(Hittills) Aldrig topp 5 i Eurovision – Georgien

KRÖNIKA. Georgien är landet som i princip plöjt igenom varenda genre i Eurovision, från etno-pop, indie rock, disco och Skara-schlager till Jazz fusion. Det verkar nästan som att landet har svårt att hitta sig själva rent musikaliskt. Och till skillnad från sina två kaukasiska grannar, har Georgien aldrig nått upp till topp-5 i Eurovision. Hur blev det så här?

 

Eurovisions stora expansion

Eurovision växte mycket fort i mitten på 00-talet i och med att semifinalsystemet infördes. Framförallt såg man en expansion österut – in i f.d. Sovjetunionen där flertalet länder nu väntade på att få medlemskap. Kaukasus var ett område som skulle inkluderas i denna expansion, ett område som jämfört med resten av Europa var mycket perifert och isolerat. Kanske var det just därför de ansåg det extra viktigt att delta i Eurovision och därigenom minska avstånden och isolationen? Armenien blev första land i Kaukasus att delta 2006 och Georgien gjorde dem snart sällskap 2007. Året senare anslöt det sista, och mest framgångsrika av de tre Kaukasusländerna, Azerbajdzjan till tävlingen. Det sistnämnda landet kom ju att dominera tävlingen under flera år, med bl.a. en vinst och flertalet topp-5 placeringar som höjdpunkter. Armenien åtnjöt en framgångsvåg precis i början av sin Eurovisionkarriär, med en fjärdeplacering 2008 som höjdpunkt, men hade också några framgångsrika år i mitten av 10-talet med placeringar i topp-5 och topp-10. Georgien däremot, blev det enda av Kaukasusländerna som det aldrig riktigt lossnade för.

 

Hur var debuten?

Debutbidraget 2007 landade hos sångerskan Sopho Khalvashi som då var ett ungt stjärnskott som redan vunnit flera internationella talangtävlingar. Hon hade valts ut internt av det georgiska tv-bolaget, medan bidraget ”Visionary dreams” valdes via en direktsänd nationell final (där den hade titeln ”My Story”). I Eurovision i Helsingfors presenterades bidraget på scenen med en svärdsdans – som också var första gången man tillät vapen på en Eurovisionscen! Ganska maffigt nummer var det, och med sin etno-poppiga känsla så lyckades man verkligen sälja in georgisk kultur och historia på ett sätt som tydligen gick hem i stugorna. Landet hade inga problem med att kvalificera sig till final, där man till slut kammade hem en 12:e plats. Debuten var kanske inte så imponerande, men den var en framgång.

 

Fredslåt och skämtbidrag

Under det följande året så stöptes den georgiska uttagningen om och blev en mer klassisk uttagning med 12 bidrag med olika artister. Vann gjorde en rysk-georgisk sångerska, som året innan dessutom tävlat i den belarusiska uttagningen, nämligen Diana Gurtskaya. Hon var blind sedan födseln, vilket skapade en hel del medial uppmärksamhet. Bidraget hette ”Peace Will Come” och blev ett illavarslande järtecken för vad som komma skulle i Georgien under 2008. Denna fredslåt klarade semifinalen och i finalen i Belgrad så slutade man på 11:e plats. Vann gjorde ju dock Ryssland, som bara några månader senare också skulle gå i krig med Georgien i den pågående konflikten i Sydossetien och Abchazien som är två regioner i Georgien.

Kriget med Ryssland gjorde att det georgiska deltagandet i 2009 års Eurovision, som ju skulle hållas i Moskva, sades upp redan under hösten 2008. Emellertid ändrade man sig efter att Georgien stått som vinnare i Junior Eurovision Song Contest i november 2008 och ville plötsligt delta i ”stora ESC” igen! Under våren 2009 presenterades bidraget ”We don’t wanna put in” med Stephane & 3G som Georgiens bidrag till Eurovision. Denna discorökare balanserade på gränslandet mellan skämtbidrag och dålig disco, men framförallt var låttexten otroligt krystad med dålig engelska. Dessutom var det väldigt lätt att tolka refrängen som ”We don’t want PUTIN”, vilket alltså refererar till Rysslands (dåvarande) premiärminister Vladimir Putin. Att göra politiska uttalanden i sitt bidrag är som alla vet förbjudet enligt EBU:s regler och EBU gjorde klart att Georgien inte fick skicka bidraget till Eurovision, men att man gärna fick skicka en annan låt. Georgien svarade med att hoppa av i protest, och hävdade att ryska intressen manipulerat EBU.

