Julkalendern: Med en enkel tulpan… – Lucka 8

JULKALENDER. Det nalkas mot jul och sedan ett nytt Eurovision-år där det är Nederländerna fått äran att än en gång stå värd. Inför deras kommande värdskap kommer vi dagarna fram till julafton att presentera alla bidrag de haft med i Eurovision, från premiäråret 1956 till 2020. Denna gång får ni veta mer om bidragen från åren 1973-75 samt 1980!

 

1973: Ben Cramer

Bernardus Kramer, mer känd under artistnamnet Ben Cramer, föddes den 17:e februari 1947 i Amsterdam, Nederländerna. Förutom att vara artist är han också musikalsångare och skådespelare och har varierat dessa roller under hela sin karriär. Det hela började efter skoltiden då han fick arbete på ett försäkringsbolag, men efter att han vunnit en talangtävling 1964 började det gå mer åt musikens tecken, inte minst efter att han och gruppen The Sparklings hade uppträtt i ett program. Något år senare fick Ben möjlighet att släppa sin första singel och gjorde så under de första åren på 1970-talet.

1973 anordnade nederländsk TV en nationell final för att utse sitt tävlingsbidrag till Eurovisionen. Artisten hade man redan valt ut, då man tillfrågade Ben Cramer som tackade ja. Han fick framföra fyra låtar och sedan röstade jurygrupper fram den bästa melodin, vilket blev ”De oude muzikant” (som för övrigt vann överlägset resterande konkurrenter). Låten var gjord av Pierre Kartner som senare skulle komma att återvända som låtskrivare för Nederländerna ytterligare en gång, även om det skedde först 37 år senare!

På plats i Eurovision i Luxemburg tävlade 17 länder om segern. Ben Cramer och Nederländerna gick ut som nummer 13 i ordningen (efter Sverige och före Irland). Poängmässigt gick det åt skogen då låten inte fick mer än 69 poäng, vilket bara räckte till 14:e plats.

Efter sin medverkan i Eurovision har Ben Cramer inte återvänt till tävlingen som tävlande artist. Han satt förvisso i uttagningsjuryn 1982. Istället satsade han vidare på musiken, även om det inte gick lika bra som innan. Han har även synts till på bland annat musikalscenen, som skådespelare i några tv-serier och filmer och i en säsong av nederländska Big Brother!

 

1974: Mouth & MacNeal

År 1971 förde musikproducenten Hans van Hemert samman sångarna Willem ”Big Mouth” Duyn (född 31:a mars 1937) och Sjoukje Lucie van ’t Spijker (artistnamn för Maggie MacNeal) (född 5:e maj 1950) till en musikskapande duo som fick namnet Mouth & MacNeal. Innan de träffades hade bägge två varit aktiva inom musiklivet, framförallt ”Big Mouth” som spelat i flera olika band under 1960-talet, medan MacNeal hade släppt en låt solo året före bildandet. Tillsammans började de skapa musik ihop och det blev en framgångsrik saga med många låtar som blev populära även utanför Nederländerna. De gjorde hela 6 stycken album tillsammans under en period på fyra år – inte illa!

Efter tre succéår tillsammans blev de inbjudna att tävla för Nederländerna i Eurovision 1974. För att utse ett tävlingsbidrag hölls en mindre final där de tillsammans framförde tre låtar innan jury fick utse den vinnande låten som blev ”Ik zie een ster” av Hans van Hemert och Gerrit den Braber. Inför Eurovision översattes låten till engelska med titeln ”I See a Star” och den framfördes också i den nya versionen eftersom det inte fanns några språkregler det året.

Året före hade Nederländerna totalfloppat i Eurovision, men denna gång fick de revansch. Poängsystemet såg förvisso lite annorlunda ut 1974 men det räckte i alla fall till att ”I See a Star” skulle bli en av favoriterna och tog sig upp till tredje plats. Det var också Nederländernas högsta placering sedan segern 1969! Trots framgången splittrades duon därefter. ”Big Mouth” fick en ny duettpartner i Ingrid Kup (de kom sedan att bli äkta makar) och de bytte namn till ”Big Mouth & Little Eve”. Denna duo höll i några år innan Big Mouth själv började sin solokarriär med olika låtar. Dessvärre avled Willem ”Big Mouth” Duyn i en hjärtattack i december 2004, endast 67 år gammal. Vad som hände med Sjoukje Lucie van ’t Spijker alias Maggie MacNeal kommer vi till lite längre ned i artikeln.

