Konsten att vinna Eurovision – eller att komma sist del 2

Av ESC-Panelen | Publicerad

Publicerad

I ESC 2007 var det Serbien som vann medan Irland kom sist. Foto: Indrek Galetin.

Hur gör man egentligen för att vinna Eurovision Song Contest? Varje år brottas tusentals artister, låtskrivare och producenter med denna fråga – och vrider håret av sig i sina försök att hitta den bästa tonartshöjningen, de snyggaste dansstegen och de häftigaste scenkläderna. Ändå misslyckas ju alla utom en – varje år. Samtidigt kämpar lika många med att undvika den där nesliga sistaplatsen. Inte heller där finns något mirakeltips för hur man undviker avgrunden. Ingen går säker…

I den här krönikan tar ESC-Panelens skribent Adrian pulsen på vilka bidrag som lyckades respektive misslyckades under sina tävlingsår. Denna gång om ESC 2007!

Schlagervärlden hade sedan 2006 vänts upp och ned efter att det finska monsterrockbandet Lordi hade gått och vunnit Eurovision. Ingenting verkade längre heligt och många eurovisionfans fruktade nu att tävlingen skulle bli mer dominerat av plojbidrag och sensationssökande, snarare än bra musik. Samtidigt fick tävlingen utstå hån ifrån en oförstående omvärld – framförallt i USA där Eurovisionvinnarna plötsligt hamnade på förstasidorna som “orcherna” som vunnit Europas hjärtan.

Emellertid blev finländarna plötsligt schlagertokiga och Lordi blev superstjärnor som inför 10 000 åskådare fick ta emot Helsingfors’ stadsnycklar av presidenten. Uppgiften att arrangera spektaklet tog sig sedan finska YLE an med stor entusiasm i Helsingfors – och såg fram emot ett rekordstort antal deltagare: 42 länder! Anledningen var den stora expansionen i öst, då länder såsom Georgien, Serbien, Montenegro och Tjeckien gjorde debut. Tävlingen blev plötsligt så stor att semifinalen växte till monstruösa 28 låtar – den hittills största i tävlingens historia.

 

Många rocklåtar och plojbidrag i startfältet

Det enorma startfältet detta år fylldes mycket snabbt, precis som Eurovisionfansen fruktat, med låtar ifrån två stora genrer: Rockbidrag och Plojbidrag. Lordi-effekten hade genererat åtminstone 6 rockbidrag – att jämföra med ett enda rockbidrag året innan (d.v.s. Lordi). Mest uppmärksamhet fick hemmanationens Hanna Pakarinen som hade den klart mörkaste heavy-metallåten dittills i tävlingens historia. Glamrocken försvarades av svenska The Ark, som av en enig svensk presskår hade utsetts till årets Eurovisionvinnare. Bandet, som faktiskt hade haft ett fåtal hits utanför Sverige (alltså i Norge, Danmark och Finland) sågs som överlägsna allt annat i Europa just då. En svensk musikjournalist skrev t.o.m. inför tävlingen att startfältet i 2007 års Eurovision var “rena medeltiden” och att det först var när man kom till The Arks låt som han plötsligt insåg att han är “på 2000-talet”. Med andra ord – Sverige var favoriter till ESC-segern igen. I vart fall i Sverige…

