En israelisk julberättelse (i Eurovision-style) – Lucka 4

JULKALENDER. Nu påbörjar vi nedräkningen till Eurovision 2019 i Israel som i skrivande stund (december 2018) äger rum om ca fem månader. I 24 delar, som publiceras en per dag till och med julafton, tänkte vi presentera alla Israels Eurovisiontävlande genom tiderna, från deras premiärår 1973 till 2018. Förutom rolig och intressant information om de tävlande får ni också lite spännande anekdoter från uttagningar och uppträdanden.

Idag den 4:e december presenterar vi Izhar Cohen, som representerade Israel år 1978 (tillsammans med the Alphabeta) och sedan återvände och fick representera Israel igen som soloartist år 1985.

 

1978: ”A-Ba-Ni-Bi”

Izhar Cohen är en av Israels mest kända ESC-deltagare genom tiderna, och lyckades under sin karriär bli den förste israelen att vinna Eurovision. Han föddes 1951 i staden Giv’atayim i västra Israel. Hans föräldrar var av judisk-jemenitisk härkomst och hans far, Shlomo Cohen, var dessutom än folkkär artist i Israel under namnet ”The great Soliman” – känd för sin judisk-jemenitiska folkmusik. Izhar inledde sina musikaliska karriär genom att samarbeta med sin far, men kom snart att pröva sina egna vingar. Han blev under 70-talet Israels mest spelade sångare och skulle 1978 få chansen att representera landet i Eurovision.

Inför 1978 års Israeliska uttagning, Kdam, så hade Izhar parats ihop med gruppen Alphabeta bestående av sångarna Reuven Erez, Lisa Gold-Rubin, Nehama Shutan, Esther Tzuberi, och Itzhak Okev. Låten de skulle framföra hade bl.a. skrivits på den israeliska versionen av ”piratspråket”, och titeln ”A-ba-ni-bi” skulle därför kunna ersättas med ”Joj-a-gog” (piratspråket) eller på vanlig svenska ”Jag”. Detta var en idé som textskrivaren Ehud Manor kommit på, och syftar till att beskriva barns förhållande till kärlek. Efter att ha gått segrande ur 1978 års Kdam kunde Izhar sätta sikte på Paris, där årets Eurovision skulle hållas.

Till Eurovision hade totalt 20 nationer tagit sig. Detta år återkom Turkiet till Eurovision efter några års uppehåll, men framförallt återkom nu också Danmark, som inte deltagit sedan 1966 p.g.a. att ledningen för DR inte ansåg Eurovision att vara “kvalitets-TV”. Denna inställning ändrades dock inför 1978. Detta år ändrades också språkreglerna, vilket innebar att varje land nu var tvunget att framföra sitt bidrag på ett sina hemspråk. Detta rörde till det för svenska Björn Skifs, som planerade en kupp genom att sjunga “Det blir alltid värre framåt natten” på engelska, men i sista sekunden ändrade han sig och i tumultet sjöng han bort sig i livesändningen Istället var det den stora favoriten Israel, som kunde ta hem spelet. Izhar Cohen och The Alphabeta med “A-Ba-Ni-Bi” var länge ohotade favoriter till vinsten och kunde mot slutet av omröstningen defilera mot vinsten. Enligt flera källor så blev detta för mycket för ett antal arabiska tv-kanaler som mot slutet av omröstningen bröt sändningarna av tävlingen och istället visade stillbilder på blommor. På nyheterna proklamerades sedan att Belgien vunnit, trots att landet egentligen ”bara” tog hem andraplatsen. Officiellt var ju dock självklart Izhar Cohen vinnare, och blev därmed Israels första vinnare i tävlingen.

 

1985: ”Olé, Olé”

Izhar fortsatte att vara en populär artist i Israel under början av 80-talet, och bestämde sig 1985 för att göra comeback i ESC. Därför ställde han återigen upp i den israeliska uttagningen Kdam, denna gång med låten ”Olé Olé” – som bl.a. skrivits av Kobi Oshrat, som var en av låtskrivarna bakom det israeliska vinnarbidraget 1979: ”Haleluya”. Izhar var därmed storfavorit till vinsten i Kdam 1985, men fick en tuff match i juryomröstningen av Yigal Bashnan & Uzi Hitman med bidraget ”Kmo Tzoani”. I slutändan fick dock Izhar 4 poäng mer än utmanarna och vann Israels biljett till Eurovision.

Göteborg stod som värd för tävlingen detta år, och Izhar Cohen blev snart en av de stora favoriterna till vinsten. Han var den ende i startfältet som hade vunnit tävlingen tidigare, och hans moderna upp-tempo låt och välkoreograferade dansnummer satte honom i vinnarsätet tidigt. Den största utmanaren var dock Tysklands Wind som framförde den tämligen moderna ”Für alle”. Trots att tyskarna tog en tidig ledning i omröstningen så lyckades de inte vinna. Istället kom norska duon Bobbysocks att skrällartat vinna tävlingen med den numera klassiska ”La det swinge”. Izhar lyckades inte alls nå upp till förväntningarna utan slutade 5:a – en placering han inte alls var nöjd med. Många journalister gladdes dock av hans misslyckande, då Izhar blivit känd som lite av en diva i Göteborg.

Izhar fortsatte sin musikaliska karriär med 2 ytterligare försök att nå Eurovision, 1987 och 1996, men lyckades inte återupprepa sina tidigare bragder. Istället lade han ned sitt artisteri under 2000-talet och driver numera en juvelerarbutik.

 

RELATERAT

 


 

Kommentera