 

Bästa placeringarna vid comebacken

Georgiens comeback blev dock deras hittills största höjdpunkter. 2010 och 2011 nådde landet 9:e plats i Eurovisionfinalerna – landets till dags dato bästa resultat! Till Oslo 2010 skickade man X-Factor-vinnaren Sofia Nizharadze med låten ”Shine” – en låt skriven av bl.a. norska låtskrivardrottningen Hanne Sørvaag (skrev Norges bidrag samma år, samt Spaniens 2009 och Tysklands 2008). ”Shine” var en ganska typisk skandinavisk ballad, fast med lite Disney-känsla och lite georgisk krydda. Tillsammans med flertalet dansare så lyckades Sofia lätt segla igenom semifinalen som 3:a, och sedan landa på 9:e plats i finalen – med 12:or från bland annat Armenien och Litauen! Framgången följdes upp av gruppen Eldrine som 2011 framförde ”One More Day” i Düsseldorf, som också slutade 9:a i finalen. Det verkade nästan som att Georgien hade hittat sin nisch i tävlingen!

Emellertid var det nu, från och med 2012 som de georgiska bidragen börjar dra åt helt olika håll – på ett sätt som resten av Europa inte alls förstod sig på. 2012 års georgiska bidrag hette ”I’m A Joker” och framfördes av Anri Jokhadze – en låt som är mycket svår att klassificera i någon genre. Lättast är att säga att den var ett misch-masch av flera olika låtar och genres – och toppat med textrader som ” I’m a joker, I’m a rocker, I’m a shocker, I’m a poker” så är det lätt att inse att detta blev för mycket för Europa. Man missade givetvis finalen detta år – för första gången. Det bör tilläggas att Georgien fick startnumret precis efter Loreens ”Euphoria”…

 

Tog hjälp av G:son

2013 tog georgisk TV hjälp av Thomas G:son för att skriva ihop ett bidrag som kunde återupprätta den stukade stoltheten. Resultatet blev ”Waterfall” framförd av Sophie Gelovani & Nodiko Tatishvili – en mycket typisk G:son-låt skulle man nog kunna säga. Låten producerades dessutom i Skara och var i väsentliga delar ett svenskt projekt. Tilltaget var väl relativt framgångsrikt, för Georgien tog sig till finalen i Malmö och slutade på 15:e plats där efter ett mycket starkt framförande.

 

G:son fortsatte producera Georgiens bidrag mellan 2015-2016 – med hyfsad framgång. Nina Sublatti framförde ”Warrior” i Wien 2015 –  en mörk poplåt med ett riktigt mörkt scennummer. Inte oväntat en framgång, som slog sig in på 11:e plats i finalen. Däremot var 2016 års georgiska bidrag en överraskning. Då hade G:son samarbetat med indie-rock bandet Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz och åstadkommit låten ”Midnight Gold” – ett av de mest udda bidragen i Eurovision 2016. Framförallt var scennumret så tekniskt avancerat med grafiska inslag och kameraeffekter att kommentatorerna fick varna tittare med epilepsi! Detta galna bidrag lyckades faktiskt nå finalen – och kamma hem den brittiska juryns 12:a! Galet! Dock blev resultatet till slut en 20:e plats – Georgiens sämsta finalplacering hittills.

 

Kämpigt i botten

2016 års bidrag är det senaste georgiska bidraget vi fått se i finalen. Landet har sedan dess konstant misslyckats komma förbi semifinalen, och det är inte svårt att förstå varför. 2014 fick man nämligen för sig att jazz fusion var coolt. Med låten ”Three minutes to earth” lyckades gruppen The Shin & Mariko inte bara missa finalen, utan hamnade även sist i sin semifinal. Bidraget var ett av de konstigaste och mest svårförståeliga någonsin i Eurovisions historia – så sistaplatsen var nog oundviklig. När man 2018 återigen försökte sig på Jazz-fusion med bandet Ethno-Jazz Band Iriao så kom man sist i semifinalen igen… Lärde man sig ingenting första gången?

 

Sammanfattning

Georgien har verkligen haft en udda musikalisk utveckling, den slutsatsen är lätt att dra. Under sina 4 första år i tävlingen hade man inga problem med att passa in, tvärtom lyckades man då nå sina toppresultat – med lite utländsk hjälp såklart. Med undantag ifrån det diskade politiska plojbidraget 2009, och det märkliga I’m a joker-bidraget 2012 så visade landet tydligt att man hade höga ambitioner under den här perioden. Deras bruk av nordiska låtskrivare ska dock inte övertolkas under denna tid – Azerbajdzjan hade ju satt svenska låtskrivare i arbete ända sedan 2009. Flera andra länder kan dessutom läggas därtill. Georgien hoppade helt enkelt bara på ”G:son-tåget” och fick ju i alla fall utdelning från det i några år. Men efter 2016 mattades framgångarna av – och landet blev allt mer besatt av en, för resten av Europa, främmande musiksmak. Georgisk jazz-fusion blev permanentat på sistaplatsen och när landet skickat något annat så har bidragen blivit mycket röriga. Den stora frågan är vad landets musikaliska eklekticism beror på? Varför blanda obskyra genres hejvilt? Kanske försöker landet hitta en EGEN nisch – bort från skandinaviska låtskrivare, pop och Disneymusik. När de väl hittat ”rätt formel” så ser vi dem troligen tillbaka i topp-10, och kanske rent av topp-5?

Tills dess, vilket är ditt favoritbidrag från Georgien?

 


 

Kommentera