Plojlåtarna började också hagla in i Eurovision detta år. Israel skickade gruppen Teapacks med en ironisk låt om kärnvapenkrig som höll på att bli diskad p.g.a. sitt politiska budskap. Den klarade sig dock undan diskning. En av fansens stora favorit, DJ Bobo från Schweiz, kom dragandes med en låt om vampyrer – som dessutom kom att framföras tillsammans med ett antal vampyrdockor som bakgrundsdansare. Vampyrernas hemland däremot, Rumänien, satsade istället på röstfiske av annat slag. Inte genom att välja en bra låt eller något sådant dumt, utan genom att få in så många språk som möjligt i sin låttext. Gruppen Todomundo sjöng sitt bidrag på inte mindre än 6 olika språk – även om låten egentligen bara innehöll 3 meningar! På tal om språk, så hade Frankrike surnat till rejält efter ännu ett misslyckat år 2006, och satsade därför nu på poppunkbandet Les Fatals Picards. När detta stod klart så släppte man bomben: deras bidrag skulle sjungas på engelska (eller nåja, frengelska kanske…) vilket var så pass kontroversiellt i Frankrike att det höll på att starta inbördeskrig. Nationalistiska franska politiker gick ut och krävde att bidraget skulle skrivas om till franska, men så blev inte fallet. Så trots fördömandet åkte Les Fatals Picards till Helsingfors, där de skulle komma att springa runt på scenen med en tygkatt som halsduk. Europa fattade ingenting.

 

En stack ut – Verka Serduchka

verka_serduchka

Foto: Indrek Galetin.

Men bidraget på allas läppar detta år var onekligen Ukrainas, då man detta år hade sorterat fram dragshowartisten Andrij Danylkos alias “Verka Serduchka” till Eurovision. Verkas medverkan i Eurovision kom att bli ett helt eget kapitel, för sällan har någon ESC-deltagare varit så kontroversiell. Som en av Ukrainas första dragshowartister kom Verka att bli talk-show ledare redan i slutet av 90-talet och sedan en av landets största nöjesprofiler. Detta händer alltjämt under en tid då all form av drag var tämligen kontroversiellt i landet. Efter att hon dessutom blivit utsedd till Ukrainas Eurovisionrepresentant 2007, så intensifieras kritiken mot artistvalet och mot Danylko personligen. En nationell radiokanal startade en kampanj för att få Verka diskad – som fick stöd av parlamentsledamöter som menade på att bidraget var “groteskt och vulgärt”. Men bidraget kom även att få utrikespolitiska konsekvenser. Låttiteln “Dancing Lasha Tumbai” skapade spekulationer om ordens innebörd. Vad betydde egentligen Lasha tumbai? Det lät ju ruskigt likt “Russia Goodbye”, vilket hade varit ett starkt anti-ryskt ställningstagande så kort inpå den orangea revolutionen. Verka insisterade dock på att det var mongoliska och betydde “vispad grädde”. Sedan ändrade Verka tydligen betydelsen till “milkshake” i ett senare uttalande. Mongoliska ambassaden i Kiev gick dock ut och påpekade att “lasha tumbai” inte fanns i mongoliska språket över huvud taget – utan var rent humbug. I bakspegeln kan vi dock se att frasen “Lasha tumbai” förmodligen ska vara “Russia Goodbye”, men hade Verka erkänt detta så hade bidraget garanterat blivit diskat. Nu blev så dock inte fallet.

 

