« Inför ESC Israel 2017

Inför ESC Israel 2019 »

Israel debuterade 1973 och inledde starkt med en fjärdeplats. Sedan dess har man haft blandade framgångar under alla år, med bland annat tre vinster (1978, 1979 & 1998), men också en hel del bottennapp. Men man är också ökänd för att vara det enda land som inte varit med året efter att man vunnit, detta var 1980 och då kunde Israel till och börja med inte vara värdland p.g.a. ekonomiska svårigheter, och efter att tävlingsdatumet var satt tvingades man hoppa av då datumet inföll på en israelisk helgdag. Tack och lov har detta inte varit lika problematiskt för dem på senare år, även om de ibland blivit placerade i en viss semifinal för att inte behöva hoppa av på grund av det. De senaste åren har Israel efter vissa finalmissar hamnat på benen igen och har sedan 2015 inte missat någon final. Kan de fortsätta upprätthålla detta?

En intressant notering är att Israel i år är en av lågoddsarna till att ta hem segern i Eurovision 2018. Det var 20 år sedan Israel senast vann, kommer de lyckas? Det återstår att se.

Då var det dags att ge sig på den stora oddsfavoriten Israel – vilket är en svår utmaning minst sagt. En av anledningarna till varför det är så svårt, är också anledningen till varför den är så populär: Det här är nämligen ett sjukt konstigt bidrag som bryter mot alla regler. Här har man blandat in en överviktig ”sassy” tjej med rejäl attityd, ett starkt socialt budskap, röst-akrobatik, tuggummipop och utmanande kläder och färger. Det som står klart är att detta sticker ut – och inte så lite heller. Det är ett starkt tecken på att detta kommer att sluta högt i resultatet, och förklarar varför den är favorit. Men så värst bra är det ju inte annars – det här är ingen lysande musik. Tvärtom är det rätt svårlyssnat och skränigt. Detta innebär att Israels styrka består i chock snarare än kvalitet – vilket inte alltid är så enkelt. Om man ska kunna vinna ESC i år, behöver de ställa till med ett hejdlöst spektakel på scenen och sätta sig i minnet tidigt. Tyvärr har de problemet att de går ut tidigt redan i första semin – tillsammans med alla de andra favoriterna som kommer strax före och efter. Det blir en stenhård fajt för Israel, och jag tror inte att de kommer att lyckas så bra som oddsen säger. Detta blir en repris på ”Occidentali’s karma” från ifjol, en favorit som inte kommer genom rutan när det väl gäller!

Jag har lovat att bita mig i tungan vad gäller detta bidrag och vara så diplomatisk jag kan. Jag börjar med att säga att jag gillade låten i början. Melodin liksom drog in mig, och jag gick igång på den otroligt catchiga refrängen. Men sen gick jag tillbaka lite och verkligen lyssnade på vad hon sjöng. Då insåg jag att denna låt är inget annat än propaganda i ett glatt omslag. Det är propaganda för hela MeToo och self-acceptance rörelsen. Och jag stör mig enormt när ett bidrag ska blanda in sina politiska frågor i musiken. Det fick låten att sjunka enormt mycket i mina ögon. Men jag förstår favoritskapet, för denna typen av ”empowerment” bidrag har en tendens att locka röster, precis som Österrike 2014. Jag har alltid unnat Israel en framgång, men inte på detta billiga sätt. En etta för den enorma catchigheten i låten, som är lite kul.

Till en början är jag rätt fascinerad av att det är Israel som ligger etta hos oddsen och hos många fans just nu. Å ena sidan kan jag förstå detta eftersom det träffar rätt med tanke på att det handlar om #metoo-rörelsen, samt att låten håller hyfsat ok kvalitet. Det senare gäller att man kommer ihåg den direkt – och kan nynna på den i evigheter. Men å andra sidan får jag inte riktigt ihop det mellan artist och låt. Istället får jag känslan av att det live kommer att kännas mer som någon slags parodi och att det då faller igenom, att det kan gå som det gick för Italien ifjol som också var så här hårt favorittippade. Men oavsett detta så finns det en anledning till att Israel är i toppen och det är nog för att folk gillar låten. Hos mig är det däremot ingen favorit även om låten kanske har växt lite på slutet. Det gör dock inte att jag gillar låten för det.

