uppbyggnad av låten med en snygg refräng. Det var mäktigt med kören som klev in på scenen och backade upp honom.

Arja Saijonmaa var startfältets mest rutinerade artist och hon visade var skåpet skulle stå när hon framförde sin klassiska glad-schlagerlåt med ett viktigt budskap på ett elegant sätt. Frågar ni mig, så var det en otrolig låt, men resten av Sverige höll uppenbarligen inte med. Jag älskar Arjas personlighet, hon var humoristisk och bjöd verkligen på sig själv när jag intervjuade henne.

Zeana feat. Anis Don Demina levererade årets partylåt med etniska toner . Riktigt catchy refräng och härlig medryckande låt. Jag hade inga höga förväntningar på förhand att de skulle komma fram med en så pass bra låt. Anis hade vi ju sett backa upp Samir & Viktor ifjol med saxofonspelande, men man hade ju inte sett och hört något från honom tidigare. Zeana var också helt ny i sammanhanget. På tal om Samir & Viktor så hade nog den här låten haft bättre chanser om just de hade framfört låten istället. Kanske var det anonymiteten som gjorde att de föll bort.

Anna Bergendahl gjorde en storartad comeback och kom tillbaka med en mycket bättre låt än sist hon var med (2010) och vann hela tjottabalongen med balladen ”This is my life” som vi alla vet är den hittills enda som misslyckats med att ta Sverige till final i Eurovision. Nu bjöd hon oss på en helt annan sida med en countrypoplåt som var upplyftande och väldigt medryckande.

Wiktoria som deltagit två gånger tidigare med två uptempolåtar var nu tillbaka en tredje gång med en vacker, avskalad och vemodig ballad. Trots det proffsiga framträdandet och det effektfulla regnet som i slutet av låten blötte ner Wiktoria fullständigt fick jag ingen Wow-känsla av låten. Svenska folket skickade henne vidare till final, men i ärlighetens namn ska jag säga att jag inte var helt övertygad om att så skulle bli fallet. Jag tycker fortfarande att Wiktoria ska hålla sig till uptempolåtar, för det gör hon helt klart mycket bättre. Dock ska hon ha cred att hon vågar sig på en annan genre än tidigare. Det är alltid kul med artister som provar nya sidor.

Mohombi – supertrevlig kille och en riktig stjärna. Ett effektfullt framträdande och en bra midtempo-poplåt som mycket väl kan stå som slutsegrare i finalen på Friends i mars. Han hade ett minnesvärt framträdande med LED-effekter.

High15 med sin tuggummi-poplåt ”No Drama” var inget jag personligen gick igång på under repen, men den växte från betyget 1 till 3. Det var en catchy och bra vers och kaxig refräng och tjejerna var så söta och trevliga när jag fick tillfälle att träffa de backstage i deras loge dagen innan deltävlingen ägde rum. När jag träffade de på efterfesten kramade jag om de och gav de beröm. De verkade inte allt för besvikna, vilket glädjer mig.

Helhetskommentar

Jag säger bara, Wooow. Vad häftigt det var att vara på plats och bevaka alla förberedelser, delta på för – och efterfester, kika på repen, de publika genrepen, träffa andra likasinnade, träffa artisterna, programledarna och att intervjua de alla och att bevittna deltävlingen. Detta var första gången jag fick tillfälle att göra detta och jag fick verkligen en A-ha-upplevelse och mersmak på att fortsätta göra det.

Allt var så proffsigt genomfört och denna deltävlingen kommer jag aldrig att glömma. Kan vara bland de bästa deltävlingarna jag bevittnat. Låtarna och framträdandena var fantastiska och jag har inget negativt att säga om årets första deltävling.

Jag tycker programledarkvartetten skötte sig exemplariskt. Skitbra mellannummer och visst syns det tydligt att proffset Edward af Sillén är tillbaka. Finns ingen som sätter ihop så här bra program som honom. Om du läser detta Edward. Du är BÄST!!!

Det var stenhård konkurrens och bara två kunde ta sig till final – och två till Andra Chansen. Det var de två mest effektfulla bidragen som knep finalplatserna. Att Mohombi tog en av finalplatserna såg jag komma, men jag var inte lika säker på vem som skulle ta den andra finalplatsen. Jag hade hoppats på att Nano skulle knipa finalplatsen istället för Wiktoria, men jag unnar henne verkligen finalplatsen, för hennes framträdande var storartat och med sån inlevelse. Snyggt med vattenfallet som på slutet av låten rann över henne.

Jag hoppas att den här positiva känslan består resten av Mello-turnén och att vi kommer få höra ännu mer bra bidrag.

Jag längtar redan till nästa deltävling i Malmö. Dessvärre kommer jag inte att vara på plats då, men det ska bli kul att se den från tv-soffan.

Så här tyckte alltså vi om sändningen, nu vill vi veta vad du tyckte!

Kommentera gärna!