 

1975: Teach-In

Den nederländska musikgruppen Tech-In bildades år 1969 och bestod från början av 6 personer (Hilda Felix, Henk Westendorp, John Snuverink, Frans Schaddelee, Koos Versteeg och Rudi Nijhuis), men uppställningen skulle komma att förändras rätt mycket under alla år de var aktiva. Till exempel år 1972 lämnade fyra medlemmar bandet men samtliga ersattes av nya. Samma sak skedde även senare under decenniet. Under de aktiva åren hade gruppen flera hits på hemmaplan men de blev även mer internationellt kända efter sin medverkan i Eurovisionen 1975.

Inför Eurovision 1975 anordnade Nederländerna en annorlunda nationell uttagning för att utse artist och bidrag. Istället för att välja ut en artist på förhand som fick framföra varsin låt valde produktionen ut tre artister. Dessa fick först framföra varsitt bidrag innan en internationell femmannajury fick rösta fram den bästa låten. I den andra omgången framförde sedan alla tre tävlande det vinnande bidraget innan en ny jury om ca 100 medlemmar fick rösta fram den akt de ville se tävla. Vinnare blev Teach-In med låten ”Ding dinge dong”, som senare kom att översättas till engelska med titeln ”Ding-a-dong”.

Sverige hade tagit hem segern i Eurovision 1974 och fick därför stå värd för tävlingen 1975. Totalt kom 19 länder till start varav en av dem var Nederländerna. Det här året införde EBU ett nytt poängsystem (det som är aktuellt än idag med 12, 10, 8, 7-1 poäng). Nederländerna var första bidraget ut och var också det vinnande bidraget med 152 poäng. De fick poäng från alla länder och 6 länder, däribland Sverige, gav Nederländerna maximala 12-poängaren. Därmed hade Nederländerna fått sin fjärde seger i tävlingen och fick stå värd 1976. Sedan skulle det dröja 44 år innan någon ny seger var aktuell…

Under 1970-talet fortsatte Tech-In att ge ut ny musik med medlemmar som kom och gick innan gruppen till sist lade ned helt år 1979. Efter det har några av gruppens medlemmar fortsatt med musiken i andra sammanhang, och det dröjde ända till sena 2007 innan bandet gjorde en så kallad re-union för en kväll.

 

1980: MacNeals Eurovision-återkomst

Till sist ska vi också nämna vad som hände med Maggie MacNeal efter att hon och Big Mouth splittrats efter sin tredjeplats i Eurovision 1974.

Det som hände var att hon år 1975 startade ett eget band tillsammans med sin make Frans Smit. Det blev genast en succé med flera hits. Under andra halvan av 70-talet försökte hon också en gång, 1977, få representera Nederländerna igen men misslyckades den gången. Istället dröjde det fram till 1980 innan hon blev internt tillfrågad att representera Nederländerna då landet skulle stå värd för Eurovisionen. Inte för att man vunnit året innan utan för att Israel, som vunnit 1979, inte ville stå värd två år på raken. Maggie tackade ja till erbjudandet. Även tävlingsbidraget ”Amsterdam” som handlade om den nederländska huvudstaden valdes ut internt. Låten gjordes av Maggie MacNeal tillsammans med Frans Smit, Robert Verwey och Alex Alberts.

Eurovision 1980 ägde alltså rum i Haag i Nederländerna och är den senaste Eurovisionen (åtminstone fram till 2010-talet) där värdnationen inte stått värd p.g.a. sin seger året innan. Totalt deltog 19 länder och Nederländerna startade som nummer 15 i ordningen. Totalt sett gav det en femteplats i resultatet med 93 poäng.

Maggie MacNeal fortsatte med musiken även efter Eurovisionen, men under några år på 80-talet var det mer tystlåtet kring henne då hon prioriterade familjelivet (1984 föddes dottern Sanne). Det har både gått upp och ned placeringsmässigt och hon har synts till i olika projekt, bl.a. Divatrion som bildades år 2000. Hennes make Frans Smit avled 2005. Sedan 2009 är hon omgift med en annan man.

 


 

Kommentera