Andra guldkorn & bottennapp

Medan Ukrainas bidrag blev en snackis, och Verka Serduchka höll på att växa sig till en ny Lordi – så fanns en uppsjö av etnobidrag som alltjämt höll Eurovisionfansens hopp vid liv. Serbien hade fram tills 2007 aldrig tävlat som ett eget land. Istället så hade de tävlat två gånger under konstellationen Serbien-Montenegro och faktiskt lyckats ta andraplatsen 2004 med den fantastiska balkanballaden “Lane Moje”. Givetvis hade landet även tävlat fram till 1992 som en del av Jugoslavien, men artisterna ifrån just delstaten Serbien hade dittills aldrig varit särskilt framgångsrika i Eurovision. När Marija Serifovic därför utsågs som den första serbiska artisten att tävla för Serbien som fri stat, var det många som började tro att landet skulle vinna på första försöket. Marija hade länge försökt tävla för Serbien-Montengro, men konstant blivit besegrad i uttagningen av Montenegrinska bidrag. 2007 hade hon dock inte kvar det motståndet, och kunde relativt problemfritt få den serbiska biljetten till Helsingfors. Hennes popularitet var redan stark i hemlandet där hon blivit en stark profil, men nu började hon också bli populär i Europas HBTQ-kretsar. Trots att Marija inte skulle komma ut som lesbisk förrän flera år senare, så fick hon ofta frågor om homosexuellas situation i Serbien under pressträffar i Helsingfors – och svarade då oftast att hon ingenting visste eftersom hon inte var homosexuell. Men även om hennes sexuella läggning var intressant för vissa, var det främst låten som bidrog till populariteten. “Molitva” var en välpolerad Balkanballad – vilket omedelbart gick hem hos eurovisionfansen. Bidraget prisades till skyarna och vann den officiella eurovisionfanklubbens omröstning inför Eurovision. Men skulle verkligen en ballad kunna vinna Eurvision? Senast det hände var 1996 – och det Irlands Eimar Quinn som gjorde det då. Dessutom var “Molitva” helt på serbiska. Senast ett icke-engelskspråkig ballad vann Eurovision var Italiens “Insieme 1992” som vann 1990. Iallafall om man inte räknar Norges mer eller mindre textlösa vinnarlåt “Nocturne” 1995… Mycket talade därför för att Europa skulle rata denna ballad på detta främmande språk. Experterna ansåg dessutom att Serbien inte skulle ha en så stor chans att vinna med tanke på att ett band som Lordi vunnit året innan. Istället lyfte de fram Turkiets tuffa etno-r’n’b, eller Vitrysslands popstjärna Dimitry Koldun som favoriter.

Irland, som alltså inte vunnit sedan 1996, hade fram till 2006 haft mycket jobbigt att nå någon bra placering. Fiaskona hade radat upp sig sedan 2001 och kulminerat när Donna & Joe misslyckades ta sig till finalen 2005. Året därpå så vände lyckan då Brian Kennedy tog en 10:e plats i finalen med en klassisk irländsk ballad. Var detta vägen till framgång månne? Inför 2007 så tänkte irländarna därför återvända till sitt gamla segerrecept – det som gav dem vinsten senast det begav sig 1996. Den irländska folkmusiken skulle återupplivas – och då valde man ut gruppen Dervish till att representera landet i Helsingfors. Bidraget “They can’t stop the spring” skrevs som en hyllning till både Eurovision och till våren, men framförallt som en hyllning till irländsk musik. Bidraget blev väl mottaget av fansen, som förmodligen uppskattade bidragets nostalgiska känsla. Dessutom var ju bidraget, tack vare Irlands goda placering året innan, direktkvalificerat till finalen.

 

Mycket spännande omröstning

Inför den stora semifinalen så låg dock allt fokus på Serbien, Vitryssland, Schweiz och Turkiet – som var de stora favoriterna att gå till final. Serbiens Marija lekte hem finalbiljetten med den största poängsumman i en semifinal någonsin (298 poäng), men Schweiz floppade fullständigt. Vampyrdockorna bet inte på tv-publiken, tvärtom fick Dj Bobo se sig fastpålad på en 20:e plats i semifinalen. Dock lyckades både Turkiet och Vitryssland ta sig till final, och i Vitrysslands fall var det första gången detta hände.

Inför finalen var det nu ett mycket spänt läge. Även om Serbien alltjämt var oddsfavorit – så knappade Ukraina in. Verka Serduchkas dragshow höll på att ta över hela tävlingen – vilket eurovisionfansen fruktade. Christer Björkman uttryckte sin oro i en intervju där han lovade att avgå om Ukraina vann – samtidigt som många andra såg den gigantiska glittrande teletubbien som ett välkommet lättsamt avbrott i det annars mycket etno-tyngda startfältet. Lottningen hade dessutom förhöjt spänningen, då det visade sig att Serbien skulle gå ut som bidraget före Ukraina – de två favoriterna låg alltså sida vid sida i finalens startfält, som bidrag 17 & 18. Det var alltså upplagt för drama. Det som talade för Serbien var dock att nästan alla andra ballader hade hamnat i första halvan av startfältet – vilket gjorde att “Molitva” stack ut maximalt.

