För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 9:e december tar vi tempen på Carlos Paião (ESC 1981) och Doce (ESC 1982).
1981: Carlos Paião
Carlos Paião föddes i Coimbra den 1 november 1957. Hans pappa var skeppare och tidigare fiskare, medan hans mamma var lärarinna. Carlos växte upp i föräldrarnas hemstad Ílhavo, tills dess att han fyllde 6 år, då familjen flyttade till Cascais. Carlos visade tidigt prov på musikalitet, och komponerade egna låtar redan som barn. Redan som 20-åring hade han komponerat över 200 låtar. Det var just som 20-åring som han dessutom fick sitt första offentliga erkännande, då han vann en sångtävling i ”Illiabum Clube”. Han kom snart att göra sitt första TV-framträdande, då han 1980 deltog i Festival da Canção, med sin egenskrivna låt ”Amigos eu voltei”. Bidraget gick ut i semifinal 3, tillsammans med den blivande vinnaren José Cid, men slutade på 6:e plats av 9 bidrag, och blev därmed utslagen. Emellertid hade han nu fått nationell uppmärksamhet och 1981 gjorde han ett nytt försök.
Festival da Canção hade inför 1981 gjorts om igen – denna gång hade man tagit bort semifinalerna och istället satsat på en stor final med 12 tävlande bidrag. Startfältet var mycket tungt, bl.a. med fjolårsvinnaren José Cid, men också med grupperna Doce och Bric-à-Brac som varit nära att vinna tävlingen i flera år. Carlos däremot var en av de minst rutinerade artisterna i startfältet och gick ut som 10:e bidrag med sin egenskrivna låt ”Playback”. Liksom tidigare år var det jurygrupper från olika distrikt i landet som fällde avgörandet, och Carlos kunde till slut inkassera 203 poäng – vilket räckte för att vinna. Han lyckades därmed besegra José Cid, som året innan slagit ut Carlos i semifinalen. Låten i sig, ”Playback”, var dessutom en ironisk känga till alla moderna artister som sjöng playback – och var därmed i sig kontroversiell.
Carlos skulle alltså representera Portugal i Eurovision 1981, som detta år hölls i Dublin på Irland. Den stora nykomlingen detta år var Cypern, men även Jugoslaviens återkomst i tävlingen uppmärksammades – då landet inte deltagit i tävlingen sedan 1976. Israel hade också beslutat sig för att återvända efter 1 års uppehåll – vilket fick Marocko att hoppa av tävlingen efter sin debut 1980. Också Italien valde att avstå tävlingen detta år. Totalt deltog 20 länder, där slutligen Bucks Fizz från Storbritannien drog längsta strået. Den färgsprakande scenshowen med sin hurtiga dans drog hem lite mer poäng än alla andra, trots att startfältet detta år var mycket spretigt och färgstarkt. Portugals ironiska inslag uppskattades dock inte alls av jurygrupperna, och Carlos fick finna sig på 19:e och näst sista plats detta år. Sämst gick det för Norges Finn Kalvik som inte fick någon poäng alls denna kväll.
Efter Eurovision fortsatte Carlos producera låtar i hemlandet, och hans största hit kom just strax efter tävlingen i Dublin: ”Pó de Arroz”. Låten räknas som ett av landets stora klassiker. Carlos skrev även låtar till andra artister, och deltog ännu en gång i Festival da Canção 1983 – tillsammans med Cândida Branca Flor. Låten hette ”Vinho de Portugal” och var en patriotisk hyllning till hemlandet. Låten slutade på 3:e plats. Carlos fortsatte producera musik fram till 1988 då han den 26 augusti avlider i en bilolycka på väg till en konsert. Han är begravd i hemstaden Cascais.
1982: Doce
Gruppen Doce bildades i september 1979 av en kvartett sångerskor: Fá (Fátima Padinha), Teresa Miguel, Lena Coelho och Laura Diogo. Idén att skapa en grupp med fyra kvinnliga sångerskor, var relativt ny i musikvärlden vid denna tid. Det var artisten och låtskrivaren Tozé Brito, som tillsammans med musikbolaget Polygrams ordförande Cláudio Condé, kom på idén. Detta hände dessutom mitt under gruppen Geminis farvälparty 1979. Gruppen skulle, med undantag av Laura Diogo som var modell ( och tidigare Fröken Portugalvinnare), bestå av sångerskor med lång erfarenhet: Fá och Teresa Miguel var tidigare medlemmar i gruppen Gemini, och Lena Coelho hade både varit en del av gruppen Cocktail och Gemini.
Doce (Sv: ”De söta”) blev snabbt framgångsrika, inte bara i Portugal utan även utomlands, särskilt i Spanien, Frankrike, USA, Filippinerna. Denna framgång motiverade ett försök att internationalisera gruppen och därför lanserade de flera låtar på engelska. Ett av de största bidragen till gruppens popularitet var deras ”image”: visuellt utmanande med extremt sensuella kläder – ofta designade av stylisten José Carlos. Gruppen gjorde sig också kända för sin kroppslighet: deras provokativa kroppshållningar i kombination minutiös koreografi på scenen. Detta var på sin tid helt unikt i Portugal.
Gruppen skulle tävla hela fyra gånger i Festival da Canção! Debuten kom 1980 med bidraget ”Doce”, som slutade 2:a finalen. 1981 kom man tillbaka med låten ”Ali-Baba”, som blev en av de absolut största hitlåtarna för gruppen. Tyvärr blev låten allmänt kritiserad i tidningarna, och låten slutade på 4: e plats i Festival da Canção.
Inför Festival da Canção 1982 ställde gruppen nu upp med bidraget ”Bem Bom”, som nu var stora favoriter till att vinna. Liksom fjolårets tävling, så avgjordes Festival da Canção i en stor final med 12 bidrag där jurygrupper från olika distrikt avgjorde resultatet. ”Bem Bom” gick ut som 10:e bidrag, och kunde efter en tät strid med Cândida Branca Flor till slut ta hem segern med 182 poäng.
Doce åkte nu till Harrogate i Storbritannien för att representera Portugal i Eurovision. Kurorten Harrogate hade något överraskande valts ut, då kongresscentret i staden hade ansetts vara den mest lämpliga platsen för evenemanget. Liksom fjolåret var startfältet färgstarkt, med bl.a finska Kojos atombombsrock, och Israels Avi Toledanos dansfyllda etnonummer. Vann gjorde emellertid något oväntat Västtysklands Nicole med fredshymnen ”Ein bißchen Frieden” – tyskarnas första vinst i tävlingen. Medan Nicole har gått ut som sista bidrag, hade Doce fått äran att inleda hela tävlingen. Bandet lyckades dock inte göra några större avtryck i finalen, utan fick 32 poäng – vilket räckte till 13:e plats.
De återvänder till Festival da Canção redan 1984, med bidraget ”O barquinho da esperança” men slutar då på 11:e plats av 12 startande bidrag i finalen. Året därpå, 1985, blir Lena Coelho gravid och ersätts av Fernanda de Sousa, och 1986 beslutar Fá att hoppa av bandet. Det var början på gruppens nedgång som i slutskedet endast bestod av tre medlemmar: Teresa Miguel, Laura Diogo och Lena Coelho. I slutet av 1986 meddelade gruppen officiellt att den splittrats vilket framfördes offentligt i Júlio Isidros populära talkshow.
Det här var alltså den nionde delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 10 december kommer nästa del. Missa inte det!