Många kommer säkert gå i taket när de ser mitt betyg här, men tillåt mig att förklara mig. Vi måste prata om låten. Till och börja med, ja jag förstår, den ligger rätt i tiden, det ska jag inte ta ifrån den. Den är inspirerad av metoo-rörelsen, som jag för övrigt stöttar. Men hur det hela blev paketerat, där tycker jag tyvärr det brister rejält. Det som jag tar till mig i låten blir inte budskapet, utan jag lägger nästan enbart märke till hur mycket ”sång-stunts” Netta ska envisas med att ha med. Om vi ska ta bryggan innan refrängen till exempel, vad i hela friden var det där? Jag trodde inte det skulle vara Netta Barzilai featuring Hacke Hackspett! När jag hörde låten första gången trodde jag uppriktigt att jag hade lyssnat på en demoversion av misstag där man lät Netta svamla runt lite så att producenterna kunde ha det som en platshållare när man satte ihop låten. Men i sann ”Chacarron Macarron”-anda följde de delarna med i den slutliga produkten. Och där har vi låtens stora problem. Ett bra budskap som undermineras totalt pga Nettas stunts, och framstår snarare som en skämtlåt utan dess like. Påminner mig om Silvia Night (Island 2006) när jag tänker efter…

Åh herregud var ska jag börja? Låten är minst sagt catchy. Väldigt VÄLDIGT catchy. Faktum är att den så catchy att det kryper (”cringe”) i hela kroppen när jag lyssnar på den. Dessutom avskyr jag de oerhört irriterande ”kycklingljuden” som hörs i början av låten. Nettas scenspråk är också avskyvärt, hon är helt enkelt för kaxig. Visserligen behöver det inte vara en dålig grej, tvärtom faktiskt. Men är det för mycket så är det. Texten är dessutom obegriplig. Vadå ”I’m not your toy”? Vem tusan vill ha en annan människa som sin leksak, det låter ju för f** perverst!
Det värsta av allt är att Israel spås vinna hela tävlingen i år. Och TYVÄRR så tror jag att de har god chans. Problemet är att låten sätter sig direkt, fastän jag inte har orkat lyssna på den på flera veckor så kommer jag ihåg den. Det spelar alltså ingen som helst roll om den får startnummer 2 i finalen, folk kommer att komma ihåg den, och många kommer antagligen att nynna på den långt efter att tävlingen är över. Jag ber till högre makter att Israel inte ska vinna. Men risken är övergripande.

Här har vi kanske årets vinnarkandidat? Netta med låten ”Toy” är den som har lägst odds enligt spelbolagen att kamma hem Eurovision Song Contest 2018 och jag förstår varför. Den har allt en vinnare behöver. Den sticker ut på alla sätt i form av en energisk sångerska som är lite udda milt sagt. Dels är det en medryckande låt ihop med kacklande och grimaser som vi aldrig tidigare har upplevt och gör hon ett bra framträdande live och sjunger bra tror jag att det blir en jordskredsseger. Personligen tycker jag det är svårt att ogilla detta humoristiska och helgalna bidrag. Men jag förstår också att det kommer bildas två åsiktsläger, där den ena delen fullkomligt älskar detta bidrag p.g.a det är helknasigt, kul, underhållande och medryckande, medan den andra delen avskyr den för att man stör sig på den, dess budskap eller sångerskans uttryck & kacklande eller rent av p.g.a politiska orsaker. Israel har chansen att ta sig till final för fjärde gången på raken. Om det skulle bli seger, så är det inte bara budskapet och dess galenskap som är i fokus. Utan låten speglar också in här och här finns en bra mix av både etno, pop och rap. Det kan nog bli ett chicken-race mellan Israel och Tjeckien om segern. Två moderna och stekheta utmanare.