När röstresultaten började strömma in i Hartwall Arena, verkade det också som att Serbien skulle dra det längsta strået. Serbien fick 12 poäng ifrån alla sina grannländer på Balkan, men även ifrån Schweiz, Österrike och Finland. Ukraina fick inte ens hälften så många 12:or, men lyckades dock få poäng ifrån både väst och öst – vilket inte Serbien fick i samma utsträckning. Men Serbien rådde ingen på och Marija kunde därför defilera in som vinnare med 268 poäng – 33 poäng framför Ukraina. Christer Björkman kunde andas ut. “Molitva” vann alltså, trots att det både var en ballad och skriven på serbiska. Även idag, 9 år senare, ser vi hur ovanligt detta faktiskt var: Även om många ballader vunnit, har faktiskt inte någon icke-engelskspråkig låt vunnit Eurovision sedan denna kväll i Helsingfors. “Molitva” är ett unikum – den enda “balkanballaden” att vinna, och dessutom på sitt hemspråk. För att göra saken mer intressant så besegrade den dessutom det bidrag, som kanske hade störst chans att vinna enligt logiken: Verka Serduchka förvaltade över Lordi-effekten och blev ett eget fenomen. Men ibland räcker inte det för att vinna. Ibland är konkurrensen för hård. I Serbiens fall så hade man dessutom starkt stöd av sina grannländer – och en mycket enad Eurovisionfanclub.

 

Sverige chockades av dåligt resultat – och det gjorde fler

theark

Foto: Indrek Galetin.

Sveriges The Ark, som så många svenska experter haft höga förhoppningar på, slutade på en katastrofal 18:e plats – och fick bara poäng ifrån två länder utanför Norden. Hela svenska nöjeskåren var i chock och proklamerade bestämt att öststaterna återigen kidnappat tävlingen med sitt grannröstande. Och lite rätt hade de nog – den “väststat” som slutade högst var Finland – på en 17:e plats. Irland däremot, som ju trodde att de hade hittat tillbaka till sitt framgångsrecept, hamnade på sistaplatsen. Detta var första gången den stora Eurovisionnationen Irland hamnade sist! Landet fick totalt 5 poäng – och samtliga kom från Albanien. Albanien hade för övrigt haft problem med sin telefonomröstning och därför byttes den istället ut mot resultatet från omröstningen av landets reservjury. Juryn gav 5 poäng till Irland, men hade telefonomröstningen använts som ursprungligen var tänkt, så hade Irland blivit utan poäng! Chocken på den gröna ön var total – Johnny Logans arv var fördärvat. Dervish hade visserligen legat hyfsat bra till hos experterna inför finalen, men man fick en dålig tidig startposition (4:e) och sångerskan Catherine Jordan lyckades inte hålla tonen på scenen. Det lät falskt helt enkelt! Irländarna kunde dock glädja sig åt att grannlandet Storbritannien inte fick en mycket bättre placering utan slutade näst sist med sin flygvärdinnegrupp Scooch.

 

2007 års Eurovision visade således att debutländer kan vinna – och att det land som vunnit mest även kan komma sist. Men framförallt fick vi lära oss att även i denna tid som domineras av engelska språket, så kan låtar som vi inte förstår kan vinna Eurovision. Iallafall om man har tillräckligt många snälla grannländer – och fansen i ryggen.

 

Så här lät vinnarlåten “Molitva” från Serbien (som vann):

 

och så här lät “They Can’t Stop The Spring” från Irland (som kom sist):

 


Kommentera

 
 

 
 
 

Policy

Läs vår kommentarspolicy samt svaren på varför vi frågar efter namn och e-postadress vid kommentering.

Läs mer »

  Tillbaka till toppen

ESC-Panelen

Hoppa till verktygsfältet